Alla vill synas, men inte i sömmarna…

För en stund sedan gick första delen av den s.k. Mellon av stapeln…kan inte säga att jag blev särskilt imponerad…om inte SvT och herr Björkman passar sig finns det en överhängande risk att showen, eller vad man nu ska kalla det, överlever sig själv och möjligen blir ett barnprogram. (slut på elakheterna om den för ikväll)

För att göra en s.k. melodiradioövergång, – och det vet de flesta yngre inte ens vad det är längre, hua man har blivit lite gammal känns det som…- så handlar samhället mer och mer om att synas till varje pris. Mindre viktigt verkar vara vad som finns bakom fasaden. För helst ska sömmarna inte synas, med risk för att trådarna ska brista i minsta vindpust…

sömmarVad beror denna fixering vid att synas på? Varför har vi, enligt min mening, delvis importerat denna hysteri från stora landet i väster, som vi understundom älskar att hata så otroligt mycket? Jag har inget svar på den frågan, men funderar ofta över den.

Det skrivs mer och mer om hur vår industri sakta monteras ner och flyttas ut ur landet, till Kina, till Asien eller andra ställen. När jag var hyfsat ny i arbetslivet, pratades det väldigt mycket om ”de nya marknaderna” i öster, bl.a. Kina så klart. På den tiden, usch nu låter det så där gammalt igen, var Japan och möjligen lite grand Korea uppstickarna här i väster. Japan hade väl i och för sig mognat lite redan då, men att Kina skulle komma att ta över världsekonomin så till den milda grad som de har gjort på 2000/10-talet, hade nog ingen ( i alla fall öppet) insett eller pratat om. Då var det bara den enorma marknad som Väst kunde komma att satsa på och utnyttja till sin fördel. Nu vet vi att det inte längre är så. Väst har gått på knäna i flera år nu, delvis pga att man hamnat i bakvatten jämfört med Asien. Sverige  har inget eget bilmärke alls längre (fel förresten, vi har Koenigsegg!), låt vara att Volvo fortfarande sägs vara svenskt i god svensk blåögd stil.

Många med mig undrar vad vi ska göra alla, vad vi ska arbeta med i framtiden i vårt land. Hur ska vi se till att vår välfärd finansieras? Alla kan inte jobba med yta och fasad, några måste ”producera” också, dvs skapa intäkter åt landet.

Att, som en del säger, skapa jobb (via skattsedeln) i välfärden och vården, det ger förvisso möjligen fler som tar om hand om en åldrande befolkning (närmast de s.k. 40-talisterna som snart står på tur), och ev. inom skola och förskola. Men dessa jobb skapar ju inte nya skatteintäkter till landet. Bara om de ser till att andra kan utföra arbete som genererar nya friska pengar in till samhället. Först då skapas nya resurser till skattekistorna.

Att som andra säger, satsa på Arbetslinjen, och se till att människor kommer i jobb, är väl bra. Men till vilka jobb? Jag ser inte någon enorm tillväxt av jobb i någon sektor i samhället. Senast i veckan meddelades t.ex. att Norrköping tappar ytterligare arbetstillfällen inom industrin, som om det inte vore nog med Electrolux för ett par veckor sedan. Man kan inte leva på, i människors ögon, att det skapats 200.000 jobb sedan 2006. Det krävs annan retorik och handling. Det är inte lätt, men folk i allmänhet är inte dumma, det måste finnas någon substans också, inte bara fasad och språk. Att synas räcker inte.

Kvällen är sen och det är dags att knyta sig, men jag lär återkomma till denna fråga som har mindre med politik att göra än man tror. Det är en samhällsomvandling vi ser, som möjligen kan hjälpas på traven  att hamna rätt av politiken. Att politiker själva skulle skapa jobb, har jag svårare att tro. Förutsättningar, ja, men arbetet måste skapas av ett behov, verkligt sådant, som sedan tillfredsställs av företag som istället för att förbruka skattepengar, tillför dessa till landet. 

Mer verkstad och mindre snack, även om det inte behöver vara mekanisk verkstad…

DN, SvD, SvD2, SvD3, NT,

Alltid dessa pengar…mycket eller lite, spelar ingen roll.

Så kom ett radiobesked om att Eva Rausing hade hittats död i London. Direkt skriver folk om pengar, om rikemannafasoner och med ett slags förtäckt avundsjuka. Hur som helst kan man lätt konstatera att pengar oavsett inriktning eller liv är väldigt viktigt – för viktigt. Konsumtionssamhälle vi har, och det kräver sina män…och kvinnor.

Min vän Maria Åman, tillika min bloggkollegas fru, skrev häromdagen väldigt tänkvärt om pengar. Jag citerar ett kortare stycke nedan;

Att inte ha pengar är en dygnetruntsysselsättning. Det är en sorg. Och en verklighet. Omständigheterna som leder dit kan drabba vem som helst. Vägen dit är kort. Vägen därifrån är väldigt, väldigt lång.

Jag tycker det är mycket bra. Likaså är det ofta svårt att ha ”för mycket pengar”, att inte kunna göra av med dem. Fastna i beroenden av olika slag. Det tråkiga är att man knappast pratar om eller respekterar de svårigheter som pengar faktiskt kan ge. Det är betydligt mer ”politiskt korrekt” att prata om dem som inte har pengar i den mängd så att saker flyter på utan bekymmer.

Vi behöver inse att vare sig jobb eller pengar är någon självklarhet i dagens samhälle.

  • Den som uttalar sig om hur lätt en ”rik” person kan leva livet, behöver tänka en gång till.
  • Den som påpekar hur svårt en person med ”liten” inkomst kan ha det, bör också tänka över vad  den säger…Att vara ”fattig” är i dagens samhälles folkmun inte per definition detsamma som att leva under miniminivån. Konsumtionssamhället kan vara otäckt drivande.

Nu ska jag sova och drömma om en stabilare privatekonomi än den jag har för närvarande.

DN, DN2, SvD, GP, HD,

Pengar in, pengar ut…?

Pengar har alltid dragit till sig människor. Pengar har alltid givit makt. Pengar har alltid skapat avund.

Denna helg är det s.k. lönehelg. Ett fenomen jag aldrig riktigt förstått. Det kanske låter förmätet i vissa personers öron, men sedan jag blev ”självständig” och flyttade hemifrån, har jag observerat detta faktum. Köerna ringlade såväl på Systemet som på Posten, för att ta några exempel. Dags att skriva lite på Uppstuds…

Numera är det väl bankomaterna som står för rusningsplatsen istället för bank och postkontor (som ju knappt finns längre). Dessutom kan man svårligen passera en s.k. handelsplats utan att fastna i bilkö under en helg som denna.

Om man läser artikeln nedan i SvD, inser man att många människor i dagens Sverige lever ”ur hand i mun” när det gäller pengar, dvs. många har inga besparingar utan är helt beroende av att lönen kommer ”den 25:e”.  Om några råkar tro att jag själv inte vet hur det är eller känns att vara utan pengar, så misstar de sig. Jag har själv varit med om div. sinande källor när det gäller pengar, men däremot har jag svårt för ett beteende där man ”bränner” allt man har så fort det trillar in i plånboken eller på lönekontot.

Jag tycker det är både tragiskt och ledsamt att läsa om att så många människor i vårt samhälle inte har den framförhållning att de kan handla saker i slutet av månaden också. Jag anser att det är både 1) ett systemfel och 2) en slentrian som vuxit fram i Sverige genom åren.

1) Jag tycker mig se att det, trots en numera alltmer skiftande arbetsmarknad, anställningsformer av olika slag m.m, finns en kutym om att ”lönen kommer den 25:e”.

Inget kunde vara mer fel idag, och i vissa fall tycker jag det är rent av diskriminerande mot alla dem som inte får lönen eller sina ersättningar då, att så flagrant skylta med lönedag i media som radio ofta gör t.ex. Det finns för det första ett antal företag och myndigheter som inte betalar ut lön förrän den 26:e eller den 27:e i månaden. Sedan finns alla egna företagare som sliter som ”djur”, men inte har någon riktig lönedag. Går det bra, kan de ofta ta ut lite pengar när som helst, men går det sämre kanske de inte kan ta ut lön eller ersättning alls vissa månader.  Så har vi alla arbetssökande, sjuka eller på andra sätt bidragsberoende. De får definitivt inte lön den 25:e.

2) Den slentrian jag syftar till, är att man som människa inte har koll, inte har uppfostrats till att ta eget ansvar för sin ekonomi. Det finns inget värre för många än att behöva be om hjälp, och då i synnerhet ekonomisk sådan. Ändå sker detta ofta i dagens samhälle. Det finns ett antal olika anledningar till det, men i många fall tror jag det skulle kunna undvikas. Hjälp människor till självhjälp, behandla dem inte som misslyckade individer för vilka det endast återstår förmynderi och att se nedlåtande på.

Så har vi en annan sida av detta fenomen, lönehelgen. DN tar upp det här, och jag kan inte påstå att jag sett samma tendens i Centraleuropa. Min bäste franske vän, kom en sådan helg för några år sedan och hälsade på med sin mellandotter, tillika min guddotter. Han var chockad över ur det såg ut på det pendeltåg de kom hem till mig med, och Julia var rädd. När spriten går in går förståndet ut, brukar ju de som inte tycker om alkohol säga. Men ska det behöva var på det här viset århundrade 2100?

Ämnet lön och pengar finns det anledning att återkomma till, inte minst ur den viktiga sysselsättningsfrågans perspektiv. Den senare sidan även den, trots att den nog är delvis kulturellt betingad.

SvD

Intressant

Pensionärsskatten-finns den?

Ett modernt ord inom debatten om svenskarnas ekonomi har uppstått under den mandatperiod som snart går mot sitt slut. Socialdemokraterna, inte minst med Tomas Östros som pådrivare, har bestämt sig för att förleda människor i tanken för att de ska tro att pensionärer betalar en särskild skatt som andra inte betalar.

Det är tyvärr ett praktexempel på hur man (S) under decennier fått bestämma vokabulär och agenda i svenskt samhälle. Utan att polemisera för mycket, hoppas jag att den tiden snart är definitivt förbi. Svensk demokrati mår bra av att man försöker använda ett rent språk. Klyschor kommer alltid att finnas, men för att landets invånare ska kunna fokusera på sina egna liv så enkelt som möjligt, ställer det ändå vissa krav på hur de styrande använder språket.

Nå, är denna skillnad i skattetabell verkligen en ”skatt”?

Om man anser att en pensionär ska finnas på samma skatteskala som en som arbetar och är i medelåldern, kan man säkert kalla den så. Det skulle i så fall innebära att man också tog bort den särskilda skatteskala som sedan länge finns för personer över 65 år.

Vad Alliansregeringen gjort, är att man successivt byggt ut ett s.k. jobbskatteavdrag (visst även det en ”klyscha”) som innebär att alla som yrkesarbetar får en lägre skattesats. En skattesänkning riktad till de som arbetar och bidrar till att betala in sociala avgifter och skatt till den gemensamma välfärden genom arbete.

Denna skattesänkning gäller alltså inte dem som uppbär någon form av inkomst från socialförsäkringssystemet som pensionen räknas till. Viktigt att komma ihåg att detta även gäller andra former av ersättning som arbetslöshetsersättning, sjukersättning osv.

–       ”Men pension är ju uppskjuten/inarbetad lön”, säger ju framförallt oppositionen för att få jobbskattereformen att framstå som orättvis, och inte fokusera på det den faktiskt syftat till uppnå; en stimulans till dem som arbetar ”vitt”. Jobbskatteavdraget som är riktat mot alla låg- och medelinkomsttagare gör det mer lönsamt att arbeta. Vid valet 2006 var det över 1,5 miljon människor i arbetsför ålder som inte jobbade alls eller så mycket de egentligen ville.

Ja, det  stämmer att pension är inarbetad lön, huvudsakligen inbetalad genom s.k. vanligt arbete. Vad man ska komma ihåg är att de flesta av oss får också en lägre inkomstskatt när det är dags att ta ut pensionen. Här har alliansregeringen också förstärkt pensionen genom att höja grundavdraget för dem som är över 65 år;

Den första grundavdragshöjningen gjordes 2009, den andra 2010.

Den första januari 2011 kommer grundavdraget att ytterligare höjas för pensionsinkomster. Pensionärer har alltså fått sänkt skatt i tre steg. (För en pensionär som har 15 000 kronor i pensionsinkomst per månad innebär de tre förhöjda grundavdragen en skattesänkning om cirka 6 900 kronor per år.)

Den s.k. arbetslinjen (ja en ”klyscha” till) är viktig för oss i Moderaterna och Alliansen. Alla som kan och vill ska också ha möjlighet att arbeta, även för pensionärer och äldre ska det bli mer lönsamt att jobba. Det förenklade jobbskatteavdrag som regeringen infört är särskilt gynnsamt och riktat mot den som är äldre än 65 år, den särskilda löneskatten (drygt 24 procent) som arbetsgivare tidigare betalade har tagits bort.

–       Ja men varför ska man jobba som pensionär?

Jo därför att i takt med att befolkningen blir allt äldre och friskare, behöver vi en långsiktig jobbpolitik som kan klara av att trygga höjda pensioner och en god äldreomsorg. När fler arbetar hjälper det till att hålla ekonomin igång och att det finns pengar till de olika trygghetssystemen och välfärdssatsningar.



Desutom besitter äldre stora kunskaper som är viktiga för samhället, och för att behålla fler äldre på arbetsmarknaden genomför regeringen flera reformer för  att behålla och nyanställa äldre medarbetare över 65 år.

Sverige står inför en demografisk utmaning och det är därför positivt om fler jobbar längre.



– Men varför sjunker pensionerna i år?

Jo, eftersom så gott som alla svenska ersättningssystem i Sverige är kopplade till olika s.k. prisbasbelopp, följer de den ekonomiska utvecklingen i landet och världen. Alltså sjunker även andra kostnader för medborgarna som är kopplade till basbeloppen, vissa saker blir alltså billigare.

Nedgången i världsekonomin påverkar det svenska pensionssystemet eftersom utvecklingen av pensionerna är kopplade till hur många som jobbar. Den automatiska justeringen finns för att inte systemet ska betala ut mer än vad som är långsiktigt hållbart. På så sätt förhindras att ett skuldberg efterlämnas till kommande generationer.



Viktigt att komma ihåg i den diskussionen är att denna automatiska balanseringen är en oerhört viktig del i pensionssystemet som både Allianspartierna och Socialdemokraterna har varit med och beslutat om i parlamentarisk enighet.


Slutsatsen blir att någon regelrätt pensionärsskatt inte existerar och att även pensionärer gynnas av reformer som genomförts, både indirekt genom att andra arbetar mer, och genom höjda pensioner och lägre skatt om de själva väljer att arbeta extra.

Läs om olika turer i SvD1, SvD2, Göteborgsposten,  GP2, Sydsvenskan, Trelleborgs Allehanda, DN

Bloggar om detta gör Den hälsosamme ekonomisten, Lotta i Örebro, Mina Moderata Karameller, Linander Tycker, Mikael Andersson i Tingsryd,  

Har letat bland S-märkta bloggar, men möjligen är det ett svårförklarat ämne…, men jag har i alla fall inte hittat någon direkt utförlig förklaring till varför de tycker att det är en skatt.

”Viktigt med p’ocenten Helge”…eller ”Grannen rik på din bekostnad”?

Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik”, är en strof ur den numera 32 år gamla slagdängan med Lill Lindfors. Vi som egentligen inte vill kallas medelålders {men är det}  slås tydligt av hur mycket musik som lyssnas på av ungdomar idag, också spelades när vi var barn och unga på 1970-80-talen.

En annan klassiker som förmodligen inte är lika känd bland yngre idag, var ju TV-programmet Nöjesmassakern, (programmet sågs som mest av 4,7 milj. svenskar…rätt ofattbart!) där bl.a Sven Melander och Jon Skolmen huserade. Ett av deras inslag var det om p’ocenten Helge, och hur man skulle se till att maximera alkoholnyttan.

Per Gudmundson tar idag upp ämnet som debatterats mycket de senaste dagarna, dock tror jag inte att det är uteslutande ett Stockholmsbekymmer. Skärgård, Göteborg, Västkusten och Öresundsområdet tror jag ofta kan drabbas lika hårt.

Vad har nu allt detta med rubriken att göra?

Jo, när det gäller att ha hack i skivan, [vinyl, CD, eller MP3/4 spelar ingen roll, hacket är lika irriterande], verkar Vänsterexperimentet ha hakat upp sig rejält på att ”de som har lite mer, ska betala lite mer”…inte tar hänsyn till s.k. ”vanligt folk” alls längre, utan kläm åt så mycket det går!

Citerar Thomas Östros ur artikeln, 

Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros tycker att det är rätt att Göran Hasselskog ska betala mer i fastighetsskatt. Han pekar på att han betalade ännu mer med den gamla fastighetsskatten (i Göran Hasselskogs fall 34.000 kronor).

– Jag tycker att det är rimligt att vi har ett system som innebär att villor som har ett taxeringsvärde över 4,5 miljoner är med och bidrar lite till. De här resurserna kommer att behövas för att klara jobb och välfärd.

Jo, men Östros…om nu denne Göran bott där i decennier med sin familj, betalat sina skulder och gjort rätt för sig, barnen har flugit ut osv. Göran har inte ”tjänat” något på huset, men värdet och taxeringen har stigit hela tiden pga av det som skett med småhusmarknaden under många år. Ska Göran ändå betala mer då?

Det Östros m.fl. blundar för, är vi faktiskt har, sedan många många år och än idag, ett system där människor som tjänar mer, också betalar mer till samhället. Ett s.k. progressivt skattesystem. 

(”Egna hem”  Thomas Östros, har du hört den termen förut?).

Den dag Göran ska sälja huset för att han, som han säger, inte orkar sköta det, kan han tänkas tjäna något på det, och då ska han ju också betala reavinstskatt.

Men nu? Hur ska han betala den nuvarande kostnadsökningen? Ta lån för att betala skatt, som Miljöpartiets ekonomiska talesperson Mikaela Waltersson föreslog helt allvarligt häromdagen?

 Är det rättvist att någon kapitalstark person eller företag tränger ut vanliga människor från sina hem?

Varför ska förresten ett hus vara skattemässigt billigare att äga på landet än i tätort?

Nej man blir inte rik på grannen som köpt eller sålt huset procentuellt dyrare än en själv, men det påverkar ändå taxeringsvärdet. Så viktig kan aldrig procenten tillåtas bli!

Låt detta förslag också bli en bricka i att Alliansen får fördel i valet!

Se även Edvin

”Luftslottet som sprängdes”…eller när ekvationen inte gick ihop?

Dagen har varit en intensiv sådan, och denna vecka är ”inte att leka med” som det brukar heta, massor av saker som ska genomarbetas, passas in, ordnas osv.

Jag tror det är få som undgått att höra talas om godis i form av kakaomassa, så därför lämnar jag den diskussionen därhän ikväll. Det finns en ”bulk” av saker att skriva om, och den får jag beta av vartefter. Däremot möts jag av en nyhet jag inte sett eller hört om -lär tydligen vara Rapports, och då var jag inte i närheten av en TV: den oeninga vänstern är enig om att införa en ny förmögenhetsskatt står det i media, speglat via TT. Jaha, är det någon som är förvånad efter den vidöppna plånbok som visats de senaste dagarna, trots trubbel med vissa inställda presskonferenser? På något sätt måste ju erbjudanden betalas och finansieras, men det verkar inte som man på vänsterkanten minns sin f.d. ledares ord och skrift;

”Den som är satt i skuld är icke fri”

Denna term pratar man relativt tyst om, att det skulle vara sunt med reda i statsfinanserna, och man INTE ska låna dessa pengar.

Den ekonomiska talespersonen (MP), Mikaela Waltersson, uppger att denna skatt ska ge 4 miljarder kronor. Frågan är om det ger något verkligt klirr i kassan, och om resultatet vet vi ännu inget. Ökar man skatten på förmögenhet, minskar ofta dessa personers vilja att spendera sina pengar. Vänsterkartellen vet själva heller inte hur ”skatten ska utformas”… vad man vet är att ”den inte ska vara vara en inkomstskatt”, utan skatt på kapital eller konsumtion…som vanligt ska frågan ”utredas”.

Återigen har man visat brist på ledarskap och en önskan om att föra väljarna med bestämhet bakom ljuset- så att man slipper komma med obehagliga svar före valet. Om Waltersson möjligtvis har missat det, har vi faktiskt redan en skatt på konsumtionen…den stavas moms.