Trygghet i anställning, vad är det?

Igår morse hörde jag rapporteras om att Trygghetsrådet TRR hade stor framgång vid s.k. outplacement av uppsagda och arbetssökande tjänstemän och andra anslutna till TRR via sina fackföreningar. Det glädjer mig, för det är oerhört viktigt på en arbetsmarknad som inte längre ser ut som förr.

Ylva_LP_125r

I dagens Svenska Dagbladet tar Maria Ludvigsson upp ämnet och pratar till Ylva Johansson. Hon  menar på att det borde vara fler som hade rätt till den typen av omställningsförsäkring. (och underförstått att Arbetsförmedlingen underpresterar)
Enligt den undersökning som gjorts rörande Astra Zenecas förehavanden i Södertälje för 2,5 år sedan, så har tydligen 85% fått nytt jobb under TRRs tak och 9% har startat eget företag. Siffran i sig är imponerande, om än kanske inte alldeles relevant för samhället som helhet när det gäller arbetslösa tjänstemän och akademiker. Många har väldigt svårt att hitta arbete idag, i synnerhet om man kommit en bit upp i åren, alltså inte är nyutexaminerad eller med 5-10 års erfarenhet.

Vad är trygg anställning idag? Ja inte är det fast anställning på gammalt ”hederligt vis”. Det har jag m.fl. erfarit många gånger om. Samtidigt måste vi göra omvärldsbevakning i den bemärkelsen att vi ”proaktivt” värnar vårt samhälle och vår välfärd, inte genom att sätta oss på bakhasorna och reaktivt agera i tron att vår modell är oantastlig. för det är den inte.

Jag har själv nyttjat TRR vid två tillfällen under min yrkeskarriär.
Första omgången, på ”90-talet”, gav det nog inte så mycket. En del seminarier och hjälp med CV. Jag lyckades efter idogt slitande hitta ny karriärbana efter den kris och lågkonjunktur som fanns efter den beryktade 500% ränteperioden.

Andra perioden var på ”00-talet”, och den gav väldigt mycket mer, om än inte en anställning i sedvanlig bemärkelse. Jag hade ett antal olika uppdrag och behovsanställningar, men fick inget ”jobb”. Kan måhända ha berott både på min ålder och på att arbetsmarknaden under 00-talet förändrades mycket kraftigt. Visstidsanställningar krympte i antal. Träffade bl.a. många från Ericsson på TRR. En historia för sig.

Det är sent och jag skriver klart denna på övertid. Andemeningen i ledaren, läs den, är att vi behöver mer dynamik på arbetsmarknaden, inte mindre. Det vet jag. Vi behöver även företagare och företagande mer än passiviserande, kollektiva åtgärder för att ”få folk i jobb”. Där får sig även Alliansen en släng av sleven för det man (inte) gjorde under mandatperiod nummer 2. (2010-2014) Låt oss hoppas att man inte mal ner alla företagarinitiativ i utredningar och osäkerhet. DET har Sverige inte tid eller råd med, alldeles oavsett diskussionen om överskottsmål häromdagen.

Godnatt och på återhörande.

 

Bloggpost #5 i #Blogg 100

Annonser

Alla vill synas, men inte i sömmarna…

För en stund sedan gick första delen av den s.k. Mellon av stapeln…kan inte säga att jag blev särskilt imponerad…om inte SvT och herr Björkman passar sig finns det en överhängande risk att showen, eller vad man nu ska kalla det, överlever sig själv och möjligen blir ett barnprogram. (slut på elakheterna om den för ikväll)

För att göra en s.k. melodiradioövergång, – och det vet de flesta yngre inte ens vad det är längre, hua man har blivit lite gammal känns det som…- så handlar samhället mer och mer om att synas till varje pris. Mindre viktigt verkar vara vad som finns bakom fasaden. För helst ska sömmarna inte synas, med risk för att trådarna ska brista i minsta vindpust…

sömmarVad beror denna fixering vid att synas på? Varför har vi, enligt min mening, delvis importerat denna hysteri från stora landet i väster, som vi understundom älskar att hata så otroligt mycket? Jag har inget svar på den frågan, men funderar ofta över den.

Det skrivs mer och mer om hur vår industri sakta monteras ner och flyttas ut ur landet, till Kina, till Asien eller andra ställen. När jag var hyfsat ny i arbetslivet, pratades det väldigt mycket om ”de nya marknaderna” i öster, bl.a. Kina så klart. På den tiden, usch nu låter det så där gammalt igen, var Japan och möjligen lite grand Korea uppstickarna här i väster. Japan hade väl i och för sig mognat lite redan då, men att Kina skulle komma att ta över världsekonomin så till den milda grad som de har gjort på 2000/10-talet, hade nog ingen ( i alla fall öppet) insett eller pratat om. Då var det bara den enorma marknad som Väst kunde komma att satsa på och utnyttja till sin fördel. Nu vet vi att det inte längre är så. Väst har gått på knäna i flera år nu, delvis pga att man hamnat i bakvatten jämfört med Asien. Sverige  har inget eget bilmärke alls längre (fel förresten, vi har Koenigsegg!), låt vara att Volvo fortfarande sägs vara svenskt i god svensk blåögd stil.

Många med mig undrar vad vi ska göra alla, vad vi ska arbeta med i framtiden i vårt land. Hur ska vi se till att vår välfärd finansieras? Alla kan inte jobba med yta och fasad, några måste ”producera” också, dvs skapa intäkter åt landet.

Att, som en del säger, skapa jobb (via skattsedeln) i välfärden och vården, det ger förvisso möjligen fler som tar om hand om en åldrande befolkning (närmast de s.k. 40-talisterna som snart står på tur), och ev. inom skola och förskola. Men dessa jobb skapar ju inte nya skatteintäkter till landet. Bara om de ser till att andra kan utföra arbete som genererar nya friska pengar in till samhället. Först då skapas nya resurser till skattekistorna.

Att som andra säger, satsa på Arbetslinjen, och se till att människor kommer i jobb, är väl bra. Men till vilka jobb? Jag ser inte någon enorm tillväxt av jobb i någon sektor i samhället. Senast i veckan meddelades t.ex. att Norrköping tappar ytterligare arbetstillfällen inom industrin, som om det inte vore nog med Electrolux för ett par veckor sedan. Man kan inte leva på, i människors ögon, att det skapats 200.000 jobb sedan 2006. Det krävs annan retorik och handling. Det är inte lätt, men folk i allmänhet är inte dumma, det måste finnas någon substans också, inte bara fasad och språk. Att synas räcker inte.

Kvällen är sen och det är dags att knyta sig, men jag lär återkomma till denna fråga som har mindre med politik att göra än man tror. Det är en samhällsomvandling vi ser, som möjligen kan hjälpas på traven  att hamna rätt av politiken. Att politiker själva skulle skapa jobb, har jag svårare att tro. Förutsättningar, ja, men arbetet måste skapas av ett behov, verkligt sådant, som sedan tillfredsställs av företag som istället för att förbruka skattepengar, tillför dessa till landet. 

Mer verkstad och mindre snack, även om det inte behöver vara mekanisk verkstad…

DN, SvD, SvD2, SvD3, NT,

Almedalen dag 3 – baktung/bakfull/nytänd/tomgång?

Åter på bloggplats H12, funderar över allt jag inte hunnit skriva, allt som produceras av gratislektyr med feta rubriker, och det som jag gärna skulle förkovra mig i mer.

På morgonen var jag på ett utmärkt seminarium (frukost) hos Nordea med chefsekonomen Annika Winsth och Jan Larsson (f.d. statsekr. hos Göran Persson, numera kommunikationsdirektör på Nordea). Många intresserade människor ställde intelligenta frågor och insiktsfulla funderingar. Det känns bra att banken faktiskt häller denna typ av seminarier, där frågor verkligen tas emot, och man samtidigt inte drar sig för att diskutera både små och stora frågor! Annika Winsth tog upp den politiska trögheten med beslut, att man ofta väntar väldigt länge, medan den s.k. marknaden trycker och ofta ensidigt. Intressanta tankar. Jag lär plocka upp det i kommande resonemang kring EU.

Just nu är det lunchvånda, och frågan är om det blir Hyresgästföreningen om tillväxtkällor i svensk ekonomi eller Möbelriket Småland som pratar om växande regioner. I eftermiddag ska jag försöka lyssna på utfrågning av EU-minstern om Sveriges förhållande till EU.

Det blev Smålandsriket, kan jag berätta, och det var inget dåligt val. Kanske mindre ”sexigt” som det brukar heta, men ack vilken intressant resurs vårt trä är i det stora hela! Nu fortsätter eftermiddagen, på återhörande! Man blir lätt lite baktung med alla intryck…men med lite reflektion sorterar man in många värdefulla intryck!

SvD, DN, GP, HD,

I nöd och lust…

Tiden går fort när man har roligt..brukar det heta. Jag upplever att för många går tiden väldigt fort, oavsett om man har roligt eller inte. Jag sitter själv i fällan att tiden rusar, inte minst pga de fem intensiva augusti-september-veckorna, -ja valrörelse-, och nu måste alla måsten fixas, gårdsplan, bilar, frukt, gräs m.m. En vän skrev på den stora ”Fejjan” (Facebook för dem som inte kan slangen…) att 

Vad sjutton har hänt med löven! Dom har blivit alldeles gula och ramlar ned!!! ”

Ja, sån’t är livet, det rullar på…och det är viktigt att ta tag i säväl som nutid som framtid. Historien upprepar sig sällan eller aldrig men är ett ypperligt redskap att få prespektiv på tillvaron. En som tydligen inte har koll på tillvaron är Socialdemokraternas partisekreterare, Ibrahim Baylan (för att inte använda något av de öknamn som florerar) som i fredags var på ett eftervalsseminarium på Fokus tillsammans med den avgående Per Schlingmann från oss i Moderaterna. Synd att jag inte hade möjlighet att närvara, men SvDs skarpa Maria Eriksson referar i dagens ledare.  Schlingmann nämner två saker;

”Två saker bidrog: Förändringen av Moderaterna och samarbetet mellan de fyra partierna i Alliansen.”

Baylan nämner också två saker;

”Orsaken till att S gjorde sitt historiskt sämsta val var 1) det rödgröna samarbetet och 2) finanskrisen, i synnerhet den grekiska.”

Låt vara att det är en borgerlig ledarsida, men maken till avsaknad av lust hos vänstern…låta sig hämmas av ett land som i många år varit Socialdemokraternas ”kompis” i Medelhavsområdet, och det samarbete man ingick för att vinna valet. – Kommentar överflödig. När det gäller alliansen, som -tyvärr ur landets perspektiv-  inte fick egen majoritet har det verkligen funnits och finns det en framåtanda, att vilja förändra, att se framåt. Vi i (M) byter inte partisekreterare för att vi anses behöva, utan för att personen själv anser att det vore bra…Ganska talande tycker jag, och man frågar sig…kommer andra att önska att de inte behöver byta så länge att det blir en nöd istället? Räcker det inte med höst…måste sågen fram också?

Slut med schavotteringen, och vi går över på nästa eminenta skrivelse i dagens SvD, PJ Anders Linder har i mitt tycke skrivit en av de bästa ledarna på mycket länge. Läs den med eftertanke- den handlar inte om att ensidigt höja Alliansen till skyarna. Den handlar om ett omvärldsperspektiv, kunde möjligen sakna ett från centraleuropa, som också finns, inte bara den anglosaxiska, men jag ska försöka bidra med det framöver. Som bekant har jag försäkningar där, och man följer noga utvecklingen i Nordens största land.

För att summera PJ med mina ord,

* värt att fundera över

”1960 låg skattetrycket så lågt som 28,7 procent av BNP. 1965 var det fortsatt klart lägre än vad det idag är i många länder som är jämförbara med Sverige. Men sedan kom kvartsseklet då välfärdsstaten skenade och samhället kom i obalans.

Politikerna greps av allt-nu-feber och snabbhöjde skatterna för att kunna betala för allt som man tyckte att stat och kommun borde erbjuda.”

Kvartalskapitalism finns inte bara inom näringslivet, trots allt tidigare prat om finansvalpar m.m.

* Jag var barn när vi, innan vi flyttade till Frankrike, drabbades av skolans ”Hej Matematik” och allt myspys som skapade väldigt mycket av det vi fortfarande brottas med i skolvärlden. Jag sitter i Barn och Ungdomsnämnden, jag ser det med egna ögon.

* Pomperipossa skapades av allas vår Astrid Lindgren, när vi var utlandssvenskar…vilket genomslag, och vilken känsla att leva i utlandsmiljö när ett historiskt val försatte den ”svenska modellen” i gungning. Det var åtminstone det man trodde…

Nej, lite mer stolthet över det vi faktiskt håller på att åstadkomma, och som ger genomslag, både bittra och avundsjukt beundrande kommentarer, över en stor del av världen. Låt oss sträcka på oss!

Nu måste jag sträcka på mig och gå ut i solen, in i tvätthall och mycket mer. På återhörande senare, men till sist;

Idag tror jag ett par vänner mig är både stolta, glada och lyckliga. Om de har lovat varandra ett liv i nöd och lust, vet jag inte, men de har i alla fall vigts i ett samkönat äktenskap i dagens Sverige.

Önskar er båda, som faktiskt har båda mina förnamn fast var och en för sig, all lycka i framtiden! Ta hand om framtiden, stå inte fast i gyttjan och sörj- även om människan ibland har lätt att ta den vägen. Det blåser ibland, löven yr, snön likaså, men grenverket är det som håller oss fast vid stammen, och kan räcka ut en hand när man behöver den.

Herr Ohly ställer sig själv i en hörna, och kan inte slå bollen därifrån.

Återigen faller kronan pga den finansiella oron  som råder sedan vissa regeringar i EU sett till att överbelåna sina länder, dvs. gör avsteg från det de själva varit med och bestämt om. Inte heller krisen mellan Nordkorea och Sydkorea gör saken bättre.

Dollarn har idag för första gången på mycket länge gått över 8 kronorsvallen. När detta skrivs, är kursen 8,05 SEK. Gentemot €uron står kronan så lågt som 9,84 SEK/€. Vill man köpa resevaluta får man betala 8,22 resp. 10,04.

Fast kronan står ju så stark för sig själv! Eller?

I söndagens Agenda, njöt Lars Ohly av att få vara med i glansen av ”de stora” i paneldebatten, de övriga inbjudna var Cecilia Hermansson chefsekonom Swedbank, Sven Hagströmer känd finansman och finansmarknadsdminister Mats Odell (Kd). Det tragikomiska var att han ganska snabbt klassade ut sig ur debatten, han pratade bara om grekiska löntagare och har inte förstått (eller vill inte) vad saken handlar om. De övriga tre förstår ju ekonomi på ett helt annat sätt, även om de ser saker delvis ur olika synvinklar. 

Demagogiska klyschor som visar att han inte förstått den strukturella krisen, i Grekland, i flera andra europeiska länder, gör att jag bara säger; bevare oss väl för att ha honom, Lars Ohly, med i en regering i höst!

Läs även Sydsvenskan med bra infallsvinkel i intervjun med Robert Bergqvist. E24 har också en bra bakgrundsbild. Just  

SEB tror i en valutaanalys idag att kronan kommer att stärkas till 9 kronor mot euron vid årets slut. Eftersom kronan är en mycket konjunkturkänslig valuta så kommer den att stärkas när Riksbanken börjar höja räntan, resonerar banken.

Detta innebär alltså, för den som läser, att för att kronan ska stärkas långsiktigt, krävs en räntehöjning från Riksbanken, dvs. att det blir dyrare för alla svenskar att låna pengar.
En stilla undran; är det också det som herr Ohly och vänstergänget tycker är fördelen med att stå utanför ett regelrätt valutasamarbete?

SvD 1, SvD 2, DN

Var är överraskningen?

Ikväll meddelar TV4-Nyheterna och Novus opinion att svenskarnas förtroende till €uron har rasat. Endast 29% skulle rösta ja om det vore folkomröstning idag. 60 % skulle säga nej.

So what’s new? Man gör det igen med en opinionsundersökning. Frågar under ”brinnande kris”, och får ett svar som mest liknar ”Goddag yxskaft”. Jag är snarast förvånad över att så många som 29% säger ja…

P.S. Idag sprack körsbärsträdet ut i blom…kanske ingen överraskning det heller, med tanke på vädret, men alltid lika överväldigande!

Läs även Gunnar Hökmark, DN, SvD, Helsingborgs Dagblad,

EU-tanken i grunden, tänk på den nu!

”I likhet med andra mänskliga verksamheter av denna omfattning sker ingenting över en natt. Europa kan inte integreras på en dag, inte ens på några årtionden: Det finns fortfarande många vita fläckar, och givetvis en hel del ofullkomligheter. Det åtagande som initierades just efter andra världskrigets slut är fortfarande så nytt! Vad som under tidigare århundraden och årtusenden kunde likna försök till unionsbildningar, var i själva verket följden av den enes seger över den andre. Sådana konstruerade unioner hade ingen möjlighet att bestå, eftersom de besegrade bara hade ett mål för ögonen: att återvinna sin självständighet.”

                                             Hämtat från ”webbplatsen Europa”, Europadagen

———————————-

Krisen i Grekland fortsätter och börserna runt jordklotet rusar ena stunden uppåt, för att nästa stund rasa. Vi har fått en ny släng av Finanskris, denna gång igångsatt av att ett land i EU inte ”skött sig”. 

Vad ska vi då göra? ”Slänga ut Grekland”, som jag har sett antydas i kommentarer till bl.a. vänsterbloggar

Jag tycker det är tråkigt att så många tar till sådana brösttoner som man gör, oavsett vilken politisk ståndpunkt man har. Det här är en ganska komplicerad situation, och det finns nog inte någon enkel patentlösning.

För att undvika missförstånd vill jag poängtera;

– nej, jag tycker inte att det är i sin ordning att man mörkar siffror som Grekland har gjort t.ex.

– jag tror på att man ska hålla hårdare i reglerna när det gäller de krav som ingår i €uro-samarbetet. Den glidning som fått ske, inte minst från stora länder som Frankrike och även Tyskland, kan inte fortgå, det eroderar hela tanken.

Utrikesminister Carl Bildt berörde det också mycket balanserat och väl i Aktuellt ikväll. Titta på programmet om ni inte redan gjort det.

Det viktiga i EU är ju just solidaritet mellan de olika länderna. Det land som ett år har en bra situation, kan ett annat år vara i behov av stöd och hjälp. Det kan mycket väl vara Sverige, även om vi i dagens EU tillhör dem som är ”bäst i klassen”.