Europe, too nice to hate.

Jag brukar inte inleda mina inlägg på engelska, men frångår den principen idag av två skäl,

dels för att jag nyss sett första delen av den brittiska deckarserien ”Grantchester”, och åter fallit och njutit av det djup med humor som engelsk och europeisk TV-film ofta har,

dels för att engelskan ”drar” i Sverige.

GrantchesterDet var en fröjd att titta på serien, små ”knorrar” här och där, och ett vackert landskap att titta på. När jag ser och hör sådant, saknar jag just ”mitt Europa”, jag har alldeles för lite med det att göra för närvarande. Europa, med alla sina fel och brister (som Sverige och svenskar understundom alltid måste påpeka) är en sådan enorm tillgång och ”backyard” att ösa ur. Å ena sidan tas den för given, å andra sidan ”kackas” det på den i tid och otid.

Jag kan njuta så av att möta såväl tyskar, fransmän som greker på Arlanda i det jobbet jag utför där. Känslan blir allt som oftast ”jag vill ju och kan ju samverka så bra med er, varför ges mig inte den möjligheten i större grad?” Kanske kommer den möjligheten tillbaka fortare än jag tror och ingen skulle vara gladare än jag! Efter att ha den korrelerande funktionen i många av mina uppdrag och anställningar, känns det som om jag vissnar inifrån när jag inte får utlopp för sådant mer.

Jag har ofta funderat över Sveriges ofta lite naiva och distanserade hållning till den europeiska kontinenten som vi ju tillhör, trots Östersjön och Öresund. Jag är ju för dem som inte vet det, uppväxt in i det mångkulturella samhället, via framförallt Frankrike under tonåren. En intressant och ibland svår tid, men inget jag skulle vilja ha ogjort. Hela tiden när Sverige var i stort sett ”orört i den multikulturella grytan” (sånär som på alla italienare och ex-jugoslaver som kom hit för ca 50 år sedan), har jag lärt mig om en annan värld, ändå så nära. När man t.ex. hört kommentarer i stil med ”negrer, ja de finns ju bara i Stååck’ålm”, då är det inte så underligt att det blir en kulturell ”härdsmälta” i ett stort litet land under det inflytande som invandring av de slag som pågått sedan sekelskiftet eller lite längre. Att vissa som anser sig veta bättre och ”tycker” en massa om detta fenomen, hjälper ju liksom inte upp situationen. Det krävs mer respekt för en människa med mindre insyn för att denna person ska kunna förstå och försöka anpassa/bjuda på sig under rådande omständigheter generellt sett i t.ex. vårt land.

I gårdagens Svenska Dagbladet, läser jag en mycket viktig och tänkvärd krönika av Hynek Pallas. ”Vi borde ha tagit intergrationsfrågan på allvar redan för 25 år sedan” är budskapet och rubrik, och det känns för mig som en seger att någon äntligen vågar skriva det. Jag har själv sett det här komma, försökt påverka (med magert resultat) och få människor att inse det, men det har bara viftats bort. En ickefråga, tabu på något sätt. Varför? Snöbollen rullar och den blir inte lättare med tiden. I värsta fall går den i delar och det blir ett antal bollar som rullar parallellt…

För mig är ovanstående krönika balsam för själen, även om det inte är så upplyftande läsning. Jag citerar

I dagens Sverige är det fortfarande rätt outforskat och förbisett vad det innebär att ha flera språk och fler länder att röra sig i – det jag lever och andas varje morgon från det att jag vaknar och har ett jävla sjå att förklara för mina egna barn”

Varför är det så? Engelskan är jätteviktig i världen, men den är INTE allena regerande.

Läs krönikan, det står så mycket i den just om hur det är att ta sig in i ett slutet samhälle som faktiskt Sverige varit väldigt länge, och delvis fortfarande är.

Jag själv har liksom sett symptomen från andra sidan jämfört med Hynek Pallas, själv född utomlands, men återinvandrade som 2 åring, och flyttade sedan ut i världen igen som 12-åring. Att göra en sådan resa som Pallas beskriver, eller som jag själv varit med om, och kanske en dag skriver en bok om, märker en person ända in i roten. När man som jag sedan ”hemma i Sverige” blir ifrågasatt för hur och varför jag tänker eller gör vissa saker på ett sätt som man inte gör ”här hemma”, blir det ju också ”kortslutning” eftersom jag ser så svensk ut…ingen kan ju tänka sig in i bilden att jag skulle fungera annorlunda. Det blir lite som en inverterad (alltså omvänd) situation från en mörkhyad ”andra generationens svensk” eller adopterad, som gör alla förvånade genom att öppna munnen och tala perfekt uttalad svenska… I mina bättre stunder tas jag på så sätt för inföding både i Frankrike och Tyskland.

Vi har mycket att lära oss, inte minst från övriga Europa. Vi kan lära ut andra saker.

 Europe is simply too nice to hate

SvD

Annonser

13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.

Idag för 20 år sedan vi bestämde oss för delaktighet i EU

Hade tänkt  skriva om något helt annat, men väl hemma efter min rundtur med jobb  i Storstockholm idag, kom jag på att det är ett jubileum idag. Det vill jag fira med en  bild från i somras.

image

 

Enligt en undersökning som SvT gjort, är idag ändå 57% positiva till EU, och nedast 23 % emot. För mig som Europavän kan jag inte förstå hur vi annars skulle organisera oss i den globaliserade världen. Ensam är inte alltid stark.

Denna bild visar hur vackert det var att vakna på Mallorca i juli. Bilden får symbolisera rubriken. Ett favoritställe att vara på.

Det finns många fina ställen, men jag mår bra av att inhämta de europeiska vibrationerna. Livet är ofta en blandning av känsla, hunger, nöje, missnöje, drömmar och klagomål. Jag tycker det är fascinerande att se hur mycket många svenskar idag tar stora delar av EUs fördelar för givna och samtidigt klagar friskt på EU. Fast det går lite i linje med ”problemglasögonen” som jag skrev om häromdagen.
Nej, låt oss ta vara på det som är bra, utveckla det som är mindre bra, och framförallt sluta drömma om en svunnen tid som aldrig kan komma tillbaka.

SvD,

Gunnar Hökmark,

 

Sveriges nya röst inom europeisk och världshandel

Idag är jag en stolt svensk europé. Vi har inte bara fått behålla en oerhört kompetent kommissionär  (märk väl att Sverige har under 25 år som EU-medlem när hennes mandat går ut, endast haft kvinnliga kommissionärer), vi har fått henne nominerad till att ta ansvar för handeln inom och med EU.

Lycée

Som jag ser det är det just det hon själv säger

Citerar en fråga till Cecilia Malmström i dagens GP;

Vad innebär det för Sverige att du får denna tunga post?

– Jag tror att det är ett erkännande att Sverige har en viktig roll att spela i EU.

Lycée 2

Cecilia själv är en mycket medveten och EU-konstruktiv person, hon har de senaste fem åren haft en tung och svår uppgift, EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor, en i dagens värld brännande fråga. Hon har gått i ovan avbildade skola, utanför Paris, där även jag gått, en skola där man lär sig leva i mångkulturell och internationell miljö.

Det ska bli spännande att se vad hon kan uträtta de kommande åren, viktiga år för Europa och frihandeln med världen. Dessutom borde Folkpartiet i Sverige känna en viss stolthet, att ha fått bidra med Cecilia Malmströms kompetens för Sverige i Europa. Statsministern uttryckte just vilken viktig roll den svenska kommissionären får.

SvD, DN,  Sydsvenskan, SvT, SvT

– Franska skatter består inte bara av ost och baguette. Satsa på ostronen istället.

Ja, så kunde man kanske kalla den ”nye” franske presidentens inställning till hur man ska ta sig ur den ekonomiska bekymmer man har i landet. Som många kanske inte vet, är just bröd en gammal måttstock på ekonomi och hushåll i Frankrike. Jag citerar Franska Matkompaniet

”Brödet har en speciell roll i Frankrike, ända sedan revolutionen 1789. Då var en huvudfråga priset på medborgarens ”dagliga bröd”, och än idag används priset på baguette som politiskt slagträ vid ekonomiska diskussioner, och priset på baguetten som måttstock för inflationen.”

I Frankrike vill man alltid ha bröd till maten, inte då som i Sverige att man äter sin brödbit med smör -kanske ihop med sallad- före huvudrätten, utan som ackompanjemang till hela måltiden, rakt igenom.

Nu handlar det inte så mycket om fransmännens dagliga baguette efter Francois Hollandes första 100 dagar som president i ”Mariannes” hemland. Nej det handlar mer om ”det stora svarta hålet” som inte minst de franska socialförsäkringarna gröper ur landets ekonomi. Det är inte lätt att i Frankrike göra något åt, dvs. spara in på, skenande läkemedelskostnader, gamla dåtida förmåner för t.ex. järnvägsanställda m.m.

Den förre presidenten, Nicolas Sarkozy, hade ambitionen att skaka om landet och försöka utveckla det i positiv riktning. Man kan nog inte säga att han lyckades, utan gick in och styrde för mycket i vad regeringen skulle göra och inte. Ministrarna blev vilsna och osäkra på om hur och vad de skulle få göra. Det franska stasskicket är ju rätt annorlunda, den s.k. 5:e republiken (La Cinquième République”) skapades av Charles de Gaulle just för att ge möjlighet till kontinuitet och stabilitet efter en ”salig röra” under efterkrigsåren. Presidenten, en av världens mäktigaste statschefer, fick sju år som mandatperiod och parlamentet fick fem år. Presidenten skulle stå över parlamentet, och således inte heller vara del i det dagliga regeringsarbetet i landet.

Utan att gå in på varför, och alla turer under Francois Mitterands och Jacques Chiracs tid som presidenter, har man nu fem års mandatperiod för både president och parlament, dessutom väljs de samma år, efter varandra. Jag tror inte det kommer att kunna fortsätta så på sikt, men det blir en framtida diskussion.

Det som nu sker, med ekonomin i Frankrike är mycket allvarligt. Tidigare i somras meddelas att hela 8.000 personer kommer att sägas upp från PSA-koncernen, Peugeot och Citroën-bilarna görs av den. En hel fabrik i Aulnay norr om Paris inte långt från Roissy-flygplatsen (mer känd som Charles de Gaulle) avses stänga ner.

Francois Hollande har gått ut hårt med löften om att dra åt svångremmen för de rika. Här pratar vi också om de verkligt höga lönerna, se vidare i artiklarna nedan, men det är även ett antal andra signaler till fransmännen som alltid värnar sina egendomar, som inte är lätta att svälja. Budskapet att tidigarelägga pensionsåldern igen för vissa grupper, kommer inte heller att vara gratis.

Detta märks redan nu i opinionen där Hollande hamnat på defensiven. Han höll i söndags ett tal till landet, och lät sig intervjuas att den franska statliga televisionen på bästa sändingstid. Självfallet måste han och hans nya regering, det blev ju även socialistisk majoritet i parlamentet i junivalet, få en tid på sig att verka. Med min erfarenhet från landet, kan jag dock säga att han har ingen lätt tid framför sig, och inte folket heller.

Precis som för Sverige är man inte längre oberoende av vad som sker utanför landets gränser, även om det ibland förespeglas med  nationalistiska förtoner på div. områden. Att beskatta ostron eller baguetter, spelar ingen avgörande roll. Det kommer att behövas mer genomgående förändringar i landet, och det kommer att ta tid.

SvD, SvD2, DN, GP, HD,

Väder, mygg och Norrland.

Så här på fredagskvällen sitter vi och ser på en komedi, en film om en semesterresa i Grekland…Den tre år gamla ”Min stora feta grekiska semester”, har en charm som jag tycker är rätt ovanlig i den typen av filmkategori. Den amerikanska titeln ”My life in ruins” är klart mycket bättre, men att förstå sig på hur man sätter nya filmtitlar i översättningar är inte alltid så lätt…

Lite märkligt att man visar en sådan film nu, mitt i EU-krisens oro, Greklands dåliga rykte i media, osv. Samtidigt har vi läst att svenskar passar på att åka till just Grekland i sommar för semester, sol och bad. Den svenska sommaren har ju inte erbjudit vad vi svenskar egentligen vill ha på sommaren, stabil värme och sol.

Nej, fukt och mygg och andra otrevligheter har många beklagat sig över i år. Jag får tillstå att det var ganska olidligt när knotten satte fart i Hälsingland, vissa stunder för två veckor sedan.

Nu bär det snart norröver igen, men denna gång ända upp till Nordkalotten, och det ska bli riktigt trevligt, trots att midnattssolen numera lyser med sin frånvaro ( såg på SMHIs hemsida att Abisko just nu tappar 9-10 solminuter per dygn…) och att temperaturen plötsligt får för sig att falla när vi ska dit.

Nu ska jag för första gången i mitt liv få åka nattåget upp till Norrbotten, har valt att kliva av i Luleå av praktiska skäl, annars hade jag gärna åkt ända till Narvik. Jag kommer heller inte att åka på nya Botniabanan om jag läst tidtabellen korrekt…

Detta gör jag ungefär 30 år efter att mina franska kompisar gjort resan och älskat den. Jag har varit däruppe och njutit förr, men då medelst flyg till Kiruna och bil resten av sträckan. Jag hoppas att tågen ska fungera (mer vana än undantag att få rapportera om sena Norrlands-nattåg när jag jobbade på Sveriges Radio…) och att det blir en resa i rum som ger en känsla av vårt avlånga lands charm. På återhörande om just dessa bitar.

DNSvDGP, HD,

Almedalen dag 3 – baktung/bakfull/nytänd/tomgång?

Åter på bloggplats H12, funderar över allt jag inte hunnit skriva, allt som produceras av gratislektyr med feta rubriker, och det som jag gärna skulle förkovra mig i mer.

På morgonen var jag på ett utmärkt seminarium (frukost) hos Nordea med chefsekonomen Annika Winsth och Jan Larsson (f.d. statsekr. hos Göran Persson, numera kommunikationsdirektör på Nordea). Många intresserade människor ställde intelligenta frågor och insiktsfulla funderingar. Det känns bra att banken faktiskt häller denna typ av seminarier, där frågor verkligen tas emot, och man samtidigt inte drar sig för att diskutera både små och stora frågor! Annika Winsth tog upp den politiska trögheten med beslut, att man ofta väntar väldigt länge, medan den s.k. marknaden trycker och ofta ensidigt. Intressanta tankar. Jag lär plocka upp det i kommande resonemang kring EU.

Just nu är det lunchvånda, och frågan är om det blir Hyresgästföreningen om tillväxtkällor i svensk ekonomi eller Möbelriket Småland som pratar om växande regioner. I eftermiddag ska jag försöka lyssna på utfrågning av EU-minstern om Sveriges förhållande till EU.

Det blev Smålandsriket, kan jag berätta, och det var inget dåligt val. Kanske mindre ”sexigt” som det brukar heta, men ack vilken intressant resurs vårt trä är i det stora hela! Nu fortsätter eftermiddagen, på återhörande! Man blir lätt lite baktung med alla intryck…men med lite reflektion sorterar man in många värdefulla intryck!

SvD, DN, GP, HD,

Avdelningen fullständigt värdelösa undersökningar-eller hur €uron kostar pengar även för det offentliga Sverige

Så kom den då…undersökningen som jag hörde om i morse på radion, och ”som skulle bli så intressant att läsa”…enligt programledaren.

SCBs opinionsundersökning om svenskarnas stöd för €uron...vad kunde svaret bli ? Jag kunde svarat i sömnen, eller räknat ut det med lilltån. Allvarligt

talat, har vi råd med att slösa skattepengar på så fullständigt onödiga undersökningar? Jag tänker inte rabbla ett antal argument för eller emot undersökningen, utan nöjer mig med att påminna om hur man ofta ifrågasätter opinionsundersökningarna för väljarstödet till riksdagspartierna, samt att citera ansvarige för undersökningen på SCB,

”Johan Eklund påminner om att det inte var länge sedan en majoritet av svenskarna var för euron.

– I november 2009, för bara två år sedan alltså, var 44 procent av svenskarna för euron. 42 procent var då mot.”

Nej, skärpning! Jag skrev om EU i ett annat perspektiv i söndags. EU är så mycket mer än EMU, och vi är inte aktuella för medlemsskap i Euron nu ändå. Detta trots att de flesta grannar gärna vill gå med, och det inkluderar även de två som finns med på bollen på bilden. (Ukraina är ju inte aktuellt av försklarliga skäl, men väl Polen) Man behöver faktiskt inte sparka på dem för det, respekt kan även vi visa!

DN, DN2SvD, Skånska Dagbl., HD.

Europa väl värt att vårda! #9 – Detta ständiga förnekande av vår gemenskap.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tycker det är tragiskt att så många, och så olika människor, inte ser mer långsiktigt än man nu gör i Europafrågan. Jag hade egentligen tänkt skriva färdigt ett helt annat inlägg, men efter att ha sett Agenda ikväll, och lyssnat på debatten generellt sett i media om den kris man hela tiden tillskriver €uron -alltså valutan- måste jag skriva lite nytt om EU.

Ja, jag kan nog kallas en obotlig europé, och ja, jag står för det. Jag har växt upp i en s.k. mångkulturell miljö som tonåring utanför Paris, mitt i en internationell skola och en alltmer globaliserad tillvaro. Jag minns t.ex. när Mao Zedong dog -jag var inte särskilt gammal då- och vilken diskussion detta föranledde i Frankrike. Vilken betydelse skulle detta få för världen? Det skrevs spaltmeter i olika former, och eftersom det numera är 35 år sedan, kunde man säkerligen skriva ett antal historieböcker om tiden efter Mao.

Vad vi idag lätt kan konstatera, är att det fått oanade konsekvenser för vår värld i allmänhet och vår egen världsdel i synnerhet. Även det skulle bli en roman i sig, så det får i så fall bli ämnen för fler inlägg.

Jag vet vilken tillgång det är att få uppleva och lära om andra människor, både genom skolböcker och genom fysiska möten. Att stötas och blötas i klassrum, på raster, i gymnastiken…-”you name it” för att prata fin svengelska av idag-  Det är inte alltid en enkel värld, men otroligt utvecklande.

På den tiden var Sverige inte ännu med i det som då kallades ”EEC”, och det var många av mina vänner som undrade varför. Något jag egentligen, med den världsbild jag fått mig till livs i Lycée International de Saint Germain-en-Laye, aldrig kunde försvara.

Idag, snart 17 år efter vårt inträde i EU och 8 år efter folkomröstningen om valutan, är det på något sätt legio att kritisera unionen och dess valuta, där vi i Sverige inte ens är med

-trots att vi inte har undantag likt Danmark och Storbritannien-

men borde vara enligt det avtal som inte minst de större partierna i svensk demokrati var med att förhandla fram.

Idag behöver vi skilja på äpplen och päron i debatten, som Birgitta Ohlsson faktiskt också framhöll när Gustaf Fridolin repeterade sitt väl invanda mantra -jag har hört förr, både live och i media- som är så luddigt att det blåser iväg när försöker ta på det.

Det handlar idag inte om huruvida Sverige ska gå med i EMU eller ens folkomösta om ett ev. inräde. Den tanken ligger LÅNGT, LÅNGT borta i den svenska opinionen och bland alla ledande svenska politiker, utom hos Folkpartiet. Samtidigt kan noteras att våra grannländer i form av baltstaterna gör allt de kan för att få komma med. Intressant skillnad.

Jag lämnar den diskussionen för stunden, eftersom det enligt min mening just nu i Sverige bara är ett sätt att försöka flytta fokus från den verkliga diskussion, där även Sverige bör vara med. ”Varför ska vi vara med i sån’t skit?”, kunde man ju då i sann svensk jargong just nu fråga sig….

Vi bör inte avlägsna oss från att vara med att påverka den omgivning som kommer att påverka oss, oavsett vi är med i EMU eller inte, oavsett om vi tycker att vi i Norden borde skapa vår lilla krets här i norr för oss själva, oavsett om vi tycker att ”de där medelhavsländerna är ändå bara korrupta och oseriösa, så varför stödja dem”

Jo, därför att vi brukar vara duktiga prata om solidaritet och medmänsklighet ganska ofta annars. Därför att vi hör ihop med Europa både kulturellt och historiskt. Därför att vi under många år rest och mått bra som svenska turister i de flesta av dessa länder. Att inte hjälpa till eller åtminstone delta, kommer i en framtid bara slå tillbaka på oss. Gunnar Hökmark formulerar en del av det väldigt bra;

”Det är den stora Europakrisen, att vi låter världens snabbväxande ekonomier gå om oss, fördjupa skuldkrisen och marginalisera Europa när det gäller välstånd, utveckling och ledarskap som nu utspelar sig medan vi diskuterar i vilka grupper vi ska fatta de beslut som redan i dag kan fattas i Paris, Berlin, Rom, Aten och Stockholm.”

Vi behöver stärka ledarskapet och beslutsfattandet i våra demokratier, ingen annan världsdel kommer att göra det åt oss. Ett splittrat Europa lär inte stärka vår framgång i en kommande värld.

Inte heller är det finansmarknaderna som kommer att ta tag i problemen utan att det finns handfasta ledare i våra demokratier.

Fast det är kanske så vi vill ha det, lämna walk-over till andra delar av världen. Inte vara med och påverka det som påverkar oss. Att hjälpa och stödja med t.ex. miljöpolitik  och andra erfarenheter som den snabbt framryckande asiatiska världen. Det senare gagnar oss, och där finns massor att göra. Inte minst om man läser om vad som skedde i Durban gångna vecka. Om vi anser oss ha rätt att resa till andra delar av världen ska vi också vara beredda att ta ansvar. Då kan vi inte börja med att isolera oss i vårt egna lilla hörn.

Låt mig som avslutning förtydliga;

nej, jag tycker inte att Frankrike och Tyskland föregått med goda exempel inom EU tidigare, så frankofil jag må vara, så uppskattande av den tyska gemütlichkeiten  jag är. De borde skärpa sig rejält, och har väl kanske insett det. Förhoppningsvis kan de stå emot orolig inhemsk protektionism. Dessutom bör de nog tänka på att förankra ett och annat ibland.

nej, jag tycker inte det är i sin ordning att vältra över en massa finansiella kostnader på skattebetalarna i EU.

– jag tycker i första hand att det är länderna själva som ska ta tag i sina bekymmer. Sverige är hittills, delvis med lite tur, ett föregångsland. Låt oss fortsätta vara det. Påverka i posistiv riktining, med vårt kunnande.

Världen blir aldrig mer som den förut, det gäller stort som smått. Jag vill att vi ska vårda vårt kulturarv på många sätt, men vi kan inte klamra oss fast vid dåtid in absurdum.

Som vissa predikar motståndet mot EU kunde man tro att de önskade att Gustav Vasa inte hämtats tillbaka till Mora.

Bloggar; Mikael Andersson, Gunnar Hökmark, Carl Bildt, Johan Westerholm, JW2, Böhlmark om mys och rys, Jonas Sjöstedt vet vi ju vad han tycker, den hälsosamme ekonomisten är också inne på en linje.

Martin Moberg i sedvanlig stil den 12 dec.

Anders Wijkman på Newsmill, Svt Debatt, SvT,  SvD, SvD2, SvD3,  DN, DN2, DN3GP, HD, HD2,

Den som vill läsa lagom kritiska men oerhört insiktfulla och konstruktiva krönikor om Europa, bör titta lite närmare på Richard Swartz i DN.

Uppdatering på Lucia; otroligt upplyftande att läsa ett annat och lite vidgat perspektiv hos (S)-bloggaren Högbergs Tankar. Tack Peter!

SvD Brännpunkt, DN,

Europa väl värt att vårda! #8, ”Alla ska med….”

…men inte Sverige?

För inte länge sedan argumenterade vårt (f.d.?) (S)tora stolta vänsterparti med just de orden. Då gällde det inrikespolitik i Sverige, och något slags påstående om att de borgerliga inte vill tänka på hela landet.

Idag, sista dagen på Moderaternas partistämma 2011 efter fem år med Alliansregering, finner jag en tystnad kring den ordklyschan, inte därför att budskapet inte längre skulle vara aktuellt för Sverige eller Alliansregeringen.  Snarare för att det största oppositionspartiet befinner sig i kris, och att den formuleringen enligt vår samhällsbild inte är aktuell. Alla ska inte med på samma premisser, olika individer har olika önskemål och behov, och ja, det finns fortfarande massor att göra för att förbättra situationen för svenskar i dagens Sverige.

Nej, ämnet för dagen i min värld är varför vi inte ska applicera detta på vårt EU-medlemsskap. Ska vi medvetet sätta oss på läktaren, är det man från vänsterhåll vill? En av ledarna i dagens nummer av DN tar upp den vinkeln, att ”Sverige ska med”. Slutklämmen, i en läsvärd artikel, är

Dessutom handlar samarbetet i EU inte enbart om förpliktelser – utan också om solidaritet. Om Europas länder ska orka hålla ihop måste de också vara beredda att hjälpa varandra när det verkligen behövs.

Var finns solidariteten i Sverige när sätter oss på läktaren? Gäller vår s.k. solidaritet med omvärlden bara länder i ”långtbortistan”… Men det är klart att när man som Jonas Sjöstedt (V) sitter och sluggerargumenterar om €uro-fiasko och Titanic m.m., samtidigt som EU-ministern lugnt och sansat resonerar ur flera synvinklar utan att skönmåla, då tycker åtminstone inte jag att han skapar bättre förtroende än vad oppo(s)itionsledaren Juholt lyckats med den senaste tiden…och då kan man ju undra vem som är mest lik Titanic..för att raljera lite.

I gårdagens DN fanns ett stort uppslag, på fyra sidor om eurokrisen, som man kallar den, som var intresant läsning. Av någon anledning finns den bara i pappersvarianten, det är som om det vore avsiktligt. Johan Schück spekulerar om kollaps m.m, men belyser också vilken utmaning Europa står inför, och då inte bara valutan som alla här hemma vill ha som syndabock. Precis som bl.a. Birgitta Ohlsson påpekade, handlar det om mycket djupare missförhållanden än en valutas vara eller icke vara.

Det jag efterlyser är ett seriöst, och då menar jag just seriöst, alternativ till ett sammansvetsat EU. Belackarna måste ju ha något att kontra med? Eller menar de på fullt allvar att det vore bättre om man återinförde de 17 tidigare valutorna och att allt då vore frid och och fröjd, att det skulle fungera med en devalveringsspiral som då vore en stor sannolikhet? Att ”roffferiet” i form av att köpa sig marknad på bekostnad av grannarna skulle legaliseras.

Nej, vi behöver ta oss samman, inte splittra oss i nya falanger, där den ena gör vissa saker, ”men inte mer”, och andra gör mycket, ”plus lite till”. Som ledaren tar upp är det pinsamt att Sverige inte, mycket pga Socialdemokraterna med Waidelich i spetsen –denne f.d. Europaparlamentariker– deltar i det som kallas europlussamarbetet, där man inte behöver vara medlem i valutasamarbetet, men kan vara med och påverka den turbulens som nu pågår.

Jag återkommer i ämnet, och de intressanta resonemangen i DN.

SvD, SvD2,  SvD3, GP, DN,

Uppdatering 24 oktober

Thomas Böhlmark, Gunnar Hökmark, Sveriges Radio,

Bitterljuva toner i mediesfären.

Idag har regeringens, läs Alliansens, politik slagits i spillror, allt enligt den samlade oppositionens åsiktsyttringar, långt ifrån läst alla.

Idag har man tagit ett ansvarsfullt steg för att bibehålla marginaler (dvs. inte skapa underskott i finanserna), utvärdera vilka reformer, om några, man har råd med kommande budgetår. Vad som är viktigast. Detta enligt den borgerliga mediesfären och bloggosfären. (inte heller där läst allt)

Vem har rätt, och vad stämmer? Ja, det ligger självklart i betraktarens ögon, och vilka glasögon ”tyckarna” har på sig. Jag är fortfarande halvt kvar i semesterbortkoppling, eller rättare sagt på väg in i vardagslivet igen, vilket innebär att jag valt att inte ännu koppla på den värsta debattandan i min blogg, eller på t.ex. Facebook.

Det har varit skönt att ta en reflekterande paus (nästan) i skrivandet sedan jag lämnade Almedalen. Stoffet finns dock, och jag skulle ljuga om jag inte erkände att det ofta kliat i fingrarna. Samtidigt vill jag inte ha en ensidig s.k. megafoneffekt med min blogg, jag är inte för mer än att kunna syna den politik som vår regering för, jag vill inte bara reflektera de dagliga politiska pajkastningarna från de olika lägren. Och jag måste säga att jag inte har så mycket till övers för den storm av nästintill jublande socialdemokratiska bloggares uttryck idag. För att inte tala om mediernas spegling av det ”tomma i vad som återstår av Moderaternas politik och löften”. Slutsatserna dras innan olika parters uttalanden gjorts, allt i den tangentsnabba internetvärlden, och TV ska inte vara sämre. (Ulf Kristofferson på TV4 t.ex.) Att som statsvetaren Jenny Madestam som jag normalt hyser stor respekt för, kalla dagens vändning för enbart svepskäl tycker jag är lite magstarkt…Då tror jag Henrik Ekengren Oscarsson är mer rätt ute idag.

Dessutom vill jag emellanåt kunna skriva om lokala saker, om mer globala diton, och inte minst om europeiska händelser.

Vad som idag skett, kommer att debatteras och dryftas länge framöver, jag tror att man ska stilla sig lite innan man drar för stora växlar på det svenska. Intressant kan ju även vara att studera vad Riksbanken tänker göra penningpolitiskt i september…

Lika viktigt, tycker jag, men kanske inte så många här hemma (?), är det som uttalades mellan den franske presidenten Nicolas Sarkozy och den tyska förbundskanslern Angela Merkel. vad de sade, var inte direkt väntat av finansvärlden, som trodde att pengar åter skulle spridas i s.k. paket. Det blir spännande att se hur EU hanterar den av många redan utdömda europeiska valutan och ekonomiska politiken. Till detta återkommer jag dock, och passar på att gratulera min bloggvän Mattias Lundbäck, som oftas inte är helt överens med mina åsikter.  Han fyller år idag. Det gör även Thomas Böhlmark, som skrev detta omdebatterade inlägg imorse. Grattis!

Nu är det sent, och jag ska själv till budgetdiskussioner imorgon med kommunledningen rörande vår nämnds äskanden inför 2012. God natt och ser fram emot en intressant höst inom många områden…

DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, GP, Hd ,

Bloggar, Kent P., Tokmoderaten, Maria H., Mikael Andersson, Göran Pettersson, Dennis (MUF),

Krassmann, Annika Högberg, Martin Moberg, Sebastians tankar, Röda Berget, Westerholm, Högbergs tankar, Jinge,