Den första dagen som kyrkvärd. Sedan jobb.

Det var lite segt att gå upp efter jubileumsmiddagen igår…men samtidigt svårt att sova…förmodar att det är ett åldersfenomen.
Idag skulle jag då begå premiär som kyrkvärd i det distrikt jag är förtroendevald i, Edsberg. Lite pirrigt är det alltid då man påbörjar något nytt.

Edsbergskyrkan

Jag tog bilen dit, för att slippa tillbringa alltför mycket tid på transport i ottan, det räcker på vardagarna…
Idag var det en temagudstjänst med Alf Pröysen som ”objekt”. Vår präst Kjell Dellert hade gjort mycket fina tolkningar, där inga översättningar fanns.

En av texterna var översatt av Bosse Westling, och ska jag välja någon så är det den. Den är både fin och sorglig. Säger mycket även idag, för många av oss.

Mannen på hållplatsen

Jag kom ifrån arbetet, jäktad och trött. 

Du stod där i hörnet och titta´ förstrött 

Jag skulle ta buss nummer ett

Då stanna´ jag till när du mötte min blick

Jag sjönk i ett hav, och jag steg mot en himmel som plötsligt blev klarblå och lätt

Och vardagens grå fick ett rosenrött skimmer

så där försvann buss nummer ett.

 

Jag stod med portföljen och folk trängde på

Jag tänkte ”Nu blir jag försenad ändå”

Jag måste ta buss nummer två

Då såg jag dig åter och ögonen log

Jag sjönk i ett hav, och jag steg mot en himmel

men insåg nog inte ens då

att chanser som dessa så lätt kan försvinna

Och därmed gick buss nummer två.

 

Ett ögonblick tyckte jag världen stod still

och utan att ens märka hur det gått till

så stod jag på buss nummer tre

Då såg jag på avstånd; du slutade le

Nu fanns inget hav, och nu fanns ingen himmel

Blott vardagens melankoli

Men ännu idag kan jag ångra att jag ej

lät buss nummer tre gå förbi…

Resten av dagen är historia, jobb på Arlanda, väntande på hållplatser och sen kväll.

Detta är inlägg nummer 6 i #Blogg100

 

Lilljulafton …heter det visst

En kväll efter en lång dag som började kl. 03.45. Jo ni läste rätt, hade ett morgonpass.

lilljulafton

Alla önskar God Jul, jag väljer att göra det nu i samband med tolvslaget.

Bilder florerar hela dagen med mat, granar, paket m.m. Alla förväntningar paketeras och överträffas. Jag har ju levt några år och sett det på olika sätt, i olika faser. Julen är mycket av en prestationshögtid i det moderna samhälllet. Det vilar en aura av bekräftelsemani över helheten. Jag tänker nu inte polemisera mer över det, har själv varit del av den många gånger, önskar nu istället att de flesta finner lugn och frid efter bästa förmåga. På var och ens egna sätt. För jag tror vi behöver det. Alla.

Jag behöver själv sova pga av ovan nämnd anledning. Därför återkommer jag längre fram. En riktigt skön och god julafton önskar jag nu.

SvD

 

Att Brumma eller inte Bromma, och att landa på större Ar-ealer…

Det är många infekterade frågor som landar i den mediala cirkusen just nu, och ibland även på de olika riksdagsborden. Idag var det Mark och miljödomstolen som skulle leverera domen över Arlandas framtid.

Arlanda_1_Publish

Det kommer att skrivas spaltmetrar om det, och vissa kommer att tycka det är katastrof, andra kommer uppskatta möjligheten att utveckla en av Sveriges största arbetsplatser ytterligare.

Arlanda är just en av mina arbetsgivare. Jag gillar miljön, internationell och kreativ. Ofta lustfylld. Människor är på väg, i många olika syften. Samtidigt är det tydligen så kontroversiellt att tycka att flygplatsen ska få utvecklas vidare, den ”stör ju så mycket”. Jag har lite svårt att förstå den ensidiga kritiken.

Jag bor själv under inflygningsområdet  i vissa vindlägen, som ikväll t.ex., men är säkerligen inte så illa som Rotebro/Väsby. Jag vill att Swedavia ska hitta en möjlighet att utveckla Arlanda utan att störa kommunerna runt. Man ska komma ihåg att Arlanda byggdes just för att det skulle ligga långt från bebyggelsen. Det märkliga är att sådana områden som flygplatser har en tendens att vara magneter för hus och samhällen. Utan att veta, antar jag att Bromma en gång i tiden också låg rätt ödsligt. Hela Storstockholm är bullerstört, och att då ensidigt ge sig på flygplatser som skurkarnas skurkar. Tågen bullrar, vägarna bullrar. Man behöver arbeta på många fronter samtidigt, utan att vara inskränkt.

Bromma är ett komplement till Arlanda, volymen kan inte övertas av Arlanda, det vet jag som jobbar där. Regionalflygen som håller uppe många ”avkrokar” och landsbygder i Sverige är beroende av Bromma. I våras gjorde jag ett jobb på Kallinge flygplats och

Ronneby

konstaterade då att mer än 50% av alla flygningar kom eller gick till Bromma  eller andra mindre flygplatser, inte till Arlanda. Företagare i Skåne och Västerbotten t.ex., kommer att lida otroligt om Bromma läggs ner.

Däremot kan man utveckla Bromma mot mer miljövänliga och tystare plan, precis som vid andra s.k. ”stadsflygplatser”. Det sägs att städer som Stockholm och Göteborg samt Malmö/Lund är ”motorer” för Sverige och den så åtråvärda tillväxten. För att storstadsområdena ska kunna fortsätta vara dynamiska katalysatorer för övriga landet, krävs dock en fungerande infrastruktur. Den blir aldrig billigare och vi behöver infrastruktur av flera olika sorter på en gång. Den infarkt vi nu skådar i Stockholm är en tid- och resursförstöring av sällan skådat slag. Jag tror inte vi sett slutet på dess effekter än på ett tag. Låt oss hoppas att vändningen kommer fortare än jag befarar.

DN, DN2, GP

Min vän Oswald är borta.

En kväll som denna hade jag tänkt skriva lite om aktuella ämnen, men efter ett besked på sena eftermiddagen, känns det bara rätt världsligt. Livet är skört, och det tänker vi alldeles för lite på i vår konsumtionsinriktade och snabbrörliga, stressade värld.

livet Oswald

Oswald var en rekorderlig, ärlig och äkta person. Jag lärde känna honom när jag engagerade mig lokalt här i Sollentuna, och han blev snabbt en god vän med glimten i ögat. Precis som jag är, var han frankofil, hade arbetat militärt inom näringslivet, bl.a. både i Paris (varifrån han tagit hem en slags jeep) och i Afrika. Vi fann varandra på många plan, och han älskade att använda sin franska i samspråk med mig.

Oswald var en mycket bestämd person, med mycket livserfarenhet som han använde flitigt, när han gick omkring och sög på sin pipa. Bara det ovanligt idag. Men inte heller nyttigt. Sannolikt där en koppling till hans på slutet nedsatta hälsa.

Oswald kunde skilja på sak och person på ett sätt som jag saknar mycket i vår värld idag. Vi kunde munhuggas och brista ut i ett skratt efteråt. Härligt.

Oswald hade en fin respekt för människan. Jag vet att det fanns människor som kom ihop sig med honom, inte minst för att han innehade positioner där han kunde påverka genom valberedning och nomineringar. Jag betvivlar dock starkt att han utnyttjade dem för att misskreditera. Tvärtom upplevde jag honom som mycket objektiv och generös.

Sin respekt för människan visade han mig tydligt vid flera tillfällen när jag hade haft det svårt. Han välkomnade till prat och diskussion, ofta i syfte att lösa frågor framåt. Han svartmålade och dömde inte. Han hade integritet, och sökte ofta underliggande svar, även om det inte alltid märktes utåt.

Bilden nedan får symbolisera honom lite. Det är han som står med ett glas i handen och spanar ut genom fönstret med sin vita kalufs…en stor del av hans liv på senare somrar bestod av att vara ute i skärgården med sin båt.

Kanske spanar han nu ut över oss med sin pillimariska blick? Vårregnet smattrar just nu på fönsterblecken. Han hade levt ett spännande och engagerat liv. Inte alltid så snällt för hans kropp antagligen. Samtidigt passade min gamle morfars (han var läkare) motto ;

”Det är farligt att leva…för man kan dö.”

Jag hade gärna haft Dig kvar i jordelivet ett tag till Oswald, 75 år är liksom ingen ålder i dag.

Vi möts när vi möts. Jag höjer ett glas calvados för minnet av Dig.

Oswald m glas

Dagen då man slits mellan allvar och önskan om fortsatt avkoppling…

Onsdagen den första augusti 2012. Min månad, den sista sommarmånaden enligt normal ”sägen”. Jag vill gärna fortsätta att supa in sommarkänslan, koppla av,

avkoppling

som i viss mån inte infunnit sig i  år…jag fick det senast för en timme sedan bekräftat av min far som har hemvist västra förorterna till Paris.

”En konstig sommar, kallt och regnigt ena dagen för att nästa dag bli varmt och skönt, antagligen för att man inte ska misströsta…”

allvaret….

Det må vara hur som helst med det, augusti är också månaden som i Sverige brukar innebära att allvaret knackar på dörren. Möten finns på agendan igen, och man förväntas vara närvarande, även om man är ”frånvarande”.

Idag har det debatterats mycket om Vattenfalls framställan/sondering om att bygga ny kärnkraft igår. En fråga som jag m.fl. anser vara mycket viktig för framtiden, och dags att inte längre begrava i någon utredning som Johan Westerholm skriver. Energisituationen är en ytterst viktig faktor för både näringsliv och samhälle i vårt land. Dvs. vår möjlighet att fortsätta skapa välstånd och arbete i vårt land.

Det finns egentligen inga enkla lösningar på den, förutom att försöka ändra livsstil, göra det bästa möjliga och fortsätta utveckla alternativ, samtidigt som vi fasar ut mindre bra befintliga sorter med förnuft. Förnuft är faktiskt något jag efterlyser hos flera olika grupper och aktörer. Politisk pajkastning kommer inte att lösa denna fråga heller, bara en seriös inställning till frågan kommer att kunna utveckla och säkerställa Sveriges relativa oberoende i energifrågan.

Den andra stora allvarsfrågan, gäller Tillväxtverkets liv och leverne. Om det finns mycket att säga, men jag nöjer mig ikväll med att citera ledarbloggen på SvD, som väl inte borde vara särskilt upplyftande att läsa, vare sig för minister eller för generaldirektören själv. Hur det än står till med denna karusell, funderar jag lite över hur olika proportionerna kan vara…Ibland tycks det här med skalor vara väldigt heterogent…

SvD, SvD näringslivDN,

Sommar, sol(?), eftertanke, vänskap, upplevelser.

Idag är det näst sista dagen på den andra sommarmånaden juli. Om ca 36 timmar är det augusti och lite mörkare för varje dag som går…Många tycker att det börjar bli höst, men inte jag – för jag är själv augustibarn. Jag upplevde inte att vara född i sensommarmånaden som så vanligt när jag var barn på riktigt, men jag har lärt känna fler augustibarn i vuxen ålder. En trevlig ”ras” 🙂

Under de senaste tre veckorna har jag funderat en hel del, och reflekterat över vårt ”speedade” samhälle allt mellan pensdeldragen på uthuset i Hälsingland, cykelturen till stranden, kasten med spöet i båten… semester…smaka på ordet. En självklar rättighet, eller? Det är i sommartider ganska, för att inte säga väldigt vanligt att ta sin semester för given. ”Jag ska ha mina fem veckor”, säger man och tänker inte på hur lyckligt lottad man är.

Egna företagare, arbetssökande, projekt- och visstidsanställda, har i allmänhet inte den förmånen. Att bara bestämma när man vill vara ledig med full lön, för det är vad semester handlar om. Ledighet med full ersättning, och lite till. Nu kommer några säkert direkt att reagera med reptilhjärnan, och ifrågasätta mig, missunnar jag dem att få ha sin semester? Nej, absolut inte, men jag skulle önska att man lite till mans värderade den mer, respekterade lite mer att det faktiskt finns människor som inte kan eller har möjligheten eller rättigheten att ta semester. En form av utanförskap på moderna svenska.

För sådär dryga tjugo år sedan, i början av min yrkeskarriär, fick jag ofta ”aha-upplevelser” på semestern av hur mycket bra idéer jag kom på…det handlade just om reflektion, bearbetning och kreativitetsförlösande tillstånd. Läs artikeln nedan i SvD. Jag vet att det kan fungera även under ”arbetsterminen”, dock i mindre format, ungefär att jämföra med mikrosömn, eller ”powernaps”, återigen modern svenska…

Vänskap har också en oerhört helande effekt på människors själsliga tillstånd och välbefinnande. Det har jag också märkt de senaste veckorna, med början kring midsommar och Almedalen. Att verkligen ta sig tid, vara ”här och nu”, inte bara rusa vidare utan att egentligen ta in vad ens vänner och bekanta pratar om eller har för sig. Utan vänner är man ganska ensam, inte minst när det blåser snålt, och det gör det alltid någon gång i livet. Med vänner kan man uppleva saker. Med vänner kan man ”lösa” världsproblem och inse att man inte är så ensam om sina funderingar egentligen.

Jag tror, och har oftast lyckats med det, att man ska försöka hålla fast vid eller återfinna sina vänner. De flesta blir överlyckliga över en återupptagen kontakt. Att inse att banden faktiskt betydde något. Om det kommer jag att berätta mer om i annat inlägg. Jag tror också att det är viktigt att stå upp för sina vänner, även om de begått något misstag eller agerat på ett sätt som man själv kanske inte hade gjort. Människor är olika, det är charmen också, men människor vill alltid ha bekräftelse och uppskattning, det är liksom inbyggt i generna.

Värdera det du har, jaga inte bara mer, nytt och annat. Inse att tiden är begränsad och att det du slarvar bort idag, kommer inte nödvändigtvis tillbaka. Det är lätt att börja använda klyschor i den här typen av resonemang, och det tänkte jag låta bli. Jag önskar en god natt och avslutar istället med det för mig fina ordspråket

”Att skiljas åt, är att dö en smula”…

SvD, DN, HD, Skånska Dagbladet

Om man tömts på lust att skriva om ….

DREVET…vad gör man då idag?

Det finns ju inte någonstans, någon plats man kan undvika att läsa om/lyssna på utvecklingen om Håkan Juholt. Förvisso är det viktigt att det blir ett vettigt slut på denna historia, men jag kan inte längre uppamma energi till att haka på alla rykten, trådar och teorier –de må vara sanna eller falska.

Det som nu pågår är en bakgård av demokratin som media exploaterar in absurdum, och jag ställer inte upp på det.

  • ja, medias roll är att granska makten, upptäcka felaktigheter osv. Det ingår i vår grundlag och det är deras skyldighet, liksom vi som är engagerade i olika politiska områden måste acceptera den del av offentligheten.
  • ja, det är allvarliga saker som man hittar i Juholts register av förehavanden genom åren.
  • ja, man kan i viss mån ställa högre krav på etik och moral på offentliga människor, även om vår demokrati säger att de ska vara representativa för befolkningen.
  • ja, jag vurmar för pressfrihet och meddelarfrihet.
  • Jag har senast idag blivit intervjuad av lokaltidningen Mitt I (Sollentuna) ang. ett beslut vi fattade i Miljö och byggnadsnämnden den 8 september (lite sent påtänkt kan man tycka) men jag ställer upp det. Jag har ingen aning om vad de kommer att skriva, men det ingår i spelets regler.

Detta innebär dock inte att media kan bete sig skoningslöst och utan att ha lite seriös källkritik i sin granskande journalistik. Dessutom är det min åsikt och fråga huruvida media någonsin granskas på det hårda sätt som Juholt just nu granskas -rätt eller fel- och vissa borgerliga (läs moderater) har granskats under förra perioden, eller för den delen Mona Sahlin. Jag tvivlar starkt på det. Samtidigt vill man att ”vi” ska vara vanliga människor av kött och blod

Jag har plockat upp ett antal länkar till bloggare i sfären som uttrycker olika åsikter, men som för det mesta är hyfsat överens. Ta bara följande citat från min vän Tokmoderaten, som ofta har en jargong som är betydligt starkare än min brukar vara

”Däremot kan man vara rädd om Juholt som person i dessa dagar. För är det inte så att det finns gränser för vad en människa kan orka med oavsett om det handlar om en sosse eller en moderat?”

För mig är det rätt talande, och uttrycker en respekt, precis en sådan respekt för demokratin och de personer som vill tjäna vårt land som jag anser man ska ha. Om man tror på demokratin i vårt statsskick. Läs även Eriks blogg och Kents. Johan Westerholms…ja egentligen alla. Jag är medveten om att många aldrig länkar upp mig, av olika taktiska anledningar, men jag har inga sådana principer, utom möjligen för vissa vänsterpartister…jag fick på fullt allvar kommentaren

”vad har du för nytta av att synas på min blogg?

tja, det kan man undra. För mig är det ett varumärke att kunna skilja på sak och person, något jag praktiserar hemma i Sollentuna också. Det betyder inte att jag inte vill munhuggas politiskt! Jag är nämligen övertygad om att det gagnar just demokratin.

Det blir inte många presslänkar idag…

Expressen, Expr. debatt, SvD, SvD2, DN kultur, SvT, Ekot,

Bloggar

Borgerliga; Kent P., Thomas B., Motpol., Tokmoderaten, Norah4you, Maria H., Mikael Andersson, Anybody’s place, (som precis som jag lyssnade på P4 Extra), Mikael Andersson 2, Dennis Nilsson,

S-märkta; Ulf Bjereld, Peter Högberg, Högberg 2,  Erik Laakso, Annarkia, Johan Westerholm, Martin Moberg,  Roger Jönsson,

fristående; Jenny Madestam,

Det är viktigt med arbete…

…både för arbetsgivare av olika slag, arbetstagare liksom för företagare.

Det finns väl knappast någon som kan ta ifrån den borgerliga alliansregeringen att man lyckats sätta ett ord i det svenska språket, ”arbetslinjen”. Jag tror att de flesta vill arbeta och försörja sig, det gäller att skapa förutsättningar för att anpassa arbetsmarknaden och företagandet, liksom vårt välfärdssamhälle för att möjliggöra detta.

Därför gör det mig extra glad när jag nu på morgonen läser den debattartikel i Helsingborgs Dagblad, där flera av mina kollegor i FAH, Kommunerna och Miljön, tar upp ämnet som handlar om arbetsgivarens attraktivitet, kommunernas och städernas roll, och arbetsmiljön i kombination med flexibilitet! Läs artikeln.

En västlig port

Detta är något för fler av oss att fundera över, inte minst här i Sollentuna där vi precis som Helsingborg vill vara en kommun som är attraktiv att både bo och arbeta i.

Kanske kan det underlätta familjeliv (om man vill ha det) också, i ett samhälle som blir alltmer splittrat samtidigt som arbete och fritid flyter ihop mer och mer. Det finns mycket som är gott med utvecklingen i samhället, men också mycket som behöver tas hand om, ställer krav på oss alla.

Ungdomsarbetslösheten, arbetsbyte m.m. diskuterades i media när jag var i Dalarna och lärde mig mer om bl.a vatten- och markmiljö, tillsammans med några av dem som skriver debattartikeln idag. Helsingborg är en framåt stad på flera områden, och vi var några stycken som pratade om kommande utbyte och samarbete för att skapa bättre vardagsliv i kommunerna.

SvD, SvD2,

Blogg Thomas Böhlmark,

Från intro till EU via Alliansens partiskreterare. (och samtidigt förankra saker i hemkommunen)

Det har varit en lärorik dag, på många sätt, men väldigt framgångsrik. En mycket god vän och gammal kollega till mig, numera utvandrad till Guatemala, skrev till mig i början av året som gratulation till mitt nya uppdrag som Miljö och byggnadsnämndens ordförande, att jag skulle komma att göra avtryck. Idag har jag börjat inse att jag tror han får rätt.

Pratar man med Sofia Arkelsten, vår miljökämpe 🙂 och numera partisekreterare, kan man inte bli annat än GLAD. Mer kommer om det, men hon är en lysande stjärna som verkligen bjöd på sig själv under seminariet med de fyra partisekreterarna. Alla fyra är nya, men redan väldigt samspelta av seminariet att döma. Man sprider skratt, är konstruktiv och vill se framåt. Nina Larsson (FP), hade fått barn för två veckor sedan, men ställde ändå upp vilket hon ska ha all heder av! Hon kommer vissserligen från Karlstad, men ändå.  Heja Alliansen!

Det är lätt att låta lycklig när man får en inspiration som denna dag har inneburit. Efter ovan nämnt seminarium, var det lunch och trevliga möten med andra moderata förtroendevalda från vårt avlånga land. Det är verkligen en av de stora poängerna med denna typ av sammankomster, ett givande och tagande för att hitta framåt i våra respektive kommuner. Mitt egna lilla krux var under dagen att jag behövde arbeta fram ett slutgiltigt förslag gällande den nya taxa vi ska anta i Miljö och Byggnadsnämnden på måndag hemma i Sollentuna. En ny Plan och Bygglag kräver nya avgifter för service som kommunens tjänstemän utför både för ordningens skull och för ”byggherrarnas” skull. Detta innebar ett antal telefonsamtal med t.f. förvaltningschef och likaså den ordinarie snart återkommande mammalediga dito. Det känns nu som om vi ”landat” en Sollentunaanpassad modell som kan gälla fram tills vi ska utvärdera den om ca 18 månader. Skönt med sådan effektiv kreativitet, en för schabloniserad modell skulle åtminstone inte jag kunna stå för gentemot invånarna hemma.

Efter lunch var det så dags för vår finansminister att framträda, och på vilket sätt sedan….visst kan avundsjuka vänstermänniskor alltid vrida saker till sin egen fördel, men de kan aldrig ta ifrån Anders Borg att han kan ekonomi och att han ser samband som är oerhört centrala för Sveriges samhälle. Han kändes nästan lite generad över de applåder som haglade efter föreläsningen.

Så kom ett seminarium om huruvida det är möjligt att upprätthålla motivation utan att segra ihjäl sig. panelen hos Anna Kinberg Batra bestod av Håkan Loob, VD hos Färjestad och framgångsrik hockeyspelare, Annie Seel, egenföretagare och framgångsrik Dakarrallytävlare, Ann-Louise Skoglund, häcklöperska och Anders Olsson, simmare och guldmedaljör i Paralympics. Väldigt inspirerande och kreativt. Lyckades ordna en autograf från Håkan Loob till min brorson…

Så kom då seminarium 2, och det var för min del Moderat politik i Europaparlamentet. En namnkunnig panel bestående av våra fyra parlamentarike samt vår stabschef i Bryssel svarade på frågor och ifrågasatte varför vi behöver ha särskilda Europaseminarier…vi är en del av EU och därför bör de ingå i övriga ämnen som en del. En ganska klarsynt infallsvinkel, varför har vi så svårt att inkludera oss i EU?

Gunnar Hökmark, Anna-Maria Corazza Bildt, Anna Ibrisagic, Kristoffer Fjellner

En välbehövlig kaffepaus tog vid innan det var dags för det tredje och sista seminariet för dagen, Vertikala grupper som man når nya medlemmar genom. Deltog gjorde bl.a. Cecilia Widegren och biståndsminister Gunilla Carlsson. Två hästtjejer som beskrev hur man via ridning kunde möta nya, intresserade potentiella väljare.

Nu är det uppsamling i First Camp Hotel inför kvällens mingel och buffé. Tyvärr missar jag förminglet med mina Sollentunakollegor pga den logistik det innebär att inte alla kan bo i Karlstad. Jag hoppas på en trevlig kväll ändå, Martin T Karlsson beger oss nu mot Solsta’n.

En alldeles utomordentlig dag i politiken…

…det händer mycket i politiken, både lokalt, regionalt och på högre nivåer. I Sverige handlar de väl mest om efterdyningarna av nye partiordföranden Håkan Juholt(s) nya s.k. utrensningar. Gruppledaren i riksdagen Sven-Erik Österberg har fått silkesnöret enligt Rapports ”scoop”. Var det oväntat och/eller bra? Jag har ingen åsikt. Som min kollega från Sundbyberg, Tokmoderaten, har;

Hade jag varit sosse, vilket jag inte är och med största sannolikhet aldrig någonsin kommer att bli, så hade jag inte sörjt resultatet av Håkans städande. Herrar Östros och Österberg har nämligen olika förmågor som var för sig skrämmer bort folk.

skriver han. Jag har aldrig varit någon anhängare av Östros vet de som känner mig, men Österberg har jag hört gott om. Visst, anonym, det kan man lugnt påstå- men behöver inte alltid beyda att man inte har en värdefull funktion i en sådan grupp!

Vi får se vad Juholt väljer för ytterligare ”kumpaner” att styra sitt parti.

Här hemma i min nämnd, har vi haft en heldag med nya nämndbesättningen och så gott som alla tjäntemän- en mycket bra dag för arbetsmiljö, kännedom om områdena och framtiden för nämnd och kontor. Vi tillbringade dagen på Bergendals konferensanläggning här i kommunen, men utanför ”huset” vilket har en stor poäng. Jag är övertygad om att vi kommer att plocka upp trådarna igen snart, och då ännu mer praktiskt än de grupparbete vi  hade idag, Tjänstemännen har fått en uppgift i att leta fram några konkreta ärenden vi kan besöka praktiskt senare under året.

I Portugal ser man nu fram emot (?) nyval i juni. Övriga Europa har det tufft, tuffare än vi i Sverige i år…det finns dock INTE någon anledning att sätta os på våra höga hästar…saker svänger snabbt. Hur tråkig vis(s)a än försöker måla upp finansminister Borg, har hans strategi en stor inverkan på vår rörelsefrihet i vårt land.

Dags för sängen, imorgon bitti triangelmöte mellan tre nämnder om framtida frågor och projekt i kommunen.

HD, DN, DN2, GP,