Le temps, des moustiques, et les Quais de Paris (La Seine). Väder, mygg och Paris kajer…

Eh ben..on y va. (”okej..då åker vi”…)

Det blir inte det inlägg jag tänkt publicera ikväll, för många andra måsten har klarats av, och skönt är väl det…Lite lugnare sinne när man ska ta sig an de Norrländska vidderna några dagar (och nätter).

Nu har jag studerat vädret några dagar, och riktigt så illa som i SvD-artikeln nedan är det nog inte. Högsommarvärme tror jag inte vi får, utom möjligen i Kalixälven-området och i Luleå. Den som lever får se, och uppdateringar kommer.

Några andra som suktar efter sommar, är fransmännen, åtminstone de som bor norr om den s.k. vattendelaren Loire. Det är rätt märkligt hur denna flod

-utomlands heter det aldrig älv, utan flod, förklara det för mig…-

ofta sätter en gräns genom det franska landskapet. På södra sidan kan det vara riktigt varmt, samtidigt som det på sin höjd är skakig svensk sommar på norra sidan, där även Paris ligger.

Sedan några år har Paris borgmästare låtit anlägga konstgjorda stränder längs kajerna, till rätt höga kostnader glunkas det, för att soltörstande parisare ska kunna njuta av sommaren. Nu är det tydligen en del som funderat på att ta av sig lite för mycket av kläderna där, vilket föranlett polisen att varna för böter. Man får f.ö. inte gå i badkläder någonstans i Paris, utom vid stränderna. Annars kan det bli väldigt dyrt.Enligt artikeln väntar de solsuktande parisarna sig värmebölja nu, men enligt vad jag kan se vår sajt resp.norrmännens, så tror jag inte så mycket på det.

I helgen blev det i alla fall bad i Stockholm, närmare bestämt i Eriksdalsbadet, med hela 400 meter simmade. Bra som början efter många års uppehåll i distanssimning. Bonne nuit och fortsätt leva sommarmånaden augusti utan att prata om höst…

SvD, Skånska dagbl.,

Väder, mygg och Norrland.

Så här på fredagskvällen sitter vi och ser på en komedi, en film om en semesterresa i Grekland…Den tre år gamla ”Min stora feta grekiska semester”, har en charm som jag tycker är rätt ovanlig i den typen av filmkategori. Den amerikanska titeln ”My life in ruins” är klart mycket bättre, men att förstå sig på hur man sätter nya filmtitlar i översättningar är inte alltid så lätt…

Lite märkligt att man visar en sådan film nu, mitt i EU-krisens oro, Greklands dåliga rykte i media, osv. Samtidigt har vi läst att svenskar passar på att åka till just Grekland i sommar för semester, sol och bad. Den svenska sommaren har ju inte erbjudit vad vi svenskar egentligen vill ha på sommaren, stabil värme och sol.

Nej, fukt och mygg och andra otrevligheter har många beklagat sig över i år. Jag får tillstå att det var ganska olidligt när knotten satte fart i Hälsingland, vissa stunder för två veckor sedan.

Nu bär det snart norröver igen, men denna gång ända upp till Nordkalotten, och det ska bli riktigt trevligt, trots att midnattssolen numera lyser med sin frånvaro ( såg på SMHIs hemsida att Abisko just nu tappar 9-10 solminuter per dygn…) och att temperaturen plötsligt får för sig att falla när vi ska dit.

Nu ska jag för första gången i mitt liv få åka nattåget upp till Norrbotten, har valt att kliva av i Luleå av praktiska skäl, annars hade jag gärna åkt ända till Narvik. Jag kommer heller inte att åka på nya Botniabanan om jag läst tidtabellen korrekt…

Detta gör jag ungefär 30 år efter att mina franska kompisar gjort resan och älskat den. Jag har varit däruppe och njutit förr, men då medelst flyg till Kiruna och bil resten av sträckan. Jag hoppas att tågen ska fungera (mer vana än undantag att få rapportera om sena Norrlands-nattåg när jag jobbade på Sveriges Radio…) och att det blir en resa i rum som ger en känsla av vårt avlånga lands charm. På återhörande om just dessa bitar.

DNSvDGP, HD,

Dagen då man slits mellan allvar och önskan om fortsatt avkoppling…

Onsdagen den första augusti 2012. Min månad, den sista sommarmånaden enligt normal ”sägen”. Jag vill gärna fortsätta att supa in sommarkänslan, koppla av,

avkoppling

som i viss mån inte infunnit sig i  år…jag fick det senast för en timme sedan bekräftat av min far som har hemvist västra förorterna till Paris.

”En konstig sommar, kallt och regnigt ena dagen för att nästa dag bli varmt och skönt, antagligen för att man inte ska misströsta…”

allvaret….

Det må vara hur som helst med det, augusti är också månaden som i Sverige brukar innebära att allvaret knackar på dörren. Möten finns på agendan igen, och man förväntas vara närvarande, även om man är ”frånvarande”.

Idag har det debatterats mycket om Vattenfalls framställan/sondering om att bygga ny kärnkraft igår. En fråga som jag m.fl. anser vara mycket viktig för framtiden, och dags att inte längre begrava i någon utredning som Johan Westerholm skriver. Energisituationen är en ytterst viktig faktor för både näringsliv och samhälle i vårt land. Dvs. vår möjlighet att fortsätta skapa välstånd och arbete i vårt land.

Det finns egentligen inga enkla lösningar på den, förutom att försöka ändra livsstil, göra det bästa möjliga och fortsätta utveckla alternativ, samtidigt som vi fasar ut mindre bra befintliga sorter med förnuft. Förnuft är faktiskt något jag efterlyser hos flera olika grupper och aktörer. Politisk pajkastning kommer inte att lösa denna fråga heller, bara en seriös inställning till frågan kommer att kunna utveckla och säkerställa Sveriges relativa oberoende i energifrågan.

Den andra stora allvarsfrågan, gäller Tillväxtverkets liv och leverne. Om det finns mycket att säga, men jag nöjer mig ikväll med att citera ledarbloggen på SvD, som väl inte borde vara särskilt upplyftande att läsa, vare sig för minister eller för generaldirektören själv. Hur det än står till med denna karusell, funderar jag lite över hur olika proportionerna kan vara…Ibland tycks det här med skalor vara väldigt heterogent…

SvD, SvD näringslivDN,

Sommar, sol(?), eftertanke, vänskap, upplevelser.

Idag är det näst sista dagen på den andra sommarmånaden juli. Om ca 36 timmar är det augusti och lite mörkare för varje dag som går…Många tycker att det börjar bli höst, men inte jag – för jag är själv augustibarn. Jag upplevde inte att vara född i sensommarmånaden som så vanligt när jag var barn på riktigt, men jag har lärt känna fler augustibarn i vuxen ålder. En trevlig ”ras” 🙂

Under de senaste tre veckorna har jag funderat en hel del, och reflekterat över vårt ”speedade” samhälle allt mellan pensdeldragen på uthuset i Hälsingland, cykelturen till stranden, kasten med spöet i båten… semester…smaka på ordet. En självklar rättighet, eller? Det är i sommartider ganska, för att inte säga väldigt vanligt att ta sin semester för given. ”Jag ska ha mina fem veckor”, säger man och tänker inte på hur lyckligt lottad man är.

Egna företagare, arbetssökande, projekt- och visstidsanställda, har i allmänhet inte den förmånen. Att bara bestämma när man vill vara ledig med full lön, för det är vad semester handlar om. Ledighet med full ersättning, och lite till. Nu kommer några säkert direkt att reagera med reptilhjärnan, och ifrågasätta mig, missunnar jag dem att få ha sin semester? Nej, absolut inte, men jag skulle önska att man lite till mans värderade den mer, respekterade lite mer att det faktiskt finns människor som inte kan eller har möjligheten eller rättigheten att ta semester. En form av utanförskap på moderna svenska.

För sådär dryga tjugo år sedan, i början av min yrkeskarriär, fick jag ofta ”aha-upplevelser” på semestern av hur mycket bra idéer jag kom på…det handlade just om reflektion, bearbetning och kreativitetsförlösande tillstånd. Läs artikeln nedan i SvD. Jag vet att det kan fungera även under ”arbetsterminen”, dock i mindre format, ungefär att jämföra med mikrosömn, eller ”powernaps”, återigen modern svenska…

Vänskap har också en oerhört helande effekt på människors själsliga tillstånd och välbefinnande. Det har jag också märkt de senaste veckorna, med början kring midsommar och Almedalen. Att verkligen ta sig tid, vara ”här och nu”, inte bara rusa vidare utan att egentligen ta in vad ens vänner och bekanta pratar om eller har för sig. Utan vänner är man ganska ensam, inte minst när det blåser snålt, och det gör det alltid någon gång i livet. Med vänner kan man uppleva saker. Med vänner kan man ”lösa” världsproblem och inse att man inte är så ensam om sina funderingar egentligen.

Jag tror, och har oftast lyckats med det, att man ska försöka hålla fast vid eller återfinna sina vänner. De flesta blir överlyckliga över en återupptagen kontakt. Att inse att banden faktiskt betydde något. Om det kommer jag att berätta mer om i annat inlägg. Jag tror också att det är viktigt att stå upp för sina vänner, även om de begått något misstag eller agerat på ett sätt som man själv kanske inte hade gjort. Människor är olika, det är charmen också, men människor vill alltid ha bekräftelse och uppskattning, det är liksom inbyggt i generna.

Värdera det du har, jaga inte bara mer, nytt och annat. Inse att tiden är begränsad och att det du slarvar bort idag, kommer inte nödvändigtvis tillbaka. Det är lätt att börja använda klyschor i den här typen av resonemang, och det tänkte jag låta bli. Jag önskar en god natt och avslutar istället med det för mig fina ordspråket

”Att skiljas åt, är att dö en smula”…

SvD, DN, HD, Skånska Dagbladet