Röd dag inte alltid röd…

Kvällningen var orangeröd över Arlanda ikväll…en mycket vacker sådan. Det var en helt annan kväll än igår, liv och rörelse, massor med resenärer som rörde sig åt alla håll. Igår stängde man ner affärer och annan service i rask takt redan kl. 19.

natt ARN

Det märktes att många var lediga eller hade varit det, en del kom från långväga semestrar, andra hade haft långhelger i huvudstaden. Servicen gick på högvarv, och flygplanen avlöste varandra vid gaterna. Många människor verkade rätt trötta, kanske efter en hård och intensiv semesterhelg.

Vårt samhälle bygger alltmer på service och tjänster finns tillgängliga om inte dygnet runt, så åtminstone de flesta timmar under perioden kl. 06 till 24. Det är lätt glömma det när man själv ser som en självklarhet att vara ledig och må bra på helgen eller då man beslutat resa bort.

Jag tror på att värdera service och också visa att man uppskattar den. Det kostar väldigt lite och ger oerhört mycket tillbaka. På vägen hem såg jag en trevlig och ambitiös tågvärd på pendeltåget, som gick långt ut ur tåget och såg till att ingen som fanns på perrongen blev kvar ofrivilligt. Han frågade t.o.m en man som kom gåendes upp från trappan och ut mot perrongen om han skulle med…. tre gånger. Till slut skakade denne man lite lojt på huvudet…jag måste säga att jag baxnade över hur ovänlig denne person kunde uppfattas. Han värderade verkligen inte service, och borde bli röd i ansiktet och skämmas. Det är trots allt en röd dag idag.

Denna post är nr #009 av #Blogg100

Stilla veckan – Påskblogg – Blå måndag

blamandagIdag började den s.k. stilla veckan, enligt den ”kyrkliga årstiden”. Vad är då den stilla veckan? Är det något man vet svaret på i vårt sekulariserade land? Jag tror inte det är så många som reflekterar över det i alla fall.

Jag misstänker t.o.m. att den är ett litet upplopp mot påsken, en av våra längsta helger i landet. En helg som gärna börjar redan vid lunch på Skärtorsdagen och slutar på måndagen, Annandag Påsk. Allt verkar gå ut på stress och hets, för dem som är kvar i storstaden. När jag åkte pendeltåget i morse, var det så fullt att man fick söka sig ståplats i korridoren. De flesta verkar vara oroliga för att inte komma av, för man får formligen tränga sig och be om ursäkt för att få stå ”inne i vagnen” istället för vid dörrarna.

Efter ett par stationer ska en herre gå av tåget, reser sig upp och närmar sig mig i mittgången. Tror ni att han på något sätt signalerar att han vill av till mig, eller ens tittar på mig? Nej, just det. Han bara knuffar på mig, och jag som står och läser dagaens Metro får greppa ett handtag för att inte ramla och kunna släppa förbi honom. Ett ”tack”…? Nejdå.

Jag ”roffar” i alla fall åt mig platsen, en mittenplats i ett av de äldre tågen, där man sitter tre personer mot varandra, således sex personer på två rader. Inte helt enkelt att komma ner på platsen, och helst hade man nog hoppats på att jag inte skulle insistera på att sätta mig.

När jag väl sitter, är det väl nästan en händelse som ser ut som en tanke att jag får upp insändarsidan i Metro…..Rubrik; ” Ingenstans ser jag ett leende”  Skribenten undrar något jag själv tänkt mer och mer på genom åren, varför denna otrevliga stämning i kollektivtrafiken, varför bara stirra i backen för annars blir man på-sprungen? Ett glatt ansikte betyder tydligen att man är beredd att maka på sig… Skribenten med signatur J S skriver f.ö. även ”Jag har bott i många länder i världen och aldrig har jag sett detta beteende någon annanstans än här i Sverige”.

Jag blir oerhört ledsen när jag läser detta, för det är mitt motto, att vill man något får man försöka bjuda till själv. Resan avslutas med att kvinnan mitt emot ska gå av…hon har sett att jag ha plockat ihop mina saker och börja ta på mig halsduk osv. Det hindrar henne inte från att tränga sig före, utan att säga något.

På perrongen konstaterade jag att jag gick ut fortare än vad hon hade mäktat med. Synden straffar sig själv…Själv styrde jag kosan mot ett givande frukostmöte.

En blandad lördag…politik, SD, nästan advent m.m

Morgonen blev tidig för att vara en lördag -förutom om man jobbar morgon på Sveriges Radio då- Vi skulle ha s.k. kommunstyrelsegrupp-konferens. För den mindre invigde i kommunalpolitiken, betyder det  -ja konferens- vet väl de flesta vad det är ;-)- att vi som sitter i kommunstyrelsen från vår partigrupp och ordföranden resp. gruppledare i de olika nämnderna träffas och pratar framtid.

Denna gång var det dock inte riktigt så  flashigt…

Vi fick nöja oss med att infinna oss i vårt kommunalhus, Turebergshuset, för att diskutera diverse strategiska ämnen, hur vi ser på framtiden osv. Stämningen var god

och diskussionen  stundtals livlig.

Det är viktigt att vi vet vad vi gör, att vi följer upp och utvecklar, samt  skapar en bra grund för vårt Sollentuna.

När vi närmade oss eftermiddagen, drog det ihop sig till  traditionsenlig tändning av granen på Torget utanför. Vi slutade  därför lägligt tills dess. Vår ordf. i kommunstyrelsen Douglas Lithborn hälsade alla väkomna och Sollentuna Musikklasser sjöng in advent. Vi bjöd därefter på glögg och pepparkakor till alla som ville ha. Ett mycket passande inslag i den snålblåst som rådde idag. Många kom fram och tog för sig av både glögg, mandlar och russin.När jag sedan kom hem, hörde jag att Sverigedemokraterna har sina landsdagar denna helg och att Jimmy Åkesson haft något slags utbrott mot statsministern. Tacka tusan för det eftersom han, Jimmy, måste känna sig missnöjd med att han inte lyckas vara med och påverka mer ännu.

Dagarna har ju föregåtts av en del diskussioner om hur man vill ändra beteckning till ”socialkonservativt”, bli större m.m. Statsvetaren Andreas Johansson Heinö från Göteborgs Universitet menar att det kommer att bli ”en pedagogisk uppförsbacke” att förklara detta och vina röster. Hur det blir med den saken, återstår att se, Jimmy Åkesson är en skicklig retoriker, men har många olika falanger i sitt parti att ta hänsyn till. Satsningen ligger nu på att närma sig folkhemmet. Mannen som vägrar länka borgerligt, Jinge, hävdar att SD bara har en idé. Jag tycker det är otroligt naivt att resonera på det sättet. Vad man än tycker om vissa i partiet och deras åsikter, är partiet valt på demokratiska grunder, och Vänstern själv har inte alltid lyst med sitt demokratiska rättesnöre…

Bild lånad av Per Ola Wiberg

Ikväll har vi vakat in advent, väntans tid inför julen. Julen är speciell, mer och mer kommersiell. Min bloggkollega Johan W tar upp helgen idag, läs nedan. Jag har också åsikter om det och tänker ta upp det i annat inlägg.

Nu är det strax första advent. Jag vill gärna låta ljuset lysa över denna kommande söndag. Tyvärr ser inte vädret ut att bli det bästa, men vi får se hur det blir. Först är det dags för en natt med vila. Kan behövas efter en intensiv vecka med snudd på sex arbetsdagar.

Bloggar idag;

Alliansen Thomas B., Tokmoderaten,

Oppositionen; Johan Westerholm,

SvD, SvD2, HD, GPSkånskanDN, DN2,  Sveriges Radio,