Dygnshvilan hägrar. ..

En på sina sätt omtumlande resa upp till Hälsingland, med den ”Murphy’s Law”-betonade varianten. Planerad avfärd från Uppsala var kl. 15.00 ca, avresan kom igång med hyrbil via Assistansbolaget och Hertz Upplands Motor (tack) kl. 18.30.
Nåväl, fram kom vi och hela och rena, men i normal hlegtid, dvs. lite sent. Mycket snö kvar i förhållande till Mälardalen, men isigt och mycket skare.

Moviken spis

Det blir inte mycket mer skrivet idag, återupptar författandet imorgon med lite frisk luft i sinnet.

Inlägg #6 i #Blogg100

Annonser

Är loppet kört nu…?

…eller kommer det en halvmara i väster om Stockholm om sådär ett decennium, innan man släpper på trafiken i tunnlar och broar i den då byggda Förbifarten som tidigare hette Västerleden? Igår sprangs det i alla fall i Norra Länkens tunnelsystem mellan Norrtull och Värtan om jag är rätt informerad.

tunnelloppet

Jag hoppas verkligen att den är rätt dimensionerad i motsats till Södra länken som var för sparsamt tilltagen då den öppnades för nästan precis tio år sedan.

Toppbild_forstasidan_ny [2]

När man försöker lyssna på vad regeringsrepresentanten i form av Karin Svensson Smith säger i Agenda, undrar i alla fall jag hur man ska kunna respektera en sådan hantering av våra skattepengar. ”Stockholm ska ha andrum”….jag men vad ska man andas då menar hon? Stånkande köer i stan och på Essingeleden?
Gudrun Schymans penningabränning i Visby är bara ett glödkorn i jämförelse. Samtidigt klagas det på resursbrister i andra områden i samhället.

Jag säger då; bestäm er, lägg ner definitivt (med allt vad det nu innebär…) eller kör igång bygget igen. Jag såg Per Bolund (Mp) beklaga sig på Facebook över nyheterna ikväll, bl.a. då Agenda. Detta svamlande, otydliga uttryckssätt som bl.a. statsministern själv använder, ger mig rysningar längs ryggen. Tala klarspråk, bestäm då hellre att den infrastrukturen INTE ska byggas, men var också beredd på konsekvenserna! Det är faktiskt inte bara en lokal Stockholmsfråga.

Tillönskar en god natt nu!

VLT, Expressen,

Almedalen dag 3, fossilfri?

Godmorgon, mellan två olika seminarier, och i processen att välja bort en del för att frigöra tid för möten. Rubriken här ovan har flera utvikningar, en blir ett särskilt inlägg rörande gårdagens partiledar, f’låt språkrörstal här i Dalen, Åsa Romson.

fossilfritt

Om en liten stund ska jag gå på en sammankomst rörande med drivmedelsbranschens valutfrågning till politikerna hur de ska underlätta branschens omställning från fossilt till förnyelsebart. Det är den som ska göra det, men det krävs också förutsättningar att göära det långsiktigt och hållbart. För brukare, näringsliv och samhället. Med ett förflutet inom bilbranschen vet jag hur långsiktighet är nödvändig. På återhörande lite senare….

– – – – –

Eftermiddag med sämre väder.

Seminariet enligt ovan gav inte särskilt mycket, mest som en debatt på Public Service där två parter, å ena sidan Cecilie Tenfjord Toftby (M) och Anna-Karin Hatt (C) och å andra sidan Karin Svensson Smith f.d. (V) numera (Mp) och Jennie Nilsson (S) propagerade för sin egen bild av läget. Dessutom fanns då en panel av representanter från drivmedelsbranschen, ingen nämnd ingen glömd. Dessa ställde frågor till politikerna via en moderator. Visst sades ett och annat av värde, men vi kan konstatera att Sverige gör mycket för att konvertera, men politikerna har olika åsikter om takt och prioriteringar.

På det hela verkar dagen idag, och kanske faktiskt en stor del av veckan gå i ”miljöns och klimatets tecken”. Jag och Per Hagwall var på ett lunchseminarium hållet av träregion Småland, som tog upp hållbarheten och återvinningsfördelarna med träkonstruktioner och hur de jobbar för att få in det mer i byggandet igen.

Efter det lyckades jag träffa en gammal kollega från bilbranschen, som numera finns inom skolvärlden, och uppe i Jämtland. För kort, men vi beslutade ses och prata mer nästa gång i Stockholm. Skolvärlden har ju som sagt behov av lite hållbarhet också, inte minst av de senaste månadernas diskussioner.

Hur det än är önskar jag att man skapar lite mer långsiktighet för landets invånare. Lappa och laga och kvartalsreaktioner inom ekonomi och klimat är inget att hänga i Wunderbaumet. Nu ska jag gå till #Oresundshuset och lyssna på en jämförelse mellan Öresundsregionen och Mälardalen. Intressant.

På gjensyn.

SvD,

 

 

Så fullbordades ytterligare ett svek… borgerligt denna gång.

Ikväll nås jag av ”nyheten”, en passant som det heter, att Riksdagen klubbat det nya förslaget om höjd trängselskatt, och utökat skatteunderlag.

essingeskatt

Så var vi tillbaka till – det som tidigare brukade kallas kassako och skattkista av borgerliga politiker – nämligen bilen. Vägskatt, bensin/dieselskatt, koldioxidskatt, försäkringsskatt, moms på skatten, m.m, m.m..

Jag tror inte att vi idag är emot att olika saker bär sina kostnader för vad de ställer till med eller sliter på i samhället. Problemet är att det fordon och verktyg som många använder för sin inkomst (arbetslinjen) eller för att utföra sina tjänster som småföretagare (också arbetslinjen), eller att underlätta för småbarnsföräldrar att hinna med sina yrken (arbetslinjen), ständigt smutskastas och belastas med orimligt stora delar av bördan. Samtidigt finns det andra delar av samhällsruljansen som inte alls straffas på samma sätt.

Missförstå mig rätt, jag är inte emot att tekniken utvecklas, jag är inte emot att åka kollektivt (gör det i stort sett varje dag), men jag är emot att man under vända-kappan-efter-politisk-opportunistisk-vind, missbrukar möjligheten att dammsuga medborgarna på skattebaser.

Jag minns fortfarande när den borgerliga, och delar av den socialdemokratiska sidan, slogs med näbbar och klor för att det inte skulle bli några ”biltullar”. Utan att gå ner i en massa detaljer, kan vi lätt konstatera att allt det där pratet numera ter sig djupt nergrävt eller dränkt i Strömmen när det gäller Stockholm. Beträffande Göteborg, blir det ju t.o.m. en folkomröstning i höstens val. Vad den ska ge har jag inte riktigt klart för mig, ska jag ärligt erkänna. Dock vet jag man där inte kan åka förbi staden utan att bli belagd med trängselskatt.

Detta utökade skatteunderlag vill man nu införa även i Stockholm från 2016, alltså avgiftsbelägga Essingeleden, den idag enda rimliga möjligheten att åka förbi huvudstaden Stockholm öster om Strängnäs/Enköping utan extraskatt. Man klipper av en av Sveriges pulsådror i form av E4:an, och alla som kör förbi Stockholm ska betala för att ”inte köra in i staden”, detta INNAN man har skapat  alternativet Förbifarten (som vissa partier inte ens vill ha, en diskussion i sig). Trängselskattens syfte var ju att minska trängseln inne i staden, inte på Essingeleden, eller har jag missförstått något?

För mig som uppväxt utomlands ungefär halva min ungdomstid, där jag upplevt ett antal avgiftsbelagda vägar, kan jag inte få in i mitt huvud att man, med hänsyn tagen till alla ovan nämnda avgifter, inte ska kunna ha ett avgiftsfritt alternativ att köra förbi huvudstaden, eller för den delen den andra största staden i Sverige, Göteborg.

Utomlands finns, med några undantag eventuellt, alltid ett alternativ till ”Autoroute à péage”, som det kallas i Frankrike t.ex., låt vara att det kan vara sämre, vilket ju är själva vitsen

peage

med att betala en tull, avgift eller vad man nu väljer att kalla det. Det avgiftsbelagda alternativet ska innebära en tidsvinst eller en säkrare resa.

I detta fall väljer man alltså att avgiftsbelägga en befintlig led, som är överbelastad och byggd för 50 år sedan. Detta för att finansiera tunnelbanebygget i Stockholm. Jag väljer att avstå från ytterligare epitet på den styrande majoriteten i Stockholm och i landet, men jag kommer aldrig att förlåta dem detta steg. Alldeles oavsett att man i samhället behöver kompromissa för att nå lösningar. Man kan argumentera hur man vill, det är för många med mig inget annat än ett svek. Det är helt enkelt inte renhårigt finansierat, krona för krona, ändamål för ändamål.

GP,

Denna post är nr #026 av #Blogg100

En dag av perspektiv framåt och bakåt…

Trött och färdig för för sängen efter en både bra och lite avslagen dag, mellan uppdragen och andra göromål. Så trött att den bloggpost jag skrev igår, inte blir publicerad idag…En dag av reflektion och lite struktur, samt inspiration.

I en Svenska Dagbladet-bilaga med Bil och Motor från slutet januari, som jag tyvärr inte kan hitta på nätet, fann jag lite nostalgi som är ca 40 år gammal. Den blev Årets Bil 1973. Audi 80

Audi 80

Det var en bil mina föräldrar var lite intresserad av när vi skulle flytta till Frankrike, när pappa kommit fram till att den Saab 99 han beställt för att privatexportera, trots allt inte var aktuell. På den tiden hade inte Saab slagit rot ordentligt i Frankrike ännu.

Saab99

Till slut blev det en av de tre franska bilar som de velade mellan, en Citroën GS 1220 Club Kombi, eller Break som fransmännen kallade dem på den tiden. De övriga två kan jag berätta om en annan gång.

GS Club

En ganska charmig bil, med klassisk enarmad ratt och gasvätskefjädring.

På lucnhen idag var jag på ett seminarium på Timbro, där Mona Sahlin och Mikael Sandström (samordningssekreterare i statsrådsberedeningen i Alliansregeringen) deltog för att kommentera  den bok Stefan Fölster och Nima Sanandaji skrivit om renässansen för reformer i samhället. Har ni tid, titta på webupptagningen. Mycket intressant.

Vad som kan konstateras är att det behövs mer långsiktighet i politiken, och mer besked till väljarna, först i EU-valet och sedan till höstens stora svenska valomgång. Tål att tänka på för dem som har siktet på att styra landet.

Hur ser Europa ut om 40 år? Ja, har jag tur (?) får jag uppleva det. Hoppas jag i så fall vill det.

Nu är det dags att knyta ihop säcken för den s.k. arbetslinjen imorgon bitti, ute på Arlanda kl. 07. Önskar en skön natt.

SvD 1, DN,

Denna post är nr #004 av #Blogg100

Husby – var ligger det? Kapitel 1

 Ja, Husby, vad är det för ställe, undrar säkert många dessa dagar? Bilden av denna förort, eller stadsdel i Stockholm som staden kallar sina olika kommundelar, är nog inte riktigt den som invånarna önskar få kablad ut över hela världen. Jag tänker lite på vilket rykte Malmvägen  i Sollentuna har fått, och hur svårt man har att få bort den stämpel som etsats  fast genom åren.

Egentligen hade jag inte alls tänkt skriva om Husby, men idag var bägaren rågad. Det får vara nog nu!

Titta på bilden nedan. En ganska vanlig svensk förort, med en hel del lummighet insprängd.

Husby

Kartan här bredvid visar var det ligger, mellan Kista och Akalla längs blå tunnelbanelinje, och Sollentuna åt nordost. Det är ca 15-20 km in till centrala Stockholm. Alltså inte särskilt avskilt, utan snarare angränsande till Järvafältet, med både skog och fält.

Rinkeby_Kista

Mer och mer kan man fundera över om det börjar likna Tottenham i London, sommaren 2011, eller Clichy-sous-Bois utanför Paris 2005.

”Nej, det kan inte hända i Sverige”, var kommentarerna jag fick höra överallt redan för 7,5 år sedan, hösten 2005. Jo, det kan det visst, framhärdade jag. Nu har vi beviset.

Allt detta gör mig dyster, men jag är obotlig optimist, och jag vill tro att vi kan lösa detta i en framtid. Dock rätt avlägsen, tyvärr.

Vem är jag att uttala mig då?, kan jag säkert få slängt i ansiktet… Jo, faktiskt rätt mycket på fötterna.

Jag är född i USA, även om jag inte minns det pga att jag var för ung när vi flyttade därifrån, så har det präglat min uppväxt genom intresse och möten. Jag bodde i Frankrike, utanför Paris, hela tonårsperioden och jag har arbetat och bott i södra Tyskland som 22-åring. Genom giftermål har jag lärt känna Nederländerna under en tioårsperiod.

Man pratar rätt mycket om frustration dessa dagar. Just det kan jag känna av när jag ser hur det kommenteras och bevakas på olika sätt, ingen nämnd, ingen glömd.

Det finns inget att vinna på att försöka vinna politiska poänger på det som sker, det är snarare kontraproduktivt. Menar man allvar med de ideal man normalt målar upp i vårt Sverige, då bör man nog vara beredd på rätt mycket nytänkande och rätt mycket mindre av politiskt korrekta floskler. Ja, tyvärr, ni läste rätt, floskler. De är nämligen det enklaste sättet att frånsäga sig ansvar, det ansvar som vi alla har. ALLA oavsett bakgrund.

På återhörande.

Sveriges Radio, DN, DN2, UNT, Skånska dagbladet,

Bloggar  Mary X J, Dennis Nilsson – Ett liv

Min vän Oswald är borta.

En kväll som denna hade jag tänkt skriva lite om aktuella ämnen, men efter ett besked på sena eftermiddagen, känns det bara rätt världsligt. Livet är skört, och det tänker vi alldeles för lite på i vår konsumtionsinriktade och snabbrörliga, stressade värld.

livet Oswald

Oswald var en rekorderlig, ärlig och äkta person. Jag lärde känna honom när jag engagerade mig lokalt här i Sollentuna, och han blev snabbt en god vän med glimten i ögat. Precis som jag är, var han frankofil, hade arbetat militärt inom näringslivet, bl.a. både i Paris (varifrån han tagit hem en slags jeep) och i Afrika. Vi fann varandra på många plan, och han älskade att använda sin franska i samspråk med mig.

Oswald var en mycket bestämd person, med mycket livserfarenhet som han använde flitigt, när han gick omkring och sög på sin pipa. Bara det ovanligt idag. Men inte heller nyttigt. Sannolikt där en koppling till hans på slutet nedsatta hälsa.

Oswald kunde skilja på sak och person på ett sätt som jag saknar mycket i vår värld idag. Vi kunde munhuggas och brista ut i ett skratt efteråt. Härligt.

Oswald hade en fin respekt för människan. Jag vet att det fanns människor som kom ihop sig med honom, inte minst för att han innehade positioner där han kunde påverka genom valberedning och nomineringar. Jag betvivlar dock starkt att han utnyttjade dem för att misskreditera. Tvärtom upplevde jag honom som mycket objektiv och generös.

Sin respekt för människan visade han mig tydligt vid flera tillfällen när jag hade haft det svårt. Han välkomnade till prat och diskussion, ofta i syfte att lösa frågor framåt. Han svartmålade och dömde inte. Han hade integritet, och sökte ofta underliggande svar, även om det inte alltid märktes utåt.

Bilden nedan får symbolisera honom lite. Det är han som står med ett glas i handen och spanar ut genom fönstret med sin vita kalufs…en stor del av hans liv på senare somrar bestod av att vara ute i skärgården med sin båt.

Kanske spanar han nu ut över oss med sin pillimariska blick? Vårregnet smattrar just nu på fönsterblecken. Han hade levt ett spännande och engagerat liv. Inte alltid så snällt för hans kropp antagligen. Samtidigt passade min gamle morfars (han var läkare) motto ;

”Det är farligt att leva…för man kan dö.”

Jag hade gärna haft Dig kvar i jordelivet ett tag till Oswald, 75 år är liksom ingen ålder i dag.

Vi möts när vi möts. Jag höjer ett glas calvados för minnet av Dig.

Oswald m glas

Volvos Sinekur?

Idag hörde jag plötsligt på Ekonyheterna att Volvos VD, Stephan Jacoby, bytts ut… Bilnörd som jag är, måste jag varit väldigt disträ och upptagen av annat de senaste veckorna, för inte hade jag hört att han drabbats en stroke...

Tydligen var det ändå inte det som fällde –officiellt i alla fall- honom från posten som chef för ett av Sveriges mest omsusade och publika jobb, utan att försäljningen i Kina inte gått så bra. F.ö. har den inte gått så bra någonstans enligt vad man kunnat läsa på olika ställen.

Jag har hela tiden varit orolig för hur det ska gå för Volvo i kinesiska händer. Jag hade förvisso inget större förtroende för de amerikaner som mer eller mindre ryckte undna mattan för både SAAB och Volvo, dvs. GM och Ford, men kineser riskerar att bli ännu mer kulturkrock. Visserligen behöver Geely den svenska biten i varumärket, men hur länge kommer det att hålla, i synnerhet om konjunkturen fortsätter vara så svag som den nu är? Om det kan man bara sia.

Det senaste är tydligen att man sponsrar/stimulerar rosa bandet-satsningen, dvs. bröstcancerkampanjen den årliga. Som parentes kan man ju kanske inflika att det kunde vara på sin plats med en ”blå” kampanj också…generellt sett.

Alldeles oavsett olika specialserier m.m, ställer jag mig rätt frågande till den senaste tidens utveckling för Volvo, att man plockar bort tre serier (C30, S40 och V50) och ersätter dem med ovan visade V40. Denna kan omöjligen svara för en lika stor volym, vilket är viktigt för en tillverkare i denna tuffa bransch.

Jag tycker det är, som Jonas Fröberg skriver i en av sina krönikor i SvD nedan, tragiskt att så lite känslor av humanitär karaktär kan få lysa igenom i en sådan här situation. Att det ska vara så näst intill omänskligt att leda ett större företag som betyder så mycket för så många. Det är inte utan att jag fäller en tår för Herrn Jacoby idag, oavsett vad han har åstadkommit eller ej. Han lämnade en lysande karriär på VW, det har Jonas Fröberg också beskrivit, och vad händer nu? Oavsett vem som leder Volvo in i framtiden, om den finns, blir det ingen enkel resa. Möjligtvis en enkel resa till Kina om ni förstår hur jag menar.

Likväl som jag fällde ett par tårar vid den fina konserten på Musikplats Stockholm i lunchtid. Pernilla Andersson är en alldeles ypperlig låtskrivare och kompositör, och dessutom en alldeles väldigt mänsklig person, med glimten i ögat. Nu ska mina ögon få vila, önskar en god lördagnatt!

DN, DN2, HD, GP, GP2, SvD, SvD2, SvD3, SvR, SvT

Intressant?

Kina…Volvo…”jag rullar”…

Vi har ännu så änge två bilmärken i Sverige, eller möjligen ett och ett halvt pga produktionsstoppet i Trollhättan, men frågan är hur länge till… Det stora landet i öst satsar nu hårt för att erövra framtiden i västvärlden…

Det är ofta man ser nye chefen, tillsatt av kinesiska ägare, Stephen Jacoby leende på bilder från olika sammanhang, inte minst Frankfurtsalongen, varifrån jag dock inte hittar dokumentation.

Tyvärr tror jag att vi är på väg att tappa även Volvo till öster, blir något kvar på sikt, är det ”satellittillverkning” av logistiska skäl, och möjligen lite för att kunna säga att man är svensk. I övrigt gör jag mig inga illusioner….

Expressen, Expr 2, Expr 3, SvD, Svd2DN, DN2, DN 3,

Svenska Aeroplan AktieBolaget….

igen…

Idag säger kinesrena att avtalet gäller, det som Victor Muller sade upp i helgen. Den ena (Youngman) säger si och den andra (PangDa) säger så. Det har funnits skriverier om ”skambud”, och att kineserna inte skule försöka med det, vore ju rätt otroligt.

Vad vi vanliga dödliga ska tro eller hoppas på, har jag ingen aning om längre. Som SAAB-optimist, har jag länge försökt se någon form av ljus, och det har många andra också gjort.

Till och med Guy Lofalk, rekonstruktören, låter optimistisk i en intervju med SvD, mer än han låtit så på länge. Är det sanning, vem vet, men jag har egentligen ingen anledning att misstro honom, bara för att falla in i den allmänna klagosången, med pessimistisk slagsida.

Vad som är eller blir sant, får vi vänta och se om. För de anställdas skull och för märkets skull hoppas jag Lofalks ord gäller…

–Det är en tuff situation, de jobbar med en affärsplan på Saab men det krävs mycket pengar. Saab har leverantörsskulder på runt 2 miljarder kronor. Det är också många parter som ska godkänna på kort tid.

Ångrar du att du hoppade på?

–Jag ångrar inte att jag försökt rädda ett väldigt fint bolag.

Norah4you