Förnyelse-utveckling-på stället marsch?

De pratas mycket om Thomas Östros just nu. En gammal ”trotjänare” med statsrådserfarenhet inom (S) har petats, sagts upp, sagts vara icke önskvärd…benämningarna är många.

Det senaste jag just nu såg, var att Expressens (borgerlig Bonniertidning!) opinionsblogg och Johannes Forsberg, hävdar att  herr Östros skulle vara ”Högerrns nya idol”…Det tycker jag är att dra lite för höga växlar på det hela. Inte heller tycker jag att man behöver uttrycka sig som Rolf Erikson. Jag ska villigt erkänna att jag aldrig varit någon större anhängare av Östros annat som inverterad röstmagnet åt vissa tvivlande borgerliga sympatisörer och storstadssocialdemokrater. Samtidigt anser jag att respekt är ett viktigt ord inom politiken och demokratin.

Svd skriver om att taket verkar ha sänkts inom Socialdemokratin, och det kan inte vara bra vare sig för dem eller för oss i Alliansen. Som jag nämnt tidigare, och det gäller likaväl Alliansen, är demokratins stötteperlare bl.a att få uttrycka olika åsikter och bryta dem mot varandra. DNs Hanne Kjöller är inne på samma spår, och det är bl.a det som Expressen tycker är att ”idolförklara” Östros. Jag tycker snarare att det finns en tanke av realism i hennes krönika, jag citerar;

”Den fråga jag ställer mig är hur stort lag Juholt tänkt sig bygga? Och med vilka? Är syftet att rensa bort konkurrens från politiker som är mer kända och mer erfarna än han själv? Med tanke på Juholts egen bristande regeringserfarenhet borde han tänka annorlunda.”

En förändring behöver inte alltid behöva föryngring, skriver Mina Moderata Karameller.  Hon syftar på Lena Mellins krönika idag där hon ifrågasätter Lena Mickos ålder (55), hon väljs in i V.U. om valberedningen får som den vill.

Jag är den förste att motarbeta åldersdiskriminering, alldeles oavsett vilket håll den går åt, yngre eller äldre. I vårt samhälle behöver vi representation och perspektiv från alla åldrar, något jag drivit inom Barn och Ungdomsnämnden under en lång tid, och som jag nu försöker använda inom mitt nya område Miljö och Byggnad. Det är, förutom den förnedring det kan skapa, ett missbruk med resurser att stirra sig blind på ålder (eller kön för den delen) som avgörande kriterier när man letar lämpliga personer i ett sammanhang. Att det sedan vägs in ett större sammanhang och en helhet, är en helt annan fråga.

Flera S- märkta bloggar (se nedan) är inne på den linjen, med kompetens och erfarenhet blandat med utveckling. Tänk på t.ex. Carl Bildt i tillkomsten av Fredrik Reinfeldts regering. Jag tror inte det var många som före valet såg hans plats i en Alliansregering som självklar. Fredrik Reinfeldt vågade.

Jag ska inte recensera mer hur man gått tillväga, men att göra rent hus med all erfarenhet och kopplingar till gamla regeringar kan säkerligen skapa nya oönskade utmaningar för Socialdemokratin. Titta gärna på dokumentären ”Spelet bakom kulisserna” från igår kväll på SvT Play. Oavsett hur saker och ting utvecklas, kommer Håkan Juholt att behöva både karta, GPS och kompass för kunna navigera framöver, kanske har han varit nere i Karlskrona skärgård och tränat bland grynnor och skär?

SvD,  GP, GP2Skånska Dagbladet,

S-märkta Moberg, Westerholm, Högberg,

Boregerligt Kent P., Thomas Böhlmark,

V.U.= verksamhetsutveckling, viktigt uppdrag eller vidare undran?

Så kom då idag det förslag på nytt ”verkställande utskott” inom Socialdemokraterna. Är det ett nytt fräscht lag med de tillkommande eller är det att röra om i grytan? Kent, se nedan, kallar det ”undrens tid”…jag vet inte jag…

Jag tror inte man kan svara på den frågan ännu, man ska dessutom presentera ytterligare ett kvinnligt namn ”inom kort”. Det jag konstaterar är att alla tre namnen har figurerat i karusellen om  ny partiledare. Vad Juholt gör, om han nu är med och påverkar valberedningen, är att plocka in konkurrenter, och det kan ses som om han försöker hela partiet. Däremot tycker jag valberedningens motivering, med Berit Andnor i spetsen, är något bisarr…

”Det förslag vi nu lägger ska därför inte ses som ett utpekande av enskilda personers förmågor och insatser. Alla i den nuvarande partiledningen har gjort sitt yttersta för partiets framgång. Problemet är att just framgången har uteblivit och kraven på förändringar därmed vuxit sig starka.”

Veronica Palm, en yngre (nåväl, yngre medelålders och 38 år) kvinna som sägs höra till vänsterfalangen. Hon har emotsatt sig mycket av de skatteförändringar Alliansen gjort. Hon vill inte betala av på statsskulden, inte ha RUT-avdrag och återinföra förmögenhetsskatt, enligt en intervju i DN tidigare i år.

Leif Pagrotsky, en f.d. minister med erfarenhet (i viss mån att jämföra med Carl Bildt i Alliansen) som haft olika roller, bl.a. att figurera som den f.d. regerignens rikaste minister. Vi får se vad han får för roll.

Leif Damberg, en av de få som öppet sade sig villiga att bli partiordförande. Ett försök att blidka Stockholm? Han bor i Solna, har ansetts tillhöra den mer  moderata falangen. Dessutom sägs han enligt Aktuellt kunna bli ekonomiskpolitisk talesperson, ett sätt att försöka konkurrera med finansminister Anders Borg.

Det blir en spännande tid, ett som är säkert är att Östros och Johansson känner sig petade och inte så glada…vissa framhåller Östros som ny utrikespolitisk talesperson. Juholts sätt att mota Olle i grind?

HD, DN, DN2,  Expressen, GP, SvD, SvD2,

Kent P., Tokmoderaten,

Roger Jönsson (S) i Ystad verkar nöjd.

På Östfronten mycket nytt–både ris och ros!

Dessa dagar händer det så mycket att t.o.m. de mest garvade bloggarna inte hinner med att kommentera allt på ett uttömmande sätt.

När det gäller riset, och Japans tragiska situation, finns det massor att skriva, men jag tänkte nog spara det till andra inlägg. Jag är dock en aning besviken på hur man från medias sida väljer många vinklingar! Det är för allvarligt och för mycket lidande med i bilden för att man ska ha rätt att dra stora politiska växlar på det oroliga läge som råder där.

Nej ikväll tänkte jag skriva lite om rosornas fortsatta krig, eller vad det nu är….Nyheten att det Verkställande Utskottet i Socialdemokraterna kommer att omstöpas har varit en stor nyhet under dagen. ”Jaha”, säger jag, det är väl inte så märkligt, om man nu tänker sig en omdaning av den politik och inriktning man vill ha för det f.d. (s)tatsbärande partiet. Att det blir just Thomas Östros och Ylva Johansson som får gå förvånar inte heller, Ylva J har kopplingar till gamla regeringar och gamla tider, sitter endast på Mona Sahlins mandat. Herr Östros, som den ”röde iller” han är, tror jag har förverkat sitt förtroende, han går inte igenom med sina budskap annat än till de redan trogna. Lika lite som Moderaterna har kunnat tilltala enbart de tidigare förtrogna för att vinna mark under Alliansens tillkomst och arbete, kan (S) nu vända sig till den (krympande) kärna av trogna väljare man har. Och då är Östros inte en person som kan anses vara framtiden, hur kompetent (jmf med finansministern Anders Borg) han än kan anses vara. Läs t.ex. min kollega Tokmoderatens åsikter här nedan, ”Bilden av Östros är bilden av en gnällspik”… Kent P påpekar mycket riktigt att han stått för en skattepolitik som straffar s.k. vanliga inkomsttagare.

Även vänstersidan verkar vara inne på skiftestankar, Johan Westerholm skriver bl.a. ”Det är nu det finns ett fönster för förändring”.

Det som blir avgörande för hur man lyckas med sin förnyelse, blir i vilken grad man lyckas, med eller utan ”sopkvastars” hjälp, att locka svenska väljares intresse med något inte bara står still utan följer med i en tid som på många håll rör sig snabbare än någonsin. Detta inte minst tack vare -(eller på grund av)- sociala medier och internet. En första avstämning kommer imorgon, då SIFO presenterar sin marsmätning.

DN1, DN2, Svd, Expressen, Helsingborgs Dagblad, GP,

Vänsterbloggar; Röda Berget, Westerholm,

Borgerliga bloggar; Kent P., Tokmoderaten, Den hälsosamme ekonomisten, Thomas B., Maria Hagbom,

Leva på lånade pengar-leva på andras pengar och förtjänster

Just nu pågår på samma gång en överbudspolitik och en katt-och-råtta-lek av osannolika mått på de rödgrönas sida. De har uppenbarligen föresatt sig att de ska bjuda över allt som Alliansregeringen pratar om och lägger fram, kosta vad det kosta vill, och utan hänsyn till varifrån pengarna kommer. Om man ens vet varifrån pengarna kommer…

Sanningen är den att vi har en regering som under Anders Borgs finansiella ledning har satt en ära i att finansiera det man gör, och om det inte är finansierat, ska det åtminstone finnas tillräckligt många ”synergier” – som det heter på ekonomispråk – dvs. mervärden som gör att det som kostar återbetalas på olika sätt i värden för samhället, och innebär att ”slutkostnaden” inte blir någon kostnad.

Per Gudmundsson i SvD skriver träffsäkert om detta idag. Jag citerar 

Thomas Östros tackade för de uppskruvade prognoserna, och menade att det nu finns goda möjligheter för Socialdemokraterna att finansiera sina vallöften.

Läs artikeln, man tar sig för pannan. Det beskriver bara den desperation som (S) nu befinner sig i med, trots idoga försök att visa på andras tillkortakommanden, historiskt låga siffror som slår (i negativ bemärkelse och om de blir verklighet) 2006 års dåliga resultat i valet. Att på detta sätt använda sig av prognoser/ekonomi som är beroende av andra är (och nu blir jag väldigt politisk) precis den linje som Socialdemokraterna använt i många, många år, fast på olika plan. Man utnyttjar det goda i vad andra gör, samtidigt som man baktalar detsamma. Jag tycker detta är skamligt, och vad svenskarna bör få se, är en prognos utifrån de samlade förslag, om de verkligen finns, som det s.k. rödgröna alternativet skulle ge. 

Ja visst, man ”skriker” efter Alliansens skarpa förslag, vårt valmanifest. Det kommer också, men det går ändå inte att sticka under stol med att t.ex.vår finansminister Anders Borg presenterar färdriktningar, statsministern talar om vad Alliansen vill göra, och i stort sett samtliga intervjuer jag hört den gångna veckan med Alliansministrar andas en samstämmighet som går ut på att lösa de sista detaljerna och se tiden an. Ekonomin styr så väldigt mycket, precis som Anders Borg säger. All heder åt en ärlig finansminister som kan sin ekonomi och åt en regering som försöker vara ärlig mot landets meborgare.

Läs även Kent, Kent 2, Tokmoderaten, Mina Moderata Karameller,