Käftsmällen åt hela världen…Brexit del 1

Idag är det midsommarafton, en dag jag brukar tycka mycket om, i likhet med många många andra svenskar.

Denna midsommarafton blev något annorlunda…i min smak en något fadd dag. När jag slog på nyheterna fick jag höra att Storbritannien med liten marginal sagt nej till EU.

 

EU avklädningJag har läst och funderat mycket idag, mellan och under gräsklippning och annat på min barndoms gård. Stället vi hade som fast punkt då vi bodde utomlands, men även senare.

Gamla minnen kommer åter. De långa bilresorna, farligt nära järnridån (mer bekant som ”Muren”) visa pass ett antal gånger mellan Hälsingland och Paris. Ett antal olika valutor att hålla reda på, både praktiskt och i minnet för att veta hur mycket man betalade.

Jag hade tänkte skriva lite mer om det som folkomröstningen åstadkommit, men jag orkar inte ikväll… Jag går och läser en bok istället.

Godnatt världen.

DN, DN2

Jag och min Far…

Igår fick vi veta att Olle Ljungström avlidit. Alldeles för ung, endast 54 år. Han skrev originalet till den låt som Magnus Uggla arrangerade så lyckosamt i programmet ”Så mycket bättre” hösten 2012. En väldigt fin och sentimental version som spelats ett otal gånger sedan dess. En text som blottar människan Magnus Uggla.

liljekonvalj

Idag befinner jag mig i min egen fars ”baby”…det gamla timmerhuset från slutet av 1700-talet. Huset som jag sprungit i och utanför sedan jag var 4 år gammal och inte ens hade något syskon än. Huset som varit vår familjs knutpunkt i Sverige, inte minst de åren vi bodde utomlands som barn och tonåringar, vi tre bröder. Likaså när vi under senare år levt utspridda över Europa. Här har vi mötts och blötts i många olika sammanhang, ända tills Pappa och Mamma för drygt 5 år sedan bestämde att de inte längre orkade hålla huset. För mig var det då mer eller mindre en självklarhet att behålla det och låta det leva inom familjen.

Ovan ser ni en liljekonvalj, min pappas favoritblomma. Sådana finns det här om några veckor här ute. Ikväll vill jag sända ett fång sådana ända ner till Frankrike, vi som ska besöka honom och mamma på onsdag kväll. Fått besked om att han under dagen idag blivit svag på något märkligt sätt. En något oklar åkomma ännu så länge. Det förtog glädjen att vara här uppe i hans skapelse lite grand.
Jag har dock förstått att han är väl omhändertagen på sjukhus. Frankrike har mycket bra vård, så jag är förtröstansfull. Men ändå.

Jag skulle ha pratat med honom ikväll var det tänkt. Ni vet, ställa lite frågor om huset och annat, som är så värdefullt för honom och för mig. Oftast vet jag numera redan svaren och kanske kommer inte ens något svar som i grunden ändrar min egen uppfattning om läget. Ändå känns det så skönt att ställa frågorna, ja ni vet nog.

Just nu önskar jag bara min Far en god natt och bon rétablissement! Vi ska ju ses på onsdag och ha några trevliga dagar tillsammans!

Aprilskämt…eller inte..?

En kväll som denna…inte blivit lurad ännu…eller det är väl kanske en definitionsfråga. Men just idag är jag stark, som Hammarbyfansen brukar sjunga…har inte gått på något regelrätt aprilskämt vad jag vet.

image

Mycket i dagens samhälle tycker jag dock är ett skämt just nu. Livet känns lite skämt, (som dålig mat) faktiskt.

På väldigt kort tid har vi fått en situation i Sverige där väldigt många undrar vart vi är på väg. Näe, vi har det inte dåligt …ännu. Vi, eller de flesta i Sverige, har mer än väldigt många i världen. Samtidigt är det väl inte alla uppnådda ”välfärdsindikatorer” som ska göra oss till ett folk som går omkring och känner oss illa till mods, med dåligt samvete? Ska vi ifrågasätta uppnådda jämställdhetslägen genom att plötsligt acceptera att samhället på vissa områden vänder åt andra hållet igen? Ja kan inte förstå det.
”Plötsligt så händer det”, eller? Jag säger bara, låt inte detta hända. Låt det vara ett aprilskämt. Inget annat.

Detta är inlägg 11   #Blogg100

Är religion en fara, eller ett stöd?

Detta ämne diskuteras ju väldigt ofta, och i vårt s.k. sekulariserade och jämställda land har det tagit extra fart i och med det senaste decnniets utveckling med att Svenska kyrkan skilts från staten och att vi fått ta emot ett antal för oss nya religioner genom folkströmmarna. Jag hävdar att Sverige egentligen inte alls är så sekulariserat som många vill påskina, men det är en annan diskussion.

religion

I mitt uppdrag inom Sollentuna församling, möter jag både människor och tillställningar som ger mig kvitto på att kyrkan behövs.

Även det är det många som ifrågasätter, och eftersom vi lever i en demokrati så står det folk fritt att tycka så. Men det måste också vara i sin ordning att tycka det motsatta, att väldigt många har både stöd och trygghet av kyrkan.

Igår var jag på årsmöte i stiftet för den nomineringsgrupp (folkligt sagt partigruppering i kyrkopolitiken) som jag tillhör, inne i Stockholm. Vi hade nöjet att få lyssna till domprosten Hans Ulfvebrand som filosoferade lite kring religion.

Det som fastnade hos mig, var just det han ”predikade” om

När blir religion ond?

Hans Ulfvebrand listade fem saker;

  1. När man inom en religion gör anspråk på absolut sanning
  2. När det uppstår blind lydnad (när blir toleransen intolerant?)
  3. Etablerandet av den fulländade tiden
  4. Att förklara ”heligt krig”
  5. När ändamålen helgar alla medel

Jag tycker dessa tillstsånd är rätt talande. Något att ta med sig till reflektion när man drar gränser mellan vad man tycker om religion och sekularisering.

Detta är inlägg 17 i #Blogg100

Moralpanik kommer inte att lösa detta.

Vad skapar vår idol- och sexfixerade kultur egentligen? Det finns säkert de som kommer att hugga ner mig för detta inlägg, men låt det vara så då. Jag är lika oroad över olika strömningar som de flesta andra, och jag tror att det finns rätt många anledningar till att detta krupit fram. Citerar DN igår;

Tafsandet pågår överallt, varje dag, hela tiden

moralpanik

Jag tycker vi har fått en otäck tendens till att plötsligt inte acceptera sådant som vi värkt fram under decennier, för att det kan finnas personer som blir kränkta, eller att man provocerar de nyanlända till vårt samhälle.
Det finns alltid sätt att vända och vrida på saker, men vi har ändå en slags norm som vi har byggt upp här hemma, och att nu plötsligt kasta den över bord känns ”inte okej” för att använda en numera bevingad term…

Att på något sätt tala om för framförallt flickor och kvinnor att de måste anpassa sig efter nya regler, kan jag aldrig acceptera. Självklart ska alla använda sunt förnuft, vilket jag lärt mig från tonåren utomlands, och inte göra dumheter i onödan. Men därifrån till att skylla på att vi inte ”håller på oss” tillräckligt, eller lockar fram ondheter från dem som inte är vana vid vår kultur, det är att gå över fem åar för vatten.
Jag säger bara ”Stå upp för det vi är stolta över och har bygggt under en lång tid.” Inget är någonsin perfekt, men att rata saker i någon slags omtänksamhet, naiv sådan, för att möta dem som egentligen inte skriver under på vårt sätt att leva. Nej tack!

DN,

Inlägg 16 i #Blogg100

Skattesmitarlandet??

I morse vaknade jag till en förvånande nyhet…eller är den det?

betalstationer-essingeleden

Folk stannar i kontrollfickor längs leden för att invänta lägre taxa på Essingeledens nya skatt. Det finns inget som försvara att bete sig trafikfarligt på våra vägar, vilket ju detta kan vara. Samtidigt är jag inte ett dugg förvånad. Människor är som maskrosor i asfalten och hittar alltid kryphål för att överleva och komma bättre ut…jämför med flyktingarna (och nu kommer den s.k. PK-eliten rycka ut och säga att ”så kan man väl inte jämföra…”, men det är precis vad man kan göra) som till varje pris hittar vägar att komma förbi hinder för att nå det som det tror är en bättre framtid.

Vårt land håller åter på att bli ett land där männiksro hittar alla anledningar till att komma runt skatter som man tycker är för höga eller omotiverade.
I Essingeledens fall, precis som i Görteborg f.ö., finns det inget rimligt alternativ till att åka förbi Stockholm utana att betala skatt på vardagarna. Utomlands är det kutym att det finns ett alternativ som bekostas av de vanliga resp. vägskatterna.

I år har man sänkt nivån på ”ROT-avdrag” och begränsat RUT-avdrag. Då säger vän av ordning att det har de som köper tjänsterna ändå råd att betala…(i min värld en grov generalisering) Är det därdör man redan nu från Skatteverket konstaterat en minskning i antalet jobb som det begärs ROTavdrag för? Är det därför det florerar artiklar om ökad svart marknad för tjänster av de slagen?

Än en gång, jag försvarar definitivt inte trafikfarligt beteende, men förvånad? Näe…

 

Inlägg nr 11 i #Blogg100

P4Sthlm, DN,

Den första dagen som kyrkvärd. Sedan jobb.

Det var lite segt att gå upp efter jubileumsmiddagen igår…men samtidigt svårt att sova…förmodar att det är ett åldersfenomen.
Idag skulle jag då begå premiär som kyrkvärd i det distrikt jag är förtroendevald i, Edsberg. Lite pirrigt är det alltid då man påbörjar något nytt.

Edsbergskyrkan

Jag tog bilen dit, för att slippa tillbringa alltför mycket tid på transport i ottan, det räcker på vardagarna…
Idag var det en temagudstjänst med Alf Pröysen som ”objekt”. Vår präst Kjell Dellert hade gjort mycket fina tolkningar, där inga översättningar fanns.

En av texterna var översatt av Bosse Westling, och ska jag välja någon så är det den. Den är både fin och sorglig. Säger mycket även idag, för många av oss.

Mannen på hållplatsen

Jag kom ifrån arbetet, jäktad och trött. 

Du stod där i hörnet och titta´ förstrött 

Jag skulle ta buss nummer ett

Då stanna´ jag till när du mötte min blick

Jag sjönk i ett hav, och jag steg mot en himmel som plötsligt blev klarblå och lätt

Och vardagens grå fick ett rosenrött skimmer

så där försvann buss nummer ett.

 

Jag stod med portföljen och folk trängde på

Jag tänkte ”Nu blir jag försenad ändå”

Jag måste ta buss nummer två

Då såg jag dig åter och ögonen log

Jag sjönk i ett hav, och jag steg mot en himmel

men insåg nog inte ens då

att chanser som dessa så lätt kan försvinna

Och därmed gick buss nummer två.

 

Ett ögonblick tyckte jag världen stod still

och utan att ens märka hur det gått till

så stod jag på buss nummer tre

Då såg jag på avstånd; du slutade le

Nu fanns inget hav, och nu fanns ingen himmel

Blott vardagens melankoli

Men ännu idag kan jag ångra att jag ej

lät buss nummer tre gå förbi…

Resten av dagen är historia, jobb på Arlanda, väntande på hållplatser och sen kväll.

Detta är inlägg nummer 6 i #Blogg100

 

Livet står inte still, vad vi än vill…en 50årskväll

Lördag…en dag utan arbete  på flygplatsen. Detta till trots var det flygande fläng på eftermiddagen  för att ordna en del praktiska saker inför kvällen. En mycket god vän fyller 50 idag. Det ska firas. Temat går i Trikolorens tecken, alltså franska flaggan.
Igår var det jobb och sen ”bildmiddag”, men som skrivet mycket trevlig.

Idag blir det såväl Systembolag, Akademibokhandel och ICA…för rekvisita och presenter. Lite konfererande med festföremålets man.

image

En mycket trevlig buffé efter välkomstdrink väntade, i Scoutstugan Kupan i Norrviken. En mycket bra och trevlig lokal för sådana tillställningar. Gott vin, Muscadet sur Lie och ett rött vin från Sydfrankrike, kanske kan värden och värdinnan komplettera med producent…
Stämningen var hög, tal och sång avlöstse varandra och många intressanta diskussioner därtill.
Somnar ovaggad i natt….

Inlägg nr 5 i #Blogg100

Dag med strul fram till trevlig avslutning

Idag var en tuff dag. Lång dags väg mot kväll. Den inleddes med en resa med nästan-fakiren kl. 05.22 mot jobbet på Arlanda. Det projekt vi idag skulle jobba idag, krånglade och krävde ideligen ”omgruppering”. När det sedan var klart och jag gick över på mer normal verksamhet, krånglade även underlaget till det.
Senare hem, och ingen riktig vila på e.m. inför den trevliga sammankomst med resvana vänner inför en ev. Asienresa senare i år.

Detta vin fick vi till den goda kycklingen som kom ur ugnen. Vinet var en ren njutning, tyvärr verkar det inte finnas kvar på Systemmonopolet..
image

Det var skönt och tur att kvällen fick denna fina avrundning, och som sagt i veckan…”….Mitt i svårigheterna finns möjligheter.” God ny morgon!

Inlägg 4 i #Blogg100

Kreativiteten i landet dras upp med ROTen…

Idag bar det av mot Uppsala i ottan, klockan 06.22 från hemmastationen närmare bestämt. Det var dags för ”Vakna Uppsala”, en frukost organiserad i Uppsala Konsert och Kongress. Upplägget är mingelfrukost med en massa spännande och möjliga möten.

rot-avdrag

Dagens talare var Teo Härén som pratade om kreativitet. Jag har hört honom för flera år sedan, numera har han slagit sig till ro vid Dalälven uppe i Älvkarleby.
Efter ett alltigenom stimulerande och nätverkande pass på två timmar, med en del mentalt smältande under dagen, känns det extra frustrerande att ikväll läsa en artikel om hur det utvecklat sig i tjänstesektorn efter årsskiftet, i och med att ROTavdragen minskats. Skatteverket redovisar en rejäl minskning av såväl utförare som av kunder för dessa tjänster jämfört med februari 2015. Branschorganisationerna befarar att en stor del av detta nu vänder mot svartarbete.
Vad innebär detta då? Jo, att staten får in mindre skattepengar till välfärdssektorn. Att färre vita jobb blir kvar, och att personal antagligen kommer att sägas upp.
Men, säger de som förespråkar ett borttagande av det man kallar ”subventionerade renoveringar”, ”det är ju inte mer än rättvist, folk kan betala…” Samhället ska inte subventionera sådan verksamhet…

Vänta nu säger jag….”subventionera”? Då innebär det att man anser att skattenivån är statisk och att den delen av inkomsterna ”ägs av staten”. Vad man glömmer att säga är att skatt är lånade pengar  av medborgare och företag för att bekosta det gemensamma vi bestämmer att vi ska ha i vårt samhälle. Om folk inte anser att det är värt att köpa vita tjänster, dvs. undanhållla pengar från det gemensamma systemet, betyder det med största sannolikhet att man anser att andelen skatter som ska betalas på tjänster är för hög i vårt land.

Resultatet blir /istället/ för högre skatteintäkter (minskade s.k. subventioner) lägre inkomster för staten, sämre villkor för de som ev. utför svartjobb, inga pensionspoäng m.m.

Vad har då det med kreativitet att göra undrar vissa säkert då, det är väl inte beroende av skatter? Jo, tänk att det är det. Småföretag startas allt som oftast ur kreativa projekt. De flesta är eniga om att tjänstesektorn är den del av samhället som ska skapa de flesta nya jobben och företagen i vårt land. Om det blir alltför tungt att starta företag, administrativt och kostnadsmässigt, ja då kommer man antingen inte starta företag, eller så flyttas företagsamheten utanför landets gränser. I värsta fall blir svartsektorn den stora vinnaren, och på det vinner vare sig företag eller privatpersoner på längre sikt.

DN,

Inlägg nr 003 i #Blogg100