Rötter och reflektion, samt vänskap…

Denna dag har inneburit diskussioner, resor och organisation. Det mesta har fungerat även om ett moment fick skjutas på framtiden. Så kan det vara men behöver inte innebära att saker blir fel i slutänden. Vi lever i ett prestations och ibland ångestfyllt samhälle. Jag har mött en god vän som ger mig inspiration i livet och jag tror att jag ger honom det också. Vi har rätt snarlika upplevelser av många saker i livet, trots att vi levt rätt olika liv som helhet. Kreativa tankar sprutar när vi träffas och detta blandat med skön samvaro ger en väldigt fin utväxling.

Dagen började med administrativt pyssel med min bil som skulle in för åtgärd på garantin, översvämning i ”underredet” kanske man kan kalla det, under golvmattan. Detta pga nedfall igenproppade dräneringskanaler från vindrutan. Efter det var det dags att ta tag i en del diskussion kring mitt projekt i Uppsala och dess avslut.

Därpå tågresa genom det genom ett sädesgult Sverige till en mindre ort i Västmanland, om än i Örebro län, där jag skulle plocka upp en ”ny” begagnad bil åt min gode vän. Denna resa blev också resa i nutida Sverige, Sverige förändras i raskt takt och man hinner reflektera över det en sådan dag. Inte minst genom det man ”ser”. Lite senare under dagen konstaterade vi just att denna förändring är inte självklar för de styrande, då än mindre för de s.k. gräsrötterna ute i landet. Fast på olika sätt. De osynliga diken som grävs i samhället idag, riskerar att rasera saker i väldigt raskt takt och skapa en tillvaro utan den tillit och empati som trots allt genomsyrat vårt land under många decennier nu.

wpid-20150828_125907.jpg

Efter att ha kollat av bilen och klarat av det administrativa, var det dags att tanka och röra sig mot vårt mötesställe. Eftersom jag faktiskt var väldigt nära min farfars rötter, den lilla by eller håla, kalla det vad ni vill, som också fått ge oss vårt efternamn, tänkte jag att det vore väl tusan om jag inte svängde förbi på vägen, när jag var så nära. Sagt och gjort, och bilderna kan ni se här. Vilken av gårdarna som farfar föddes på får jag nog ta hjälp att reda ut.

 

wpid-20150828_125911.jpgDet var ingen jätterik bygd, och farfar drog sig ut på USA-praktik innan han bosatte sig i Värmland. Visserligen finns ett bruk i närheten, Frövifors, men det var till Edsvalla Bruk han kom, strax väster om Karlstad för er som inte är så väl bevandrade i geografin.

 

wpid-20150828_130038.jpg

Jag skulle vilja gå in och besöka den rätta om jag i så fall vet vilken den är.

Bilen gick som en klocka och strax mötte jag Erik i Linköping, efter att ha kört på delar av de vägar jag cyklade på i juni. wpid-20150828_180650.jpg

Vi gick igenom papper och brev som kan röra bilen. Och vi pratade. Vi var ganska eniga om hur viktigt det är med rötter, harmoni och stabilitet i mänskliga liv. Att det inte är något man skapar ”över en natt”. Först då man har det kan man prestera och driva kreativa saker framåt. Vi har båda två några rätt tuffa år bakom oss, och han hade just fått ett otroligt positivt besked om ett uppdrag/arbete han ser fram emot mot mycket. Vi har båda reflekterat mycket de senaste åren och hoppas de ska gagna oss i fortsättningen.

Efter en alltför kort men trevlig stund i Östergötland, styrde vi kosan åt varsitt håll, jag mot Uppland och Erik mot Småland. Vänskap går inte att köpa, inte heller rötter, något som är väl värt att fundera över i dessa oroliga tider.

Almedalen revisited 2015

Dags för en kortare vistelse i ”Dalen”.

16161

Ankomsten var redan i arla morgonstund då solen inte riktigt bröt dis och dimma. Att anlända så tidigt är rätt otacksamt ur logistiska perspektiv.  Av båten ska man, men i färjeterminalen får man inte sitta kvar..den låses tills nästa båt ska angöra/avgå. Klockan 03.15 en vardagmorgon är det endast gatudopare, andra renhållningssrbetare inkl fåglar och en och annan kvarbliven festare som rör sig i Visby.

Medan jag väntade på att stad och ”landlady” skulle vakna, hann jag med att äta smörgåsar (medhavda) i Almegas soffa med blick över havet västerut, vandra genom staden uppåt, sitta på torget och konstatera att folk inte reflekterar över att de slappt lämnar sin kaffemugg på nystädad sittplats och slutligen ”ramla in” på ”Hej Digitalt” med Brit Stakstons morgonshow som pratade bl.a. med Gudrun Schyman och en ung kvinna vars namn jag glömt (fått något pris) delvis pga att hela upplägget var för antimanligt. Jag har väldigt svårt för genusdebatten på så sätt den förs. Det bästa med seminariet visade bli den nästan påtvingade lektion i qigong. De hade en kvinna som övade rörelser med besökare.

Efter det gick jag vidare till Nordeas frukostseminarium med Annika Winsth som alltid levererar kvalificerade tankar. Idag om negativ ränta och Riksbankem. Det var ord och inga visor mot såväl opposition som regering. Kortfattat menar hon att man tar ifrån Sverige det starka läge vi har och bara svartmålar.

Efter att ha lämnat bagage följde allmän rekognocering på Telias eminenta serviceställe, lunchseminarium om bilen och staden.

Jag kamperade en del ihop med Stina Opdeweegh från Karlstad. Även kallad granntanten. Vi kunde se på ”cirkusen” på ett lite mer distanserat sätt än många här i grytan.

Själv har jag fokus på en blandning av kontaktskapande och insupande. På eftermiddagen var vi ett mycket intressant mingel hos SvD där man har stora delar av redaktionen av ledarskribenter och samhälle på plats.

Kvällen bestod av partiledartal idag med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.  Jag nöjer mig med att säga att det som sägs och skrivs om det på nätet stämmer dåligt med objektivitet. Oavsett från vilken politisk sida man tittar på scenen. Han har tagit plats på den politiska arenan, och i nuläget kan inget hota den platsen. Det krävs rejält med omgruppering först bland de övriga partierna. Jag vet, det är inte politiskt korrekt att torgföra…ännu.

Kvällen avslutades med glass på Visby glasstället på Hästgatan. Somnar rätt ovaggad…på återhörande.

 

 

 

Almedalen dag 3, fossilfri?

Godmorgon, mellan två olika seminarier, och i processen att välja bort en del för att frigöra tid för möten. Rubriken här ovan har flera utvikningar, en blir ett särskilt inlägg rörande gårdagens partiledar, f’låt språkrörstal här i Dalen, Åsa Romson.

fossilfritt

Om en liten stund ska jag gå på en sammankomst rörande med drivmedelsbranschens valutfrågning till politikerna hur de ska underlätta branschens omställning från fossilt till förnyelsebart. Det är den som ska göra det, men det krävs också förutsättningar att göära det långsiktigt och hållbart. För brukare, näringsliv och samhället. Med ett förflutet inom bilbranschen vet jag hur långsiktighet är nödvändig. På återhörande lite senare….

– – – – –

Eftermiddag med sämre väder.

Seminariet enligt ovan gav inte särskilt mycket, mest som en debatt på Public Service där två parter, å ena sidan Cecilie Tenfjord Toftby (M) och Anna-Karin Hatt (C) och å andra sidan Karin Svensson Smith f.d. (V) numera (Mp) och Jennie Nilsson (S) propagerade för sin egen bild av läget. Dessutom fanns då en panel av representanter från drivmedelsbranschen, ingen nämnd ingen glömd. Dessa ställde frågor till politikerna via en moderator. Visst sades ett och annat av värde, men vi kan konstatera att Sverige gör mycket för att konvertera, men politikerna har olika åsikter om takt och prioriteringar.

På det hela verkar dagen idag, och kanske faktiskt en stor del av veckan gå i ”miljöns och klimatets tecken”. Jag och Per Hagwall var på ett lunchseminarium hållet av träregion Småland, som tog upp hållbarheten och återvinningsfördelarna med träkonstruktioner och hur de jobbar för att få in det mer i byggandet igen.

Efter det lyckades jag träffa en gammal kollega från bilbranschen, som numera finns inom skolvärlden, och uppe i Jämtland. För kort, men vi beslutade ses och prata mer nästa gång i Stockholm. Skolvärlden har ju som sagt behov av lite hållbarhet också, inte minst av de senaste månadernas diskussioner.

Hur det än är önskar jag att man skapar lite mer långsiktighet för landets invånare. Lappa och laga och kvartalsreaktioner inom ekonomi och klimat är inget att hänga i Wunderbaumet. Nu ska jag gå till #Oresundshuset och lyssna på en jämförelse mellan Öresundsregionen och Mälardalen. Intressant.

På gjensyn.

SvD,

 

 

En dag av perspektiv framåt och bakåt…

Trött och färdig för för sängen efter en både bra och lite avslagen dag, mellan uppdragen och andra göromål. Så trött att den bloggpost jag skrev igår, inte blir publicerad idag…En dag av reflektion och lite struktur, samt inspiration.

I en Svenska Dagbladet-bilaga med Bil och Motor från slutet januari, som jag tyvärr inte kan hitta på nätet, fann jag lite nostalgi som är ca 40 år gammal. Den blev Årets Bil 1973. Audi 80

Audi 80

Det var en bil mina föräldrar var lite intresserad av när vi skulle flytta till Frankrike, när pappa kommit fram till att den Saab 99 han beställt för att privatexportera, trots allt inte var aktuell. På den tiden hade inte Saab slagit rot ordentligt i Frankrike ännu.

Saab99

Till slut blev det en av de tre franska bilar som de velade mellan, en Citroën GS 1220 Club Kombi, eller Break som fransmännen kallade dem på den tiden. De övriga två kan jag berätta om en annan gång.

GS Club

En ganska charmig bil, med klassisk enarmad ratt och gasvätskefjädring.

På lucnhen idag var jag på ett seminarium på Timbro, där Mona Sahlin och Mikael Sandström (samordningssekreterare i statsrådsberedeningen i Alliansregeringen) deltog för att kommentera  den bok Stefan Fölster och Nima Sanandaji skrivit om renässansen för reformer i samhället. Har ni tid, titta på webupptagningen. Mycket intressant.

Vad som kan konstateras är att det behövs mer långsiktighet i politiken, och mer besked till väljarna, först i EU-valet och sedan till höstens stora svenska valomgång. Tål att tänka på för dem som har siktet på att styra landet.

Hur ser Europa ut om 40 år? Ja, har jag tur (?) får jag uppleva det. Hoppas jag i så fall vill det.

Nu är det dags att knyta ihop säcken för den s.k. arbetslinjen imorgon bitti, ute på Arlanda kl. 07. Önskar en skön natt.

SvD 1, DN,

Denna post är nr #004 av #Blogg100

Volvos Sinekur?

Idag hörde jag plötsligt på Ekonyheterna att Volvos VD, Stephan Jacoby, bytts ut… Bilnörd som jag är, måste jag varit väldigt disträ och upptagen av annat de senaste veckorna, för inte hade jag hört att han drabbats en stroke...

Tydligen var det ändå inte det som fällde –officiellt i alla fall- honom från posten som chef för ett av Sveriges mest omsusade och publika jobb, utan att försäljningen i Kina inte gått så bra. F.ö. har den inte gått så bra någonstans enligt vad man kunnat läsa på olika ställen.

Jag har hela tiden varit orolig för hur det ska gå för Volvo i kinesiska händer. Jag hade förvisso inget större förtroende för de amerikaner som mer eller mindre ryckte undna mattan för både SAAB och Volvo, dvs. GM och Ford, men kineser riskerar att bli ännu mer kulturkrock. Visserligen behöver Geely den svenska biten i varumärket, men hur länge kommer det att hålla, i synnerhet om konjunkturen fortsätter vara så svag som den nu är? Om det kan man bara sia.

Det senaste är tydligen att man sponsrar/stimulerar rosa bandet-satsningen, dvs. bröstcancerkampanjen den årliga. Som parentes kan man ju kanske inflika att det kunde vara på sin plats med en ”blå” kampanj också…generellt sett.

Alldeles oavsett olika specialserier m.m, ställer jag mig rätt frågande till den senaste tidens utveckling för Volvo, att man plockar bort tre serier (C30, S40 och V50) och ersätter dem med ovan visade V40. Denna kan omöjligen svara för en lika stor volym, vilket är viktigt för en tillverkare i denna tuffa bransch.

Jag tycker det är, som Jonas Fröberg skriver i en av sina krönikor i SvD nedan, tragiskt att så lite känslor av humanitär karaktär kan få lysa igenom i en sådan här situation. Att det ska vara så näst intill omänskligt att leda ett större företag som betyder så mycket för så många. Det är inte utan att jag fäller en tår för Herrn Jacoby idag, oavsett vad han har åstadkommit eller ej. Han lämnade en lysande karriär på VW, det har Jonas Fröberg också beskrivit, och vad händer nu? Oavsett vem som leder Volvo in i framtiden, om den finns, blir det ingen enkel resa. Möjligtvis en enkel resa till Kina om ni förstår hur jag menar.

Likväl som jag fällde ett par tårar vid den fina konserten på Musikplats Stockholm i lunchtid. Pernilla Andersson är en alldeles ypperlig låtskrivare och kompositör, och dessutom en alldeles väldigt mänsklig person, med glimten i ögat. Nu ska mina ögon få vila, önskar en god lördagnatt!

DN, DN2, HD, GP, GP2, SvD, SvD2, SvD3, SvR, SvT

Intressant?

Kina…Volvo…”jag rullar”…

Vi har ännu så änge två bilmärken i Sverige, eller möjligen ett och ett halvt pga produktionsstoppet i Trollhättan, men frågan är hur länge till… Det stora landet i öst satsar nu hårt för att erövra framtiden i västvärlden…

Det är ofta man ser nye chefen, tillsatt av kinesiska ägare, Stephen Jacoby leende på bilder från olika sammanhang, inte minst Frankfurtsalongen, varifrån jag dock inte hittar dokumentation.

Tyvärr tror jag att vi är på väg att tappa även Volvo till öster, blir något kvar på sikt, är det ”satellittillverkning” av logistiska skäl, och möjligen lite för att kunna säga att man är svensk. I övrigt gör jag mig inga illusioner….

Expressen, Expr 2, Expr 3, SvD, Svd2DN, DN2, DN 3,

Snipp, snapp, är SAAB-sagan slut nu?

I natt såg jag ett antal artiklar, och ett par nyhetsklipp om SAAB -som ”omväxling” kanske man kan säga?

Jag gör ingen hemlighet av att jag hela tiden hållit emot den negativistiska strömning som går genom media, gammal som ny, rörande SAAB. Delvis därför att jag varit i branschen av och till, delvis därför att jag sällan sett en verksamhet som har så många liv och en sådan enterpernörsdriven kämpaglöd. Man kan hävda att det är ”galna” ingenjörers lekstuga, folk med ekonomisk verklighetsfrånvänd blick m.m. Jag väljer att se det positiva.

Volvo har, ur rent svensk synvinkel, egentligen inte någon bättre sits. Jovisst, kortsiktigt kanske, men i ett längre perspektiv…Jag tror (mig veta) att det s.k. äktenskapet med Renault borde fått leva och utvecklas, inte minst med europeiska glasögon. Det fanns goda förutsättningar. Varken Saab eller Volvo har dragit någon nytta av att det blev amerikanskägda. Ganska lätt att konstatera.

Nu börjar dock även jag misströsta…produktionen står still -kardinalfel för en verksamhet, ingen produktion, inget att sälja, inga pengar in. Produktionsstopp är normalt i tillverkningsindustri, men INTE i fyra månader. Dessutom får underleverantörer inte betalt, de stoppar leveranser, ringar-på-vattnet-effekten blir enorm. Tragiskt, och mycket illavarslande. De krav som kommer från Kronofogden de närmaste två veckorna lär inte bidra med något positivt.

Jag tänker inte gå i någon slags polemik med dem som förföljer, åsiktsmässigt, Victor Muller och hans kompanjoner -se ovan kommentarer om ägare- men när styrelsen börjar höja sina arvoden UTAN att pengar kommer in via verksamheten, då drar även jag öronen åt mig. Har de kanske en hemlig kinesisk plånbok?

Jag tycker synd om dem som arbetar på Saab, oavsett nivå och funktion. De gör så mycket, skulle göra ännu mer om de kunde, men i nuläget verkar inte det betala sig. Visst kan man tycka att de ska söka jobb på Volvo som en del skriver, men hur länge håller det? Bättre än inget kanske, men jag tror att deras hjärtan klappar mest för Saab, ända tills företaget Saab klappar ihop helt och fullt.

OM det nu gör det.

SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, DN2, DN3, GP, GP2, GP3, HD, BLT, Expressen, Expr2, SvT,

Thomas B., Ankersjö,

Uppdatering 19/8, SvD,

Jag rullar – Jag mullrar…kinesiska äpplen på modet?

En apelsin betyder kinesiskt äpple, på nederländska heter det ”sinaasappel”, och kinesiska äpplen verkar locka de svenska biltillverkarna nuförtiden. Volvo har ju nyss blivit köpt av den kontinenten, och nu är SAAB på väg också, om det går som man tror.

Igår startade produktionen av Saab-bilar i Trollhättan efter sju veckors stillestånd. Om jag ska vara ärlig trodde jag denna gång mindre på att det skulle bli verklighet än tidigare. Just nu är jag bara glad, för jag tror och tycker att Saab borde få leva vidare oavsett att de flesta verkar tycka att man är för liten och att man måste ingå i en stor koncern. Vi såg ju hur det gick när Saab tillhörde GM, inte blev det någon särkilt lycklig konstellation.

Det finns en otrolig SAAB-anda och en sällan skådad uthållighet och optimism i Trollhättan, jag har sagt det förut, tänk om denna tåga fanns på fler ställen! Då skulle det ske många fler storverk än idag. Läs mer i nedan cireade artiklar, Ritva Kakki är et exempel på just det.

Samtidigt meddelas att Volvo PV ska nyanställa 600 personer, 250 i Torslanda, 200 i Olofström och 75 i Skövde och Floby. Dessutom anställer man 100 personer i Gent i Belgien. Allt detta är naturligtvis goda nyheter, och det är bara att hoppa att det ska hålla i sig.

Att våra svenska märken inte är svenskägda längre, råder det ingen tvivel om, däremot kan vi hoppas att de får fortsätta vara svenska i den bemärkelsen att ingenjörskonst, säkerhet och teknologi får leva kvar som kompetens här hemma i landet. Jag förstår inte varför man måste vara så negativt inställd till Victor Muller, holländare och driftig affärsman. Visst har han en del kvar att bevisa, men jag tycker nog han har bevisat minst lika mycket som Stephen Jacobi på Volvo och kineserna där.

Framtiden kommer att visa om det fortsätter rulla svenska bilar i världen.

SvD, ttela, ttela2, DN1, DN2GP, GP2, GP3, HD1, HD2, HD3,

Bränslet blir ständigt politiskt…

I dagens DN Motorbilaga skriver den duktige motorjournalisten Lasse Swärd om fenomentet skattesubventioner till olika typer av ekonmiska intressen, i detta fall rörande etanolen kontra den kommande miljödieseln, gjord av vår egna restprodukt från skogen, talldiesel. Swärd syftar på den debattartikel som finansminister Borg och miljöminister Carlgren skrivit i Göteborgsposten om framtida regler för tjänstebilar.

Hans poäng är just ifrågasättande av hur man lägger ut planeringen för bränsleförsäljning, vilka effekter det får på bilval osv. Jag citerar;

” Jag hoppas att miljardrullningen av skatte­pengar till etanolen lockar till framtida forskarstudier. En mycket intressant fråga att försöka besvara är hur etanolen år efter år kunnat ges sådana feta skatte­stöd medan talldieseln, gjord av svensk skog och med ypperliga miljöegenskaper, inte fått en enda krona. Hela projektet på 600 miljoner har finansierats av Preem och övriga partners.”

Tänk på alla pumpar som installerats över landet, tänk på de mackar som inte orkat med att leva vidare ute i glesbygden för att man krävde att de skulle investera i en etanolpump. Det är sådant som han vill att man ska studera i framtiden, i t.ex ekonomisk geografi.

Den typ av bränsle, talloljediesel som bolaget Preem börjar sälja idag, behöver ing särskilda pumpar, kan blandas med annat fossilt bränsle om så behövs, och är dessutom lokalproducerat, och kan aldrig anklagas för att konkurrera med livsmedelsproduktion, vilket etanolen ofta gör.

Jag har själv aldrig varit någon anhängare av denna etanolboom som funnits i vårt land under det senaste decenniet snart, inte minst för att jag inte riktigt kan få ihop bilden av att vara s.k. klimatsmart (fint ord) genom att köpa en bil som drar runt 30-40% mer bränsle än den klassiska bensinmotorn. Körbarheten är ofta sämre, jo jag har testat, och den har lätt att få problem vid kallt väder. (Har ju hänt långt ner i Skåne de senaste två åren…)

För tio dagar sedan var jag på ett seminarium i Fores regi där en studie om etanolens vara eller inte vara i tanken diskuterades, och jag kommer att ta upp den igen vid senare tillfälle. Lasse Swärd kommenterade sen så här.

Jag är själv på gång att byta bil inom kort, det jag frågar mig är om jag ska lyckas hitta en bil som kombinerar en positiv utveckling för såväl miljön, min egen bilbudget (plånboken alltså) som för  körbarhet och tillfredsställelse med den dryga investering det ändå handlar om. Jag lovar berätta om det också.

SvD, SvD2, Svd3, Helsingborgs Dagblad

Det forna (s)tatsbärande partiet bygger om?

Klockan är 23 enligt normaltid, men om några timmar tappar vi en timme till förmån för våren och sommaren…efter ett konferensdygn i Stockholms skärgård och på Ålands Hav med syfte att utveckla och förankra vår allianspolitik i Sollentuna, känns det som om jag borde ta vara på varje timme sömn jag kan få i natt…

Några andra som nog inte har så många timmar att förlora på att sätt spaden i marken och gräva på riktigt, är de som nu förmodligen festar på i det nya kongresshuset vid Centralen. Kanske medvetet att de valde denna korta natt!? Frågan är om de som i denna bild också har ett antal byggkranar och en stomme…men dåligt med innehåll? Baracker eller paviljonger som de kallas i t.ex. skolsammanhang, bör dock inte stå alltför länge…folk brukar ledsna på dem…

Jag ska inte recensera mer än att av det jag läst mig till ikväll, så är det tårar för Mona Sahlin, trots att hon varit så bespottad stundtals, och en enorm känslomässigt laddad tillställning där i stort sett varje närvarande socialdemokrat (utom möjligtvis Kjell Olof Feldt, f.d. finansminister, som också såg konturer av en stomme men inget innehåll…) lyriskt lovordade ”frälsarens” återkomst. Det är väl kanske det som är meningen med kvällens fest, att ingjuta mod. det behövs dock en aning mer substans i detta för att ge statsministern och Alliansen något att bita i när man tar sig an en opposition som vi så väl behöver i vårt land.

Jag återkommer senare i helgen, men många äro kommentarerna till detta partis utveckling, det parti som under många år ansågs som det enda ”stabila” regeringspartiet….undrar vad man ser det som idag bland ”vanliga medborgare”?

Jag borde även kommentera skeendena i SAAB igår, men det får anstå.

Önskar en god natt, även om den blir kort.

Kent, Mary, Tokmoderaten, Soilander,