Skattesmitarlandet??

I morse vaknade jag till en förvånande nyhet…eller är den det?

betalstationer-essingeleden

Folk stannar i kontrollfickor längs leden för att invänta lägre taxa på Essingeledens nya skatt. Det finns inget som försvara att bete sig trafikfarligt på våra vägar, vilket ju detta kan vara. Samtidigt är jag inte ett dugg förvånad. Människor är som maskrosor i asfalten och hittar alltid kryphål för att överleva och komma bättre ut…jämför med flyktingarna (och nu kommer den s.k. PK-eliten rycka ut och säga att ”så kan man väl inte jämföra…”, men det är precis vad man kan göra) som till varje pris hittar vägar att komma förbi hinder för att nå det som det tror är en bättre framtid.

Vårt land håller åter på att bli ett land där männiksro hittar alla anledningar till att komma runt skatter som man tycker är för höga eller omotiverade.
I Essingeledens fall, precis som i Görteborg f.ö., finns det inget rimligt alternativ till att åka förbi Stockholm utana att betala skatt på vardagarna. Utomlands är det kutym att det finns ett alternativ som bekostas av de vanliga resp. vägskatterna.

I år har man sänkt nivån på ”ROT-avdrag” och begränsat RUT-avdrag. Då säger vän av ordning att det har de som köper tjänsterna ändå råd att betala…(i min värld en grov generalisering) Är det därdör man redan nu från Skatteverket konstaterat en minskning i antalet jobb som det begärs ROTavdrag för? Är det därför det florerar artiklar om ökad svart marknad för tjänster av de slagen?

Än en gång, jag försvarar definitivt inte trafikfarligt beteende, men förvånad? Näe…

 

Inlägg nr 11 i #Blogg100

P4Sthlm, DN,

Husby – var ligger det? Kapitel 1

 Ja, Husby, vad är det för ställe, undrar säkert många dessa dagar? Bilden av denna förort, eller stadsdel i Stockholm som staden kallar sina olika kommundelar, är nog inte riktigt den som invånarna önskar få kablad ut över hela världen. Jag tänker lite på vilket rykte Malmvägen  i Sollentuna har fått, och hur svårt man har att få bort den stämpel som etsats  fast genom åren.

Egentligen hade jag inte alls tänkt skriva om Husby, men idag var bägaren rågad. Det får vara nog nu!

Titta på bilden nedan. En ganska vanlig svensk förort, med en hel del lummighet insprängd.

Husby

Kartan här bredvid visar var det ligger, mellan Kista och Akalla längs blå tunnelbanelinje, och Sollentuna åt nordost. Det är ca 15-20 km in till centrala Stockholm. Alltså inte särskilt avskilt, utan snarare angränsande till Järvafältet, med både skog och fält.

Rinkeby_Kista

Mer och mer kan man fundera över om det börjar likna Tottenham i London, sommaren 2011, eller Clichy-sous-Bois utanför Paris 2005.

”Nej, det kan inte hända i Sverige”, var kommentarerna jag fick höra överallt redan för 7,5 år sedan, hösten 2005. Jo, det kan det visst, framhärdade jag. Nu har vi beviset.

Allt detta gör mig dyster, men jag är obotlig optimist, och jag vill tro att vi kan lösa detta i en framtid. Dock rätt avlägsen, tyvärr.

Vem är jag att uttala mig då?, kan jag säkert få slängt i ansiktet… Jo, faktiskt rätt mycket på fötterna.

Jag är född i USA, även om jag inte minns det pga att jag var för ung när vi flyttade därifrån, så har det präglat min uppväxt genom intresse och möten. Jag bodde i Frankrike, utanför Paris, hela tonårsperioden och jag har arbetat och bott i södra Tyskland som 22-åring. Genom giftermål har jag lärt känna Nederländerna under en tioårsperiod.

Man pratar rätt mycket om frustration dessa dagar. Just det kan jag känna av när jag ser hur det kommenteras och bevakas på olika sätt, ingen nämnd, ingen glömd.

Det finns inget att vinna på att försöka vinna politiska poänger på det som sker, det är snarare kontraproduktivt. Menar man allvar med de ideal man normalt målar upp i vårt Sverige, då bör man nog vara beredd på rätt mycket nytänkande och rätt mycket mindre av politiskt korrekta floskler. Ja, tyvärr, ni läste rätt, floskler. De är nämligen det enklaste sättet att frånsäga sig ansvar, det ansvar som vi alla har. ALLA oavsett bakgrund.

På återhörande.

Sveriges Radio, DN, DN2, UNT, Skånska dagbladet,

Bloggar  Mary X J, Dennis Nilsson – Ett liv

Infrastrukturen ”äger”…

mycket av debatten nuförtiden. Det med rätta!

Idag hade Trafikverkets Projekt Citybanan öppet hus för allmänheten i Stockholm. Lars Epstein skildrar i sin blogg i Dagens Nyheter på ett fint sätt hur viktig och intressant denna är för oss, i första hand i Stockholms omnejd. Samtidigt påverkar den hela Mälardalen och resten av Sveriges järnvägsnät genom att den avlastar Centralstationen och skapar ett särskilt spår för pendeltågstrafiken djupt nere under både Stockholms vatten och stad. En ny station växer fram under tunnelbanan vid Centralen, och en station Stockholm Odenplan i Vasastan.

En fascinerande promenad visade på hur bygget startade 2009 och håller på fram till 2017. Tänk på det en stund, åtta år. Det är en lång tid. De barn som gick i första klass då man började kommer nästan att ha gått ut grundskolan då tunneln sätts i bruk. Tiden motsvarar en tiondel av en modern människas genomsnittliga livstid…

Byggande av infrastruktur är alltså inte att förakta. Jag brukar säga att infrastruktur blir aldrig billigare. De flesta städer i kontinental-Europa bygger kontinuerligt på sina olika trafiklösningar. Så det är egentligen bara att satsa vidare på den, infrstrukturen. Ledtiderna gör att det man gör ”idag” ofta tar både tio och tjugo år innan det finns på plats. Samtidigt blir det i stort omgående en självklarhet, det ”har alltid funnits”… Lätt att glömma, värt att komma ihåg.

SvD, SvD2, UNT, HD, HD2, DN2,

Infrastrukturpropositionen

Bloggat; Thomas Böhlmark,

Intressant

Nejdå, vi behöver ingen förbifart….

Var ute och gjorde några ärenden i min hemkommun på tidiga eftermiddagen, med bil denna gång. Jag är innerligt glad över att jag inte behövde röra mig mellan norr och söder om huvudstaden idag; vid uppröjningsarbetet efter en olycka imorse, upptäckte man att en broskarv vid Eugenia, dvs. strax utanför Norrtull på E4an var trasig, med påföljd att man var tvungen att stänga alla körfält utom ett i norrgående riktning. Och detta på Sveriges pulsåder.

Jag kan inte förstå hur man på fullt allvar kan tycka att vi inte behöver fler möjligheter att komma runt huvudstaden. Jag åker aldrig bil frivilligt in till stan på vardagar om jag kan slippa. Visst finns det de som ”okynnesåker”, men jag tror faktiskt inte att man självmant sitter i dessa köer.

Dessutom räcker det ju med en incident som den som idag för att de flesta andra ställen i Stockholms trafiksystem korkar igen. Det hjälper inte att säga att man ska åka kollektivt. Bussar påverkas, och tro mig (jag åker ofta) det finns inte mycket kapacitet kvar under jord i rusningstider.

Vill vi att Stockholm och dess omnejd ska bli dräglig att leva och arbeta i, krävs inversteringar utöver dem som redan ligger. I all typ av infrastruktur. Det gör man i de flesta större städer jag känner till…

HD, GP,

Dagen då man slits mellan allvar och önskan om fortsatt avkoppling…

Onsdagen den första augusti 2012. Min månad, den sista sommarmånaden enligt normal ”sägen”. Jag vill gärna fortsätta att supa in sommarkänslan, koppla av,

avkoppling

som i viss mån inte infunnit sig i  år…jag fick det senast för en timme sedan bekräftat av min far som har hemvist västra förorterna till Paris.

”En konstig sommar, kallt och regnigt ena dagen för att nästa dag bli varmt och skönt, antagligen för att man inte ska misströsta…”

allvaret….

Det må vara hur som helst med det, augusti är också månaden som i Sverige brukar innebära att allvaret knackar på dörren. Möten finns på agendan igen, och man förväntas vara närvarande, även om man är ”frånvarande”.

Idag har det debatterats mycket om Vattenfalls framställan/sondering om att bygga ny kärnkraft igår. En fråga som jag m.fl. anser vara mycket viktig för framtiden, och dags att inte längre begrava i någon utredning som Johan Westerholm skriver. Energisituationen är en ytterst viktig faktor för både näringsliv och samhälle i vårt land. Dvs. vår möjlighet att fortsätta skapa välstånd och arbete i vårt land.

Det finns egentligen inga enkla lösningar på den, förutom att försöka ändra livsstil, göra det bästa möjliga och fortsätta utveckla alternativ, samtidigt som vi fasar ut mindre bra befintliga sorter med förnuft. Förnuft är faktiskt något jag efterlyser hos flera olika grupper och aktörer. Politisk pajkastning kommer inte att lösa denna fråga heller, bara en seriös inställning till frågan kommer att kunna utveckla och säkerställa Sveriges relativa oberoende i energifrågan.

Den andra stora allvarsfrågan, gäller Tillväxtverkets liv och leverne. Om det finns mycket att säga, men jag nöjer mig ikväll med att citera ledarbloggen på SvD, som väl inte borde vara särskilt upplyftande att läsa, vare sig för minister eller för generaldirektören själv. Hur det än står till med denna karusell, funderar jag lite över hur olika proportionerna kan vara…Ibland tycks det här med skalor vara väldigt heterogent…

SvD, SvD näringslivDN,

Det forna (s)tatsbärande partiet bygger om?

Klockan är 23 enligt normaltid, men om några timmar tappar vi en timme till förmån för våren och sommaren…efter ett konferensdygn i Stockholms skärgård och på Ålands Hav med syfte att utveckla och förankra vår allianspolitik i Sollentuna, känns det som om jag borde ta vara på varje timme sömn jag kan få i natt…

Några andra som nog inte har så många timmar att förlora på att sätt spaden i marken och gräva på riktigt, är de som nu förmodligen festar på i det nya kongresshuset vid Centralen. Kanske medvetet att de valde denna korta natt!? Frågan är om de som i denna bild också har ett antal byggkranar och en stomme…men dåligt med innehåll? Baracker eller paviljonger som de kallas i t.ex. skolsammanhang, bör dock inte stå alltför länge…folk brukar ledsna på dem…

Jag ska inte recensera mer än att av det jag läst mig till ikväll, så är det tårar för Mona Sahlin, trots att hon varit så bespottad stundtals, och en enorm känslomässigt laddad tillställning där i stort sett varje närvarande socialdemokrat (utom möjligtvis Kjell Olof Feldt, f.d. finansminister, som också såg konturer av en stomme men inget innehåll…) lyriskt lovordade ”frälsarens” återkomst. Det är väl kanske det som är meningen med kvällens fest, att ingjuta mod. det behövs dock en aning mer substans i detta för att ge statsministern och Alliansen något att bita i när man tar sig an en opposition som vi så väl behöver i vårt land.

Jag återkommer senare i helgen, men många äro kommentarerna till detta partis utveckling, det parti som under många år ansågs som det enda ”stabila” regeringspartiet….undrar vad man ser det som idag bland ”vanliga medborgare”?

Jag borde även kommentera skeendena i SAAB igår, men det får anstå.

Önskar en god natt, även om den blir kort.

Kent, Mary, Tokmoderaten, Soilander,

Det börjar likna den gamla klassikern av Jacques Tati…

Visserligen är det en gammal film, som min far nog haft mer glädje av än jag…, men jag kan inte låta bli att ta upp den ikväll. Denna scen är obetalbar…och man behöver inte kunna språket för att förstå vad som händer…

Skillnaden mot nutid är väl att det är en annan årstid och att det är 57 år senare i historien.

Ikväll valde vi tåget, efter gårdagens mardrömsfärd genom ett julblockerat Stockholm med omnejd då resan Sollentuna-Sköndal i närheten av Globen -alltså söder om centrala Stockholm-  tog…från 16.20 till 18.12 för att vara exakt. Nära två timmar, ca 25 km med bil. Det var en utmaning eftersom i stort sett alla tåg söder om stockholm stod still på eftermiddagen, men samtidigt ligger Skogås, dit vi skulle, längs pendeltågslinjen mot Nynäshamn. Vi behövda alltså ”bara” byta på Centralen. 

Ditresan gick bra till Centralen, men där tog det stopp. Ingen kris, endast 15 minuters försening, men var var informationen….? Såg ett antal andra människor stå och vänta på tåg mot Malmö. det enda man kunde urskilja i högtalarna -oavsett perrong- var ”Vi beklagar förseningen”.

Nej, det är nog som någon sade på radion i morse; ” vi lever i ett land som har vinter i snitt fyra månader om året, då kan man förvänta sig något mer än rådande situation. Trist att ansvarigt landstingsråd valde att hälsa via sin pressekreterare till Radio Stockholm att han inte ville kommentera SLs förseningar. Jo, jag kan förstå att det känns tröstlöst, men jag tror ett svar, i stort sett vilket som, hade varit bättre än tystnad.

Utom hustemperaturen fortsätter att slå rekord, och att vara ogästvänlig. Vi har nu haft snö i mer än en månad här i Stockholm. Bara minusgrader i sikte…oljekraften har körts igång, och mina pellets brinner kontinuerligt…

Honungsteet är slut, det är dags att sova in Julafton, och förhoppningsvis bort förkylningen.

DN, DN2, GP1, GP2, Svd1, Svd2,

Uppdatering på julafton;

Nu har ansvarigt landstingsråd kommenterat, jag citerar från Facebook

”Träffade Mikael Pettersson på Centralen igår! Han jobbar som betalvärd och hjälper bl.a resenärerna på pendeltågen tillrätta i tillvaron. Ett viktigt jobb inte minst när snö och kyla ställer till problem för resenärerna. Ett stort tack till alla som jobbar med att få kollektivtrafiken fungera varje dag. Till SLs kunder… säger jag vi skall göra allt för att bli bättre även vid mycket snö och hård kyla!”

Min bloggkollega Tokmoderaten tar ett annat mer på djupet perspektiv (som jag nog lär återkomma till också)

Svd3, DN3, DN4, Expressen, Aftonbladet

En vacker bro fyller 75 år!

Denna helg fyller en av mina favoritplatser i Stockholm uppenbarligen 75 år. Västerbron. Jag har själv ett antal minnen från den, bl.a. att min far berättade att den inte fick finnas på vykort väldigt länge av försvarsskäl. Fienden skulle inte veta om denna möjlighet att korsa Riddarfjärden torrskodd…

Ett udda perspektiv på något som anses vacker utan att ses som livsnerv.

Mina personliga minnen från denna bro sträcker sig alltifrån cykling över till södra sidan av staden till romantisk, nattlig sommarpromenad med stadens ljus över himlen.

Det absolut starkaste minnet,  bortsett från det Gripen-plan som störtade vid ena brofästet 1993, måste ändå vara den kväll som jag gick över och visste att min mormor låg för döden. Mörkret både ute och i känslolivet gjorde att perspektivet blev så otroligt starkt! Låt denna siluett få fortsätta förgylla och förtrolla!

SvD, DN, Sydsvenskan, Ankersjö, DN 2,

Vaktombyte även i Danderyd

Idag meddelar Gunnar Oom, kommunstyrelsens ordförande i Danderyd, att även han lämnar sitt ämbete sedan 8 år. Det sker ett antal olika omflyttningar inom den politiska världen just nu, och det är både naturligt och ovanligt. Se även min blogg igår, om H.G. Wessberg.

Vi får väl se om det är ett tecken i tiden…ibland förs det fram argument för att man inte ska sitta för länge på samma uppdrag, ibland hävdar man att det behövs kontinuitet. Personligen tror jag att en blandning av bådadera är bra och vettigt. Jag vet just i detta fall väldigt lite om situationen i Danderyd, förutom att det anses vara en väldigt moderat kommun, och att man regerat med Kristdemokraterna 2006-2010. I valet förlorade man den egna majoriteten.

Som han själv säger är det ett logiskt beslut utifrån att det handlar om en förtroendemannabransch. Samtidigt har man fått en del fina utmärkelser i kommunen, vilket han naturligtvis låter glad över. Han vill liksom, H.G. Wessberg återvända till näringslivet. Vi önskar honom lycka till i framtiden!

Tillbaka in i verkligheten

Förra veckan hade jag förmånen, och ansvaret, att åka på en arbetsresa med vår församling till det gamla östra Tyskland, för att inte använda ett annat epitet. Det kändes som att i fyra dagar vara i ett vakuum från internet, efter valrörelsens systematiska nätnärvaro. Nyttigt på ett sätt, och lärorikt att se ”trafik” och infrastruktur av andra slag. Jag kommer att återskapa de intryck som jag hämtade där, och faktiskt också skrev ner under den resan. Mitt europeiska hjärta fick sig mycket till livs!

Idag är det redan torsdag, jag kom hem natten till måndag, och sedan har jag som rubriken säger, kastats in i det vardagliga här hemma igen. Det handlar om förhandlingar om Sollentunas framtida styre, om arbete för sitt ”vardagliga bröd”, om det avslutande arbetet med denna mandatperiod. Däremellan planering för fest och glam, har ju fyllt år för två månader sedan, koka marmelad på de sista plommonen” och mycket mer. Ofta känns det i dagens samhälle som om man inte kan vara borta och otillgänglig, en ”sjuka” om man frågar mig!”

Förra veckan presenterade Motormännens Riksförbund en undersökning om hur trafikmoralen  när det gäller att tala om vad man avser göra i trafiken, dvs. blinka. Det är inte särskilt förvånande, men tragiskt att så mycket som drygt hälften av alla 10 000 bilister som observerats på 12 olika platser i landet helt sonika ”inte har fungerande blinkers”. Som trafiksäkerhetsansvarige på Motormännen säger ”tänker folk mest på sig själva”. Den intervjuade polischefen i Stockholms innerstad, påpekar att det har blivit ett alltmer hänsynslöst klimat i trafiken.

När jag tog körkort, för ett antal år sedan, i Frankrike, var det grund för underkännande att inte använda blinkers. Dessutom förväntades man titta i backspegeln, innan man började blinka…

I Tyskland är det skottpengar på förare som inte använder blinkers på Autobahn. Nu senast dessa dagar i  Förbundsrepubliken, kunde jag konstatera vilken disciplin man har på motorvägarna. Om detta genomsyrar även trafiken på vanliga vägar, kunde jag inte riktigt bedöma, eftersom vi kördes runt i en stor buss.

Jag återkommer som nämnt mer om denna resa, men kan konstatera att dessa synpunkter i allra högsta grad även har bäring på vår Trygghet i Sollentuna. Projektet Tryggt och Snyggt har bl.a. en hybridbil (Grannstödsbilen) som rullar runt i kommunen och ”finns till”. Ett mycket lyckat projekt hittills, och jag hoppas det får fortsätta! Vi behöver alla bidra med engagemang på våra egna sätt, och inte bara tänka på oss själva!      

DN, DN2, Sydsvenskan,