”…och makten, och härligheten…i evighet?”

”Terminens” uppstart har varit tuff, både privat, arbetsmässigt och politiskt på olika fronter. Det har gått ut över både det ena och det andra, men här kommer en s.k. postning som plockar upp, och förhoppningsvis bereder väg för en lite mer frekvent belysning av världen ur SollentunaFredriks perspektiv.

Min gode vän och partikollega i Örebro, Kent Persson, har nog också haft det både tufft och stimulerande efter sin återkomst från den Bohuslänska semestern. För den som följer hans små epos på bloggen, vet man att han tar upp stort som smått, mycket med fokus på hur det går hemmavid.

Ett tema som jag tror kommer att återkomma åtskilliga gånger under höst och vinter, är just det som både Kent och andra bloggare frågar sig i olika former; vad är makt baserad på förtroende och hur ska man hantera den ur ett demokratistk perspektiv?

Låt mig börja med att säga att vi kan säkert hitta syndare i alla existerande partier, så har jag varit s.k. politiskt korrekt. Det är dock inte det min fundering de senaste veckorna gått ut på.

Som rubriken säger och citerar, kan vi fundera över Kristendomens mest centrala bön, och som de flesta svenskar över en viss ålder fått lära sig från rätt unga år. Kristendomen är, trots att staten numera är skild från kyrkan, en kulturell grundsten i vårt samhälle, hur sekulariserade vi än anser oss vara idag. Därför finner jag anledning att koppla just denna slutfras i ”Fader Vår” till mitt resonemang.

”Ty riket är ditt, makten och härligheten i evighet”…smaka på den meningen, riktad till Gud i ett en kristen bön.

Den moderna, av många med mig (jag är väl för konservativ…?) mindre uppskattade moderniseringen lyder ”Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.”

Oavsett vilken av dem man läser och tolkar, är det inte långt till att tolka in att många på den socialdemokratiska sidan ser sig själva som ett med makten i Sverige, det har liksom varit legitimt att makten skulle finnas hos (S), allt annat är bara obetydliga mellanspel. Låt mig då också påpeka att jag tillhör den borgerliga del av Sverige som gärna kan instämma i att Socialdemokratin gjort mycket gott för landet. Det är för mig inget problem att erkänna det.

Det som för mig är svårt att acceptera är när någon, oavsett vem det handlar om, börjar se makt, demokratisk sådan baserad på förtroende, som självskriven och medärvd. Då gör det ont i en själ som upplevt både det ena och det andra i livet.

Det som sker i Örebro just nu, med en maktkonstellation som (låt vara att jag har svårt för ordet ”ohelig”, inte bara av  det skäl som kan tänkas vara koppling till kyrkan) kan ses som en given konstruktion för att kapa åt sig just makten och styret i staden, är på gränsen till osmaklig. Jag har full respekt för att man vill regera och styra, det är själva grunden i demokratin, men inte på de premisserna. Vårdnadsbidrag har så länge jag känt till ordet, varit ett rött skynke (ursäkta den ofrivilliga ordleken!) för Socialdemokratin. Ändå bygger man sin makt på det.

Detta och hur debatten i både bloggosfär och media gått sedan herr Juholt vann ledarskapet i (S), har fått uppsynen att man liknar sig själv med någon slags politisk Gud…man äger liksom makten…i evighet..(!) Jag är fullt medveten om, och vi var flera som diskuterade detta efter valet 2006, att denna reaktion skulle komma om alliansen vann även 2010. det är nu det som håller på att hända.

Det innebär långt ifrån någon säker sits för Alliansen, tvärtom är det en utmaning att regera när dels ett nytt, mer eller mindre populistiskt parti kommit in i riksdagen, dels med en opposition som eroderade totalt efter valet. Alliansen behöver också, och det diskuteras gärna i andra inlägg och forum, utveckla sig och lyssna in vad människor uppskattar eller inte med politiken. Däremot är det nästan löjeväckande att läsa hur en hel del av (S)-sfären så självklart anser att fallet är nära för regeringen, när man inte ens ser sina egna tillkortakommanden.

Intressant nog finns det några som ser allvaret i vitögat av och till, och dessa är värda all respekt. För demokratins skull.

SvD, SvD2, SvD3, GP,

Bloggar förutom de redan länkade

Thomas B., Tokmoderaten, Martin Moberg, Lotta Olsson,

(S)olen försvann bort till Örebro, och vägrade gå ner över Vä(s)t…

Så här i elfte timmen denna söndag, när jag egentligen borde arbeta lite, men helt enkelt inte orkar, kan jag konstatera att vi får gratulera Socialdemokraterna i Västra Götaland och Örebro till en oerhört väl genomförd och lyckad omvalskampanj. Nu kan man dock ifrågasätta validiteten på det resultatet med tanke på andelen väljare som gått till valurnorna, men faktum kvarstår; i Västra Götaland har Sverigedemokraterna gick ett mycket bra val, Miljöpartiet likaså, medan (S) och (M) i stort set håller ställningarna och de mindre partierna på båda sidor om blockgränsen gör ett dåligt val. (FP), (C), (KD) och (V) tappar lika många mandat tillsammans som (SD) tar, 9 st. Dessutom tar (M) 2 och (MP) 4 mandat, och Sjukvårdspartiet tappar motsvarande (åker ut). Valresultatet ligger på låga 43,1% att jämföra med 80,57 % i september 2010.

I Örebro är läget något annorlunda. Där har (S) gjort ett oerhört bra val, förvisso på ett lågt valdeltagande, 62,8%, att jämföra med 83,6% i september. När det gäller småpartierna, har nog samtliga en rannsakan att göra, alla går tillbaka utom (SD). Det är bara de och (S) som tar nominella plussiffror av alla partier. De har uppenbarligen lyckats mobilisera väljare. Vårt kommunalråd Kent Persson ger (S) en eloge för väl genomförd kampanj. Att kalla det jordskredsseger som SvD gör, är kanske lite magstarkt ändå….

Vad ligger då till grund för detta resultat? Är det den uteblivna debatten mellan Juholt och Reinfeldt? Den hälsosamme ekonomisten tror att det påverkat. Tokmoderaten skräder inte orden om väckarklocka. Högbergs tankar tar fram saker han inte behöver diskutera nu!

De vi kan konstatera är att i förlängningen är det demokratin som är förlorare. Jag hade verkligen hoppats på ett högre valdeltagande. Vi får hoppa att detta bidrar till att vitalisera diskussionerna om hur vi tillsammans ska kunna förstärka demokratin!

Nu är det dags att sova, men vi får säkert anledning att åter mötas i diskussionsforumet.

DN, DN2, SvD2, GP, GP2, GP3Expressen, HD,

Blogg;  Krassman funderar

En viktig dag i Sveriges demokratiska historia

Så var den då kommen, den stora omvalsdagen, eller nyval som Sören Holmberg anser att valet i Västra Götaland är. Varför är det så viktigt, och varför ”bry sig”? Jo, därför att ytterst handlar det om demokratin, och att den inte är självklar. Det förekom fusk och slarv i höstas, och det får inte ske i vår demokrati.

Ska vi då verkligen lägga pengar på att välja om? Ja, självklart! Minsta tvivel om att valhemlighet har röjts, fusk har förekommit osv. bör tas på största allvar i alla sammanhang. Demokrati är ingen lek, det är ett sätt att styra landet på förtroende från dess invånare, och har man inte förtroendet ska man lämna. Alla sätt att försöka tillskansa sig ett falsifierat förtroende är brottsligt och ska avvisas och ogiltigförklaras. Som kolumnen i Göteborgsposten tar upp, är demokrati något som en stor andel av världens befolkning skulle ge sitt liv för att tillkämpa sig. Se bara på vad som skett i norra Afrika de senaste månaderna.

Det blir intressant att se hur valdeltagandet slår ut, hur resultatet  blir och ev. kommentarer. Ni som läser detta men ännu inte har röstat, se till att ni gör det! Först då har ni rätt att vara kritiska… eller nöjda, mot den majoritet som kommer att styra fram tikll nästa val…

DN, DN2SvD, SvD2, SvD3, GP, Helsingborgs Dagblad, Nerikes Allehanda, Expressen, SvT, Sveriges radio,

Bloggar; Kent, Tokmoderaten, Röda Berget, HalmstadSebastian gör det lite lätt för sig, Johan Westerholm, Böhlmark,