December i september…december i november?

Vad betyder det? Visserligen har det varit en synnerligen homogen sommar (?) temperaturmässigt. Men att hoppas på en temperatur på 15 grader i november/december då nästa års budget klubbas är nog att överskatta klimatförändringarna i vårt land. Snarare tror jag att hela situationen kylt ner vår demokrati och ekonomi rejält.

Tyvärr, för den är ovärderlig. Att vara så långt från fotfolk och s.k. gräsrötter som större delen av politiken befinner sig just nu är direktantändligt bränsle för vårt lands styre.

 

Jag är genuint orolig för hur fortsättningen kommer att formas. Den s.k. decemberöverenskommelsen tänker jag inte diskutera detaljerna i här ikväll, det kräver lite längre tid.

Vad jag däremot vill ta upp idag är hur viktigt det är att snabbt återupprätta medborgarnas förtroende för vår så omskrivna demokrati. Man börjar i utlandet nagelfara och kommentera det tidigare så stabila och trygga landet i norr som varit så välordnat.  Nu senast i helgen fick jag höra om UK där man enl uppgift kommit mycket längre med adekvat migration. Det vill säga trots ett stundtals hårt samhälle, lyckats bra mycket bättre att integrera dem som kommer dit.
Det är inte utan att ett svenskt hjärta med stor del franskhet i sig, gör ont. Detta Sverige som i mångt och mycket stått modell  för flera andra länder. Ska det tillåtas rasa?
Många resenärer jag ”överhör” på t.ex terminal 4 och 5 i mitt jobb på Arlanda, funderar över hur det kan vara snudd på förbjudet att tycka och än mindre att gå utanför området som är ”acceptabelt” i den politiska verkligheten. Man undrar om man inte längre ska ”få något för all skatt” man betalar in…

Här finns en enorm utmaning att ta tag i, att återfå tilltron till systemet. ”In Sweden we have a system”… för hur länge till ställer sig många frågan. Systemets ifrågasätts från både det ena och det andra hållet, t.o.m. från generaldirektörer.

Jag önskar att man vaknar upp och börjar nysta i det som berör och bekymrar folk, på ett seriöst sätt. Det finns inga enkla lösningar, men vi vill väl inte hamna drivandes på ett smältande isflak, eller?

December i juni…Kan någon hjälpa mig att förstå?

Idag har den s.k. decemberöverenskommelsen ”hedrats” i Riksdagens kammare. Den har bevisat att i juni är det december. I själva verket är det inte så konstigt om man ser till vädret, för vi verkar ha hoppat över sommaren i år sånär som på någon dag. Det har jag inte så svårt att förstå.

VI brukar gilla värme i vårt land, men när det hettar till i åsiktslandskapet, då tar vi till ismaskinen och försöker kyla ner spelplanen till en rink och hoppas på att det ska bli glatt och fint istället för smuts och sörja… Frågan är om de som faktiskt ska åka på rinken tycker att underlaget håller…hjälp mig att förstå.

Löften håller den inte för i alla fall. Överenskommelsen. Jo åt ett håll. Hjälp mig att förstå.
Den budget som nu ”hedrats” (vilket underbart ord förresten) av Alliansen, är alltså en budget som är gjord av två partier som är mindre resultatmässigt än Alliansen, plus ett hängparti som kallas Vänsterpartiet (för inte så länge sedan VPK) och inte finns med i regeringen…fast vänta nu…för att regeringen ska få majoritet före Alliansen, krävs att den stödjer sig på V. Hjälp mig att förstå.
Märk väl att stödja sig på ett f.d. kommunistparti verkar vara  betydligt mer politiskt korrekt än att ”ab und zu” (av och till) låta Sverigedemokraterna rösta på Alliansen i syfte att vinna majoritet för de förslag som har störst stöd i Riksdagen och dess partier. Hjälp mig att förstå.

Oppositionen (Alliansen) pratar vitt och brett om hur skadlig den budget som presenteras av regeringen inför kammaren är jämfört med den budget som Oppositionen den driftiga snickrat ihop.  Vilka effekter den kommer att ha på sysselsättning m.m. När det sedan kommer till omröstning, väljer Oppositionen den driftiga, att lägga ner sina röster till förmån för den budget man just kritiserat med hårda ord. Hjälp mig att förstå.

Varför väljer Oppositionen att släppa fram en enorm skattehöjning på drivmedel vid årsskiftet? Detta trots att (S) lovat att inte höja bensin/diesel-skatten nu. ”Det är ju Miljöpartiets fel”. Hjälp mig att förstå-
Anser Oppositionen att väljarna sagt ja till höjda renoveringskostnader för småhus, genom t.ex. lägre ROT-avdragsmöjligheter? Anser man att egna små företag, inte minst av invandrade människor, är tjuvar för att man drar nytta av ”tjänstesektorn” genom att få lägre omkostnader vid olika -vita- underhållsarbeten?
Hjälp mig att förstå.

Anser Alliansen att man har väljarnas mandat att underlätta en sådan vänsterpolitik med endast ”talarstolsbjäbb” för att sedan förtvina i något hörn, i tron att vinna i valet 2018 blir en enkel match i skuggan av vänsterns skadliga politik? Hur vet man att det inte blir ännu fler som lämnar Alliansens partiorganisationer och inte minst ”valmanskår” under de närmsta åren?
Hjälp mig att förstå.

Det har sagts att Decemberöverenskommelsen är det minst skadliga alternativet för landet under rådande omständigheter. Hjälp mig att förstå. Hur kan man motivera att det är bättre att rulla tillbaka reformer och i vissa sakfrågor göra situationen ännu tuffare för dem som likt Bambi ska ta sina skär över isen som spolats med Decemberklimatet?

Sverige har blivit decemberkallt, så mycket har jag förstått. Är det månne så som vissa av mina bekanta och vänner skriver, att något har gått sönder i PostAlliansSverige?

 

Maria Ludvigsson, PM Nilsson, SvD, Tove Lifvendahl.

Ibland blir man mållös…vissa gör självmål, andra försöker försvara målet…

Sent igen, och egentligen inte alls tid att skriva, men jag har ikväll sett och hört saker som gör mig både chockad och upprörd, trots att jag redan varit det i flera omgångar.

 

Utan att gå in på detaljer, dem kan ni hitta själva i SvT Aktuellt, Aftonbladet och SvD t.ex., så måste jag påstå att ovan seriestrip har en del liknelser med nuvarande läge i svensk politik. Jag hör och ser, som f.d. aktiv förtroendevald, hur diket mellan de styrande och de som ska välja de styrande blir större och större. Ytterst få av de styrande verkar inse att så är fallet. Ikväll stod en moderat riksdagsledamot, Finn Bengtsson, och pratade på ett sätt som det var länge sedan jag hörde någon prata i de kretsarna. På ett sätt som jag faktiskt tror att väljare kan förstå och resonera kring. Inte ett ”politikersnack” som säger allt och ingenting på samma gång. För att ingen ska kunna sticka kniven i ryggen efteråt.

Det är bara det att sådant språk eroderar förtroende, tillit och intresse för både styre och politik. ”Det spelar ju liksom ingen roll vem jag röstar på, antingen ljuger de, eller så gör de ändå inte som de sagt från början”, hör jag ofta sägas. Löften bryts på tveksamma grunder, som inte förstås av väljare, diverse luddiga förklaringar som man ibland undrar om de själva förstår, levereras.

Många behöver våga bli tydliga och stå upp för det de tror på. Först då kan man nå mål utan en massa vänsterfötters insparkar…

SvD, SvD2, DN,

En DÖende demokrati…ett samhälle i status osäkert läge.

Denna dag bestod av cykling, jo jag tränar inför Vätternrundan igen. Efter flera år av delvis ofrivilligt uppehåll, är det meningen att det ska bli av 2015. Det år då man i Motala firar 50 årsjubileum med detta stora arrangemang. Därefter snabbt hem och byta om, samt få i sig lite mat. Sedan ut och jobba på Arlanda i söndagseftermiddagen. Ingen rast ingen ro.

Ingen ro får jag heller av situationen i vårt land när det gäller regering och maktordning. Demokratin är enligt min mening och många med mig, kraftigt åsidosatt just nu. Jovisst, vi fick ett valresultat i höstas som sade att medborgarna valt annorlunda än 2010. Frågan är hur de valt och vilket genomslag utfallet faktiskt får. Det är för sent att gå i detalj på djupet, jag nöjer mig med att konstatera att jag tror det är ganska få som är nöjda med det utfall som utspelats sedan snart 7 månader. Möjligen kan de mindre partierna i form av Vänsterpartiet och Miljöpartiet har viss positiv känsla, med tanke på hur många procent de fick i valet. Följdfrågan blir den politiskt inkorrekta, men ändå i mitt tycke demokratiska; varför ska de som röstade på det parti som är dubbelt så stort som de nämnda, plus några till, fråntas all påverkan under något slags påstående att de inte har rätt till det?

Man må tycka vad man vill om innehållet i deras politik, och det görs det, men det kan man om andra partiers politik också.
Har ni inte läst Tove Lifvendahls två krönikor om det s.k. DÖ, december-överenskommelsen, tycker jag ni ska göra det. Länkar finns nedan. Dessutom skrev Paulina Neuding (NEOs chefred.) som gästkrönikör mycket skarptänkt i SvD igår.

Tro mig, jag har verkligen försökt förstå hur man tänkte, och varför man tycker att det är ett bra system att säkerställa att släppa fram regeringsbudgeten ograverad, med reservation för den s.k. diskuterande skarpa opposition som man hävdar ska komma till. Jag förstår fortfarande inte mer än att

– överenskommelsen ser till att en minoritetsregering i princip inte ska behöva diskutera, annat än med ord, innehållet i riksbudgeten. Är det demokrati? Jag citerar Tove Lifvendahl;

”Alliansen avser inte bli ett regeringsunderlag för Socialdemokraterna”. Som jag ser det har Alliansen indirekt redan gjort det genom att ingå DÖ, men utan att få något i utbyte.”

– dessutom tror man att en borgerlig / Alliansregering ska få samma fria resa efter 2018, om man hamnar i minoritetsregeringsläge. Jag är skeptisk, som en känd svensk skådespelare sade i ett känt svenskt program, åtminstone för oss som numera är medelålders.

Avslutningsvis, de i regeringen två sittande partierna är INTE större än Alliansen i valresultatet. Hade man tagit in Vänsterpartiet i regeringen hade regeringen varit något större. Just nu sitter Jonas Sjöstedts gäng i regeringen, trots att det inte gör det formellt. För annars klarar man inte en majoritet i minoritet. Jag tror dock inte att en majoritet av de svenska väljarna ville ha det så. Ändå argumenteras det från lite varstans som om så vore fallet.
För mig är detta en demokratisk härdsmälta utan dess like. En minoritetsregering ska inte behöva förhandla för att få igenom budgeten. Det hjälper inte att man argumenterar om att det ”finns så många andra ärenden som stoppas och ändras i riksdagen”. Den svenska väljaren tror jag inte ser det riktigt så. Budgeten är väldigt central, och dessutom blir det väldigt lockande för de styrande att smyga in desto mer under budgetens skyddsmantel.

Ord måste liksom vara lite mer än bara ord. Så dum är inte den svenska väljaren, trots allt. Finland har idag haft riksdagsval. Det är en intressant spegelbild att titta på. Finland är ett helt annat land, just nu med en helt annan spänstighet i demokratin än vi har här i Sverige. Trots att man säkert kan ha synpunkter på vad politiker har sagt och säger där också.

 

Tove Lifvendahl 1, TL 2

Sverige har fått en ROTlös regering…vart är vi på väg?

Nej detta är inte i första hand en politisk brandfackla. Det är en relativt kort reflektion över det som återigen tog fart idag.

En sorgens dag när det gäller flygtrafiken, en mycket allvarlig olycka i det vackra området Alpes de Haute Provence i södra Frankrike. Ett tyskt trafikflygplan formligen pulveriserades på 2000 m.ö.h. rakt in i bergsmassiven.

En sorgens dag när det gäller utvecklingen i den svenska politiken också. Regeringen ter sig för mig helt rotlös, och det är allvarligt. En minoritetsregering som kallar sig för samarbetsregering, men som agerar som en vindflöjel när det gäller att luta sig på olika parter och åsikter. Nu har man enligt finansminister Magdalena Andersson bestämt sig för att skära ner ROT-avdraget i kommande höstbudget. Detta trots att man inte tänkte ändra den reformen enligt löften före och efter valet.

Man säger att man ska bekosta nybyggnationer av hyresrätter med den besparingen. Förfaller i år.Jaha? Tror man på fullt allvar att det kommer att bli tillräckligt med pengar i systemet? Det tror inte jag. Vidare kallar finansministern att det ”blivit för dyrt för skattebetalarna” att så många använder sig av ROT-avdraget (och RUT, min anm.).

För dyrt för skattebetalarna? Har man inte fått lite om bakfoten då? Skattebetalarna har väl inte så mycket med skattkistan att göra? Denna reducerade skatt, har ju faktiskt möjliggjort att många jobb gått från svarta till vita, med allt vad det innebär för samhälle och individ. Exempelvis innebär det att individen åter kan riskera att få jobba utan skydd och försäkring

Det som statsministern och finansministern kallar för ”skenande kostnader”, i själva verket faktiskt är ganska enögt sett. Man utgår från att en sänkt skatt är en kostnad, det betyder i så fall att man ser på medborgarnas pengar som statsegendom som ska portioneras ut med politikernas goda vilja. Vad man glömmer, eller väljer att inte se, är att dessa sänkta omkostnader, också genererar intäkter till staten i form av sociala avgifter på arbete som  utförs, moms från införskaffat material osv.
De skenade kostnaderna ska omvandlas till byggande av hyresrätter…fast då glömmer man återigen att det inte är någon garanti att de pengar man hoppas få in genom att ta bort det vissa kallar en subvention (hur nu en sänkt skatt kan bli en subvention…se ovan) återinträder systemet. Det är snarare ganska stor risk att de kommer att försvinna ur systemet och bli natura, dvs. byte av tjänster utanför alla välfärdssystem. Människan ser i första hand till sig själv.

Nej, vi har fått en regering och en politik generellt sett, som är alltför rotlös. Man känner inget ansvar, och ingen lojalitet med sina medborgare. Man vänder kappan efter vinden, och verkar inte ha någon långsiktig lins på periskopet…det handlar mer om att känna av hur det blåser och fånga det som kommer farande i vinden. Något roder har man tydligen inte. Tragiskt.

Jag kommer att plocka upp ämnet i ett annat inlägg.

 

DI, Reuters, Svd, SvD2, DN, Aftonbladet,

 

Filten som (nästan) släckte branden i riksdagen…men inte glöden ute i landet. En krönika över ”gammåret” Del 1

Först och främst. För mig är demokratin det allra högst stående i vårt samhälle och statsskick. En individ = en röst. Tänkte det var bäst att förtydliga detta, innan jag ger mig ut i en ansats att reflektera runt det som hänt i Sverige de senaste dagarna.

En liten, rätt harmlös bild får illustrera den så omdiskuterade tilldragelsen i svensk politik i december. Hur kunde det kunde hända och framför allt, hur ska vi kunna gå vidare? Det senare blir ämnet för en del 2.

Jag har under hösten varit inne på hur det kunde bli så här, men riktigt så illa trodde jag nog inte att det skulle fortsätta att bli.

Låt mig först förtydliga, att jag tillhör de s.k. föredettingarna, så jag bör ju inte uttala mig, om jag förstått saken riktigt. Så med all respekt, de som tror på den dogmen, har mitt tillstånd att sluta läsa här. Jag har ju bara sådär 14 års erfarenhet av kommunal och regional politik i vuxen ålder. (även om jag tror att det ändå kan vara rätt nyttigt att reflektera, även för dem)

Min filosofi är att ”alla behövs” i ett samhälle. Att alla har något att tillföra, men i olika faser och sammanhang. Unga, gamla, medelålders, kvinnor, män, barn…och jag höll på att säga hundar, men det hade blivit för oseriöst. För seriös, det är ju vad man anser sig vara. Men seriös på ”rätt sätt”.

Det som oroar mig mest i dagens Sverige, är att vi har fått en tendens att mer och mer ”facka in människor” -detta har då inget med fackföreningar att göra- samtidigt som det graderas i bättre och sämre fack. Det senare sägs sällan uttryckligen, för en fasad av tolerans och ”vi gillar olika” måste ju finnas. Det ingår i bilden av det ”fina samhället”, den svenska modellen.

Den åsiktsfilt som mer och mer breder ut sig över vårt land, den som den s.k. eliten har bestämt är den rätta -och det kan tydligen ingen debatt rucka på- den ska man följa och linda in sig i. Oavsett bakgrund eller utbildning, oavsett politisk åskådning. För mig är inte det åsiktsfrihet längre.

Demokrati är det som vi enligt vår grundlag har definierat som att ”all makt utgår från folket”, och detta håller på att kraftigt eroderas genom det jag beskriver ovan.

Om vi begränsar oss till året 2014, finns det två alldeles särskilda händelser som märkt utvecklingen till det vi nu hamnat i, och den s.k. överenskommelsen.

• Åsa Romsons tal i Almedalen, som jag lyssnade på ”live”, och som fullständigt gjorde ner alla som kan kallas vita, medelålders heterosexuella män.
• Fredrik Reinfeldts sommartal, där han frankt deklarerade att alla svenskar ombads öppna sina hjärtan, och inse att situationen i vår omvärld medför att vi kommer att få leva med kraftigt ökade kostnader. Dessa kan vi vare sig påverka, eller förhindra att de beskär våra möjligheter att i närtid genomföra några större reformer i vårt land.

Man (det ordet är snart inte heller politiskt korrekt) får inte tycka vissa saker. Gör man det ändå, ska man motas in i fållan tills man tycker rätt. Missförstå mig rätt, jag är väl medveten om att man i en demokrati till syvende og sidst behöver fatta beslut och komma framåt. Det har jag deltagit i mina förtroendeuppdrag, åtskilliga gånger. Dock ska man aldrig glömma vem som är uppdragsgivaren, hela tiden, inte bara vart fjärde år, när man ”kampanjar för att vinna uppdragsgivarens röst”, dvs. väljarens, medborgarens.

Jag är nog delvis uppväxt i fel land och miljö, men för mig är det en outgrundlig fråga hur man kan tro att vi ska kunna utvecklas om saker inte får diskuteras. Det har bara blivit värre och värre, och som min utomlands boende far helt spontant yppade vid middagsbordet häromkvällen, när vi traditionsenligt skulle äta lutfisk;

”man får nog säga att den förra regeringen tappade kontakten med verkligheten i sin ”fulländning”, den gick inte längre i takt med sina väljare, sitt folk. Hur bra den än var på vissa saker”

Jag tror, efter att ha läst spaltkilometer de senaste dagarna, att det är här vi börjar närma oss pudelns kärna. Den åsiktsstorm som uppstått, handlar väldigt mycket om den bristande kontakten med väljarna, ett spel som med medias hjälp har rullats upp inför förvånade och desillusionerade ögon. Medborgarnas ögon. Då hjälper inte hur rätt de olika parterna anser sig ha, hur mycket man försöker förklara varför vissa ska vara med och andra inte. Märk väl, då har jag i detta fall inte ens berört vilka som sagt (eller inte sagt) vad eller ens hur.

Man kan inte på det viset som skett, helt bortse från åsikter som folk kan tänkas ha, eller som de ”de facto” har, utan att först ge sig i kast med att förklara och resonera. Då gräver man ett dike, en skyttegrav, mellan ”elit” och folk, som ingen jul i världen kan överbrygga, något som ju tydligen skedde på Västfronten julen 1914, den första under Första världskriget.

Den indignation och von oben-attityd som visats gentemot ”fel åsikter” i diverse artiklar och inlägg i både s.k. gammelmedia som i sociala medier, är för mig skrämmande. Det är ett tecken på att man egentligen inte är riktigt trygg i sig själv, alldeles oavsett mål och önskan att komma framåt med landet på olika sätt. Det gör mig både ledsen och orolig.

Hur ska vi då komma framåt? Ja, det blir ämnet för nästa inlägg, det är sent nu. Jag får även komplettera med ev. länkar lite senare.

En dag av ”käbbel” och en del annat mer väsentligt…

Denna dag går väl inte till historien som den mest njutbara. Jag har haft ett otal telefonsamtal, som bara delvis lett framåt. Som tur är händer det saker i Hälsingeriket inför vintern. Elektrikern har utfört lite arbeten som ska testas i helgen.

Andra kopplingar har jag också haft, med trevlig och kreativ lunch med efterföljande kaffe och diskussion. Vi får se vart det leder. Tack för det du som vet vem du är 🙂

En stunds administration för att reda ut ett och annat inför kommande dagar. Dock utan att få klarhet fullt ut.

Klarhet är väl det minsta man kan anse att situationen just nu visar i regeringssammanhang. Allmän pajkastning och därtill media som frossar i scenarier. Jag vet inte riktigt vad syftet är, men det är jag å andra sidan inte heller säker på att de själva vet. Helt klart är att det finns en underton som är mycket märklig, nämligen att somliga tycker att oppositionen ska ansvar för en annan budget än de själva satt ihop. Jag förstår det inte.
Sverigedemokraterna röstar givetvis i första hand på sin egen, trots allt 13 % av väljarna som ansett att de ska lägga en budget för landet.
Att Alliansen röstar på sin egen budget är väl också rätt naturligt.

Med de olika väljarstöd som finns efter valet, med högt valdeltagande – glöm inte det, innebär situationen att regeringens budget inte har egen majoritet, och endast klarar sig om SD väljer att lägga ner sina röster eller rent av röstar på regeringens. Det senare rätt otroligt om man lyssnar på vad som sägs…
Alliansens budget kan ha majoritet om SD bestämmer sig för att det är den näst bästa, dvs aktivt röstar på den.
Betyder det att Alliansen ”regerar med stöd av SD”? Nej knappast, det innebär att demokratin fungerar, och att de som vill styra landet behöver ta hänsyn till vad landets befolkning sagt i val. Allt annat vore faktiskt rent odemokratiskt. En lösning som beskrivs i Dagens Industri nedan, skulle i alla fall få mig att börja fundera över om jag ska fortsätta att rösta i riksdagsval.

Nu ska jag gå och vila för att kunna tjänstgöra på ett vettigt sätt i Migrationsdomstolen imorgon förmiddag och efter lunch-

DN, SvD, DI

Ja, loppet är nog kört. Det blir antagligen inget Mälarölopp…

Efter dagens artikel i Dagens Industri, är jag mer och mer benägen att tro att denna regering kommer att svika alla de som faktiskt vill ha en enklare väg att ta sig förbi Stockholms Centrum. För det är  vad det handlar om. Jag känner faktiskt inte någon som frivilligt sitter i bilköer. Många av de fordon som idag går på Essingeleden ska inte ens in till centrala Stockholm. För att använda en numera sliten klyscha…”det är rätt många procent som inte röstade på Miljöpartiet och Vänsterpartiet i valet”.

Dessutom förstår jag inte varför man ska dela på staden på det sätt som det sker nu, ta exemplet småföretagaren med sin hantverkarbil. Ska hon eller han tvingas avstå jobb på motsatt sida Stockholm för att det i princip är den tidsförlust och kostnad det innebär för att infrastrukturen inte anpassats till dagsläget? Jag bara undrar.

Vi behöver all infrastruktur vi kan få, det märkte jag senast ikväll då jag skulle hem med pendeltåget från Stockholms Central till Helenelund, och tågen drabbades med förseningar pga ”ordningsproblem” i Sundbyberg. Alltså inte ens samma pendelstågslinje…Man kan bli missmodig för mindre.

Är loppet kört nu…?

…eller kommer det en halvmara i väster om Stockholm om sådär ett decennium, innan man släpper på trafiken i tunnlar och broar i den då byggda Förbifarten som tidigare hette Västerleden? Igår sprangs det i alla fall i Norra Länkens tunnelsystem mellan Norrtull och Värtan om jag är rätt informerad.

Jag hoppas verkligen att den är rätt dimensionerad i motsats till Södra länken som var för sparsamt tilltagen då den öppnades för nästan precis tio år sedan.

När man försöker lyssna på vad regeringsrepresentanten i form av Karin Svensson Smith säger i Agenda, undrar i alla fall jag hur man ska kunna respektera en sådan hantering av våra skattepengar. ”Stockholm ska ha andrum”….jag men vad ska man andas då menar hon? Stånkande köer i stan och på Essingeleden?
Gudrun Schymans penningabränning i Visby är bara ett glödkorn i jämförelse. Samtidigt klagas det på resursbrister i andra områden i samhället.

Jag säger då; bestäm er, lägg ner definitivt (med allt vad det nu innebär…) eller kör igång bygget igen. Jag såg Per Bolund (Mp) beklaga sig på Facebook över nyheterna ikväll, bl.a. då Agenda. Detta svamlande, otydliga uttryckssätt som bl.a. statsministern själv använder, ger mig rysningar längs ryggen. Tala klarspråk, bestäm då hellre att den infrastrukturen INTE ska byggas, men var också beredd på konsekvenserna! Det är faktiskt inte bara en lokal Stockholmsfråga.

Tillönskar en god natt nu!

VLT, Expressen,

Rör(l)igt värre…

är det i politiken just nu efter valet. Nya mätningar visar att SD fortsätter befästa sina positioner, eller t.o.m. öka. Mp gick upp i Sifo, där S rasade. Alliansen ökar något men inte direkt klara siffror.

Tack för lånet Red scream and riesling

 

Vad som än sker, kan man lugnt påstå att det stormar minst lika mycket som ute på fjärdarna i Stockholms skärgård. Vad som sedan är rätt eller fel, och vad som eventuellt döljer sig i det mörka djupet, får väl framtiden utvisa.

Det som jag hör och ser är ändå att folk undrar vad som sker. Man kan ju tycka att det är så dags nu, valet var för en månad sedan. Man kan tycka att Alliansen misskötte sig eller inte gjorde tillräckligt. Den senare mandatperioden visar väl lite av den utmattningseffekten. Man hade dock en budget och ett färdigt alternativ, vilket inte oppositionen hade.

Igår rapporterades att svenskarna nu drar ihop resåren i plånböckerna och förväntar sig hårdare tider. Det är möjligt att det blir så. Vi har fortfarande bara kommit till hälften av hösten och mycket kan hända än inför budgetår 2015. Missförstå mig nu inte till att jag skulle önska extraval, för det tror jag inte på alls. Faktum kvarstår dock för mig, att allt spretar värre än vi sett på länge i Sverige.

”Vi fick ju inte egen majoritet” försvarar sig vär finansminister sig med… Nej visst, men trodde de  på det själva inför valet? På allvar?

Jag vet inte, men jag tycker den nya regeringens dans i media, i uttryck och i sakfrågor, bekräftar just det faktum att man inte hade förberett sig. Resultatet spelar just nu upp sig på olika sätt.

Allmän skärpning och lite seriösare, mindre kaxig ton önskar jag mig. Innan det sker får jag svårt att lyssna på allvar.

Just nu önskar jag en god natt!

 

 

 

 

SvT, SvD,