Kreativiteten i landet dras upp med ROTen…

Idag bar det av mot Uppsala i ottan, klockan 06.22 från hemmastationen närmare bestämt. Det var dags för ”Vakna Uppsala”, en frukost organiserad i Uppsala Konsert och Kongress. Upplägget är mingelfrukost med en massa spännande och möjliga möten.

rot-avdrag

Dagens talare var Teo Härén som pratade om kreativitet. Jag har hört honom för flera år sedan, numera har han slagit sig till ro vid Dalälven uppe i Älvkarleby.
Efter ett alltigenom stimulerande och nätverkande pass på två timmar, med en del mentalt smältande under dagen, känns det extra frustrerande att ikväll läsa en artikel om hur det utvecklat sig i tjänstesektorn efter årsskiftet, i och med att ROTavdragen minskats. Skatteverket redovisar en rejäl minskning av såväl utförare som av kunder för dessa tjänster jämfört med februari 2015. Branschorganisationerna befarar att en stor del av detta nu vänder mot svartarbete.
Vad innebär detta då? Jo, att staten får in mindre skattepengar till välfärdssektorn. Att färre vita jobb blir kvar, och att personal antagligen kommer att sägas upp.
Men, säger de som förespråkar ett borttagande av det man kallar ”subventionerade renoveringar”, ”det är ju inte mer än rättvist, folk kan betala…” Samhället ska inte subventionera sådan verksamhet…

Vänta nu säger jag….”subventionera”? Då innebär det att man anser att skattenivån är statisk och att den delen av inkomsterna ”ägs av staten”. Vad man glömmer att säga är att skatt är lånade pengar  av medborgare och företag för att bekosta det gemensamma vi bestämmer att vi ska ha i vårt samhälle. Om folk inte anser att det är värt att köpa vita tjänster, dvs. undanhållla pengar från det gemensamma systemet, betyder det med största sannolikhet att man anser att andelen skatter som ska betalas på tjänster är för hög i vårt land.

Resultatet blir /istället/ för högre skatteintäkter (minskade s.k. subventioner) lägre inkomster för staten, sämre villkor för de som ev. utför svartjobb, inga pensionspoäng m.m.

Vad har då det med kreativitet att göra undrar vissa säkert då, det är väl inte beroende av skatter? Jo, tänk att det är det. Småföretag startas allt som oftast ur kreativa projekt. De flesta är eniga om att tjänstesektorn är den del av samhället som ska skapa de flesta nya jobben och företagen i vårt land. Om det blir alltför tungt att starta företag, administrativt och kostnadsmässigt, ja då kommer man antingen inte starta företag, eller så flyttas företagsamheten utanför landets gränser. I värsta fall blir svartsektorn den stora vinnaren, och på det vinner vare sig företag eller privatpersoner på längre sikt.

DN,

Inlägg nr 003 i #Blogg100

Eftermiddag, väder-, semester- och andra observationer…

På Hotel Eolo i Puerto de Pollensa om man stavar det på spanska (och inte på mallorkinska) Börjar komma ner i ”semestermode” som en del skulle kalla det. Själv skulle jag väl kalla det välkommet avbrott i tillvaron och miljöombyte. Det har varit en hektisk tid, men inte bara negativt sett, efter den ”förlorade majmånaden” då jag bl.a. fick uppleva och testa den svenska sjukvården på sjukhus. Reflektion kommer ofta då man får tid att inte tänka på alla måsten som man själv och möjligen också omgivningen lägger på ens axlar.

cafè Eolol

Eftermiddagsnjutning i Puerto de Pollensa

 

Just nu i skrivande stund, på Caféet utanför hotellet, 29 grader, en ”farlig bris” på så sätt att man inte känner av hur solen bränner. En session på stranden på ett par timmar tidigare idag får räcka. Solskydd inhandlat för en stund sedan, samt vykort. Vanliga hederliga vykort. Kan man tänka sig…..Fast jag är av den sorten som uppskattar både att få kort och att skicka den gamla sortens post/kort.

Tänkte skriva lite uppdateringar här i min blogg också, dels för att jag inte kan släppa samhällsengagemanget, dels för att det är ett bra och modernt sätt att dela med sig av upplevelser och funderingar, mina reflektioner helt enkelt.

Resan igår startade ju på en av mina arbetsplatser, Arlanda, fick t.o.m. njuta av Loungen innan det var dags att gå ombord. Själva resan var vacker sånär som på den molntäckta delen, mellan ungefär Hamburg i Tyskland och någonstans strax söder om Grenoble, där Alperna börjar plana ut i Provence. Såg Marseille och dess långa hamnområde högt uppe ifrån luften. Det Azurblå havet tog vid innan vi girade ner över Balearernas största ö efter att ha sett Menorca åt öster.

Transfer med buss upp till norra spetsen på ön Mallorca med buss. Det är  f.ö. andra gången jag vistas på en stor ö på två veckor…förra veckan Gotland. Jag satt och insöp atmosfären på bussen, kvällning bland vägar runt Palma, och sedan berg och medelhavsvegetation mellan byar och bergstoppar. Konstaterar åter att mitt hjärta brinner för Europa. Det är så skönt i vår världsdel, det finns så mycket att se, det är både vackert och behagligt. Är man öppen för intryck och kommunikation, kan man både se och lära mycket om vår ”gamla värld”.

Att bli emottagen av hotellägarinnan och hennes dotter, med genuint intresse för sina gäster. Det må vara i businessens intresse, men det var absolut inte påklistrat”. Företagare är ett beundransvärt släkte, mer om det i kommande inlägg.

Jag  kanske är stöpt i en latinsk -eller halvlatinsk åtminstone- miljö, ni som läser mig vet att jag brukar kommentera om brist på kommunikativ förmåga, tysthet och blyghet som tyvärr ofta slår igenom i vår nordliga del av Europa. Förvisso har det ofta blivit bättre, men sökandet efter det finns i mitt blod på något sätt. Jag ”anklagas” ofta för att ”prata för mycket med folk” av en del vänner i Svedala. Men gör man inte det, och gömmer sig bakom sin fasad, stänger man ute så mycket information, så mycket livsglädje och så mycket förståelse för andra, även om man inte alltid samtycker. Jag mår inte bra av att vara borta från Central- och Sydeuropa för länge. Kunde helt klart konstatera det igår kväll redan.

Idag har vi mötts av både den manliga ägaren, fler ur personalen och det är väldigt trevligt att bli bemött med intresse och service. Därav önskan att tillbringa den trevliga stunden som bilden ovan visar. Nu är det dags för lite promenad på stan, utforska affärslivet och lite senare antagligen middag här på Hotell Eolo.

På återhörande, avser uppdatera med fler intryck, bilder och upplevelser, från ”mitt Europa”. Både här och via mina övriga kanaler.

 

SvD, SvD2,

Hur vill vi ha vårt framtida samhälle?

Jag har länge förundrats över hur handeln dras mer och mer till enorma handelsplatser, som bygger på att man ska använda bil för att göra sina inköp.

externahandelsplatser_298

I gårdagens Mitt i Sollentuna, tog ämnet butikdöden upp… Det s.k. KOM Köpcentrum i Rotsunda, norra Sollentuna på gränsen till Upplands Väsby, tappar efter ombyggnaden sin livsmedelsaffär Prisxtra. Axfood som äger den, lägger ner varumärket och alternativet hade då varit Hemköp. Man anser inte att det konceptet passar i Rotsunda.

Kontentan blir att folk som bor i norra Sollentuna, måste ta sig till Rotebro köpcentrum, ett centrum som anses leva tack vare sin Systembolagsbutik, alternativt till Infra City i södra Upplands Väsby. Har man inte bil blir det ganska långt att ta sig med inhandlade varukassar etc.

Jag läser i tidningen att kommunens ordförande i Plan och Exploateringsutskott ser med tillförsikt på framtiden för de ”små centrumen”. Att man ska ha en dialog med invånarna om just detta stationsområde, Rotebro, liksom det man hade för 2,5 år sedan i t.ex. Helenelund (södra Sollentuna i höjd med Kista för dem som inte känner till norra förorten i Stockholm.

Allt det där är nog bra, men det gäller att ”komma till skott” också, även om planfrågor alltid behöver lång tid i de offentliga kvarnarna.

Jag är verkligen ingen bilfientlig person, men att den trend som jag nämnde ovan, får fortsätta och dessutom riskera  att utarma småföretag och affärer i sin helhet, finner jag vara ett större svek än många andra. Att i princip tvinga folk att köra bil för att handla, talar ju inte med samma tunga som allt prat om att agera miljövänligt. Lokala butiker hoppas jag får möjlighet att leva upp lite mer i en framtid, att den personliga service det ofta innebär att ha små butiker, får blomstra i högre grad.

Det innebär också att man som kund också behöver sprida sina inköp lite mer än tendensen visar idag. Det kan låta fint att säga att man tycker om lokala handlare, dessa kan inte leva på vackra ord och omdömen, de måste få leverera också.

SvD,

Denna post är nr #012 av #Blogg100