Det är S.A.S. en ödesnatt…

Just nu väntar alla, medier, resenärer av olika slag, och undrande skandinaver om det som kallats klenoden SAS kommer att överleva natten och huruvida planen med de tre flaggorna kommer att lyfta när det blir morgon igen.

Det är för sent för att göra några längre utläggningar om detta nu. Jag vill dock skriva några rader om denna som jag mer och mer uppfattat som en tragisk fars, med både jobb, företag och samhällsstruktur som spelpjäser och insats.  Jag har svårt att förstå hur man kan agera som man gör, det osar desperation och hot från flera håll, vilket inte gagnar någon egentligen, allra minst företagets egen verksamhet.

Ämnet för denna post är inte grundfrågan varför man hamnat där man hamnat, utan hur man från olika håll verkar sätta hårt mot hårt, och frågan är om man inser konsekvenserna av det man försöker pressa fram oavsett vilken part man pratar om.

Företaget tycks använda utpressning mer eller mindre, och LO tycks göra detsamma från andra hållet. Det hela blåses under av ivriga glupande ulvar i form av media, som naturligtvis har sin uppgift att fylla, men frågan är väl om det sätt man använder gagnar syftet. Spekulationer och åter spekulationer.

Vad står på spel, förutom det skandinaviska flygbolaget med sin poäng? Jo, Eurobonuspoängen, såklart, men det är nog en bisak trots allt. Väldigt mycket i Norge är uppbyggt på att SAS flyger och kan nå de mest oländiga delarna av landet. I Sverige finns också ett antal ställen dit det inte är lönsamt att flyga egentligen. Dit blir det nog svårt att flyga till en rimlig penning om SAS försvinner. En stor bit av vår infrastruktur har kommit att basera sig på flygtrafiken. Det som nu utspelas riskerar att kasta omkull rätt mycket, och med det menar jag inte att man ska hålla bolaget under armarna in absurdum…däremot ska man ha klart för sig, i en konsekvensanalys, vad som händer om SAS försvinner.

Frågan lär återkomma… Önskar en godnatt nu.

SvD, SvD2, DN, SvR, GP, HD, Skånskan

Blogg, Gunnar Hökmark, intressant gästblogg hos Paul Ronge,

Annonser

Infrastrukturen ”äger”…

mycket av debatten nuförtiden. Det med rätta!

Idag hade Trafikverkets Projekt Citybanan öppet hus för allmänheten i Stockholm. Lars Epstein skildrar i sin blogg i Dagens Nyheter på ett fint sätt hur viktig och intressant denna är för oss, i första hand i Stockholms omnejd. Samtidigt påverkar den hela Mälardalen och resten av Sveriges järnvägsnät genom att den avlastar Centralstationen och skapar ett särskilt spår för pendeltågstrafiken djupt nere under både Stockholms vatten och stad. En ny station växer fram under tunnelbanan vid Centralen, och en station Stockholm Odenplan i Vasastan.

En fascinerande promenad visade på hur bygget startade 2009 och håller på fram till 2017. Tänk på det en stund, åtta år. Det är en lång tid. De barn som gick i första klass då man började kommer nästan att ha gått ut grundskolan då tunneln sätts i bruk. Tiden motsvarar en tiondel av en modern människas genomsnittliga livstid…

Byggande av infrastruktur är alltså inte att förakta. Jag brukar säga att infrastruktur blir aldrig billigare. De flesta städer i kontinental-Europa bygger kontinuerligt på sina olika trafiklösningar. Så det är egentligen bara att satsa vidare på den, infrstrukturen. Ledtiderna gör att det man gör ”idag” ofta tar både tio och tjugo år innan det finns på plats. Samtidigt blir det i stort omgående en självklarhet, det ”har alltid funnits”… Lätt att glömma, värt att komma ihåg.

SvD, SvD2, UNT, HD, HD2, DN2,

Infrastrukturpropositionen

Bloggat; Thomas Böhlmark,

Intressant

Nejdå, vi behöver ingen förbifart….

Var ute och gjorde några ärenden i min hemkommun på tidiga eftermiddagen, med bil denna gång. Jag är innerligt glad över att jag inte behövde röra mig mellan norr och söder om huvudstaden idag; vid uppröjningsarbetet efter en olycka imorse, upptäckte man att en broskarv vid Eugenia, dvs. strax utanför Norrtull på E4an var trasig, med påföljd att man var tvungen att stänga alla körfält utom ett i norrgående riktning. Och detta på Sveriges pulsåder.

Jag kan inte förstå hur man på fullt allvar kan tycka att vi inte behöver fler möjligheter att komma runt huvudstaden. Jag åker aldrig bil frivilligt in till stan på vardagar om jag kan slippa. Visst finns det de som ”okynnesåker”, men jag tror faktiskt inte att man självmant sitter i dessa köer.

Dessutom räcker det ju med en incident som den som idag för att de flesta andra ställen i Stockholms trafiksystem korkar igen. Det hjälper inte att säga att man ska åka kollektivt. Bussar påverkas, och tro mig (jag åker ofta) det finns inte mycket kapacitet kvar under jord i rusningstider.

Vill vi att Stockholm och dess omnejd ska bli dräglig att leva och arbeta i, krävs inversteringar utöver dem som redan ligger. I all typ av infrastruktur. Det gör man i de flesta större städer jag känner till…

HD, GP,