Framtid i Sverige, diskuteras och funderas det kring

så även jag och många med mig. Det känns såväl dystert som i viss mån hoppfullt. Jag tror dock inte att det kommer att bli som förr, eller inte heller enkelt.
I dagens Agenda finns både Maria Wetterstrand fd. språkrör i Miljöpartiet och Anders borg, fd finansminister under 8 år, bl.a. under den s.k. finanskrisen 2008.

Jag begränsar mig till Sverige just idag, nuläget rör ju egentligen mer eller mindre hela världen, och det finns mycket att reflektera kring.
Det enda vi faktiskt vet, är att det kommer inte att bli som före Coronautbrottet, dvs i dec/januari. Kanske är det bra också, kanske har vi fått oss en liten tankeställare, och börjar tänka mer på vad vi gör. Ta färre saker för givna. Det har nog funnits lite för mycket av det under en längre period. Både Maria Wetterstrand på länk från Helsingfors, och Anders Borg i studion är inne på det spåret, men med lite olika infallsvinklar. Jag kan inte bedöma vem som har mest rätt, men ansatsen är från båda håll både återhållsam och lugn. Det tycker jag är bra.

Tyvärr tror jag, som Anders Borg också tar fram, att det kommer at tbli i många fall en smärtsam erfarenhet för många. Jag har själv gått igenom rätt smärtsamma omställningar, så därför skriver jag lättare om det. Jag vet att det är kontroversiellt och svårt att ”ta in”. Samtidigt tror jag att det är det enda sättet att angripa framtiden, och helst med en positiv inställning att om vi vill och kämpar för det, kan det också komma något gott ur det.
Många kommer att bli av med både jobb och uppdrag. Jag har blivit det. Jag känner ett antal vänner som har det tufft. Ingen inkomst förrän i höst…hur skulle det kännas? Det är tyvärr verklighet för många. En av mina bättre vänner kommer nu i veckan börja köra ”likbil” som vännen i fråga uttryckte det. Det till förhållandevis låg lön. Vi som har gått igenom liknande erfarenheter, vi vet hur det kan kännas. Vi vet också att om man försöker se tiden an med något slags kreativ blick, blir det lättare att se möjligheter i all dysterhet.

Mina värmländska rötter fick sig en kick i bilen hem från Ica tidigare ikväll. Jag vet att det är ungefär lika fint att nämna dem som det var att nämna ABBA på 1970-talet.
Jag måste säga att det sprudlar av glädje i deras låt som jag tänker ladda upp nedan. Det är väl närmast rockmusik de producerar i klassisk svensk landsortsstil. Detta klipp från Liseberg visar verkligen på spelglädjen….Tyvärr finns inte Sven Erik Magnunsson längre, men jag såg dem live i Karlstad 2011 i samband med ett evenemang jag deltog i.

”Säg ja, inte nej, följ med mig, det blir en sommar i Sverige igen”

Låt oss göra den kommande sommaren till en bra sådan, trots att den blir ”lite annorlunda” jämfört med det vi är vana vid.
Nu önskar jag god natt!

Alarmist-Realist-Positivist-Dysterkvist ?

Det är svårt att hitta inspiration att skriva dessa veckor…jag har påbörjat en positiv och reflekterande post häromdagen, men den är inte färdig. Trots uteblivna uppdrag, och låg aktivitet med få resor inom länet, finns det liksom dåligt med tid att inte försöka sondera framtid, utföra det man fortfarande bör och samtidigt tänka positivt. Man förväntas ju inte heller röra på sig för mycket.

Som de flesta noterar, kommenterar och sörjer, ställs i princip alla arrangemang och tillfällen till musik och kultur samt träning/sport i sommar in. Året 2020 känns ur många synvinklar förlorat. Det är det väl förhoppningsvis inte helt, men jag tror vi alla får inse att det vi varit vana vid, och tagit för givet, inte längre kommer att vara det.

Det kanske på sätt och vis är bra, men jag hävdar ändå att en s.k. omställning bör absolut inte gå till på detta vis. Man kan inte, utan stora konsekvenser, stanna världen på det sätt som nu skett.

Vilken är lösningen, kan man undra? Ja, det tror jag ingen vet just nu, men ett är säkert, vi måste försöka få ekonomierna i världen att komma igång igen, många människor kommer annars att få lida oerhört. Vi i Sverige kanske klarar oss någorlunda, även om många verksamheter kommer att slås ut. Men i utvecklingsländerna finns inga hängslen och livremmar. När hela den utvecklade världen är fullt upptagen att söka skydd och måna om sig själv, kommer en stor del av den mer fattiga världen att lida enormt. De behöver handel och utbyten.
Samtidigt tror jag att vi också kommer att få acceptera en massa saker som ingen har behövt acceptera under den s.k. efterkrigstiden, dvs. 1945 och framåt.

Så fastfruset som det känns i världen just nu kan man ju bara önska sig att isarna ska börja smälta även i år… På återhörande, i positivare ordalag.

Annandag Påsk- Post Påsk….men långt ifrån Post Corona

Måndag kväll, är det jobb imorgon, eller är det inte vardag? Ja, jag är inte säker på att någon i Västeuropa där de felsta nu varit lediga ”på riktigt” i fyra dagar, vet eller känner hur det ska vara. Jag vet att ett antal samhällsbärande människor arbetat i sitt anletes svett under de senaste dagarna, inte så mycket för sig själva utan för andra. Jag har också jobbat lite idag, men det var uppföljning av digitala ”maratonmötesdagen” onsdag. Samma onsdag blev jag och mina kollegor inom ett av mina större uppdrag, det som rör flygverksamheten, permitterade med omedelbar verkan. Jag skulle ha jobbat i fredags. Det blev inget så klart. Vi vet inte heller om vi någonsin får komma tillbaka till det jobbet, om vi ska vara realister.

Sitter och läser lite diverse på nätet och i mina sociala media, samtidigt som jag ser jag ser på TV-programmet ”Så mycket bättre”, ett musikprogram där svenska artister tolkar varandras låtar. En del är bra, eller kanske t.o.m. bättre, annat är inte i samma klass som originalet. Visst, allt handlar om tycke och smak, men jag kopplar detta lite till det som nu sker i vår värld, för det handlar om precis hela världen, ingen tycks komma undan, och det är ett fullständigt okänt fenomen för de flesta människor idag.

Vad kommer att hända efter denna pandemi, som man nu tack och lov börjat kalla den? Länge nog har man kallat den kris…jo det är säkerligen en kris, men en slow-motion dito. Jag orkar inte ens uppdatera mig på senaste skeendena, ikväll pratade jag med min mamma utanför Paris. President Macron hade hållit ett tal till nationen, där han berättat att man förlänger ”le confinement” (lock-down för anglofiler) till den 11 maj. Lite symboliskt, väl efter årsdagen för 2a världskrigets slut…Således en hel månad till med i princip utegångsförbud utom för livsnödvändiga ärenden.
Jag funderar över hur ni har det i Italien och i Spanien, ni som känner mig.

Alldeles oavsett var vi nu är, kommer vägen framåt att vara så otroligt tuff, såväl ekonomiskt som mentalt för människor, företag och samhälle. Många jag pratar med, i olika länder, håller med. Samtidigt som en gammal god ungdomsvän nu boende i Storbritannien skrev till mig idag, är det just nu för många som avlider för att man ska kunna få fäste för denna typ av diskussion. Många orkar inte tänka mer än på här och nu, av förståeliga skäl. Men, kallt nog kommer en verklighet ikapp oss, och vad händer då? Ingen vet, men kommande vecka lär utvisa rätt många nya tendenser åt olika håll, låt oss hoppas att det går mot ett mildrande av nuvarande tillstånd.

För allas och världens skull. På återhörande.

 

”Under the Corona tree…” Långfredag.

Påsk 2020. Sol och hyfsat väder den första dagen på helgen. Påskhelgen är den längsta sammanhängande helgen på året, och i år känns den nog extra lång för många. Det är ju ”liksom inte som vanligt”…

För egen del har denna långfredag inneburit lite vård av egna träd, en smärre attack på thujahäcken som grannarna låtit växa till en vägg och promenad till en lokal liten lokal i Helenelund / Edsviken för lättare lunch.

Världen överöses av diverse ”nyheter” om den pågående pandemin, folk slår varandra i huvudet med att veta bäst om hur man ska lösa eller inte lösa saker och ting. Det har nu pågått ett antal veckor och vi ser ännu inte slutet på något egentligen. Mina föräldrar är ”inlåsta” på varsitt sätt i Parisområdet, Pappa på sitt äldreboende och mamma lite mindre låst men ändå tvungen att motivera varje gång hon ska lämna sitt hem för ärenden.

Här hemma i Sverige har vi det (ännu) lite friare, en väg som är ifrågasatt av de flesta länder. Ingen vet ännu om det är rätt eller fel, men många har åsikter (starka) om det.

Jag själv har slutat tycka så mycket, jag försöker ta in det som inte är påstruket med klickekonomins alarmistiska ådra, eller scoopsäljande artiklar. Bilda mig något slags egen uppfattning med hjälp av diskussioner och olika intryck.

Det som tyvärr slagit mig mer och mer, är hur människors dåliga, för att inte sämsta, sidor kommer fram under dessa tider. Jo, jag vet, det finns massor av positivt som görs och det är väldigt beundransvärt. Men…det började med reptilagerandet i form av onödig och egoistisk hamstring av diverse varor. Det fortsatte med att man inte tyckte att regler gällde en själv, jo andra ska naturligtvis sköta sig, men för det egna syftet fanns alltid kryphål som motiverade, osv,osv.

Jag har väldigt svårt för detta, jag försöker att inte ha någon egen bjälke i ögat och väga saker i olika vågskålar. Samtidigt mår jag dåligt av att se hur folk beter sig, både ute i den begränsade omkrets jag rör mig, här på sociala media, och faktiskt genom egna upplevelser. Jag förmodar att det handlar om oro, skräck och irrationellt beteende. Jag kan i viss mån förstå det, men det hjälper mig ändå inte att acceptera det.

Jag har också flera teorier om varför detta (dägg)djuriska beteende kommer fram just nu, och på så tsunami-liknande sätt, om liknelsen tillåts. Dessa kommer jag eventuellt att återkomma till senare, det har tagit veckor innan jag ens förmått mig att börja skriva om det jag idag tar upp. Just nu ska avsluta långfredagen genom att tillönska ett skönt uppvaknande på Påskafton, kanske har påskharen eller hönan varit framme med något påskägg också.

På återhörande.  Bilden  nedan  speglar  något av det jag fått avstå denna vårvinter.

02022020 – 20200202

Siffernörd…?  Jo, på många sätt har jag genom livet varit väldigt appelerad till siffror. Kanske inte så mycket matematik när vi hade flyttat till Frankrike, för trots att jag var bland de bästa i matte i min klass i Sverige, fick jag kämpa som ”en gnu” i min skola i Frankrike för att över huvud taget få godkänt i studentexamen, men jag fixade det.

Siffror som alltid fascinerat mig är registreringsnummer…

Så här såg registreringsskyltarna ut när vi flyttade ut, vi hade då XA12033 på den bil vi sålde men skulle fått FFW något i det nya systemet om jag inte minns fel. Gävleborgs län hade då X, länsbokstaven som fortfarande finns på t.ex lokaltrafik osv. Ovanstående skylt är hämtad från Stockholms län.

I Frankrike hade man under hela min uppväxt och studenttid nedan utseende på skyltarna

Som den bil och skyltnörd jag då var, fick vi på vår första bil därnere 3350 JT 78, där 78 står för motsvarande våra län, departementet kallat. Detta har precis som i Sverige fast mycket senare, anonymiserats och skyltarna följer bilen, byts inte om man flyttar eller säljer bilen till annan ort. Fransmännen har dock velat behålla identiteten så att man kan utläsa varifrån bilen kommer, och fått igenom att man har en dekal kvar på skyltarna som visar departementet,

Varför denna långa utläggning? Jo, därför att jag hade tänkt skriva lite om dagens datum och det palindrom som det har.

Jag har dock tappat sugen, pga både det ena och det andra av idag, så jag nöjer mig med att konstatera det  i rubriken och relatera till det genom mina minnen ovan beskrivna.

Önskar en god natt och att vi vaknar till lite sundare tankegångar i vårt land. Inget nämnt inget glömt.

 

20 dagar av 2020 har gått…

Jag känner mig rätt nöjd med 2020 hittills, som jag skrev någonstans, 2019 är lagt till historien och nu ser jag framåt. Lär återkomma till det.

Samtidigt måste jag erkänna att jag känner mig vilsen i samhället idag. Mycket är i mitt tycke förkastligt, annat är sunt. Jag tror många med mig känner igen sig. Däremot tror jag inte på panikreaktioner och alltför högt tonläge, det brukar inte ge (önskat) resultat. Jag har just avslutat -nåja under trettonhelgen- en bok jag tyckte mycket om, Anna Takanens ”Sörjen som blev”.  En mycket fin och intressant bok om ett finskt krigsbarn och hans dotter. Tänkvärd, inte minst för oss med blandad bakgrund.

Samtidigt läser jag sedan ett tag Henrik Berggrens ”Landet utanför”, som behandlar Sverige under begynnande 2a världskrig, ur ett historiskt perspektiv. En rätt tung bok, men oerhört bra för att förstå mer om hur vårt land är ihopskruvat. Flera kapitel behandlar just relationen till vårt östra grannland, som jag f.ö har stor respekt för av flera olika anledningar.

Jag nöjer mig ikväll med att åter poängtera hur viktig historien är för att sätta saker och skeenden i sammanhang. Vi behöver mer av den varan, inte mindre, för att kunna se framåt och (inget nämnt, inget glömt) undvika olika ”minfält” som finns i vår värld.
Önskar en god natt!

Moviken, 2 januari 2020 -> 2019 Adieu…

Ingen krönika ikväll, men en lätt sömndrucken insikt om att…här är det skönt.

Så här vackert är det inte nu, på tok för milt, men landskapsvyn finns här.

Nio veckor sedan sist, alldeles för länge…men kanske var det meningen….att rensa ut 2019 först.
Året med så många bekymmer och slitsamma ageranden för att komma framåt
Konstaterar ikväll, efter en rätt fin färd i januariljus, att

  • Det finns två fräscha duschrum, det t.o.m. doftar nytt i dem
  • Visserligen ett par små justeringar i form av krokar som ska upp, men ändå
  • Visserligen har inte rördragningen för att motverka frysning av vattenledning till köket à la 2019 kommit till, hantverkare är ett speciellt släkte uppenbarligen, men övriga rör är nu i prima skick.
  • Visserligen är det jobbigt att under mer än ett års tid ”jaga” fram slutresultat när man inte bor nästgårds, men nu är det nya ytskikt i form av tapeter och mattor i välkomnande färgtoner.
  • Visserligen är det besvärligt att driva ärenden som involverar försäkringsbolag, men nu är alla utestående fakturor betalda, och bara några små ersättningsbelopp kvar.

Hälsingeriket…det tar emot en även när man är så ohemult utarbetad oich trött som jag känner mig efter året 2019. Nu ska jag inta viloposition och njuta av tystnad.

Ja, 2020 blir ett bättre år. På återhörande snart igen!

Tomasnatten bakom oss…. 2020 är snart här.

Det var rätt länge sedan jag skrev här. Av många olika anledningar.
Nu har det vänt, ljuset alltså, enligt ovan rubrik. Vi går återigen mot vårt nordiska ljus. Jämför med nedan siffror för min hemkommun, sista kolumnen är det som räknas som natt…18 timmar. Mörkt när man går hemifrån i normal arbetstid, lika mörkt när man kommer hem.

22 08:46 14:47 6h 1m 17h 59m

Jo, jag vet, många i Sydsverige längtar efter snö och ”riktig” vinter. Det kan väl jag också göra ibland, men inte så mycket just i år. Det har varit ett besvärligt år, och just nu önskar jag mig mest frid och vila. Lite oklart om det kommer i rask takt eller om jag får vänta till efter årsskiftet. (jobbet spökar tyvärr) Som tur är har ett antal ”surdegar” arbetats bort under hösten, bara några delar finns kvar att dra i.

De flesta tycks ta en lång ledighet, det är s.k. arbetstagarhelg, tar man 5 dagar ledigt, får man i år på normal arbetsplats hela 17 dagar sammanhängande ledighet. Det är som det brukar heta, bara att gratulera.

Själv faller jag inte inom den gruppen tyvärr, men jag jobbar på att förändra min situation ordentligt. Jag är ibland en ”siffermänniska”, ser symbolik i nummer. Jag har haft det med mig sedan barnsben. År 2019 tilltalade mig aldrig estetiskt, inte vet jag om det har påverkat min upplevelse av året, men det känns onekligen som ett tungt och om inte förlorat år, så väldigt bångstyrigt. Förhoppningsvis har hösten borgat för ett mycket bättre år i 2020, som dessutom tilltalar mig mycket mer numeriskt. Det må vara ett år då en hel del annan symbolik kommer att inträffa, ett nytt decennium med allt vad det innebär, men jag väljer att inte se det som negativt.

2020, jag planerar inför din ankomst, vi ses snart. Bara 9 dagar kvar, med en del intjänat välbefinnande och reflektion även om jag tvingas arbeta en del.

”Håll Sverige Rent”, del 1

Idag har det pågått städning, i Sverige och över världen.

För mig är det rätt naturligt att man inte slänger skräp på marken. Man tar det åtminstone med sig till närmsta papperskorg. Jag är uppväxt med ”Herr Lortman” i Hälsingland, innan vi flyttade till Frankrike. Vem var herr Lortman undrar säkert många… Jo, det var en figur, en gubbe,  med smuts och skräp omkring sig, en modell i stort format, som skjutsades runt i Sverige av Håll Sverige Rent organisationen för att statuera exempel på hur man inte ska bete sig utomhus t.ex.

Sopor

Just nu finns det ganska mycket man kan tycka att vi borde hålla rent ifrån, men om vi håller oss till detta idag bearbetade område, måste jag ändå säga att det för mig är otroligt hur man t.ex. tydligen kastar skräp ifrån sig när man vandrar upp till Kebnekaises topp…

Jag kan inte riktigt köpa dessa fenomen med att ”nu ska det kampanjas” i en dag eller två, eller en vecka, för att sedan mer eller mindre glömmas bort i ett år igen. Varför kan man inte hålla rent ”framför egen farstu” kontinuerligt? Är det så svårt? Alla människor har rätt att misslyckas, men att systematiskt INTE tänka på naturen och närmiljön, när det t.ex. just nu skickas ut meddelande efter meddelande om ”klimatförändringar”, hur vi människor förstör vår planet osv. Är det den s.k. Nånannanismen som styr? Det vill säga att det är andra som ska sköta den biten, jag själv behöver inte bry mig så mycket..

Jag har inget bra svar, men jag tycker det finns rätt mycket av enkel vardagsstädning och undvikande av nedskräpning som borde ta plats i tillvaron, istället för att framtvinga sådana här samlade räddningskampanjer. (Som parentes kan ju noteras att man idag använde plastpåsar för att samla skräpet i…det bara några dagar efter att vår regering föreslagit en kraftigt höjd skatt på just plastpåsar )

Jag tänker fortsätta att regelbundet samla skräpet och källsortera det så gott det går varje dag. För att travestera att annat känt uttryck, ”en liten anstängning för en människa i vardagen men en avsevärd landvinning för den långsiktiga hälsan hos vår hyresvärd, planeten”

Önskar en god natt och återkommer på ämnet ”Håll Sverige Rent”

30 år sedan muren föll….

Den senaste veckan har varit innehållsrik, och lite väl tröttande. Som tur var fick helgen tillbringas i mitt kära Hälsingerike. Låt vara att solen inte kom fram förrän det i princip var dags att fara hemåt…

Fönstermålningen kommer att behöva skjutas på till 2020…trist men det är nog ett faktum. Detta år har inte varit på nära håll så torrt som ifjol, grönskan har hållit sig längre än jag varit med om på länge. Gräset är t.o.m grönt och växer fortfarande däruppe. Naturen har en förmåga att kompensera sina egna brister över tid. Låt vara att vi upplever en del kraftigare svängningar än vi varit vana vid.

Idag tycker jag vi ska minnas hur muren mellan Öst och Väst raserades. Det var inte på något sätt något självklart. Jag upplevde som tonåring en otroligt skrämmande bild av två länder som varit ett, två länder som delades med ”barbelés” (taggtråd) och vakttorn… Jag tänker idag på hur många i västliga värld som aldrig varit med om detta, upplevt det som för 33 år sedan då jag tågluffade, var en stark begränsning i hur man lade sin rutt. Idag är det med största sannolikhet något som väldigt många i 35 årsåldern och yngre, inte reflekterar över alls.

Frihet är ingen självklarhet, frihet och demokrati är något som behöver vårdas och tas ansvar för. Låt oss alla bidra med det vi kan för att också göra det.