DÖdsdansen…

Ikväll är jag ledsen, jo jag må ha varit naiv. Jag är besviken, känner mig sviken och arg. Jag är övertygad om att rätt många borgerliga väljare har ungefär samma känsla.

                                                              ”Alliansen”

Jag har inte bloggat på rätt länge, även om jag haft god lust ett antal gånger. Senast var i april och då inte här, utan på annan blogg. (MED bloggen)

Idag har den allians jag kämpat för i två valrörelser, röstat på i en tredje trots det som skett tidigare (se ovan i MED-bloggen) en gång för alla tappat mig och mitt förtroende. En misstroendeförklaring från min sida är för länge sedan obsolet, det finns ingen återvändo. Den alliansen finns inte längre, inte i mina ögon, och säkerligen inte hos många andra borgerliga heller.

Om jag ska vara tydlig, som det brukar heta bland politiker, så handlar det för mig inte om försvarsministerns vara eller inte vara, det är en helt annan diskussion. För mig handlar det om att en s.k. opposition är förmögen att agera just opposition, att agera som Allians. Varför var det så viktigt att rusa iväg och flagga för misstroendevotum, OM man nu inte är beredd att genomföra den? Det blir ju rent pinsamt. Då borde man hellre låtit bli, enligt mitt sätt att se på saken. ”Stor i orden liten på jorden”, var ett uttryck jag fick lära mig redan som barn. Jag har inte hört det på länge…

Efter två och ett halvt långa år, har Dödsryckningarna upphört och jag tror inte skinnet kommer att kunna vare sig skyla eller hålla ihop denna konstellation längre. Istället för ett stödparti till den rödgröna regeringen, har vi nu i praktiken tre stycken stödpartier. För det är det som blir sluteffekten av detta sammanbrott idag.
– hur ska väljarna, de presumtiva, tro på att de fyra ska kunna vara ense i en regeringsställning som dessutom troligast får anses vara i minoritet, dvs behöva stöd från annat håll?
– hur ska väljarna veta vilken politik som egentligen kommer att föras?

Det är så dåligt och så taffligt skött, att jag skäms över att ha röstat på dem i senaste valet. Det troliga är att de aldrig någonsin mer får min röst.

Nej, vad vi idag bevittnar är ett ytterligare maktöverlåtande. Kapitulation, vad man än vill få det till. Socialdemokraterna har vunnit (dock inte förtjänat) regeringsstyret i Sverige för ytterligare minst 5 år, antagligen 9 år. Grattis Stefan Löfven.

 

Annonser

December i juni…Kan någon hjälpa mig att förstå?

Idag har den s.k. decemberöverenskommelsen ”hedrats” i Riksdagens kammare. Den har bevisat att i juni är det december. I själva verket är det inte så konstigt om man ser till vädret, för vi verkar ha hoppat över sommaren i år sånär som på någon dag. Det har jag inte så svårt att förstå.

Welcome-December-Wallpapers-2014

VI brukar gilla värme i vårt land, men när det hettar till i åsiktslandskapet, då tar vi till ismaskinen och försöker kyla ner spelplanen till en rink och hoppas på att det ska bli glatt och fint istället för smuts och sörja… Frågan är om de som faktiskt ska åka på rinken tycker att underlaget håller…hjälp mig att förstå.

Löften håller den inte för i alla fall. Överenskommelsen. Jo åt ett håll. Hjälp mig att förstå.
Den budget som nu ”hedrats” (vilket underbart ord förresten) av Alliansen, är alltså en budget som är gjord av två partier som är mindre resultatmässigt än Alliansen, plus ett hängparti som kallas Vänsterpartiet (för inte så länge sedan VPK) och inte finns med i regeringen…fast vänta nu…för att regeringen ska få majoritet före Alliansen, krävs att den stödjer sig på V. Hjälp mig att förstå.
Märk väl att stödja sig på ett f.d. kommunistparti verkar vara  betydligt mer politiskt korrekt än att ”ab und zu” (av och till) låta Sverigedemokraterna rösta på Alliansen i syfte att vinna majoritet för de förslag som har störst stöd i Riksdagen och dess partier. Hjälp mig att förstå.

Oppositionen (Alliansen) pratar vitt och brett om hur skadlig den budget som presenteras av regeringen inför kammaren är jämfört med den budget som Oppositionen den driftiga snickrat ihop.  Vilka effekter den kommer att ha på sysselsättning m.m. När det sedan kommer till omröstning, väljer Oppositionen den driftiga, att lägga ner sina röster till förmån för den budget man just kritiserat med hårda ord. Hjälp mig att förstå.

Varför väljer Oppositionen att släppa fram en enorm skattehöjning på drivmedel vid årsskiftet? Detta trots att (S) lovat att inte höja bensin/diesel-skatten nu. ”Det är ju Miljöpartiets fel”. Hjälp mig att förstå-
Anser Oppositionen att väljarna sagt ja till höjda renoveringskostnader för småhus, genom t.ex. lägre ROT-avdragsmöjligheter? Anser man att egna små företag, inte minst av invandrade människor, är tjuvar för att man drar nytta av ”tjänstesektorn” genom att få lägre omkostnader vid olika -vita- underhållsarbeten?
Hjälp mig att förstå.

Anser Alliansen att man har väljarnas mandat att underlätta en sådan vänsterpolitik med endast ”talarstolsbjäbb” för att sedan förtvina i något hörn, i tron att vinna i valet 2018 blir en enkel match i skuggan av vänsterns skadliga politik? Hur vet man att det inte blir ännu fler som lämnar Alliansens partiorganisationer och inte minst ”valmanskår” under de närmsta åren?
Hjälp mig att förstå.

Det har sagts att Decemberöverenskommelsen är det minst skadliga alternativet för landet under rådande omständigheter. Hjälp mig att förstå. Hur kan man motivera att det är bättre att rulla tillbaka reformer och i vissa sakfrågor göra situationen ännu tuffare för dem som likt Bambi ska ta sina skär över isen som spolats med Decemberklimatet?

Sverige har blivit decemberkallt, så mycket har jag förstått. Är det månne så som vissa av mina bekanta och vänner skriver, att något har gått sönder i PostAlliansSverige?

 

Maria Ludvigsson, PM Nilsson, SvD, Tove Lifvendahl.

En DÖende demokrati…ett samhälle i status osäkert läge.

Denna dag bestod av cykling, jo jag tränar inför Vätternrundan igen. Efter flera år av delvis ofrivilligt uppehåll, är det meningen att det ska bli av 2015. Det år då man i Motala firar 50 årsjubileum med detta stora arrangemang. Därefter snabbt hem och byta om, samt få i sig lite mat. Sedan ut och jobba på Arlanda i söndagseftermiddagen. Ingen rast ingen ro.

Skånela

Ingen ro får jag heller av situationen i vårt land när det gäller regering och maktordning. Demokratin är enligt min mening och många med mig, kraftigt åsidosatt just nu. Jovisst, vi fick ett valresultat i höstas som sade att medborgarna valt annorlunda än 2010. Frågan är hur de valt och vilket genomslag utfallet faktiskt får. Det är för sent att gå i detalj på djupet, jag nöjer mig med att konstatera att jag tror det är ganska få som är nöjda med det utfall som utspelats sedan snart 7 månader. Möjligen kan de mindre partierna i form av Vänsterpartiet och Miljöpartiet har viss positiv känsla, med tanke på hur många procent de fick i valet. Följdfrågan blir den politiskt inkorrekta, men ändå i mitt tycke demokratiska; varför ska de som röstade på det parti som är dubbelt så stort som de nämnda, plus några till, fråntas all påverkan under något slags påstående att de inte har rätt till det?

Man må tycka vad man vill om innehållet i deras politik, och det görs det, men det kan man om andra partiers politik också.
Har ni inte läst Tove Lifvendahls två krönikor om det s.k. DÖ, december-överenskommelsen, tycker jag ni ska göra det. Länkar finns nedan. Dessutom skrev Paulina Neuding (NEOs chefred.) som gästkrönikör mycket skarptänkt i SvD igår.

Tro mig, jag har verkligen försökt förstå hur man tänkte, och varför man tycker att det är ett bra system att säkerställa att släppa fram regeringsbudgeten ograverad, med reservation för den s.k. diskuterande skarpa opposition som man hävdar ska komma till. Jag förstår fortfarande inte mer än att

– överenskommelsen ser till att en minoritetsregering i princip inte ska behöva diskutera, annat än med ord, innehållet i riksbudgeten. Är det demokrati? Jag citerar Tove Lifvendahl;

”Alliansen avser inte bli ett regeringsunderlag för Socialdemokraterna”. Som jag ser det har Alliansen indirekt redan gjort det genom att ingå DÖ, men utan att få något i utbyte.”

– dessutom tror man att en borgerlig / Alliansregering ska få samma fria resa efter 2018, om man hamnar i minoritetsregeringsläge. Jag är skeptisk, som en känd svensk skådespelare sade i ett känt svenskt program, åtminstone för oss som numera är medelålders.

Avslutningsvis, de i regeringen två sittande partierna är INTE större än Alliansen i valresultatet. Hade man tagit in Vänsterpartiet i regeringen hade regeringen varit något större. Just nu sitter Jonas Sjöstedts gäng i regeringen, trots att det inte gör det formellt. För annars klarar man inte en majoritet i minoritet. Jag tror dock inte att en majoritet av de svenska väljarna ville ha det så. Ändå argumenteras det från lite varstans som om så vore fallet.
För mig är detta en demokratisk härdsmälta utan dess like. En minoritetsregering ska inte behöva förhandla för att få igenom budgeten. Det hjälper inte att man argumenterar om att det ”finns så många andra ärenden som stoppas och ändras i riksdagen”. Den svenska väljaren tror jag inte ser det riktigt så. Budgeten är väldigt central, och dessutom blir det väldigt lockande för de styrande att smyga in desto mer under budgetens skyddsmantel.

Ord måste liksom vara lite mer än bara ord. Så dum är inte den svenska väljaren, trots allt. Finland har idag haft riksdagsval. Det är en intressant spegelbild att titta på. Finland är ett helt annat land, just nu med en helt annan spänstighet i demokratin än vi har här i Sverige. Trots att man säkert kan ha synpunkter på vad politiker har sagt och säger där också.

 

Tove Lifvendahl 1, TL 2

Diskussionen DÖr aldrig…

Idag har jag haft ett antal bra och kreativa möten, imorgon tidigt upp och jobba igen. Trött efter dagen, men ännu mer trött på diskussionerna kring den s.k. Decemberöverenskommelsen som av många försvaras med näbbar och klor…dvs. många borgerliga sympatisörer. Lika många verkar kritisera den. Vänstersidan sitter mest tyst av vad jag kan se, men det är fullt naturligt, eftersom den i nuläget gynnas av överenskommelsen.

PK

Tack till ”matprat.se”

Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet skrev i helgen en ledare om att man borde låta överenskommelsen dö. Enligt vad Tove L själv skrev, har hon fått enorm respons på den. Hon lade upp en diskussion på Facebook, som sedan fick vissa att ”go bananas” som det heter, från båda håll. Det är för sent för mig att gå i någon djupare reflekterande retorik om denna överenskommelse ikväll, men det är slående hur mycket man krumbuktar sig för att försvara den. Det blir till slut genomskinligt i mitt tycke, och det är inte positivt för Alliansen själv.

Hur det än blir med det hela, skräms jag av hur det som anses politiskt korrekt får uttalas och det andra brännmärks. Vad är det för demokrati? Jag kan inte förstå hur man i demokratins namn kan argumentera för att vissa saker inte får ifrågasättas eller diskuteras.

Jag länkade upp en artikel från Aftonbladet på Facebook den 22 mars, (alltså drygt tre veckor) om politikens hederlighet, som hittills har delats av över 100 personer och gillats av drygt 4.300 (ja ni läste rätt, fyra tusen trehundra) personer. Jag har aldrig varit med om liknande. Jag har haft lite för mycket att göra den senaste tiden, men har för avsikt att plocka upp det mycket viktiga ämnet i denna blogg. Jag tror nämligen att vi är inne på en mycket, mycket farlig väg just nu med demokratin. Där är tyvärr den s.k. DÖk en stenbumling i vägbanan.

SvD, DN,

Ett bättre klimat? Även politiskt.

Jag nämnde tidigare idag med anledning av en länk till en blogg, att jag önskar ett annat klimat i vårt samhälle, annars kan vi nog även glömma ett bättre klimat på jorden. Det finns ett uttryck, eller fanns i alla fall, ”stor i orden-liten på jorden”.

stor och liten

Lite till mans,  heter det så längre? -jo det gör det nog för kvinnor tar aldrig till stora ord-, bör vi nog tänka över vad det är för språk som används. Jag tycker det är rätt tråkigt att läsa alla dessa superlativ på framsidan av en tidning, eller hemsida för den delen, för att sedan upptäcka att relevansen inne i artikel/tidning är mer eller mindre avlövad. Genomskinlig, tom.

Jag hoppas och tror, fortfarande, på att vi ska kunna få en mer sansad debatt i samhällsfrågor, och inte dessa hyperventilerande pajkastningsutbrotten som vi sett en hel del av de senaste veckorna. Både hos media och framförallt hos vissa politiker. Jag skulle faktiskt t.o.m. sträcka mig så långt som att säga att större delen av ”väljarkollektivet” förväntar sig det av politikerna. Att de tar sig i kragen och ordnar så att man kan regera landet på ett vettigt sätt. Samtidigt hör jag inte till dem som tror på någon form av omdaning av de demokratiska spelreglerna för att underlätta för en regering i minoritet att kunna trumfa igenom sina egna ideer.

Jag är övertygad om att demokratin måste stå högst i kurs, och då kan man inte ”radera ut” ovälkomna röster, som man tycker. Har man som partigrupp uppnått de 4% som krävs till Riksdagen, då har man också uppnått rätten att bli tilltalad av de övriga invalda, oavsett om man heter Fi, SD, C, KD, FP, M, S eller MP. Ett antal väljare har i varje av dessa fall valt att lägga sina röster på resp. parti, och dessa väljare ingår i demokratin, och deras röster är lika mycket värda som alla andra. Lämnar vi det synsättet, frångår vi också de demokratiska spelreglerna. Med vilken rätt undrar jag då?

Jag behöver komma i säng, och lär återkomma, men önskar mig som sagt en bättre samtalston mellan de olika partierna framgent, annars riskerar vi mer än en ”pyspunka” på vår demokrati och i förlängningen även i andra klimatområden. Dit vill inte jag.

Däremot vill jag att vi ska kunna diskutera alla samhällsproblem och utmaningar utan att direkt bli svartmålad med diverse invektiv.

 

Ja, loppet är nog kört. Det blir antagligen inget Mälarölopp…

Efter dagens artikel i Dagens Industri, är jag mer och mer benägen att tro att denna regering kommer att svika alla de som faktiskt vill ha en enklare väg att ta sig förbi Stockholms Centrum. För det är  vad det handlar om. Jag känner faktiskt inte någon som frivilligt sitter i bilköer. Många av de fordon som idag går på Essingeleden ska inte ens in till centrala Stockholm. För att använda en numera sliten klyscha…”det är rätt många procent som inte röstade på Miljöpartiet och Vänsterpartiet i valet”.

förbifarten

Dessutom förstår jag inte varför man ska dela på staden på det sätt som det sker nu, ta exemplet småföretagaren med sin hantverkarbil. Ska hon eller han tvingas avstå jobb på motsatt sida Stockholm för att det i princip är den tidsförlust och kostnad det innebär för att infrastrukturen inte anpassats till dagsläget? Jag bara undrar.

Vi behöver all infrastruktur vi kan få, det märkte jag senast ikväll då jag skulle hem med pendeltåget från Stockholms Central till Helenelund, och tågen drabbades med förseningar pga ”ordningsproblem” i Sundbyberg. Alltså inte ens samma pendelstågslinje…Man kan bli missmodig för mindre.

Ett bidrag till nattsömnen…eller morgonstunden.

Imorgon går Sverige till tre viktiga val. Kommunval, lokalt, Landstingsval i regioner och län samt Riksdagsval, för landets regering. Dessutom förekommer ett antal lokala omröstningar, men dem tänker jag inte beröra i denna lilla kvällsskrift.

val

Kommunvalet är ett viktigt val för ens egen närhet, de lokala beslutsfattarna, politiker som finns ”nära dig”, som det brukar heta i många sammanhang numera. Det är faktiskt sant att de är nära, och ofta lyhörda och intresserade av vad de lokala väljarna tycker och tänker. Med min erfarenhet som kommunpolitiker kan jag definitivt säga att charmen med närhetsprincipen finns där. Fått det bekräftat senast ikväll, trots att jag i år inte står på någon lista alls. Det är där du har störst chans att påverka och tycka.

Denna valrörelse är slut, vissa kommer att synas imorgon också, men oftast är man mer försiktig med propaganda och kampanjer på själva valdagen. Nu kommer en vardag och i de flesta kommuner finns möjlighet att prata och kommunicera med de lokala. Om du imorgon fortfarande har funderingar över hur du ska välja, och vem, tveka inte att undersöka lite om de olika kandidaterna. Välj inte bara slentrianmässigt samma ”lapp” i alla tre valen. Det kan skilja rätt mycket ibland, och en och annan hjärtefråga kan ev. dölja sig i personvalsfoldrar. Ett tips så här i elfte timmen.

Landstingsvalet är det val som styr vilken sjukvård och kollektivtrafik du får i ditt område, lite förenklat. Där finns också ofta miljöfrågor. Har du därför känslan av att Landstinget är svårt och luddigt, då är du nog inte ensam. Vem bestämmer och varför?

Jag personligen letar efter kandidater som antingen brinner för en eller ett par sakfrågor, eller har en övergripande ambition att göra något som faktiskt också gagnar medborgarna i landstinget det handlar om. Gärna med samarbete över gränserna, dvs. t.ex. grannlän.

Ett exempel i Stockholms och Uppsala län, är pendeltåget till Uppsala och Upptåget upp till Gävle.

Riksdagsvalet är det som de flesta pratar och intresserar sig för, inte minst media. Det är det som styr vilken statsminister som föreslås och hur regeringen kommer att se ut. Som de flesta som läser detta redan vet, ser det i år ut att bli en rysare mellan å ena sidan Alliansen, å andra sidan de s.k. röd-gröna som vill hitta former för att samregera. Som tredje part finns då Sverigedemokraterna som nästan fördubblats jämfört förra valet, tyder det på i opinionsmätningarna. Ingen säger vilja befatta sig med dem, och ordkrig om vem som ev. använd dem som passivt röststöd under den senaste mandatperioden finns det åtskilliga. Ganska barnsligt om man frågar mig, men den diskussionen tänkte jag ta i annan  bloggpost.

Som jag skrev igår, önskar jag mig först och främst att alla använder sin rösträtt, den är inte given i länder ganska nära oss. Dessutom hoppas jag på mer företagsvänlig politik och inte en massa s.k. plakatpolitik.

Jag ska nu upp och jobba imorgon kl. 06, så jag blir tvungen dra mig tillbaka nu. Jag lär återkomma imorgon med några tankar, men gå nu och rösta imorgon, och rösta på det du känner för på ett äkta sätt, inte bara för att man flaggar upp en massa tyckande och påståenden i slutet av valrörelsen. Jag upprepar; läs på det som går, lita inte blint på valkompasserna, läs istället vad som finns bakom kandidaterna, och försöka skapa dig en bild av vad du vill ska hända under kommande mandatperiod, och pussla med det som de ibland rätt undangömda kandidaterna föreslår och resonerar kring.

God natt före val, och vi syns vid valurnorna!

Expressen, Expressen 2, DN,

Vad ska man skriva ikväll—debatten pågår i stort sett varje dag…

Som samhällsengagerad, och f.d. aktiv s.k. politiker, är det en omöjlighet att inte ta del av diskussionerna under dessa sista brinnande dagar av valrörelsen 2014. Den rörelse som f.ö. är en vecka kortare än för fyra år sedan. (för att en ny regering ska hinna sätta ihop en budget)

Foto TT

Foto TT

Jag hade gärna gjort mer, om jag kunnat, även om jag på ett sätt tyckt att det varit skönt att inte ha behövt nöta skor m.m. på samma sätt som för 4 och 8 år sedan. Tveeggat alltså. Samtidigt peppade mig en god vän nyss om att jag skulle vara med 2018… Vi får se hur det blir med det. Fyra år är en lång tid.

Nu kommer alla analyser från de s.k. experterna och kommentatörerna. Dem tänker jag inte kommentera. Vad jag tycker mig höra är en ganska enkelspårig retorik från oppositionen, jag må väl ha färgade glas, och en likaväl enkelspårig men samfälld och lugn och sansad argumentation. Annie Lööf är nog den lysande stjärnan, det verkar många tycka. Dessutom har man tidigare kritiserat just henne för bristande debattkunskap och virrighet. Jag har aldrig riktigt hållit med om det, tycker det är mer manschauvinistiskt och härskartekniska synpunkter. Man skriker å ena sidan efter yngre och kvinnor i politik och näringsliv, men sågar gärna dem som tar sig in.

Nog om detta. Det kommer att skrivas åtskilliga spaltmeter om det, mer eller mindre väsentligt. Jag återkommer säkerligen också vid tillfälle.

Det jag önskar, som jag uttryckt på Facebook, är att vi får en sansad debatt om utvecklingen i vårt samhälle när det gäller företagande, som ger jobb, som ger nya skatteintäkter, som ger pengar till välfärd och gemensamma behov i Sverige. Arbetsförmedlingen behöver slipas, anpassas till en nyare tid. Dessutom tror jag vi behöver få fler förmedlingar, inte ett monopol som inte hinner med det den ska göra, nämligen vara en myndighet som hjälper folk att hitta försörjning, och inte bara fungera som kontrollenhet för att arbetssökande fullgör sina plikter för att kunna få sin ersättning.

Jag har själv viss erfarenhet av hur saker fungerar inom arbetssökarsvängen, och jag kan säga att det är bra mycket roligare att ha en projektanställning, riktigt jobb, men med lite för låg lön, än att bli tilldelad en plats någonstans. Jag har bekanta som har mått fruktansvärt dåligt av att behöva placeras ut och göra något de egentligen inte alls är skapta för. De är så illa tvungna om de ska få åtnjuta sina ersättningar.

Sedan är jag den första att tro och tycka att även en s.k. omställningsförsäkring bör ha någon form av indexreglering. Ingen regering har höjt A-kassan sedan början av 2000-talet. Att det sedan är Alliansregeringen som får utstå mest kritik för det, är något den får svälja. En diskussion kommer säkerligen att föras om detta, även om Alliansen tar hem spelet efter valet. Vill man att folk ska betala till en försäkring, måste den också kunna ha ett värde den dag man behöver den. Inte för evigt, men för att ge möjlighet att hitta en ny inriktning i arbetslivet. Jag tycker, så liberalkonservativ jag är, att det är fel väg att bygga denna försäkring på att man ska ha kompletteringsförsäkringar som fyller på en stor del av inkomstförlusten vid tider utan anställning.

Därutöver behöver vi en lika seriös diskussion om företagande och deras villkor, och möjligheten att starta företag utan att falla ur den s.k. trygga socialförsäkringsbiten. En företagare får inte ses som en skurk som blir omedelbart rik och ”fet”. Framtidens Sverige kan varken idag eller imorgon byggas på stora industriföretag där man som anställd får sitt lönekuvert i slutet av månaden…vi lever i en globaliserad och digitaliserad värld idag. Det påverkar även dem som gärna påvisar sina breda erfarenheter från fackföreningar i starka industrier. Företagande måste vara kompletterande verksamheter, små som stora. Då bygger vi Sverige, för att travestera andra uttalanden.

Nu måste jag avsluta för idag, jag ska upp i ottan för att arbeta, den slitna klyschan, nog så viktig för människan, ”arbetslinjen” gäller även en lördag.

Önskar en skön natt och hoppas att alla går och röstar på söndag. Även om man i många fall kunde önska sig mer av både valrörelse och debattklimat. Det får bli de kommande politikernas uppgift att värna den sidan. Demokratin är för viktig för att ratas.

SvT, SvD, DN, SvD,

Snart avgörs det…men inte förrän om 9 dagar.

Ännu en dag av administration och planering av förgånget jobb och kommande jobb. Arbetslinjen kanske en del skulle säga. Jag kallar det livet.

meaningoflife

När de flesta firar in helgen, gör jag mig beredd för uppstigning och jobb imorgon bitti kl. 04.45. Sedan blir det lite ledigt mellan 14 imorgon och 16 på söndag. För många valarbetare kan det säkert tyckas vara slappt. Jovisst, men valarbetet är fritt valt. Jag har också varit med om det, och det kan vara väldigt kul och stimulerande. Över partigränserna när det ges möjlighet till intressanta diskussioner, som skiljer på sak och person. Då känns valkampanjande roligt. Mitt arbete imorgon är inte tråkigt, men inte fritt valt. Det är ”försörjningsstyrt”, aah vilket fint ord jag fick till där…

I år är jag som redan skrivit i augusti, inte med förutom på läktaren i valrörelsen. Det är med blandade känslor så klart, en gång samhällsengagerad, alltid det. Jag har inte begeistrats särsklit mycket över årets rörelse, och den verkar inte ta sig heller. Det enda riktigt oväntade inifrån landet, var väl Fredrik Reinfeldts tal med vändning av diskussionen, en bön om att öppna våra hjärtan här i landet. Jag tänker nu inte recensera eller dissikera just det, men konstaterar bara att jag tror det gav en viss nerv åt den rörelse som de flesta ansåg som avgjord och solklar.

Andra faktorer som påverkat har nog, förlåt alla engagerade människor, mestadels kommit utifrån, hur tråkigt det än låter. Behöver jag nämna Irak? Syrien, och på närmre håll Ukraina. för att inte prata om ett Europa som famlar, men som innerligen tror måste komma att samla sig och stärkas. Vi är i allra högsta grad del i denna värld, vi kan inte sitta på läktaren, så som jag känner att jag gör i vår egna valrörelse.

Jag tänkte inte bli för politisk denna kväll, men min önskan är därför att vi alla använder vår röst, går och röstar, samt tänker igenom vad det är för samhälle vi verkligen önskar oss. För en vecka skrev Dagens Industri om att Sverige utklassar EMU-länderna, den artikeln går inte att länka med mindre än att man är abonnent. Ändå svartmålas och sågas allt inom politiken just nu. Visst mycket kan ofta bli bättre, men jag tror att vi behöver se till vad som verkligen är bra också. Människan behöver lite positivism och gnista emellanåt, inte bara piska och slit och släp.

Ikväll gläds ett antal borgerliga, inkl. mig själv, över den SIFO-mätning som presenterades ikväll i SvD. Den visar precis vad jag sade för några veckor sedan, ingenting är klart förrän det är klart. Det dummaste någon kan göra, är att luta sig tillbaka och tro att man kan surfa.

I år bestämmer sig väljarna senare än någonsin, tycks det som. Det man som aktiv bör göra i detta läge anser jag, som väljare och lite från sidan åskådande position, är att betrakta väljarna som intelligenta varelser. Att basunera ut enkelspåriga, s.k. megafonbudskap kommer inte att premieras. Inte heller självgoda kampanjer, där man mer är ute efter den egotrippande känslan av att synas internt och gärna använda sig av sociala medier. Sociala medier är givetvis ett bra och viktigt redskap, men ska behandlas lika seriöst som andra kanaler. Saker syns och hörs, noteras, även utanför de interna kretsarna.

Dags att se livet i vitögat, dra mig tillbaka och vila, samt stiga upp och utföra ett riktigt arbete imorgon, i en internationell miljö. Inte ett skapat arbetstillfälle. Trots lördag och tid på dygnet.  God natt tillönskas alla.

 

SvD2, GP, Sydsvenskan, DN,

Valrörelse/röra— nej detta är inget valtal.

Idag startar den officiella valrörelsen, dvs. ”rörelserna” rör sig på gator och torg för att måla landskapet i diverse färger, självklart i den respektive färg som står dem närmast. Inget nytt under solen, skulle säkert en del säga, och framförallt inget överraskningsmoment i

Tack för lånet "runnersworld.se"

 

 

stil med denna bild. (tack för lånet, Kenneth Gysing på runnersworld.se) Själv har jag på denna söndag upprätthållit den s.k. arbetslinjen, och inte haft särskilt mycket ledigt.

Valrörelse och med en följande affischer har sin charm, även om det ifrågasatts nyttan och miljöaspekten med cirkusen. Jag har själv varit med om den aktivt i fyra valrörelser på raken i ”vuxen ålder” och två gånger i studentlivet har jag för mig. I år är jag inte med på samma sätt, av flera olika anledningar. Helt frånvarande kommer jag dock som samhällsengagerad person inte kunna vara.

Nu har jag, redan efter uppvärmning Almedalen och sommarens medieblänkare (trots en varm och politiskt rätt avslagen semesterperiod) nästan fått nog av dåliga klyschor och begynnande pajkastning från än det ena än det andra hållet. Som några av mina vänner påpekat, blir gemene man ganska trött på detta käbbel, och det gagnar inte politiken eller dess mål.  Jag har en stilla önskan -undrar om det finns ett uns av möjlighet till uppfyllelse?-, nämligen att alla partier, inom och utom Riksdagen, tar sitt förnuft till fånga och sansar debatten lite mer. Visst, det ska finnas diskussion och s.k. trätoämnen i debatten. Det är jag själv den första att tillstyrka. Utan diskussion och olika vinklar, stannar utvecklingen, oavsett vilken sida man står på.

Det jag de senaste dagarna skrämts av, är att det återigen kommit till ett läge där företagsamhet ifrågasätts och kritiseras. Detta trots att företagare ofta är betydligt mer otrygga än anställda, och satsar enormt med (fri) tid på att försöka förverkliga idéer och skapa arbete. Det är livsfarligt anser jag. Utan företag skapas inga jobb, ingen välfärd och ingen utveckling. Jag kommer att återkomma till det, och har lovat några av mina vänner att ta upp det mer.

Partierna bör ta upp det de själva vill och önskar driva, inte vad motståndaren har för tillkortakommanden. Detta har inte betydelsen att man inte får jämföra förslag och analysera skillnader, men att uteslutet låta bli att svara på frågor om vad man vill och istället kritisera motståndaren, DET tror jag kommer att slå tillbaka som en bumerang. Folk är inte korkade. Man vill höra och jämföra, inte var åskådare till någon slags teater där det enbart går ut på att ”måla svart”. Därutöver har media ett stort ansvar för att skildra de olika parterna så vettigt det bara går.

Detta var en första liten fundering kring val och krokben som slängs ut. Det är sent, och jag har som sagt andra saker att sköta än att dela ut information och knacka dörr…

GP,