Det ska kosta att vara strävsam i Sverige…första delen.

…eller hur ska man tolka dagens beslut och överenskommelse mellan Vänsterns Jonas Sjöstedt och den nya minoritetsregeringen? Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, men efter att ha sett Gustaf Fridolin försöka förklara och försvara varför han nu gått med på att bryta den s.k. sexpartiuppgörelsen om friskolor, blir jag ännu mindre klok på resonemanget.

välfärd

Jag tror inte någon vid någorlunda sunt förnuft tycker att de är i sin ordning att oskäliga vinster tas ur s.k. välfärdsföretagande. Men det är trots allt en minoritet av de företag som arbetar med dessa sektorer och gör så. Ser man sedan till hur stor andel av skolorna som är fristående, så handlar det omkring 15 %. Värt att komma ihåg.

Jo, det finns privata företag/konstellationer som har missbrukat sin ställning och dragit nytta av pengar som de fått för att skapa en verksamhet i samhällets tjänst. Men det finns även kommunala och regionala, samt statliga företag som har gjort likadant. Tydligen är det en skillnad. Ett kommunalt bolag som bränner pengar eller gynnar organisationen, eller rentav högt uppsatta genom att skapa ersättningar, fria förmåner eller liknande, är väl minst lika skadligt för oss medborgare? Eller har jag fått något om bakfoten?

Om man bestämmer att det ska kosta (har inte kollat siffran) 40.000 kr mer per år att anställa eller sysselsätta en ung människa i ett jobb som INTE är ”placerat” eller ”skapat” utan fog rent företagsekonomiskt, vem ska då betala den kostnadsökningen? Är det företaget, ofta t.ex en restaurant, som ska bekosta dessa omkostnader? Kommer man då kunna behålla de berörda?

”Äh, det är klart det tjänar ändå så mycket pengar att det ska inte påverka…”

Jaha, ni som bestämt detta, driver ni företag? Menar ni på fullt allvar att det finns pengar för att bekosta lika många anställda? Företaget ska alltså ge från sig mer av den stimulans som det får in genom sin verksamhets överskott. Tror någon på fullt allvar att det kommer att ske? Blir det inte fler svarta jobb, som lurar staten på mer intäkter? Som skapar osäkra arbetsplatser? Fundera lite.

Som jämförelse kan man ta det här med att man som arbetssökanden med A-kassa bara får deltidsarbeta och använda A-kassa 75 dagar under sin period med A-kasseersättning. Därefter får man antingen arbeta en hel vecka eller vara arbetssökande en hel vecka, blandad ersättning fungerar inte längre. Detta införde Alliansregeringen, just det, för att ”tvinga” arbetsgivarna att skapa heltidsarbeten istället för att missbruka deltidsanställningar. En god tanke, kan det tyckas. Blev det så? Nej, det blev det inte för det finns så pass mycket ledig arbetskraft att den arbetssökande är utbytbar, om det är så att företaget inte känner att det kan anställa till ”normal omkostnad”.

Samma sak kommer givetvis drabba de företag som finns i områden där arbetssökande inte känner att de klarar att leva på krånglet att arbeta och ”stämpla”, som det hette förr. Varför ska jag som arbetssökande krångla och riskera att få sämre total ersättning än om jag stannar upp som heltidsarbetslös?

Alla är sig själva närmast, och det är precis det som drabbar dem som nu arbetar i riktiga, vita jobb som beläggs med högre kostnader för arbetsgivaren. Företaget vill och kan inte behålla strävsam personal, utan får istället ta emot statsunderstödda traineer under ett år. Sedan ska de anställas eller försvinna ut i kylan igen. Är det någon skillnad mot det som fram till idag kallats ”praktikplatser”, och som ofta missbrukats från företagens sida. Vill en ung människa gärna arbeta svart och utan de försäkringar som gäller under vanliga avtal? Inte om man frågar fackföreningsrörelsen i alla fall.

Kan någon berätta för mig hur den här ekvationen ska gå ihop? Jag är allvarligt talat intresserad. På återhörande och godnatt tillönskas.

 

 

 

 

SvD Näringsliv, GP, Sydsvenskan,

Bloggar; Mary X Jensen

Europa väl värt att vårda! #9 – Detta ständiga förnekande av vår gemenskap.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tycker det är tragiskt att så många, och så olika människor, inte ser mer långsiktigt än man nu gör i Europafrågan. Jag hade egentligen tänkt skriva färdigt ett helt annat inlägg, men efter att ha sett Agenda ikväll, och lyssnat på debatten generellt sett i media om den kris man hela tiden tillskriver €uron -alltså valutan- måste jag skriva lite nytt om EU.

Ja, jag kan nog kallas en obotlig europé, och ja, jag står för det. Jag har växt upp i en s.k. mångkulturell miljö som tonåring utanför Paris, mitt i en internationell skola och en alltmer globaliserad tillvaro. Jag minns t.ex. när Mao Zedong dog -jag var inte särskilt gammal då- och vilken diskussion detta föranledde i Frankrike. Vilken betydelse skulle detta få för världen? Det skrevs spaltmeter i olika former, och eftersom det numera är 35 år sedan, kunde man säkerligen skriva ett antal historieböcker om tiden efter Mao.

Vad vi idag lätt kan konstatera, är att det fått oanade konsekvenser för vår värld i allmänhet och vår egen världsdel i synnerhet. Även det skulle bli en roman i sig, så det får i så fall bli ämnen för fler inlägg.

Jag vet vilken tillgång det är att få uppleva och lära om andra människor, både genom skolböcker och genom fysiska möten. Att stötas och blötas i klassrum, på raster, i gymnastiken…-”you name it” för att prata fin svengelska av idag-  Det är inte alltid en enkel värld, men otroligt utvecklande.

På den tiden var Sverige inte ännu med i det som då kallades ”EEC”, och det var många av mina vänner som undrade varför. Något jag egentligen, med den världsbild jag fått mig till livs i Lycée International de Saint Germain-en-Laye, aldrig kunde försvara.

Idag, snart 17 år efter vårt inträde i EU och 8 år efter folkomröstningen om valutan, är det på något sätt legio att kritisera unionen och dess valuta, där vi i Sverige inte ens är med

-trots att vi inte har undantag likt Danmark och Storbritannien-

men borde vara enligt det avtal som inte minst de större partierna i svensk demokrati var med att förhandla fram.

Idag behöver vi skilja på äpplen och päron i debatten, som Birgitta Ohlsson faktiskt också framhöll när Gustaf Fridolin repeterade sitt väl invanda mantra -jag har hört förr, både live och i media- som är så luddigt att det blåser iväg när försöker ta på det.

Det handlar idag inte om huruvida Sverige ska gå med i EMU eller ens folkomösta om ett ev. inräde. Den tanken ligger LÅNGT, LÅNGT borta i den svenska opinionen och bland alla ledande svenska politiker, utom hos Folkpartiet. Samtidigt kan noteras att våra grannländer i form av baltstaterna gör allt de kan för att få komma med. Intressant skillnad.

Jag lämnar den diskussionen för stunden, eftersom det enligt min mening just nu i Sverige bara är ett sätt att försöka flytta fokus från den verkliga diskussion, där även Sverige bör vara med. ”Varför ska vi vara med i sån’t skit?”, kunde man ju då i sann svensk jargong just nu fråga sig….

Vi bör inte avlägsna oss från att vara med att påverka den omgivning som kommer att påverka oss, oavsett vi är med i EMU eller inte, oavsett om vi tycker att vi i Norden borde skapa vår lilla krets här i norr för oss själva, oavsett om vi tycker att ”de där medelhavsländerna är ändå bara korrupta och oseriösa, så varför stödja dem”

Jo, därför att vi brukar vara duktiga prata om solidaritet och medmänsklighet ganska ofta annars. Därför att vi hör ihop med Europa både kulturellt och historiskt. Därför att vi under många år rest och mått bra som svenska turister i de flesta av dessa länder. Att inte hjälpa till eller åtminstone delta, kommer i en framtid bara slå tillbaka på oss. Gunnar Hökmark formulerar en del av det väldigt bra;

”Det är den stora Europakrisen, att vi låter världens snabbväxande ekonomier gå om oss, fördjupa skuldkrisen och marginalisera Europa när det gäller välstånd, utveckling och ledarskap som nu utspelar sig medan vi diskuterar i vilka grupper vi ska fatta de beslut som redan i dag kan fattas i Paris, Berlin, Rom, Aten och Stockholm.”

Vi behöver stärka ledarskapet och beslutsfattandet i våra demokratier, ingen annan världsdel kommer att göra det åt oss. Ett splittrat Europa lär inte stärka vår framgång i en kommande värld.

Inte heller är det finansmarknaderna som kommer att ta tag i problemen utan att det finns handfasta ledare i våra demokratier.

Fast det är kanske så vi vill ha det, lämna walk-over till andra delar av världen. Inte vara med och påverka det som påverkar oss. Att hjälpa och stödja med t.ex. miljöpolitik  och andra erfarenheter som den snabbt framryckande asiatiska världen. Det senare gagnar oss, och där finns massor att göra. Inte minst om man läser om vad som skedde i Durban gångna vecka. Om vi anser oss ha rätt att resa till andra delar av världen ska vi också vara beredda att ta ansvar. Då kan vi inte börja med att isolera oss i vårt egna lilla hörn.

Låt mig som avslutning förtydliga;

nej, jag tycker inte att Frankrike och Tyskland föregått med goda exempel inom EU tidigare, så frankofil jag må vara, så uppskattande av den tyska gemütlichkeiten  jag är. De borde skärpa sig rejält, och har väl kanske insett det. Förhoppningsvis kan de stå emot orolig inhemsk protektionism. Dessutom bör de nog tänka på att förankra ett och annat ibland.

nej, jag tycker inte det är i sin ordning att vältra över en massa finansiella kostnader på skattebetalarna i EU.

– jag tycker i första hand att det är länderna själva som ska ta tag i sina bekymmer. Sverige är hittills, delvis med lite tur, ett föregångsland. Låt oss fortsätta vara det. Påverka i posistiv riktining, med vårt kunnande.

Världen blir aldrig mer som den förut, det gäller stort som smått. Jag vill att vi ska vårda vårt kulturarv på många sätt, men vi kan inte klamra oss fast vid dåtid in absurdum.

Som vissa predikar motståndet mot EU kunde man tro att de önskade att Gustav Vasa inte hämtats tillbaka till Mora.

Bloggar; Mikael Andersson, Gunnar Hökmark, Carl Bildt, Johan Westerholm, JW2, Böhlmark om mys och rys, Jonas Sjöstedt vet vi ju vad han tycker, den hälsosamme ekonomisten är också inne på en linje.

Martin Moberg i sedvanlig stil den 12 dec.

Anders Wijkman på Newsmill, Svt Debatt, SvT,  SvD, SvD2, SvD3,  DN, DN2, DN3GP, HD, HD2,

Den som vill läsa lagom kritiska men oerhört insiktfulla och konstruktiva krönikor om Europa, bör titta lite närmare på Richard Swartz i DN.

Uppdatering på Lucia; otroligt upplyftande att läsa ett annat och lite vidgat perspektiv hos (S)-bloggaren Högbergs Tankar. Tack Peter!

SvD Brännpunkt, DN,

Ansvar och ambitioner, inte bara prat…

Nu på morgonen nås vi av DN Debatts budskap om att Miljöpartiet kan tänka sig tre områden för samarbete, hållbart sådant, med regeringen. Låt vara att de ”skyller” på det tillbakadragna 5e jobbskatteavdraget, men ändå.

Vi ska i Sollentuna ha uppstart med den moderata kommunstyrelse-och gruppledargruppen inför höstens diskussioner om budget, allmänt läge och hur vi ska staka ut det politiska året. Därför hinner jag inte skriva något längre nu, men förhoppningsvis ger dagens händelser, med tal av statsministern och kommentarer kring MPs utspel lite mer att fundera kring här senare.

Jag tror, som ser politiken från det kommunala perspektivet, att det är just det här som kan ge en mindre låst situation i det Sverige som lider av ”det post-socialdemokratiska samhället”. Visserligen genomsyrar den långa S-märkta hegemonin oss väldigt mycket fortfarande, se bara på hur man i stort aldrig diskutera hur S-regeringen gjorde i minoritet. När nu Alliansen, som hade majoritet förra mandatperioden, den första majoritetsregeringen på länge, inte har majoritet mycket pga Sverigedemokraternas framryckning, ja då är det kris och katastrof. När kommer regeringskrisen?? Frågan man däremot aldrig ställer sig-vad händer då?

Nej, fram för mer ansvar och eftertanke, i många yrkeskategorier, inte bara prat och scenariespekulationer. Ord ska helst borga för handling, inte enbart demagogi.

Expressen,

Läs Thomas Böhlmarks tidiga utmärkta analys, Tokmoderaten har sin vinkel. Kent P., Daniel Snällman,

De desperata S-märkta bloggarna låter inte vänta på sig..

Sebastian Stenholm, Högberg lite mer sansad, Röda Berget,