Den första dagen som kyrkvärd. Sedan jobb.

Det var lite segt att gå upp efter jubileumsmiddagen igår…men samtidigt svårt att sova…förmodar att det är ett åldersfenomen.
Idag skulle jag då begå premiär som kyrkvärd i det distrikt jag är förtroendevald i, Edsberg. Lite pirrigt är det alltid då man påbörjar något nytt.

Edsbergskyrkan

Jag tog bilen dit, för att slippa tillbringa alltför mycket tid på transport i ottan, det räcker på vardagarna…
Idag var det en temagudstjänst med Alf Pröysen som ”objekt”. Vår präst Kjell Dellert hade gjort mycket fina tolkningar, där inga översättningar fanns.

En av texterna var översatt av Bosse Westling, och ska jag välja någon så är det den. Den är både fin och sorglig. Säger mycket även idag, för många av oss.

Mannen på hållplatsen

Jag kom ifrån arbetet, jäktad och trött. 

Du stod där i hörnet och titta´ förstrött 

Jag skulle ta buss nummer ett

Då stanna´ jag till när du mötte min blick

Jag sjönk i ett hav, och jag steg mot en himmel som plötsligt blev klarblå och lätt

Och vardagens grå fick ett rosenrött skimmer

så där försvann buss nummer ett.

 

Jag stod med portföljen och folk trängde på

Jag tänkte ”Nu blir jag försenad ändå”

Jag måste ta buss nummer två

Då såg jag dig åter och ögonen log

Jag sjönk i ett hav, och jag steg mot en himmel

men insåg nog inte ens då

att chanser som dessa så lätt kan försvinna

Och därmed gick buss nummer två.

 

Ett ögonblick tyckte jag världen stod still

och utan att ens märka hur det gått till

så stod jag på buss nummer tre

Då såg jag på avstånd; du slutade le

Nu fanns inget hav, och nu fanns ingen himmel

Blott vardagens melankoli

Men ännu idag kan jag ångra att jag ej

lät buss nummer tre gå förbi…

Resten av dagen är historia, jobb på Arlanda, väntande på hållplatser och sen kväll.

Detta är inlägg nummer 6 i #Blogg100

 

Livet står inte still, vad vi än vill…en 50årskväll

Lördag…en dag utan arbete  på flygplatsen. Detta till trots var det flygande fläng på eftermiddagen  för att ordna en del praktiska saker inför kvällen. En mycket god vän fyller 50 idag. Det ska firas. Temat går i Trikolorens tecken, alltså franska flaggan.
Igår var det jobb och sen ”bildmiddag”, men som skrivet mycket trevlig.

Idag blir det såväl Systembolag, Akademibokhandel och ICA…för rekvisita och presenter. Lite konfererande med festföremålets man.

image

En mycket trevlig buffé efter välkomstdrink väntade, i Scoutstugan Kupan i Norrviken. En mycket bra och trevlig lokal för sådana tillställningar. Gott vin, Muscadet sur Lie och ett rött vin från Sydfrankrike, kanske kan värden och värdinnan komplettera med producent…
Stämningen var hög, tal och sång avlöstse varandra och många intressanta diskussioner därtill.
Somnar ovaggad i natt….

Inlägg nr 5 i #Blogg100

Take it to the limit…

Sitter så här på fredagskvällen och försöker knyta ihop veckan…nej, jag ska jobba i helgen också. Men ändå, lite perspektiv…med  hjälp Eagles, och just nu låten vars titel figurerar i rubriken. Vad gjorde man utan youtube? Tack vare internet kan man snabbt  hitta gamla minnen och …ja känna hur långt upp i åren man kommit. Fast gränsen har förhoppningsvis inte kommit än.

limitJag hittade denna text i en kommentar till Eagles gitarrist Glenn Frey bortgång under den konsert jag lyssnar på.

”My mother told me 25 to 30 years ago, she was sad….all of her movie stars she loved were dying. At the time I thought how goofy. I told her to find younger movie stars to love. Her comment was, they don’t take the place and someday you will know what I am taking about. Hmm, well, mom, I am at that age. My singers, and movie stars are leaving. Guess, I know where that puts me. I realize, sometimes you just can’t replace those you loved and matured with. Rest in Peace Glenn Frey. I love every note you sang, played and wrote. But what a group in heaven…singing and jammin….”

Själv har jag just funderat över detta de senaste veckorna när både artister och en del kända personern lämnat jordelivet. Jag tycker den ovan cireade kommentaren sätter perspektiv på livet…jag minns själv hur svårt jag tyckte det var att känna något i 20-25-årsåldern för kända personer som försvann och den äldre generationen pratade om. Nu i medelåldern har dessa perspektiv kommit på ett helt annat sätt, och insikten att livet inte är oändligt kryper allt mer tätt inpå.

Trots att jag väl egentligen inte var med från bandets början, minns jag hur jag och mina kompisar i Frankrike lyssnade på Eagles på tonårsrummen,  om och om igen, säkerligen till föräldrarnas förundran. Detta kommer i dessa dagar åter upp till ytan. Studenttiden gav också en del Eagles, och en del solospår av de olika medlemmarna. De återförenades igen och för snart 8 år sedan såg jag deras konsert på Globen då de for omkring efter den som skulle bli deras sista studioskiva, Long ride out of Eden. Det var en upplevelse.

För musiker är de ut i fingerspetsarna, trots att alla närmar sig 70, det ser man på klippen man hittar på internet. Gränsen för deras musik deras musik lär inte ens finnas ovanför stegen på bilden högre upp på sidan här. Godnatt.

Expressen, Aftonbladet, SvD, DN,

Almedalen revisited 2015

Dags för en kortare vistelse i ”Dalen”.

16161

Ankomsten var redan i arla morgonstund då solen inte riktigt bröt dis och dimma. Att anlända så tidigt är rätt otacksamt ur logistiska perspektiv.  Av båten ska man, men i färjeterminalen får man inte sitta kvar..den låses tills nästa båt ska angöra/avgå. Klockan 03.15 en vardagmorgon är det endast gatudopare, andra renhållningssrbetare inkl fåglar och en och annan kvarbliven festare som rör sig i Visby.

Medan jag väntade på att stad och ”landlady” skulle vakna, hann jag med att äta smörgåsar (medhavda) i Almegas soffa med blick över havet västerut, vandra genom staden uppåt, sitta på torget och konstatera att folk inte reflekterar över att de slappt lämnar sin kaffemugg på nystädad sittplats och slutligen ”ramla in” på ”Hej Digitalt” med Brit Stakstons morgonshow som pratade bl.a. med Gudrun Schyman och en ung kvinna vars namn jag glömt (fått något pris) delvis pga att hela upplägget var för antimanligt. Jag har väldigt svårt för genusdebatten på så sätt den förs. Det bästa med seminariet visade bli den nästan påtvingade lektion i qigong. De hade en kvinna som övade rörelser med besökare.

Efter det gick jag vidare till Nordeas frukostseminarium med Annika Winsth som alltid levererar kvalificerade tankar. Idag om negativ ränta och Riksbankem. Det var ord och inga visor mot såväl opposition som regering. Kortfattat menar hon att man tar ifrån Sverige det starka läge vi har och bara svartmålar.

Efter att ha lämnat bagage följde allmän rekognocering på Telias eminenta serviceställe, lunchseminarium om bilen och staden.

Jag kamperade en del ihop med Stina Opdeweegh från Karlstad. Även kallad granntanten. Vi kunde se på ”cirkusen” på ett lite mer distanserat sätt än många här i grytan.

Själv har jag fokus på en blandning av kontaktskapande och insupande. På eftermiddagen var vi ett mycket intressant mingel hos SvD där man har stora delar av redaktionen av ledarskribenter och samhälle på plats.

Kvällen bestod av partiledartal idag med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.  Jag nöjer mig med att säga att det som sägs och skrivs om det på nätet stämmer dåligt med objektivitet. Oavsett från vilken politisk sida man tittar på scenen. Han har tagit plats på den politiska arenan, och i nuläget kan inget hota den platsen. Det krävs rejält med omgruppering först bland de övriga partierna. Jag vet, det är inte politiskt korrekt att torgföra…ännu.

Kvällen avslutades med glass på Visby glasstället på Hästgatan. Somnar rätt ovaggad…på återhörande.

 

 

 

9. 5 saker jag borde ta tag i…

…det finns fler, men någonstans måste ”man” börja…prioritera som min sparringpartner skrev idag

choses

1. Jag hade velat skriva om Fars Dag, men det finns inte ”på kartan”, jobbade tidigt idag (06.00) och sedan jag kom hemåt har det varit fullt upp med olika saker. En sak är säker, det kommer.

2. Ha koll på viktiga papper, jo jag kopierar Lotta-min sparringpartner i detta trick- för det gäller även mig. Just nu finns lite för mycket viktiga papper i organiserad oreda… Ett av de projekt som vegeterat lite för länge.

3. Få ordning på min pappersalmanacka och Filofax. Jo, jag har fortfarande dessa redskap och använder endast sparsamt de elektroniska. Projekten måste in och bli lite strukturerade med hjälp av dessa verktyg. Med detta följer även att rensa, strukturera och kasta.

4. Leta nya uppdrag. Som frilans, och inte fullt sysselsatt, vill jag hitta nya infallsvinklar och kanske ett bättre sätt att driva företag.

5. Betala Vätternrundan…och hämta min beställda cykel…Vätternrundan gör mig lycklig, jag fick en plats, det är 50-årsjubileum 2015,  så det passar bra att återuppta dessa utmaningar efter ett uppehåll på ca 15 år. Cykeln ger mig säkert oerhört mycket glädje också, om jag bara får hem den innan snön kommer 🙂

 

5. Hepp! Dagens boktips!

Jag har ett antal böcker som jag borde och vill läsa, men jag kan verkligen rekommendera

”Släng problemglasögonen” av Gunnel Ryner.

Vi var några som var på hennes föreläsning/seminarium som Civielekonomerna arrangerade i Uppsala för lite drygt två veckor sedan. Mycket lyckat!

Många lättköpta poänger kan tänkas i ”Janteland”, men se det är faktiskt väldigt mycket som är klart underskattat i vårt land. Det är ett antal kapitel jag kommer att försöka anamma mer än det ibland tillåts. Vi är så otroligt problemfokuserade i Sverige. Med lite positivt ”schwung”, kan man oftast lösa vissa utmaningar på ett lättare sätt.

 

 

Almedalen dag 3, fossilfri?

Godmorgon, mellan två olika seminarier, och i processen att välja bort en del för att frigöra tid för möten. Rubriken här ovan har flera utvikningar, en blir ett särskilt inlägg rörande gårdagens partiledar, f’låt språkrörstal här i Dalen, Åsa Romson.

fossilfritt

Om en liten stund ska jag gå på en sammankomst rörande med drivmedelsbranschens valutfrågning till politikerna hur de ska underlätta branschens omställning från fossilt till förnyelsebart. Det är den som ska göra det, men det krävs också förutsättningar att göära det långsiktigt och hållbart. För brukare, näringsliv och samhället. Med ett förflutet inom bilbranschen vet jag hur långsiktighet är nödvändig. På återhörande lite senare….

– – – – –

Eftermiddag med sämre väder.

Seminariet enligt ovan gav inte särskilt mycket, mest som en debatt på Public Service där två parter, å ena sidan Cecilie Tenfjord Toftby (M) och Anna-Karin Hatt (C) och å andra sidan Karin Svensson Smith f.d. (V) numera (Mp) och Jennie Nilsson (S) propagerade för sin egen bild av läget. Dessutom fanns då en panel av representanter från drivmedelsbranschen, ingen nämnd ingen glömd. Dessa ställde frågor till politikerna via en moderator. Visst sades ett och annat av värde, men vi kan konstatera att Sverige gör mycket för att konvertera, men politikerna har olika åsikter om takt och prioriteringar.

På det hela verkar dagen idag, och kanske faktiskt en stor del av veckan gå i ”miljöns och klimatets tecken”. Jag och Per Hagwall var på ett lunchseminarium hållet av träregion Småland, som tog upp hållbarheten och återvinningsfördelarna med träkonstruktioner och hur de jobbar för att få in det mer i byggandet igen.

Efter det lyckades jag träffa en gammal kollega från bilbranschen, som numera finns inom skolvärlden, och uppe i Jämtland. För kort, men vi beslutade ses och prata mer nästa gång i Stockholm. Skolvärlden har ju som sagt behov av lite hållbarhet också, inte minst av de senaste månadernas diskussioner.

Hur det än är önskar jag att man skapar lite mer långsiktighet för landets invånare. Lappa och laga och kvartalsreaktioner inom ekonomi och klimat är inget att hänga i Wunderbaumet. Nu ska jag gå till #Oresundshuset och lyssna på en jämförelse mellan Öresundsregionen och Mälardalen. Intressant.

På gjensyn.

SvD,

 

 

Varför ska man lyssna på Jimmie Åkesson?

Så kom då SDs stora framträdande denna sommar. Deras dag i Almedalen det s.k. supervalåret 2014. På grund av olika tillfälligheter i mitt liv kom jag själv hit denna dag, och funderade naturligtvis över vilka sammankomster jag skulle låna mitt intresse till.

Åkesson

Tack för lån av bild Expressen.se

Låt mig först och främst tydliggöra att just denna bloggpost inte är reklam för något enda politiskt parti, utan syftet är att försöka lyfta diskussionen till en nivå över den propagandistiska, för samhällets skull och för framtidens skull. Detta trots att jag har ett förflutet inom kommunalpolitiken och fortfarande är i allra högsta grad samhällsengagerad. Väljer ni ändå att sluta läsa, varsågoda, jag prackar aldrig på någon mina texter, men önskar för demokratins skull att vi tillåts diskutera saker och skeenden i vår värld utan att med ett enkelt tangenttryck, avfärda meningsmotståndare.

Partiledartalen är ju liksom ett arv från ursprunget, (S)ocialdemokraterna pratar gärna om när Olof Palme klev upp på ett lastbilsflak och talade till folket. Det var 1968 och jag kan inte påstå att jag var så politiskt upplyst då, men född var jag. Jag har genom åren hört mycket gliringar från borgerliga sympatisörer, inkl. från egna släktingar, om att det där var fjantigt eller något liknande.

Idag är läget något helt omvänt. Alla, och jag menar då inte bara politiker, vill vara här. Det har blivit ett evenemang som både är en enorm möjlighet och en utmaning i att fokusera på om man vill vara ”seriös” eller ”bara glida runt på en s.k. räkmacka”. I och för sig tror jag man ska tillåta sig lite av båda, för reflektion är alltid viktig.

Efter denna lilla utvikning, nu åter till ämnet; varför lyssna på partiledartalen? Jo, därför att jag tror att det är en grund till att förstå hur politik och samhälle fungerar. Oavsett om man är beslutsfattare eller ”bara” väljare är det viktigt. Sedan kan man följa det övriga här i olika omfattning, men är man här och väljer att inte lyssna på vissa partiledare, får man inte plus i kanten från min sida i alla fall.

Alltså, enligt detta resonemang skulle jag lyssna på herr Åkesson igår. Jag ångrar det inte, och kommer likaså att lyssna på Åsa Romson (Mp) ikväll, och Fredrik Reinfeldt (M) imorgon. Antagligen är jag inte kvar på fredag, men skulle jag mot förmodan vara det, lyssnar jag även på Jonas Sjöstedt (V).

Jimmie Åkesson är en duktig man, och återigen, tänk bort partisympatier nu. Han är retoriskt duktig, jo jag tycker det, för folk förstår vad han säger. Det är inte alltid fallet med övriga partiledare. Han är städad och har lärt sig framträdande. Han använder alla övriga partier för att marknadsföra sina och sitt partis idéer och politik. Men han gör det på ett sätt som skiljer sig från övriga partier. Om det är smart eller inte kan man diskutera, men känslan igår var att det inte är fel metod. Egentligen borde jag lyssna igen på talet för att ge några exempel, men tyvärr finns inte den tiden just nu. Ni kan själva hitta både innehåll och uttryckssätt, samt åsikter från andra via tidningar och sociala medier. Lägger upp länkar vartefter jag hittar, se vidare nedan.

Hans tal igår har nagelfarits och analyserats överallt redan och jag har bara läst en mikrodel av dessa analyser. För min egen lämnade jag Almedalsparken med en olustig känsla i kroppen, inte pga Åkesson själv utan pga allt som pågick runt omkring, givetvis också kopplat till hans framträdande. Man kan avfärda honom och hans parti hur mycket man vill,av hundratals olika anledningar, det som stod på vägen bakom honom som ni kan läsa på bilden ovan; ”Det är på riktigt”. För det är det, och har faktiskt varit så sedan den 19 september 2010 när partiet på demokratisk väg valdes in i Sveriges Riksdag. De är på riktigt, Sverigedemokraterna.

Allt annat, inte minst bl.a. det som skanderades i parken på sina håll, ”inga nazister på våra gator”, (för att nämna ett exempel)  är bara fruktlösa och omogna, naiva ageranden som snarast är kontraproduktiva och tvärtom spelar just Sverigedemokraterna i händerna. Jag befarar att man genom att fortsätta behandla SD på det sätt man gjort generellt sedan valet för snart fyra år sedan, kommer att driva dem till rekordnivåer i september. Jag såg och hörde flera som sade så igår på olika ställen i olika medier. Jag säger det igen, de är demokratiskt valda. De som säger att de ogillar partiet, vad säger de till alla dem som lagt sin röst på dem 2010, och framförallt vad kommer de säga till dem efter den 14 september i år om partiet blir rekordstort? Är man villig att prata med dem?

Min inställning är att vi alla måste kunna diskutera saker och ting på ett helt annat sätt i vårt land, det finns inte en sanning, en politiskt korrekt syn på saker och ting. Även om jag aldrig kommer att stödja antidemokratiska rörelser på någon kant, anser jag att demokratin hotas av att man inte tillåter folk uttrycka sig, så länge de rör sig inom lagens ramar. En lagbrytare ska alltid straffas. Om Gudrun Schymans F.I. kommer in i riksdagen msåte man givetvis tala med dem, oavsett vad man tycker om deras politik. Tillräckligt många svenskar har valt att lägga sin röst på dem, och just därför har vi också en spärr på 4% för att i möjligaste mån omöjliggöra för partier som inte har ett folkligt stöd att ta plats i landets högst beslutande organ.

Nu måste jag ”rusa” vidare, men kommer att uppdatera detta inlägg med fler tankar och länkar vartefter. Det är ett ämne som är för viktigt att fnysa åt.

Den som säger att ”vissa kan man dissa”, tror jag biter sig själv i självgodhetens tunga.

Blogg;  Ulf Bjereld,

Almedalen, Visby 2014 – dag 1

Så var man här igen. Just nu är huvudet fullt av massor av intryck samt ett rätt stort mått av sömnbrist efter de senaste dygnens både intensiva projektjobbande och andra administrativa saker, samt försök till ett vanligt liv.

Almedalen

 

Anlände hit kl.10.15 med morgonbåten från Nynäshamn. En dimmig färd och tyvärr inte möjlighet till sömn heller pga en rätt fulltecknad båt. Dilemmat ”antal eluttag” ombord på färjan blir mer och mer påtagligt. I vår drift att ständigt vara uppkopplade, använda digitala instrument för i stort sett allt vi gör, håller vi på att bygga in oss i något som jag undrar om vi verkligen överblickar. Utan att gå in i detaljer på vem och varför, många goda kålsupare finns det, kunde jag konstatera att laddning var det brist på och dessutom är ”Nätet” helt dött ute på havet fortfarande, om man inte för dyra pengar köper sig uppkoppling via färjan.

För ett antal år sedan började vi prata om det papperslösa samhället, hur gick det med det? Jag konstaterar bara att de flesta här verkar tycka att den tjocka programboken för ”Dalens” program i år är jättebra, även om man också använder hemsidesprogrammet som funnits och förfinats så länge jag varit här.

Samma fråga kan man ju ställa sig rörande elbehov och tillgång, hur ska vi får det att minska? Vill vi över huvud taget det? Vad är vi villiga att betala för el när det gäller maskiner och digitala tillbehör? Jag tror att man ser den tillgången som alldeles för mycket av ”given” idag. Det finns ett antal seminarier som tangerar och berör dessa frågor här, har jag tur hinner jag gå på något eller några av dem under min korta tid på Öjn i år.

Strax ska Jimmie Åkesson tala. Jag ska lyssna, jag kommer att lyssna på Åsa Romson också, och på så många av de tongivande politikerna jag kan. Den som säger att ”vissa kan man dissa”, tror jag biter sig själv i självgodhetens tunga.

På återhörande och gjensyn, säger jag som bl.a. arbetar med danskar.

 

Alla vill synas, men inte i sömmarna…

För en stund sedan gick första delen av den s.k. Mellon av stapeln…kan inte säga att jag blev särskilt imponerad…om inte SvT och herr Björkman passar sig finns det en överhängande risk att showen, eller vad man nu ska kalla det, överlever sig själv och möjligen blir ett barnprogram. (slut på elakheterna om den för ikväll)

För att göra en s.k. melodiradioövergång, – och det vet de flesta yngre inte ens vad det är längre, hua man har blivit lite gammal känns det som…- så handlar samhället mer och mer om att synas till varje pris. Mindre viktigt verkar vara vad som finns bakom fasaden. För helst ska sömmarna inte synas, med risk för att trådarna ska brista i minsta vindpust…

sömmarVad beror denna fixering vid att synas på? Varför har vi, enligt min mening, delvis importerat denna hysteri från stora landet i väster, som vi understundom älskar att hata så otroligt mycket? Jag har inget svar på den frågan, men funderar ofta över den.

Det skrivs mer och mer om hur vår industri sakta monteras ner och flyttas ut ur landet, till Kina, till Asien eller andra ställen. När jag var hyfsat ny i arbetslivet, pratades det väldigt mycket om ”de nya marknaderna” i öster, bl.a. Kina så klart. På den tiden, usch nu låter det så där gammalt igen, var Japan och möjligen lite grand Korea uppstickarna här i väster. Japan hade väl i och för sig mognat lite redan då, men att Kina skulle komma att ta över världsekonomin så till den milda grad som de har gjort på 2000/10-talet, hade nog ingen ( i alla fall öppet) insett eller pratat om. Då var det bara den enorma marknad som Väst kunde komma att satsa på och utnyttja till sin fördel. Nu vet vi att det inte längre är så. Väst har gått på knäna i flera år nu, delvis pga att man hamnat i bakvatten jämfört med Asien. Sverige  har inget eget bilmärke alls längre (fel förresten, vi har Koenigsegg!), låt vara att Volvo fortfarande sägs vara svenskt i god svensk blåögd stil.

Många med mig undrar vad vi ska göra alla, vad vi ska arbeta med i framtiden i vårt land. Hur ska vi se till att vår välfärd finansieras? Alla kan inte jobba med yta och fasad, några måste ”producera” också, dvs skapa intäkter åt landet.

Att, som en del säger, skapa jobb (via skattsedeln) i välfärden och vården, det ger förvisso möjligen fler som tar om hand om en åldrande befolkning (närmast de s.k. 40-talisterna som snart står på tur), och ev. inom skola och förskola. Men dessa jobb skapar ju inte nya skatteintäkter till landet. Bara om de ser till att andra kan utföra arbete som genererar nya friska pengar in till samhället. Först då skapas nya resurser till skattekistorna.

Att som andra säger, satsa på Arbetslinjen, och se till att människor kommer i jobb, är väl bra. Men till vilka jobb? Jag ser inte någon enorm tillväxt av jobb i någon sektor i samhället. Senast i veckan meddelades t.ex. att Norrköping tappar ytterligare arbetstillfällen inom industrin, som om det inte vore nog med Electrolux för ett par veckor sedan. Man kan inte leva på, i människors ögon, att det skapats 200.000 jobb sedan 2006. Det krävs annan retorik och handling. Det är inte lätt, men folk i allmänhet är inte dumma, det måste finnas någon substans också, inte bara fasad och språk. Att synas räcker inte.

Kvällen är sen och det är dags att knyta sig, men jag lär återkomma till denna fråga som har mindre med politik att göra än man tror. Det är en samhällsomvandling vi ser, som möjligen kan hjälpas på traven  att hamna rätt av politiken. Att politiker själva skulle skapa jobb, har jag svårare att tro. Förutsättningar, ja, men arbetet måste skapas av ett behov, verkligt sådant, som sedan tillfredsställs av företag som istället för att förbruka skattepengar, tillför dessa till landet. 

Mer verkstad och mindre snack, även om det inte behöver vara mekanisk verkstad…

DN, SvD, SvD2, SvD3, NT,