Filten som (nästan) släckte branden i riksdagen…men inte glöden ute i landet. En krönika över ”gammåret” Del 1

Först och främst. För mig är demokratin det allra högst stående i vårt samhälle och statsskick. En individ = en röst. Tänkte det var bäst att förtydliga detta, innan jag ger mig ut i en ansats att reflektera runt det som hänt i Sverige de senaste dagarna.

dec ök

En liten, rätt harmlös bild får illustrera den så omdiskuterade tilldragelsen i svensk politik i december. Hur kunde det kunde hända och framför allt, hur ska vi kunna gå vidare? Det senare blir ämnet för en del 2.

Jag har under hösten varit inne på hur det kunde bli så här, men riktigt så illa trodde jag nog inte att det skulle fortsätta att bli.

Låt mig först förtydliga, att jag tillhör de s.k. föredettingarna, så jag bör ju inte uttala mig, om jag förstått saken riktigt. Så med all respekt, de som tror på den dogmen, har mitt tillstånd att sluta läsa här. Jag har ju bara sådär 14 års erfarenhet av kommunal och regional politik i vuxen ålder. (även om jag tror att det ändå kan vara rätt nyttigt att reflektera, även för dem)

Min filosofi är att ”alla behövs” i ett samhälle. Att alla har något att tillföra, men i olika faser och sammanhang. Unga, gamla, medelålders, kvinnor, män, barn…och jag höll på att säga hundar, men det hade blivit för oseriöst. För seriös, det är ju vad man anser sig vara. Men seriös på ”rätt sätt”.

Det som oroar mig mest i dagens Sverige, är att vi har fått en tendens att mer och mer ”facka in människor” -detta har då inget med fackföreningar att göra- samtidigt som det graderas i bättre och sämre fack. Det senare sägs sällan uttryckligen, för en fasad av tolerans och ”vi gillar olika” måste ju finnas. Det ingår i bilden av det ”fina samhället”, den svenska modellen.

Den åsiktsfilt som mer och mer breder ut sig över vårt land, den som den s.k. eliten har bestämt är den rätta -och det kan tydligen ingen debatt rucka på- den ska man följa och linda in sig i. Oavsett bakgrund eller utbildning, oavsett politisk åskådning. För mig är inte det åsiktsfrihet längre.

Demokrati är det som vi enligt vår grundlag har definierat som att ”all makt utgår från folket”, och detta håller på att kraftigt eroderas genom det jag beskriver ovan.

Om vi begränsar oss till året 2014, finns det två alldeles särskilda händelser som märkt utvecklingen till det vi nu hamnat i, och den s.k. överenskommelsen.

  • Åsa Romsons tal i Almedalen, som jag lyssnade på ”live”, och som fullständigt gjorde ner alla som kan kallas vita, medelålders heterosexuella män.
  • Fredrik Reinfeldts sommartal, där han frankt deklarerade att alla svenskar ombads öppna sina hjärtan, och inse att situationen i vår omvärld medför att vi kommer att få leva med kraftigt ökade kostnader. Dessa kan vi vare sig påverka, eller förhindra att de beskär våra möjligheter att i närtid genomföra några större reformer i vårt land.

Man (det ordet är snart inte heller politiskt korrekt) får inte tycka vissa saker. Gör man det ändå, ska man motas in i fållan tills man tycker rätt. Missförstå mig rätt, jag är väl medveten om att man i en demokrati till syvende og sidst behöver fatta beslut och komma framåt. Det har jag deltagit i mina förtroendeuppdrag, åtskilliga gånger. Dock ska man aldrig glömma vem som är uppdragsgivaren, hela tiden, inte bara vart fjärde år, när man ”kampanjar för att vinna uppdragsgivarens röst”, dvs. väljarens, medborgarens.

Jag är nog delvis uppväxt i fel land och miljö, men för mig är det en outgrundlig fråga hur man kan tro att vi ska kunna utvecklas om saker inte får diskuteras. Det har bara blivit värre och värre, och som min utomlands boende far helt spontant yppade vid middagsbordet häromkvällen, när vi traditionsenligt skulle äta lutfisk;

”man får nog säga att den förra regeringen tappade kontakten med verkligheten i sin ”fulländning”, den gick inte längre i takt med sina väljare, sitt folk. Hur bra den än var på vissa saker”

Jag tror, efter att ha läst spaltkilometer de senaste dagarna, att det är här vi börjar närma oss pudelns kärna. Den åsiktsstorm som uppstått, handlar väldigt mycket om den bristande kontakten med väljarna, ett spel som med medias hjälp har rullats upp inför förvånade och desillusionerade ögon. Medborgarnas ögon. Då hjälper inte hur rätt de olika parterna anser sig ha, hur mycket man försöker förklara varför vissa ska vara med och andra inte. Märk väl, då har jag i detta fall inte ens berört vilka som sagt (eller inte sagt) vad eller ens hur.

Man kan inte på det viset som skett, helt bortse från åsikter som folk kan tänkas ha, eller som de ”de facto” har, utan att först ge sig i kast med att förklara och resonera. Då gräver man ett dike, en skyttegrav, mellan ”elit” och folk, som ingen jul i världen kan överbrygga, något som ju tydligen skedde på Västfronten julen 1914, den första under Första världskriget.

Den indignation och von oben-attityd som visats gentemot ”fel åsikter” i diverse artiklar och inlägg i både s.k. gammelmedia som i sociala medier, är för mig skrämmande. Det är ett tecken på att man egentligen inte är riktigt trygg i sig själv, alldeles oavsett mål och önskan att komma framåt med landet på olika sätt. Det gör mig både ledsen och orolig.

Hur ska vi då komma framåt? Ja, det blir ämnet för nästa inlägg, det är sent nu. Jag får även komplettera med ev. länkar lite senare.

Annonser

Almedalen dag 3, fossilfri?

Godmorgon, mellan två olika seminarier, och i processen att välja bort en del för att frigöra tid för möten. Rubriken här ovan har flera utvikningar, en blir ett särskilt inlägg rörande gårdagens partiledar, f’låt språkrörstal här i Dalen, Åsa Romson.

fossilfritt

Om en liten stund ska jag gå på en sammankomst rörande med drivmedelsbranschens valutfrågning till politikerna hur de ska underlätta branschens omställning från fossilt till förnyelsebart. Det är den som ska göra det, men det krävs också förutsättningar att göära det långsiktigt och hållbart. För brukare, näringsliv och samhället. Med ett förflutet inom bilbranschen vet jag hur långsiktighet är nödvändig. På återhörande lite senare….

– – – – –

Eftermiddag med sämre väder.

Seminariet enligt ovan gav inte särskilt mycket, mest som en debatt på Public Service där två parter, å ena sidan Cecilie Tenfjord Toftby (M) och Anna-Karin Hatt (C) och å andra sidan Karin Svensson Smith f.d. (V) numera (Mp) och Jennie Nilsson (S) propagerade för sin egen bild av läget. Dessutom fanns då en panel av representanter från drivmedelsbranschen, ingen nämnd ingen glömd. Dessa ställde frågor till politikerna via en moderator. Visst sades ett och annat av värde, men vi kan konstatera att Sverige gör mycket för att konvertera, men politikerna har olika åsikter om takt och prioriteringar.

På det hela verkar dagen idag, och kanske faktiskt en stor del av veckan gå i ”miljöns och klimatets tecken”. Jag och Per Hagwall var på ett lunchseminarium hållet av träregion Småland, som tog upp hållbarheten och återvinningsfördelarna med träkonstruktioner och hur de jobbar för att få in det mer i byggandet igen.

Efter det lyckades jag träffa en gammal kollega från bilbranschen, som numera finns inom skolvärlden, och uppe i Jämtland. För kort, men vi beslutade ses och prata mer nästa gång i Stockholm. Skolvärlden har ju som sagt behov av lite hållbarhet också, inte minst av de senaste månadernas diskussioner.

Hur det än är önskar jag att man skapar lite mer långsiktighet för landets invånare. Lappa och laga och kvartalsreaktioner inom ekonomi och klimat är inget att hänga i Wunderbaumet. Nu ska jag gå till #Oresundshuset och lyssna på en jämförelse mellan Öresundsregionen och Mälardalen. Intressant.

På gjensyn.

SvD,

 

 

Almedalen, Visby 2014 – dag 1

Så var man här igen. Just nu är huvudet fullt av massor av intryck samt ett rätt stort mått av sömnbrist efter de senaste dygnens både intensiva projektjobbande och andra administrativa saker, samt försök till ett vanligt liv.

Almedalen

 

Anlände hit kl.10.15 med morgonbåten från Nynäshamn. En dimmig färd och tyvärr inte möjlighet till sömn heller pga en rätt fulltecknad båt. Dilemmat ”antal eluttag” ombord på färjan blir mer och mer påtagligt. I vår drift att ständigt vara uppkopplade, använda digitala instrument för i stort sett allt vi gör, håller vi på att bygga in oss i något som jag undrar om vi verkligen överblickar. Utan att gå in i detaljer på vem och varför, många goda kålsupare finns det, kunde jag konstatera att laddning var det brist på och dessutom är ”Nätet” helt dött ute på havet fortfarande, om man inte för dyra pengar köper sig uppkoppling via färjan.

För ett antal år sedan började vi prata om det papperslösa samhället, hur gick det med det? Jag konstaterar bara att de flesta här verkar tycka att den tjocka programboken för ”Dalens” program i år är jättebra, även om man också använder hemsidesprogrammet som funnits och förfinats så länge jag varit här.

Samma fråga kan man ju ställa sig rörande elbehov och tillgång, hur ska vi får det att minska? Vill vi över huvud taget det? Vad är vi villiga att betala för el när det gäller maskiner och digitala tillbehör? Jag tror att man ser den tillgången som alldeles för mycket av ”given” idag. Det finns ett antal seminarier som tangerar och berör dessa frågor här, har jag tur hinner jag gå på något eller några av dem under min korta tid på Öjn i år.

Strax ska Jimmie Åkesson tala. Jag ska lyssna, jag kommer att lyssna på Åsa Romson också, och på så många av de tongivande politikerna jag kan. Den som säger att ”vissa kan man dissa”, tror jag biter sig själv i självgodhetens tunga.

På återhörande och gjensyn, säger jag som bl.a. arbetar med danskar.

 

After Alme Valley- Après la Vallée d’Alme

Jag gissar att det är många som just nu känner sig lika mörbultade som efter några rejäla skiddagar…men den s.k. ”afterskin” inmundigades, i alla fall bland många, nog redan under tiden i Dalen. Noterar att just nu, lördag kväll, har en del inte ens hunnit avsluta…Stefan Löfvén återstår som siste talare från partierna i år, och detta sker imorgon.

Almedalen

Bilden är min egen, tagen den 4 juli 2013

Almedalen– en ikon i den politiska, offentliga och numera även näringslivsinriktade världen. En stor ”samhällsmässa” som man kallade den på ”Spaning Västerbotten” igår kväll, en stund innan jag lämnade ”öjn”.  Region Västerbotten har engagemang i Almedalen och det var deras kvällsaktivitet jag smet in på innan jag skulle ta mig till färjan mitt i natten.

En del vill beskriva veckan som en stor firmafest, men jag tycker nog att man kan hämta rätt mycket om man anstränger sig. Jag anlände som de som läst tidigare inlägg, tidigt måndag morgon. Just nu ser jag i sociala medier hur den ena efter den andra landar på fastlandet, medan andra väntar ut slutet. För tempot har sänkts avsevärt sedan torsdagen, på gott och ont. det var min tredje vistelse i Almedalen, och en ganska intensiv sådan, trots fem hela dagar och fyra nätter.

Man gör veckan till den man vill, och sällan stämmer väl planerna med det som i slutänden kommer ut. Jag tror konsten är just att ”stå ut” med, eller som en god vän till mig skrev idag,

”Trött på att välja session? Välj lokal – och sitt kvar. Fungerar förvånansvärt bra – och ger nya perspektiv”

Att improvisera och vara öppen för nya intryck tror jag är en mycket bra drivkraft i ”Dalen”. Jag har gjort en del noteringar som jag kommer att förmedla vartefter, det är svårt att hinna med under veckan, trots utmärkta ”Bloggplats H12” t.ex…

UNT, NWT, Norrbottenskuriren,

Så var man då i Visby…och Almedalen- dag 1

Båten anlände på tid redan 30 minuter före ankomst kopplade 4G-nätet in…som jag skrev på Facebook, vilken känsla det är! Nackdelen, om det nu finns sådana, är att man bränner MegaBit ganska fort…

Almedalen

Jag började med att gå och lyssna på seminariet om ”Vem tar vem” i regi av Novus och Reformklubben. En kompetent panel diskuterade hur konstellationerna skulle kunna se ut efter valet baserat på Novus senaste undersökningar. Ämnet tänker jag diskutera i separat inlägg, lite på djupet. Mycket intressant kom fram.

Efter det registrerade jag in mig på Bloggplats H12, hos Almega. Ett bra ställe att dra sig tillbaka till och reflektera om man har tid mellan de olika aktiviteterna.

Därefter gick jag och lyssnade på vår EU-kommissionär Cecilia Malmström, och två forskare Inger Österdahl, professor i folkrätt vid Uppsala Universitet och Daniel Naurin, docent i statsvetenskap och föreståndare för Centrum för Europaforskning. Man pratade om 20 år med EU och vad det har inneburit. Det är Vetenskapsrådet som organiserar dessa möten mellan forskare och politiker. Mycket har hänt och EU har faktiskt blivit mer svenskt kunde man konstatera. Trots alla utmaningar som kan tyckas finnas, var man ense om att väldigt mycket banbrytande har åstadkommits.

Under lunchen bevistade jag det eminenta Öresundshuset, ett seminarium om Nordens största metropol. En viktig insikt som faktiskt övriga två storstadsregioner i Sverige bör både använda och ta hänsyn till. Givetvis bjöds det på lite god wrap och dryck till. Det hör ju sundet till.

Efter lunchen tog jag och kollega Per Hagwall till ”Euphoria” och ett samtal med EU-minister Birgitta Ohlsson o vår kommissionär Cecilia Malmström om utmaningarna i EU i form av värderingar och flyktingpolitik. Högaktuella ämnen.

Lite senare på eftermiddagen diskuterade Landstinget i Gävleborg kollektivtrafiken och regional tillväxt. Man hade bjudit in Eva Tjernström från Landstingsstyrelsen i Gävle och Erik Weiman dito från Uppsala. Därtill deltog SKLs Gunilla Glasare och Kairos Futures Erik Herngren. Ganska stor enighet rådde kring det faktum att förutsättningar för enkla biljettsystem och anknytningar mellan län, Stockholm-Uppsala och Gävleborg måste snickras på.

Kvällen spenderades på Tysk-svenska handelskammarens utmärkta föredrag/mingel om EMU och EU. Deltog där gjorde tyska ambassadören (han i mitten) och vår finansmarknadsminister Peter Norman, samt en av Deutsche Banks högre chefer. Handelsutbytet mellan länderna är otroligt viktigt både ekonomiskt och ur jobbsynpunkt konstaterade man. Efteråt serverades en fin tyskinspirerad buffé.

Så var det dags att dra sig till hamnen, för uppsamling och utresa till det hus som är ”campingen” för veckan. Min reskompis Per ville dricka rosévin med andra i hamne, jag var mer intresserad av att sova och vila inför morgondagen.

På återhörande i Visbyvimlet.

Rutiner…orutinerade. ..spontanitet och brott av mönster.

På resande fot mot ett Sverige i miniatyr på Gotland.  Just det, Almedalen är målet.  Har just spenderat två dryga timmar på Stinsens Café i anslutning till stationen i Nynäshamn,  ”i brist” på öppen färjeterminal eller stationshus.

Oerhört glädjande var en entreprenör insett behovet av kaffe, smörgåsar m.m, dygnet runt. Alltså fick det bli att inta den lokala platsen som var öppen, i sällskap med ett antal andra resenärer.

Att ändra rutiner är aldrig lätt,  och just nu befinner jag mig i en fas av förändringar som rör både mig och omgivning. Jag kommer att vara borta denna vecka, liksom del av nästa vecka, fast då på helt annan breddgrad, norrut. Vi får se om Almedalen kommer visa någon utveckling eller bara ”rutin”. Jag tror att ett Almedalen som går på tomgång politiskt,  kommer straffa sig, må så vara mellanvalsår.

Just nu i skrivande stund,  sitter jag i en s.k. vilfåtölj längst fram på MS Gotland som nu beger sig ut i hamninloppet i Nynäshamn. Dags att vila lite eftersom rutinerna tydligen inte tillåter öppen terminal förrän en knapp timme före avgång…anlände med tåget 01.10… så min och fleras räddning blev det nämnda dygnet-runt-öppna Stinsens Café.  Se där en entreprenör som fattat läget.

Jag återkommer med rapporter senare, förhoppningsvis även om företagande.

Annie Lööf och Almedalen 4 1/2. Hemresan har börjat.

Så väntar jag på det sista partiledartal jag kommer att höra på plats i Almedalen denna gång. fyra stycken blir det sammanlagt.

Annie Lööf ska äntra scenen och, som media fokuserar på, göra ett tal pressat av dåliga opinionssiffror. Hur det är med den saken, får vi väl höra.

Jag har nu samlat ihop mina saker, blivit avsläppt på Hamnplan för att ställa min väska temporärt hos Västerbotten där jag ska lyssna på Eriks Laaksos sista spaning ikväll. Just bokat båten, den går 00.50, så jag har lite tid att fördriva fram tills dess.

Jag kommer som jag skrivit, återkomma till mer specifika kommentarer till dem jag hört, men det har varit en spännvidd och en intressant variation på kommentarerna kring talen. Dock har inget riktigt stuckit ut, verkar de flesta tycka.

På återhörande! Nu ska jag njuta sista kvällen i Visbyvimlet.

DN, SvD, Gp, HD,

Almedalen dag 4 – en uppsamling och ett avstamp inför postludiet

För en liten stund sedan skiljdes jag från en av mina kompanjoner här under Almedalsveckan, han och dottern tog dagfärjan mot fastlandet. På samma färja for en annan vän, Thorwald Larsson Fp i Sollentuna, så det folkas av här i Almedalen. Det märks tydligt idag.

Själv hade jag tänkt gå Socialdemokraternas presentation av ekonomisk politik man planerar föra, men det var lögn och förbannad dikt…ja, om programmet var det, vet jag ju inte, för jag kom inte dit. Halvvägs upp i backen på Hästgatan, möttes jag av arbetarkommunens ordf.i Helenelund (Sollentuna) som besviket rapporterade att han blivit nekad inträde. Liksaså hade hag sett ett tweet från min (S)-vän Peter Högberg som sagt att ”andra fick rapportera”…

Jag kommer nu att kontemplera, som det så vackert heter, en stund innan jag går till Centerns ekonomiska dragning om tysk arbetsmarkand. Arbetsmarknad är viktigt, det visar alla partier här i dalen.

Boksignering hos en annan vän står på ”griffeltavlan”, Kent Filppus bok ”Utan min dotter” har jag lovat recensera. Det blir sommarlektyr av ett synnerligen viktigt ämne.

Därefter följer almegas seminrium om medielandskapet här i Visby. Årets Almedalsbloggare utses sedan, och ikväll tänkte jag lyssna på Centern. Mer om det senare, och om övriga tal jag sett och hört.

Som ni märker, blir det lite splittrat, och ändå i en viss färdriktning. Upptakt inför hemresan, dock i maklig takt. Inget flyg här inte, det blir färjelunken mot fastlandet även för mig. Det gäller som jag skrev häromdagen, att vara sig själv. Det är det många som inte klarar här.

SvD, DN, DN2, GP, GP2, HD, Expressen, Aftonbladet

Almedalen dag 3 – baktung/bakfull/nytänd/tomgång?

Åter på bloggplats H12, funderar över allt jag inte hunnit skriva, allt som produceras av gratislektyr med feta rubriker, och det som jag gärna skulle förkovra mig i mer.

På morgonen var jag på ett utmärkt seminarium (frukost) hos Nordea med chefsekonomen Annika Winsth och Jan Larsson (f.d. statsekr. hos Göran Persson, numera kommunikationsdirektör på Nordea). Många intresserade människor ställde intelligenta frågor och insiktsfulla funderingar. Det känns bra att banken faktiskt häller denna typ av seminarier, där frågor verkligen tas emot, och man samtidigt inte drar sig för att diskutera både små och stora frågor! Annika Winsth tog upp den politiska trögheten med beslut, att man ofta väntar väldigt länge, medan den s.k. marknaden trycker och ofta ensidigt. Intressanta tankar. Jag lär plocka upp det i kommande resonemang kring EU.

Just nu är det lunchvånda, och frågan är om det blir Hyresgästföreningen om tillväxtkällor i svensk ekonomi eller Möbelriket Småland som pratar om växande regioner. I eftermiddag ska jag försöka lyssna på utfrågning av EU-minstern om Sveriges förhållande till EU.

Det blev Smålandsriket, kan jag berätta, och det var inget dåligt val. Kanske mindre ”sexigt” som det brukar heta, men ack vilken intressant resurs vårt trä är i det stora hela! Nu fortsätter eftermiddagen, på återhörande! Man blir lätt lite baktung med alla intryck…men med lite reflektion sorterar man in många värdefulla intryck!

SvD, DN, GP, HD,

Almedalen dag 2 – mycket och lite på samma gång

Åter på bloggplats H12, har just lyssnat på seminarium om den s.k. politiska bloggosfärens framtid, bl.a. med min vän och kollega Mary X Jensen. Återkommer med närmare kommentarer i en liten analys om det som varit sedan igår.

Just nu är det lunchtid,

och medan många funderar över var man ska äta (gratis!), försöker jag bestämma mig för vad jag själv ska insupa idag, under och efter maten. Det är lite av dilemmat, att det finns så mycket att välja mellan nuförtiden i Almedalen. Jag gillar det, men det gör det samtidigt som det skapar viss frustration. Det vikitga är dock inte att förfalla till allmän hysteri och stress, utan att göra sin egen agenda. Att lämna lite över för spontanitet och inspiration.

Det blev just så med en trevlig lunch om innovation inom offentlig tillsammans med Erik Laakso och Per Hagwall. Nu bär det vidare till ett viktigt seminarium om mångfald och olikheter på arbetsmarknaden. På återhörande rörande mina många intryck, det är spännande saker som diskuteras och viktigt att ta dem med sig.

SvD, DN,