Stor skillnad på partikultur

Nyligen hade det forna statsbärande partiet Socialdemokraterna sin extrakongress och val av ny ledning. Den kommande vårmånaden, maj, har Miljöpartiet kongress i Karlstad och skiljs då från sina språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson som enligt partiets stadgar inte får sitta längre.

Valberedningen har lagt sitt förslag, rätt länge i förväg, och deras val av personer att nominera blev Åsa Romson och Gustav Fridolin. Nu tycks det inte vara självklart att dessa väljs, även om få ifrågasätter Fridolins chanser. Det intressanta är att flera verkar vilja utmana dem som valberedningen föreslagit. I det (S)tora partiet (?) skulle detta antagligen vara omöjligt, förmodligen även hos oss. Vi i (M) är ju just nu det största partiet sett till opinionsmätingarna.

Man kan tycka vad man vill om valprocedurer och valberedningars förslag, men jag tror det som nu händer i Miljöpartiet är något de stora etablerade partiena får vänja sig vid i framtiden. Citerar Mats Pertoft i (MP)

Även Mats Pertoft är fortsatt intresserad av partisekreterarposten, efter Agneta Börjesson. Han tycker att Miljöpartiets öppna process, med en rad kandidater, är ”jättebra”.

– Det handlar inte så mycket om hur stor chans man har att vinna, det är snarare en demokratisk principfråga.

I Stockholm för Moderaterna en diskussion om hur provval ska gå tillväga och om de över huvud taget ska finnas i tidigare form. Var det landar får vi se. Det är inte lätt att välja nya ledningar, och ofta blossar strider upp internt vilket i sig inte gagnar politiken. I Sollentuna hade vi i (M) vår beskärda del av detta bekymmer i höstas när vår ordförande i kommunstyrelsen -dvs. den högst placerade förtroendevalda polititkern enl. gängse mall i Sveriges kommuner- gick vidare till Landstinget och därmed lämnade över till andra att styra Sollentuna. En sådan process kan vara både svår och bra, det blir en förändring, ett nytänkande kanske. Jag är ingen vän av förändring för förändringens skull, men ofta behövs förändring och utveckling för att följa med i tiden.  I mitt eget fall innebar det bl.a. uppdraget som ordförande i Miljö och byggnadsnämnden fr.o.m. årsskiftet och den nya mandatperioden.

Jag konstaterar att i jämförelse med vad Miljöpartiet just nu gör, är processen hos (S) närmast att likna med ett påveval i Vatikanstaten. Många var de bloggare och journalister som skrev om den tiden, och hur det kommer att utvecklas inom (S) återstår att se. Mycket står på spel, på olika sätt, och positioneringar kommer att överbefolka den politiska arenan ännu en lång tid framåt – även när det gäller de borgerliga partierna, men återkommer till det i annat inlägg.

Det blir intressant att se vilka miljöpartister som väljs till att bli de mer framträdande.

Bloggar Rickard Nordin, Kent P, Tokmoderaten, Mary X

En eftervalslördag går över i söndag…

Tänk vad ett land ”kan som hamna i vakuum”…det känns nästan lite overkligt, vi vet fortfarande inte hur det definitiva riksresultatet ser ut, det pratas om omval i Värmland och kanske på annat ställe, Halmstad var det visst. Dessutom verkar vissa listor ha klickat rejält, detta upplevde jag med en partikollega i min egna röstlokal, ha fick inte rösta pga samma orsak! Jag hade blivit vansinnig.

Sitter här med en 15 årig calvados och filosoferar över vad som egentligen betyder något. Det verkar som om många känner liknande saker, och läser jag tidningar hittar jag för mig nya bloggare som oavsett sida börjar ledsna på situtaionen. Jag hörde f.ö. en teori så god som en annan idag; hela denna debatt botttnar i medias sista desperata försök att kunna minimera ett visst partis inflytande. Jaså, men var det inte just media som delvis drev fram Sverigedemokraternas klättring över strecket till riksdagen?

Det må vara hur det vill med detta, men jag kan nog tycka lite som ledaren i SvD på lördagen, sätt igång och regera, Alliansen har blivit vald av en majoritet av Sveriges befolkning, fler röster än vid förra valet! För alla dem som lagt sin röst på Alliansen känns det nog svårt att acceptera ytterligare veckor av ovisshet och från regeringens sida, en tystnad som gör att det inte går att läsa ut hur de tänker regera.

Valen är på intet sätt sluträknade, men jag tror det finns en nödvändighet att bryta ”dödläget” och ta över initiativet, vilket man med all sannolikhet förbereder. Det behöver dock synas. Visa tycker att valresultatet behöver sjunka in, och det sade även statsministern, men jag tror det har gjort det nu, åtminstone så mycket det för stunden är möjligt. Vissa vänsterbloggare sitter och funderar, med all rätt, andra tycker det är dags att agera. Några går in i depression.

En skärpt bloggare jag upptäckt på senare tid är Lizzie, och hon skriver i mitt tycke väldigt intressant igår. Jag kommer att plocka upp en del av de trådar hon nystar i, det är dock lite för sent nu. Behöver vila, och det är en ny intensiv dag imorgon, vill ha någorlunda balans i den också. Idag (eller igår :-)) har jag börjat beta av en del av det som blivit liggande under den hektiska 5-veckorsperiod som kallas valrörelsen. När jag handlade, tjuvläste jag lite i en av kvällstidningarna, och där fanns en artikel som vår käre Tokmoderat gjorde ett större nummer av…han längtar f.ö. redanefter nästa valrörelse…fan tro’t! …och där tog calvan slut. Godnatt!

Arga leken…?

Man kan förundras över vändningar i samhället och på arbetsplatser, det har jag varit med om vid ett flertal tillfällen. Däremot har jag en märklig känsla när det kommer till den vändning av den politiska kartan och därigenom den interna stämningen i den röd-gröna allians man skapade för ca 20 månader sedan. Från att ha varit leende och snudd på kaxiga, har de hamnat i motvind och ser inte så lyckliga ut längre. Kanske har herr Ohly fortfarande oftare än förr ett leende på läpparna. Fast även han pressas alltmer. Detta märks mer och mer i de fyras uttalanden. Kent P tar upp detta i sin blogg idag.

Att man mer och mer börjar kasta paj, anklaga Alliansen för det ena mer märkliga än det andra, tror inte jag att de svenska väljarna kommer att premiera. Socialdemokraternas stödparti LO, med Wanja Lundby-Wedin har sin egna syn på demokratin. Även Östros börjar slira på hur man hanterar förtroende.

Det finns en lek som kallas ”Arga leken”, Kristian Luuk hade den i sitt program för några år sedan, ett rätt roligt exempel för en frankofil som jag, finns här. Det allvarliga i sammanhanget är att ”leken” att söka stöd och mandat för att få regera konungariket Sverige faktiskt inte är en lek, och inte ska göras med ilska. Jag kan förstå frustrationen som de rödgröna nu går igenom, efter att ha räknat med en promenadseger över en rökt Alliansregering. För Alliansen gäller dock fortsatt arbete och metodiskt, vänligt förklara vad vi står för och vad vi vill åstadkomma, hur mycket det än känns att vi har varma vindar i seglen. Knappt nio dagar kvar.

Ny måndag i valrörelsen snart slut…

Åter en otroligt aktiv och fulltecknad måndag, efter en lika hektisk helg. Den stora ”snackisen” som det heter på modern mediesvenska, har trots att jag bara hört sporadiska nyheter, varit Lars Ohlys uppbröstade tilltag om hur föräldrar (inte) ska välja sin föräldraledighet. Den ska helst plandirektiven styra, med s.k. modern teknik. Undrar om han tänker övervaka att bröstpumparna fungerar också?! Uttalandet verkar i alla fall inte vara direkt överlagt med Ohlys så såta vänner i det ”rödgröna tåget”…

Dagen började med ”skolskjuts”, fortsatte med tidningsutdelning, ”Vårt Sollentuna” sprids just nu till alla våra invånare av 40-talet entusiastiska förtroendevalda och medlemmar. Solen sken idag, och det var t.o.m. svettigt att springa i trapporna. Lite administration kring utdelarorganisationen gled över i lunch och mer arbete. Ett möte med föräldrar skulle förberedas, morgondagens hembesök reflekteras över, och projektet kallat ”Kommunfullmäktige 2012” bearbetas. Förhoppningsvis ska det stärka och vitalisera den representativa demokratin här hemma. Ifjol gjorde ett antal av oss ledamöter i kommunfullmäktige studiebesök ute i landet för att ta intryck av hur andra jobbar. Själv besökte jag Mölndal.

Som avslutning var det sedvanlig konferens med vår valledning, avstämning och utstakning av färdriktning de närmsta dagarna. Nu är det snart att söka upp kudden och samla energi för en ny dag, valdagen minus 12. Enligt inslag i TV4 ikväll som speglade Växjö som en slags norm för valmanskåren i valet 2006, gav undersökningen majoritet för Alliansen. 

Även SKOP redovisar en majoritet för oss i Alliansen. Känn tryggt, men som jag sagt tidigare, inget är vunnet före kl.20 den 19:e september…

Dags att koja, för att bli lite piggare tiill morgondagens begivenhet.

Läs Ankersjö/SvT, Mikael Andersson, Elisabeth TR,

Uppdatering 7/9, Thomas B SvD,

Tillbaka till verkligheten?

Efter nästan en månad i mer eller mindre ”täckningsskugga”, dvs. endast sporadiskt uppkopplad samt i påtvingad skugga pga geografiska orsaker i form av skog och landsbygd (nej det finns inte fiberkabel nedlagd överallt…), är jag åter i den s.k. verkligheten sedan något dygn. Funderingar har ju inte uteblivit bara för att datorn inte funnits framför näsan som brukligt, och förhoppningsvis kommer jag kunna delge er läsare en del av dessa de kommande veckorna.

Två snabba reflektioner jag gjorde under lunchen, läsandes dagens Svenska Dagblad som berör den månad vi nu går in i- just det skarp valrörelse– är att jag undrar hur den verkligheten ska bli?!

I den första artikeln skriver författaren, låt vara politiskt partiskt men ändå, om en relativt loj tillställning igår i Tantolunden i Stockholm där Mona Sahlin sommartalade. Dagen innan, i lördags, hade statsminister Fredrik Reinfeldt hållit sitt tal på Södermalms Torg, också i Stockholm. (Som parentes visar det den vikt Stockholms väljare har i valet)

Själv såg jag inget av dem, i lördags var jag fortfarande ledig i ”Hälsingeland” och igår i fullt sjå att bidra med mina första steg i valrörelsen samt komma i ordning (ej klart kan jag rapportera…) hemmavid efter tre veckors bortavaro.

Jag tycker inte Fredrik Reinfeldt verkar oengagerad, och det tydde inte mina rapporter från mötet på heller. Att det sedan fanns inslag av ”minkkramare” kanske gjorde det hela mer intressant, vem vet? Botkyrkas miljöpartister fanns ju också på plats…

Som Johan Folin mycket riktigt påpekar, verkar det som om de rödgrönas agerande i mångt och mycket går ut på att reagera

”Följa John”? Först är alla skattesänkningar av ondo och ett hot mot välfärden. Sedan kommer löften, OM ekonomin tål det, {också en travesti på vad vår finansminister brukar säga} om att bl.a. sänka skatten för pensionärer. Vad avgör om ekonomin tål det, undrar jag? Vad jag vet, är att om pensionerna ska säkras, så behövs det att vi arbetsföra faktiskt arbetar och betalar våra skatter och sociala avgifter. Just det, med vita pengar.

Det för oss över på den andra artikeln, Brännpunkt av representanter från Företagarna. Företag ligger mig varmt om hjärtat, och läs artikeln säger jag. Man kan tycka mycket om olika upplägg, men som jag hela tiden påpekat, bygger vår välfärd på att pengar kommer in i systemet, INTE går vid sidan om! Jag citerar bara en sak;

Ett annat argument som ofta förs fram är att det är fel att subventionera den här typen av tjänster och inte andra. Vi skulle självfallet gärna se ett allmänt lägre skattetryck på tjänster, men man måste hela tiden hålla verkligheten i minnet. Och verkligheten är dessvärre den att utan avdrag, blir konkurrensen från svartsektorn och gör-det-självare så stor att hela hemservicemarknaden riskerar att kollapsa. Kort sagt, det gamla skattesystemet subventionerade i praktiken svartjobb och kriminalitet.

Jag har själv anlitat företag från ROT-sektorn i sommar, något som jag absolut inte hade kunnat göra själv, och nu betalar, dyrt nog, vitt. Utan ROT-avdrag skulle jag överhuvud taget inte haft råd. Vad skulle jag gjort då? Arbetet var mig ålagt av miljöskäl, trots att jag är helt oskyldig till den situation som tidigare rådde under ytan på min gårdsplan.

Nej, jag begriper inte den verklighet som vänstersidan vill backa tillbaka till, jag förstår inte denna våta filt över företagsamhet som man vill ha. Stimulera istället människor till att vilja anlita andra, betala för det och skapa arbete som i sin tur skapar intäkter till hela samhället i form av löner, skatter och arbete med samhällsskydd

Jag kan inte låta bli att länka upp en vänsterblogg som får en att fundera över hur verkligheten faktiskt är i de rödgrönas läger…det är inte det enda tecknet på att det inte står rätt till ”under ytan”. Vissa kommer inte att nöja sig med de två i bloggen omnämnda partierna…

Läs DN

Bloggar om relaterade ämnen…

Tokmoderaten, Mark Klamberg, Erica Lejonroos, Paul Lindquist, Magnus Andersson, Mary X, PerAnkersjö för att citera några…

Almedalens olika skeenden.

Almedalen är över för denna gång, och många har skrivit spaltmeter fram och tillbaka om olika turer i Visby med omnejd.

Tyvärr dog mer eller mindre min inspiration att skriva när journalisternas hetsjakt på allt och på möjliga ”breaking news” kulminerade i gatloppet efter arbetsmarknadsministern. Det som skulle bli en vecka av olika diskussioner och klargöranden, trodde man, blev istället en uppvisning i jagande vargar och frossande gamar…

Det spelar ingen roll vilken sida man stod på, överallt gällde det att hitta kött att riva stycken ur. I början tycktes Alliansen ha övertaget, statsminister Reinfeldt leva på framgångsvågen av opinionsmätningar, att han lyckades ”göra en man i en ny skepnad” (vi som ser honom mer informellt och internt vet att han kan, det var mer medias bild) och det konstaterades att väldigt många kan tänka sig att rösta på (M).  Man gjorde sitt bästa att hitta sprickor i Alliansen, interna konflikter osv.

vänstersidan ”bytte” Vänstern namn, ”helgonet” Margot Wallström dök upp, men skapade tvister om huruvida hon kunde vara där och stötta oppositionsledaren Mona (S) som anställd på FN, och Miljöpartiet deklarerade sig inte vilja ha köpcentrum längre…

Från mitten av veckan fick dock alla aktiviteter enorm konkurrens från Aftonbladets s.k. scoop, som tog udden av det mesta oavsett vad man tyckte om det hela. (som parentes kan ju nämnas att det jag refererade i förra inlägget, mycket gick ut på att man efterlyste ”god ton” i debatten…jag undrade lite grand vart den tog vägen.)

Jag tänker inte kommentera mer, för jag har helt enkelt inte lust. Det var en trist avslutning på veckan, och jag tror inte någon vann mer än kortsiktigt, utom kvällstidningskriget,  och på sikt får man nog kalla det pyrrhusseger.

Jag vänder nu blad, och det är fullt möjligt att vissa saker som kom upp i Almedalen kommer att påverka det jag skriver här, men då handlar det om ämnen som jag tar upp i andra diskussioner.

Läs även nedanstående länkar, dit jag tycker intressanta synpunkter har samlats!

Mary X, Kent P., Ankersjö, Tokmoderaten, Lotta OlssonMikael Andersson,  Dopping 1 Thomas Böhlmark, Dopping 2, (uppdatering av läget), Paul Ronge,

Peter Andersson, Westerholm

Vart tog avsyningen vägen…?

Miljöpartiet har haft partikongress i Uppsala denna helg, och en del kommentarer har skrivits på olika håll i tidningar och i bloggosfären. Söndag kväll och nyhetsdags efter en lång vårhelg, och även Agenda. Lite referat och diskussion om denna kongress i tre dagar kanske vore på sin plats?

”Icke sade Nicke”, i Agenda var det Maud Olofsson som fick stå för ”det gröna”.

Det kan man ju tolka på olika sätt. Maskrosen är inte tillräckligt betydelsefull för att diskuteras…? Opinionsundersökningen i SIFO idag ger dem så hög procent att det är intressantare att diskutera partier som eventuellt inte kommer in i riksdagen…?

Jag har en annan teori; som i och för sig tangerar den senare, diskutera Centerns s.k. misslyckande, ja ! Diskutera MPs spretighet och osannolikt ostrukturerade politik som dessutom kommer att ledas av två helt nya språkrör om ett år…varför ta upp det? En s.k. dold Agenda…det finns ju en risk att de, MP, hamnar i dålig dager.

Istället bet sig Karin Hübinette fast i samma fråga, ”misslyckandet och företagarnas misstro” mot (C), ställd på så många olika sätt, att man undrade om redaktionen tagit med sig skissblocket ut i solen och förblindats så att man inte kunde hitta på något annat att skriva… Visserligen gjorde Maud O sitt bästa för att förtydliga vad både hon, Centern och regeringen faktiskt gjort och försöker göra, och även om jag sett henne bättre, lyckades hon trumma igenom en del av budskapen just därför att andra frågor inte fanns. I mitt tycke hade det ju varit mer intressant med lite framtid…

Agenda tog senare upp ett annat, mycket bra, reportage om finanskrisen och EU, som är väl värd att titta på, bl.a med min gamle föreläsare på Handelshögskolan, nationalekonomen Stefan de Vylder.  Återkommer till det i kommande Europakrönikor.

Övriga nyheter då? Aktuellt, och TV4-Nyheterna? Inte ett spår av någon analys eller kommentar till MPs kongress. Det är till att komma lindrigt undan!

Det enda programmet var Rapport som förde en viss diskussion om arbetstidsförkortning och amnesti för papperslösa i Sverige. Mats Knutson visar på de svårigheter som faktiskt finns inom MP och gentemot de övriga partierna i vänsterns försök till Allians.

Läs även Sydsvenskan, GP, GP2, DN, DN 2SvD, Expressen, liksom Kent P  om jobb och förtroende, Fredrik As inlägg om opinionen, och Martin Melins krönika om val i Expressen

Grönt är skönt?

Sittandes ute i kustlandet, väldigt nära sängen, blir jag ändå tvungen att kommentera det s.k. gröna partiet med några ord.

SvD har en intressant, men kanske i dessa dagar en aning skrämmande ”novell” om hur ett samhälle i Miljöpartiets värld kunde se ut…denna text kommenteras idag av Fredrik A.

Ikväll visar det sig att partiledningen inte ens fått med sig partiet inom vissa områden, bl.a. har man tvingats med på en förlängning av föräldraförsäkringen, förutom den kvoteringsiver man kör, med en tredjedel var plus en tredjedel att dela för föräldrarna. Mats G tar upp MPs sätt at agera redan tidigare i veckan. Därutöver visar det sig att man börjar sväva på målet i vissa ganska avgörande frågor man drivit med sina vänsterallierade; den sänkta skatten för pensionärer, höjd A-kassa bl.a. Jaha, då kan man ju som Kent P börja undra var detta kameleontparti verkligen står? Intressant för väljarna att få höra mer om! Före valet, tack.

Infallsvinklar om MP finns även hos Daniel Snällman, Thomas Böhlmark, DN, SvD, GP,

Från den vänstra sidan av bloggosfären är det rätt tyst… Har färgen flagnat?