Grodan Juholt…

Jag tänkte jag skulle skriva om annat ikväll, men av två skäl blir det inte så. Det kommer nästa gång istället.

1) Jag är så trött och sliten att jag somnade i TV-soffan bredvid min liberala sambo som tittade på amerikansk dussin-TV (skräp…i min smak), egentligen skulle jag ha skickat e-post med offerter o.dyl. – jo de kom senare när jag ”power-nappat” tillvaron.-

2) Jag tittar på några nätsidor, inkl. några bloggar, och inser att Juholt varit ute…IGEN. Den mannen är enl. min mening helt sanslös. Jag har inget personligt mot honom, som en del andra tycks ha. Jag har sedan länge slutat skriva om honom i raljerande ton, se mitt inlägg från oktober, men nu kan jag inte hålla mig längre…

Inte nog med att mannen i gårdagens Aktuellt stod och sade att det ”inte var så konstigt att man hade högre förtroende (titta på intervjun med honom efter inslaget med Sven-Erik Österberg på SvT Play) för en moderatledd regering eftersom många medborgare inte hade upplevt något annat”…alltså…ingen kommentar.

Idag har han tydligen spelat in medverkande i Skavlans program för imorgon, och brister ut i självförtroende som jag undrar hur det kan understå sig komma från en socialdemokratisk mun på det sättet…

”- Nu tycker ju omgivningen och partiet att jag är den bäste, och då tycker jag att de har rätt.”

…det finns mer i artikeln…

Som Anybody’s Place skriver, och jag hört från annat håll,

”I helgen samlas socialdemokraternas förtroenderåd .. 120 ombud från distrikten och distriktens ordförande, partistyrelsen, representanter från sidoorganisationerna och riksdagsgruppen mfl.—”

Det blir en intressant tillställning, och intressant blir det att följa kommentarerna efteråt.

Dessutom har han tydligen pratat med italienare på svenskars vis i Gävle…Böhlmark känner ju till Gävle, läs hans inlägg nedan. Det är inte lätt med oväntat besök i Gevalias hemstad

Jag stannar där…som det ibland heter på föreningsmötesspråk…

Bloggar

Havets blogg, Tokmoderaten, Mikael Andersson, Johan Westerholm,  Thomas Böhlmark,

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, GP, HD, Skanskan,

Annonser

(S)verige i motvind…del 1.

Nej, jag tänker fortfarande inte skriva mer om Håkan Juholt. Jag har tappat lusten och ser inte nyttan med det. Däremot berörs han ju av mina resonemang eftersom han fått fortsatt förtroende från sina egna, beslutande.

Hur kunde det bli så här? Ja, det tar nog mer än en bloggpost att reda ut, men jag börjar med något.

lånad av Henning Lindahl dec.2009

Jag blir klart bekymrad när jag hör och läser sådant som Sveriges Radio (länk nedan) och Ekot har inhämtat. Det visar nämligen att det som jag själv och många fler med mig går omkring och känner på olika sätt, slutligen börjar nästla sig in i hjärnbalken hos människor.

Varför tappar vi förtroendet för vår sjukförsäkring? Det finns säkert ett stort antal händelser och erfarenheter som kan förklara det, men jag tror den förskjutning som skett det senaste decenniet, är en erosion som uppkommit genom att människor sett och läst

(ibland sant, ibland mindre sant -mediefokus tål också diskuteras, det är jag den förste att argumentera för)

om otaliga missförhållanden, fusk och inte minst det faktum att den generellt sett ofta inte räcker till när man verkligen blir sjuk. Jag var själv sjukskriven i början av 00-talet, det var ingen ”Lisa”, och då hade vi ändå Socialdemokratisk regering…om någon nu hade förberett det svaret.

Företagen har fått ta över en större del av ansvaret, och det drabbar då mest småföretagarna. Dessa har, som man lätt kan inse, ett mindre s.k. kassaflöde att låta omkostnaderna drunkna i. Barnledighet, som av de flesta ses som en självklarhet i vårt land, kostar småföretagare ofantliga summor om de vill behålla personalen. Om man har anställt, brukar oftast syftet i ett småföretag vara att behålla den personalen – till skillnad mot viss annan större verksamhet, men det är inte ämnet för kvällen.

Jag tror, och hoppas att viljan också finns tvärpolitiskt, att vi måste lyfta blicken lite högre än att stirra sig blind på partifärger och syndabockar. Vi kan inte ha ett system som människor inte tilltror, för just då får vi risken att vi får en större klyfta i samhället som inte minst (S) (för att inte prata om (V)…) basunerar ut jämt och ständigt.

Helt rättvis kommer aldrig en försäkring kunna bli, inte så länge vi inte återgår till något slags planekonomiskt samhälle som i sann Orwell-anda kontrollerar allt och alla. Tyvärr finns även där en elit som ju har tillskansat sig bättre vilkor än andra.

Nej, jag tror att vi måste se till att

  • göra försäkringen mer lättbegriplig; redovisa ungefär som jobbskatteavdraget och andra skatter på skattsedeln vad och hur mycket vi betalar in till sjukförsäkringssystemet. Andra försäkringar klarar ju att reda ut det, varför inte socialförsäkringen?
  • människor är inte dumma. Att gömma sjukförsäkringen i ett stort svart hål, ger bara samma intryck som man kan anklaga både Tyskland, Frankrike och sydeuropeiska länder inom vissa andra områden.
  • jag hade erfarenhet av det då jag praktiserade i Tyskland som student, fick då ett klart och tydligt specificerat lönebesked, med möjliga tillval utöver det som lagen sade att man var tvungen att betala. Fungerade alldeles utmärkt. (och nej, det hjälper inte med att dumförklara fenomenet med att ”då kommer inte människor att välja mer än nödvändigt”, för det stämmer inte. Inte om man omfördelar så att man har möjligheten göra sådana val själv. Jag minns att man t.o.m kunde få viss hjälp och diskussion med företagets personalavdelning om man ville. (och då pratar vi 1980-tal…)

Ett stort problem anser jag, och Tokmoderaten för ett mer Juholt-kopplat resonemang nedan, -ett mycket bra sådant- är att så få inom ”rörel(s)en” vill inse att tiderna förändras.

Det i sig behöver inte betyda att man måste riva ett helt system, men om man vägrar se att bruket i muren börjar vittra…då får man snart de frostsprängningar som t.ex. Berlinmuren råkade ut för. Detta gäller, -och läs nu mina ord- det största regeringspartiet också, dvs. mitt eget parti vid namn Moderaterna.

Kent tar upp det, och jag kommer också att diskutera det längre fram, annars blir det här redan för långa inlägget, ännu längre. Ett parti som vägra inse att tider förändras, kan ganska snabbt hamna i det som själve statsministern sade för några år sedan

”våga förändras och förnyas, eller dö”

Det gäller fortfarande. Väljarna är bevisligen inte dumma, även om Göran Greider sin vana trogen, i Agenda och i klippet från DN nedan, åter står och mässar om ”vem som tänker rätt”… tragikomiskt…

Ett litet Juholt-citat kan jag inte undanhålla mig…imorse stod han i rutan, på väg på sin Juholt-gata, och sade ”man blir stark genom att genom att arbeta i motvind, jag har lärt mig mycket förra veckan…”

Media; DN, SR, SvD, DN2, HD, GP, Sundsvalls Tidning, VK.se, Östersundsposten, Länstidningen Jämtland,

Bloggar som berör ämnet förändring, omvandling;

borgerliga; Kent, Tokmoderaten, MMK, Maria H., Thomas B.,

oppositionen;  Peter Andersson, Veronica Palm, Johanna Graf, Erik Laakso, Johan Westerholm,

Fredagsmys…pyttsan! ;-(

Sitter här med något slags dekokt som jag blandat ihop på initiativ av flera vänner, IRL och Facebook-diton, för att kurera den attack av höstfeber jag lyckats ådra mig. Vi får se om det fungerar.

På TV snurrar det program som jag hört om till leda (jo, visst det är en bra sak, men lite väl överexploaterat kanske..), Världens Barn och galan med Pops & Co.

Nej, jag tänker inte skriva om Juholt, har redan förklarat varför redan igår. Sträcker mig till att låna ett citat från DNs ledare imorse

” Alla länder behöver en kompetent regering. Men alla behöver också en fungerande opposition. Ett demokratiskt samtal är nödvändigt för att väljarna ska kunna bilda sig en uppfattning. Juholtdebatten dränker Socialdemokraternas möjlighet att göra sig gällande. Det är dags att gå till beslut. ”

För landets skull och oppositionens skull hoppas jag att det är rätt beslut det Verkställande Utskottet inom (S) fattat idag. Jag får erkänna att jag är starkt skeptisk. Tyvärr. Tiden och partiets ageranden får utvisa.

En annan ledare i DN gör mig lite bekymrad, så frankofil jag är. Den är skriven av Annika Ström Melin, en journalist jag rätt stor respekt för. Den pekar på det problem vi har med vänsterpartierna som predikar populism. Arnaud Montebourg (S), ett för mig okänt namn, är tydligen en sådan. Hon skriver

”Montebourg fick 17 procent av rösterna i första omgången av Socialisternas primärval, men hamnade efter François Hollande och Martine Aubry. Därför får han inte vara med i andra omgången, då valet avgörs.

Men vem tänker han själv rösta på?”

Konkurrenterna heter Martine Aubry, dotter till förre EU-ledaren Jacques Delors som jag hyser stor respekt för. Den andre heter Francois Hollande, en för mig synnerligen blek person -om han inte ändrat sig- och tidigare gift med förra S-kandidaten Ségolène Royal som förlorade stort mot Sarkozy och nu även mot de nämnda provval(s)kandidaterna.

Det är det som kan strula till det om vänstern tvingas flirta ännu mer med protektionistiska krafter. Det är ju inte vad vi här i Norden vill ha. Inte Sarkozy heller, även om han fightas mot sådana krafter. Det vore ett öppet mål för honom skriver Ström Melin, och man kan ju säga att bildretoriken finns även i vårt Sverige just nu.

Det må vara hur det vill med det, något fredagsmys har nog inte herr Juholt i alla fall, oavsett framtid. Det har inte jag heller, men av helt andra orsaker…

Böhlmark

Om man tömts på lust att skriva om ….

DREVET…vad gör man då idag?

Det finns ju inte någonstans, någon plats man kan undvika att läsa om/lyssna på utvecklingen om Håkan Juholt. Förvisso är det viktigt att det blir ett vettigt slut på denna historia, men jag kan inte längre uppamma energi till att haka på alla rykten, trådar och teorier –de må vara sanna eller falska.

Det som nu pågår är en bakgård av demokratin som media exploaterar in absurdum, och jag ställer inte upp på det.

  • ja, medias roll är att granska makten, upptäcka felaktigheter osv. Det ingår i vår grundlag och det är deras skyldighet, liksom vi som är engagerade i olika politiska områden måste acceptera den del av offentligheten.
  • ja, det är allvarliga saker som man hittar i Juholts register av förehavanden genom åren.
  • ja, man kan i viss mån ställa högre krav på etik och moral på offentliga människor, även om vår demokrati säger att de ska vara representativa för befolkningen.
  • ja, jag vurmar för pressfrihet och meddelarfrihet.
  • Jag har senast idag blivit intervjuad av lokaltidningen Mitt I (Sollentuna) ang. ett beslut vi fattade i Miljö och byggnadsnämnden den 8 september (lite sent påtänkt kan man tycka) men jag ställer upp det. Jag har ingen aning om vad de kommer att skriva, men det ingår i spelets regler.

Detta innebär dock inte att media kan bete sig skoningslöst och utan att ha lite seriös källkritik i sin granskande journalistik. Dessutom är det min åsikt och fråga huruvida media någonsin granskas på det hårda sätt som Juholt just nu granskas -rätt eller fel- och vissa borgerliga (läs moderater) har granskats under förra perioden, eller för den delen Mona Sahlin. Jag tvivlar starkt på det. Samtidigt vill man att ”vi” ska vara vanliga människor av kött och blod

Jag har plockat upp ett antal länkar till bloggare i sfären som uttrycker olika åsikter, men som för det mesta är hyfsat överens. Ta bara följande citat från min vän Tokmoderaten, som ofta har en jargong som är betydligt starkare än min brukar vara

”Däremot kan man vara rädd om Juholt som person i dessa dagar. För är det inte så att det finns gränser för vad en människa kan orka med oavsett om det handlar om en sosse eller en moderat?”

För mig är det rätt talande, och uttrycker en respekt, precis en sådan respekt för demokratin och de personer som vill tjäna vårt land som jag anser man ska ha. Om man tror på demokratin i vårt statsskick. Läs även Eriks blogg och Kents. Johan Westerholms…ja egentligen alla. Jag är medveten om att många aldrig länkar upp mig, av olika taktiska anledningar, men jag har inga sådana principer, utom möjligen för vissa vänsterpartister…jag fick på fullt allvar kommentaren

”vad har du för nytta av att synas på min blogg?

tja, det kan man undra. För mig är det ett varumärke att kunna skilja på sak och person, något jag praktiserar hemma i Sollentuna också. Det betyder inte att jag inte vill munhuggas politiskt! Jag är nämligen övertygad om att det gagnar just demokratin.

Det blir inte många presslänkar idag…

Expressen, Expr. debatt, SvD, SvD2, DN kultur, SvT, Ekot,

Bloggar

Borgerliga; Kent P., Thomas B., Motpol., Tokmoderaten, Norah4you, Maria H., Mikael Andersson, Anybody’s place, (som precis som jag lyssnade på P4 Extra), Mikael Andersson 2, Dennis Nilsson,

S-märkta; Ulf Bjereld, Peter Högberg, Högberg 2,  Erik Laakso, Annarkia, Johan Westerholm, Martin Moberg,  Roger Jönsson,

fristående; Jenny Madestam,

Är det Socialdemokratins demontering vi ser?

Jag har sagt det förr, och säger det igen. Vad är det som händer med det tidigare ”statsbärande” partiet, Sveriges genom tiderna största och i modern tid mesta regeringsparti?

I mitt blogginlägg för en månad sedan ungefär, tog jag upp just det faktum som några med mig diskuterade efter valet 2006; ”vad händer om Alliansen vinner valet 2010?” Riktigt så här trodde jag nog ändå inte att det skulle gå.

Nu ska för korrekthetens skull noteras att jag är en ”demokratikramare”, vilket innebär att hur mycket jag än kandiderar för ett parti, anser jag fortfarande att det behövs spridning på politiska partier och att utan en bra opposition, har en regering det tuffare att bedriva sin egen politik, en politik som speglas i meningsmotståndares förslag. Först då kan väljare få rimliga möjligheter att bedöma och välja vilken politik just de själva vill se drivas i landet, och partierna kan få återkoppling på hur man ser sig vilja ta tag i framtiden.

Vad händer nu då? Ja, jag vet inte om jag har något svar på det…För inte så hemskt länge sedan Mona Sahlin fick lämna walk-over, och då inte pga någon lägenhetsaffär, utan choklad och slarv med kontokort. Nästan precis 16 år sedan. Visst, många idag levande unga minns det inte.  Jag minns fortfarande hur jag såg presskonferensen live, och tyckte att det kändes väldigt märkligt, ledsamt så borgerlig jag redan då var.

Tolv år senare inträffade detta. Mona Sahlin tar över och gör comeback på riktigt. Hon blir ”Sveriges första kvinnliga statsministerkandidat”. I den citerade artikeln, skrivs om att

”Margot och jag fortsätter att kräkas ihop. Hon är med i mitt nätverk. Vi ska sparka ut Reinfeldt senast 2010 och Margot kommer att vara med under åren vi har framför oss”

Hur det gick med det, vet vi. Margot Wallström innehade viktiga positioner globalt, och deltog endast sporadiskt i Sverige. (S) vann inte valet 2010, och resten är historia.

”Det stora partiet” hade en lång, till skillnad mot andra, inte särskilt öppen process inför valet av ny partiledare. Ingen verkade vilja ställa upp. Som bortblåsta var alla kvinnliga statsministerkandidater. Herr Juholt själv uttalade sig så här. Även här vet vi hur det gick.

Vad händer nu? Den som det visste. Media och bloggosfär överöses med spekulationer och stöd, hat, skratt, huvudskakningar. Tyvärr är det tragiskt, och är det som många påstår, att det finns en genusskillnad i hur man hanterat Mona Sahlin och hur man kommer att hantera Håkan Juholt, visar det återigen på att partiet med stort (S) inte är så jämställt och framåtblickande som man gör gällande.

Jag kan nästan fälla en tår över det hela när jag nu ser via Facebook att Håkan Juholt själv, eller mer troligt, någon i hans närhet, lägger ut ett slags försvarstal över tiden som gått. Nu räcker det. Alla människor har rätt att göra fel, jag vill inte ha ”robotpolitiker”. Jag har ingen lust att vrida kniven fler varv, men är detta seriöst av en ”tänkbar statsministerkandidat”? Ni har redan svaret.

Låt oss hoppas att människan Håkan Juholt överlever, ”Super Mario”, men låt oss också hoppas att han och hans sambo tar det ansvar som åligger dem som medborgare. Hur det sedan går med det Socialdemokratiska Arbetarepartiet lär vi inte veta idag. Det får tiden utvisa.

Expressen, Expr.2, Exp 3, Aftonbladet, GP, GP2, SvD, SvD2, DN,

Bloggar, Mikael Andersson, Tokmoderaten, Laakso, Peter Högberg, Thomas Böhlmark, Kent P., Västros, Westerholm,


En dold agenda? En borgerlig agenda? Public (s)er(v)ice?

Debattprogrammet Agenda och dess förvecklingar idag, genererar så mycket tyckande att det slår de flesta rekord. En fråga som engagerar, helt klart! Frågan är vad SvT och redaktionen själva tycker?

Min gode vän och bloggkollega Erik Laakso, har skrivit en debattartikel på SvDs nätsida för Brännpunkt. Den är, som alltid när Erik skriver, mycket välskriven, men jag kan faktiskt inte hålla med Erik den här gången.

Vad beyder det? Jo, att jag inte tycker att det var rätt av herrar Juholt och Ohly att hoppa av den partiledardebatt man från SvT planerar för söndagkvällen. Hur kan man se spöken i form av att bara för att man placerat oppositionspartier i närheten av varandra, så skulle det innebära någon slags pakt som understryks av det visuella som en TV-bild ger…? ”Ingen rök utan eld”, skulle man också kunna tolka det från andra hållet.

Man kan vända och vrida på argumeten, men jag håller inte med vare sig Erik Laakso eller Staffan Dopping här. Utan att använda skällsord som förekommit under dagen, kan jag tycka att det är rätt lågt att reagera så här.

Gör istället som jag brukar när det gäller att vrida bilden ur sin egenkära vinkel; tänk om det varit omvänt, dvs. att Socialdemokraterna haft regeringsmakten, då tillsammans med åtminstone någon av de rödgröna. Det har ju trots allt förekommit några gånger i Sveriges historia. Hade man från den sidan då velat splittra regeringsformationen för att oppositionen, de borgerliga alltså, skulle få mingla in sig bredvid vänsterpartister och miljöpartister för ”att inte hamna bredvid främlingfientliga partier”?

Jag tror inte det. Man hade, om regeringsformation funnits, velat ha den mot alternativen oavsett om de varit i organiserad form eller ”lösa partier”, och jag kan respektera det- oavsett majoritet.

Då kommer andra delen av mitt resonemang, hur hantera demokratiskt valda partier? Sverigedemokraterna är demokratiskt valda, de har fått 349.600 svenska röster i valet 2010, vilket är mer än både Kristdemokraterna och Vänsterpartiet fick. Bland dem finns säkerligen tidigare röster från samtliga andra partier i riksdagen. Att i en debatt ett mellanvalår, mellan den styrande regeringen och samtliga oppositionspartier i riksdagen, hålla på att flytta runt deltagarna i någon slags svensk konsensus/ta hänsyn-strategi som ytterst bara blir löjlig, tror jag är rent kontraproduktivt. Fokusera istället på sakfrågorna, om det är något av partierna som någon tycker ska motarbetas, gör då det med demokratiska och korrekta medel, dvs. ta debatten.

Att placeringen av de mot regeringen opponerande partiernas deltagare skulle ge något visuellt intryck i den riktning som antytts, (att man skulle vara mer kompisar med SD i detta fall) tror jag inte heller på. Eller är det så att man är orolig för att blotta sig? (dvs. att det finns ett uns av sanning?) Detsamma skulle då kunna gälla oppositionens sätt att hantera, vilket ju förekommit i riksdagssammanhang redan, det faktum att SD skulle kunna ”liera” sig med regeringen,

-för det är det man kallar det om SD röstar med regeringen, till skillnad mot om de stödjer de rödgrönas förslag i riksdagen-

eller tänker jag fel? 😉

Nej, heder åt Miljöpartiet som ställer upp imorgon! Jag tror snarare att det är ett lägligt  svepskäl för att komma undan viss annan jobbig fokus som nu finns på olika håll…att sedan herr Ohly, som tidigare erkände sig till kommunismen, kastar paj på ett demokratiskt valt parti på det sätt han gör, finner jag inte ens anledning att diskutera just nu.

GP, GP2, HD, Sydsvenskan, SvD, Staffan Dopping på Newsmill,

Bloggar; Tokmoderaten, Mikael Andersson, Maria Hagbom, Per Åke Fredriksson, Torbjörn Jerlerup, Martin Moberg, Essbeck, Peter Högberg,

Det forna (s)tatsbärande partiet bygger om?

Klockan är 23 enligt normaltid, men om några timmar tappar vi en timme till förmån för våren och sommaren…efter ett konferensdygn i Stockholms skärgård och på Ålands Hav med syfte att utveckla och förankra vår allianspolitik i Sollentuna, känns det som om jag borde ta vara på varje timme sömn jag kan få i natt…

Några andra som nog inte har så många timmar att förlora på att sätt spaden i marken och gräva på riktigt, är de som nu förmodligen festar på i det nya kongresshuset vid Centralen. Kanske medvetet att de valde denna korta natt!? Frågan är om de som i denna bild också har ett antal byggkranar och en stomme…men dåligt med innehåll? Baracker eller paviljonger som de kallas i t.ex. skolsammanhang, bör dock inte stå alltför länge…folk brukar ledsna på dem…

Jag ska inte recensera mer än att av det jag läst mig till ikväll, så är det tårar för Mona Sahlin, trots att hon varit så bespottad stundtals, och en enorm känslomässigt laddad tillställning där i stort sett varje närvarande socialdemokrat (utom möjligtvis Kjell Olof Feldt, f.d. finansminister, som också såg konturer av en stomme men inget innehåll…) lyriskt lovordade ”frälsarens” återkomst. Det är väl kanske det som är meningen med kvällens fest, att ingjuta mod. det behövs dock en aning mer substans i detta för att ge statsministern och Alliansen något att bita i när man tar sig an en opposition som vi så väl behöver i vårt land.

Jag återkommer senare i helgen, men många äro kommentarerna till detta partis utveckling, det parti som under många år ansågs som det enda ”stabila” regeringspartiet….undrar vad man ser det som idag bland ”vanliga medborgare”?

Jag borde även kommentera skeendena i SAAB igår, men det får anstå.

Önskar en god natt, även om den blir kort.

Kent, Mary, Tokmoderaten, Soilander,