Take it to the limit…

Sitter så här på fredagskvällen och försöker knyta ihop veckan…nej, jag ska jobba i helgen också. Men ändå, lite perspektiv…med  hjälp Eagles, och just nu låten vars titel figurerar i rubriken. Vad gjorde man utan youtube? Tack vare internet kan man snabbt  hitta gamla minnen och …ja känna hur långt upp i åren man kommit. Fast gränsen har förhoppningsvis inte kommit än.

limitJag hittade denna text i en kommentar till Eagles gitarrist Glenn Frey bortgång under den konsert jag lyssnar på.

”My mother told me 25 to 30 years ago, she was sad….all of her movie stars she loved were dying. At the time I thought how goofy. I told her to find younger movie stars to love. Her comment was, they don’t take the place and someday you will know what I am taking about. Hmm, well, mom, I am at that age. My singers, and movie stars are leaving. Guess, I know where that puts me. I realize, sometimes you just can’t replace those you loved and matured with. Rest in Peace Glenn Frey. I love every note you sang, played and wrote. But what a group in heaven…singing and jammin….”

Själv har jag just funderat över detta de senaste veckorna när både artister och en del kända personern lämnat jordelivet. Jag tycker den ovan cireade kommentaren sätter perspektiv på livet…jag minns själv hur svårt jag tyckte det var att känna något i 20-25-årsåldern för kända personer som försvann och den äldre generationen pratade om. Nu i medelåldern har dessa perspektiv kommit på ett helt annat sätt, och insikten att livet inte är oändligt kryper allt mer tätt inpå.

Trots att jag väl egentligen inte var med från bandets början, minns jag hur jag och mina kompisar i Frankrike lyssnade på Eagles på tonårsrummen,  om och om igen, säkerligen till föräldrarnas förundran. Detta kommer i dessa dagar åter upp till ytan. Studenttiden gav också en del Eagles, och en del solospår av de olika medlemmarna. De återförenades igen och för snart 8 år sedan såg jag deras konsert på Globen då de for omkring efter den som skulle bli deras sista studioskiva, Long ride out of Eden. Det var en upplevelse.

För musiker är de ut i fingerspetsarna, trots att alla närmar sig 70, det ser man på klippen man hittar på internet. Gränsen för deras musik deras musik lär inte ens finnas ovanför stegen på bilden högre upp på sidan här. Godnatt.

Expressen, Aftonbladet, SvD, DN,

Allt är inte politik -även om politik går in i allt- vila i frid Clarence Clemons.

Denna gråa söndagsmorgon, när jag inte längre kunde sova trots en kort natt, tänkte jag att jag skulle vakna tillsammans med nyhetsflödet och min blogg. Det blir inte alltid som man tänker sig, inget nytt med det, men denna morgon som följde på en mycket trevlig 50,5-årsfest blev ändå inte som jag tänkte mig…mina ögon hann inte ens till de senaste opinionssiffrorna (som jag nog kommenterar senare) innan mina ögon tvärstannade, jag blev tvungen torka bort mer sömn -och en liten tår- var hade mina ögon varit hela veckan?

”Big Man” Clarence Clemons, medlem av Bruce Springsteens E-Street Band, borta för alltid?

Han drabbades uppenbarligen av en stroke i söndags, och lämnade oss igår kväll svensk tid -samtidigt som vi inledde den trevliga 50,5-årsfesten för och med en en god vän här i Sollentuna. På den festen spelades livemusik, och det är inte utan att det känns som ett slumpmässigt hedrande av ”Big Man” när bl.a. min gode vän och politiskt vakne, ur vänstern sprungne Björn Arvidsson slog på trumsetet så hela församlingen gungade i takt…

Clarence Clemons…en underbar person, jag vet inte så mycket om han privatliv, förutom att han som de flesta artister av och till haft ett rätt tufft liv. Han har varit gift med en svenska, har även ett barn med henne. Hans och Bruce Springsteens kärlek till Sverige har verkligen känts genuin genom åren. Själv upptäckte jag -på riktigt-Bruce Springsteen när jag som tonåring bodde i Frankrike, med låten ”Darkness on the edge of town”, en underbar låt i min smak. Håller fortfarande.

Mitt senaste liveminne av ”Big Man” är Ullevi den 5 juli 2008, snart tre år sedan. Det album som låg som färskast grund till den turnén var ”Magic”, 2007. En låt som nästan symboliserade den svenska sommaren som Bruce älskar, var ”Girls in their summer clothes”, spelades givetvis. Som exempel på den fantastiska kvällen, ljummen och vacker i Sveriges andra stad, men där jag upplevt flera världsartister sommartid, laddar jag upp en version av Bobby Jean som jag hittade på You-tube nyss. Om ni inte orkar titta på hela, scrolla fram till minut 3 så får ni ett fint exempel på den store mannens glans, trots vacklande hälsa. Han kunde inte stå hela knserten, och Springsteens konserter är ju oftast maratonlopp förvisso, utan han var tvungen ha en stol på scenen att sätta sig på emellanåt. Hans blås var väl heller inte som i fornstora dagar, men fortfarande av högsta rang! Samma år, i april, hade bandet blivit av med sin trogne medlem Danny Federici, klaviatur och dragspel, vilket skakade bandet en del. Samtidigt knöt man näven i byxfickan, spelade vidare och Bruce decicerade sitt album ”Working on a dream” till just Federici. Ett inte alltför oävet tips är väl att han lär dedicera något även till Clemons.

För två år sedan var han på Stadion i Stockholm. Jag jobbade på Sveriges Radio, men hade heller inte lyckats få biljetter. En kollega, Jimmy Halvarsson, hade däremot fått tag i det, och var där. Han var fascinerad av Max Weinbergs son Jay, född 1990. Den till vardags mycket omtyckte trummisen i bandet hade släppt över pinnarna till sin son då 19 år, under delar av turnén 2009 pga annat uppdrag, vilket denne lär ha klarat med bravur.

Detta får mig att tro att trots förlusten av en stor man ur många synvinklar, kommer bandet inte att lägga instrumenten i väskorna och stänga för gott. Snarare kommer man att känna sig ännu mer angelägen om att föra musiken vidare, till Clarences minne. Visst, Big Man går aldrig att ersätta, men Bruce är en otroligt duktig kompositör, även av orkestrar, därför tror jag att han finner en lösning som fungerar.

Tillsammans med Bruce har Clarence Clemons varit med och lyfta andra artister, nu senast Lady Gaga. Jag hittade ett gammalt klipp från Jonas Hallbergs Måndagsbörsen, där Gary US Bonds var med.  Honom lyckades E-Street Band få en nytändning, bl.a med låtar som This little Girl och Jole Blon. Sök gärna upp dem, klassiskt om man gillar Bruce Springsteen.

Bruce Springsteens hemsida, Röda Berget är pessimist, Böhlmark mer positiv, Göran i Eskil(s)tuna har sorg, Jinge (V) förstår sig inte på Springsteen trots hans stöd till Demokraterna

Aftonbladet, AB2, Expressen, Expr2SvD, DN, GP, GP2, HD, HD2 Sydsvenskan, Länstidningen i Jämtland, Sveriges Radio,

En lång cowboy har lagt hatten på hyllan…

För avdelningen kultur och film, nås jag av budet att gamel ”Zeb Macahan”, James Arness har lämnat jordelivet.

För ett barn av 1970-talet, var han en mer eller mindre kultförklarad filmfigur, snäll och värd att se upp till. Kanske blir det dags att damma av några gamla band eller DVD-skivor om någon har några…

Vila i frid Zeb, minnet lever kvar hos väldigt många.

Expressen, HD, GP,