En dold agenda? En borgerlig agenda? Public (s)er(v)ice?

Debattprogrammet Agenda och dess förvecklingar idag, genererar så mycket tyckande att det slår de flesta rekord. En fråga som engagerar, helt klart! Frågan är vad SvT och redaktionen själva tycker?

Min gode vän och bloggkollega Erik Laakso, har skrivit en debattartikel på SvDs nätsida för Brännpunkt. Den är, som alltid när Erik skriver, mycket välskriven, men jag kan faktiskt inte hålla med Erik den här gången.

Vad beyder det? Jo, att jag inte tycker att det var rätt av herrar Juholt och Ohly att hoppa av den partiledardebatt man från SvT planerar för söndagkvällen. Hur kan man se spöken i form av att bara för att man placerat oppositionspartier i närheten av varandra, så skulle det innebära någon slags pakt som understryks av det visuella som en TV-bild ger…? ”Ingen rök utan eld”, skulle man också kunna tolka det från andra hållet.

Man kan vända och vrida på argumeten, men jag håller inte med vare sig Erik Laakso eller Staffan Dopping här. Utan att använda skällsord som förekommit under dagen, kan jag tycka att det är rätt lågt att reagera så här.

Gör istället som jag brukar när det gäller att vrida bilden ur sin egenkära vinkel; tänk om det varit omvänt, dvs. att Socialdemokraterna haft regeringsmakten, då tillsammans med åtminstone någon av de rödgröna. Det har ju trots allt förekommit några gånger i Sveriges historia. Hade man från den sidan då velat splittra regeringsformationen för att oppositionen, de borgerliga alltså, skulle få mingla in sig bredvid vänsterpartister och miljöpartister för ”att inte hamna bredvid främlingfientliga partier”?

Jag tror inte det. Man hade, om regeringsformation funnits, velat ha den mot alternativen oavsett om de varit i organiserad form eller ”lösa partier”, och jag kan respektera det- oavsett majoritet.

Då kommer andra delen av mitt resonemang, hur hantera demokratiskt valda partier? Sverigedemokraterna är demokratiskt valda, de har fått 349.600 svenska röster i valet 2010, vilket är mer än både Kristdemokraterna och Vänsterpartiet fick. Bland dem finns säkerligen tidigare röster från samtliga andra partier i riksdagen. Att i en debatt ett mellanvalår, mellan den styrande regeringen och samtliga oppositionspartier i riksdagen, hålla på att flytta runt deltagarna i någon slags svensk konsensus/ta hänsyn-strategi som ytterst bara blir löjlig, tror jag är rent kontraproduktivt. Fokusera istället på sakfrågorna, om det är något av partierna som någon tycker ska motarbetas, gör då det med demokratiska och korrekta medel, dvs. ta debatten.

Att placeringen av de mot regeringen opponerande partiernas deltagare skulle ge något visuellt intryck i den riktning som antytts, (att man skulle vara mer kompisar med SD i detta fall) tror jag inte heller på. Eller är det så att man är orolig för att blotta sig? (dvs. att det finns ett uns av sanning?) Detsamma skulle då kunna gälla oppositionens sätt att hantera, vilket ju förekommit i riksdagssammanhang redan, det faktum att SD skulle kunna ”liera” sig med regeringen,

-för det är det man kallar det om SD röstar med regeringen, till skillnad mot om de stödjer de rödgrönas förslag i riksdagen-

eller tänker jag fel? 😉

Nej, heder åt Miljöpartiet som ställer upp imorgon! Jag tror snarare att det är ett lägligt  svepskäl för att komma undan viss annan jobbig fokus som nu finns på olika håll…att sedan herr Ohly, som tidigare erkände sig till kommunismen, kastar paj på ett demokratiskt valt parti på det sätt han gör, finner jag inte ens anledning att diskutera just nu.

GP, GP2, HD, Sydsvenskan, SvD, Staffan Dopping på Newsmill,

Bloggar; Tokmoderaten, Mikael Andersson, Maria Hagbom, Per Åke Fredriksson, Torbjörn Jerlerup, Martin Moberg, Essbeck, Peter Högberg,

Arga leken…?

Man kan förundras över vändningar i samhället och på arbetsplatser, det har jag varit med om vid ett flertal tillfällen. Däremot har jag en märklig känsla när det kommer till den vändning av den politiska kartan och därigenom den interna stämningen i den röd-gröna allians man skapade för ca 20 månader sedan. Från att ha varit leende och snudd på kaxiga, har de hamnat i motvind och ser inte så lyckliga ut längre. Kanske har herr Ohly fortfarande oftare än förr ett leende på läpparna. Fast även han pressas alltmer. Detta märks mer och mer i de fyras uttalanden. Kent P tar upp detta i sin blogg idag.

Att man mer och mer börjar kasta paj, anklaga Alliansen för det ena mer märkliga än det andra, tror inte jag att de svenska väljarna kommer att premiera. Socialdemokraternas stödparti LO, med Wanja Lundby-Wedin har sin egna syn på demokratin. Även Östros börjar slira på hur man hanterar förtroende.

Det finns en lek som kallas ”Arga leken”, Kristian Luuk hade den i sitt program för några år sedan, ett rätt roligt exempel för en frankofil som jag, finns här. Det allvarliga i sammanhanget är att ”leken” att söka stöd och mandat för att få regera konungariket Sverige faktiskt inte är en lek, och inte ska göras med ilska. Jag kan förstå frustrationen som de rödgröna nu går igenom, efter att ha räknat med en promenadseger över en rökt Alliansregering. För Alliansen gäller dock fortsatt arbete och metodiskt, vänligt förklara vad vi står för och vad vi vill åstadkomma, hur mycket det än känns att vi har varma vindar i seglen. Knappt nio dagar kvar.

Almedalens olika skeenden.

Almedalen är över för denna gång, och många har skrivit spaltmeter fram och tillbaka om olika turer i Visby med omnejd.

Tyvärr dog mer eller mindre min inspiration att skriva när journalisternas hetsjakt på allt och på möjliga ”breaking news” kulminerade i gatloppet efter arbetsmarknadsministern. Det som skulle bli en vecka av olika diskussioner och klargöranden, trodde man, blev istället en uppvisning i jagande vargar och frossande gamar…

Det spelar ingen roll vilken sida man stod på, överallt gällde det att hitta kött att riva stycken ur. I början tycktes Alliansen ha övertaget, statsminister Reinfeldt leva på framgångsvågen av opinionsmätningar, att han lyckades ”göra en man i en ny skepnad” (vi som ser honom mer informellt och internt vet att han kan, det var mer medias bild) och det konstaterades att väldigt många kan tänka sig att rösta på (M).  Man gjorde sitt bästa att hitta sprickor i Alliansen, interna konflikter osv.

vänstersidan ”bytte” Vänstern namn, ”helgonet” Margot Wallström dök upp, men skapade tvister om huruvida hon kunde vara där och stötta oppositionsledaren Mona (S) som anställd på FN, och Miljöpartiet deklarerade sig inte vilja ha köpcentrum längre…

Från mitten av veckan fick dock alla aktiviteter enorm konkurrens från Aftonbladets s.k. scoop, som tog udden av det mesta oavsett vad man tyckte om det hela. (som parentes kan ju nämnas att det jag refererade i förra inlägget, mycket gick ut på att man efterlyste ”god ton” i debatten…jag undrade lite grand vart den tog vägen.)

Jag tänker inte kommentera mer, för jag har helt enkelt inte lust. Det var en trist avslutning på veckan, och jag tror inte någon vann mer än kortsiktigt, utom kvällstidningskriget,  och på sikt får man nog kalla det pyrrhusseger.

Jag vänder nu blad, och det är fullt möjligt att vissa saker som kom upp i Almedalen kommer att påverka det jag skriver här, men då handlar det om ämnen som jag tar upp i andra diskussioner.

Läs även nedanstående länkar, dit jag tycker intressanta synpunkter har samlats!

Mary X, Kent P., Ankersjö, Tokmoderaten, Lotta OlssonMikael Andersson,  Dopping 1 Thomas Böhlmark, Dopping 2, (uppdatering av läget), Paul Ronge,

Peter Andersson, Westerholm

Finansministern får åter gott betyg! Betyg behövs!

Efter en heldag om kvalitet, uppföljning och jämförelser med Barn och Ungdomsnämnden, lite strosande i nya Centrum, ett annat möte och till sist funderingar om grannsämja, var det dags att inta dagens nyheter via bild.

Aktuellt gör ett inslag om att Anders Borg är duktig på att nyttja pressen som väntar utanför ”Ecofin”-mötena i Bryssel, dvs. när finansministrarna träffas och diskuterar Europas och världens ekonomi. Han har verkligen förstått vikten av att profilera sig, och därmed påverka, i den europeiska sfären. Hans uttalanden tar sig enligt de intervjuade t.o.m. runt jorden. Många EU-skeptiker påstår att Sverige inte kan påverka gemenskapen…finansministern bekräftar att det är fel. Se inslaget! Gott betyg.

Idag presenterade utbildningsminister Jan Björklund (Fp) regeringens förslag att införa betyg från årskurs 6 med början höstterminen 2012. Eftersom remissrundan och anhängande propositioner tagit tid, hinner alltså nuvarande riksdag inte fatta beslutet.

Vad är det som gör betyg så kontroversiellt?

På min tid i skolan, både i Iggesund i Hälsingland (det röda) och i Frankrike, fick man betyg mycket tidigare än nu, och dessutom var det något vi såg fram emot just för att kunna mäta våra kunskaper. För mig är det en självklarhet att man behöver den statistiska sidan i kombination med de muntliga återkopplingarna som också ges. Det handlar om kommunikation och utveckling. En hjälp att nå de mål vi vuxna sätter för livet.

Idag slog plommonträdet ut i blom…vackert!

Fler artiklar finns i HD, DN, DN1, SvD, Mats G, Kent P,