Juli och så kallad högsommar… ”Det blåser i träa’ ida'”…
När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör växer det sly överallt…
(Dikt av Göran Thunström)
Ingen krönika ikväll, men en lätt sömndrucken insikt om att…här är det skönt.
Så här vackert är det inte nu, på tok för milt, men landskapsvyn finns här.
Nio veckor sedan sist, alldeles för länge…men kanske var det meningen….att rensa ut 2019 först.
Året med så många bekymmer och slitsamma ageranden för att komma framåt
Konstaterar ikväll, efter en rätt fin färd i januariljus, att
Hälsingeriket…det tar emot en även när man är så ohemult utarbetad oich trött som jag känner mig efter året 2019. Nu ska jag inta viloposition och njuta av tystnad.
Ja, 2020 blir ett bättre år. På återhörande snart igen!
Väl anlända till det vackra berget, i Bässjö som det uttalas lokalt, genom dalgången ni kan se nedan på en av mina redan publicerade bilder, fascinerades jag av hur rätt jag kom till parkeringen.
/Mitt lokalsinne är som en karta, kanske är det därför jag alltid gillat geografi, eller så är det tvärtom, jag har genom mitt geografiska intresse, tränat mitt lokalsinne. Jag har ibland kallats epitet som brevduva odyl. Har jag en gång varit på ett ställe, hittar jag oftast tillbaka…Blir jag däremot nersläppt ”i blindo” någonstans, kan det ta rätt lång tid innan jag får kompassen rätt och riktig. Det senaste praktexemplet på det är Umeå som jag mig veterligen aldrig rest till utom från luften, och första gången mitt i mörka vintern, och det har tagit mig åtskilliga gånger innan jag äntligen kommit underfund med geografins väderstreck…/
Efter denna lilla filosofiska omväg, s det kände srätt märkligt att efter säkert +/- 35 år hitta mer eller mindre rakt på parken. Visst jag har åkt förbi Bergsjö sedan dess, men inte besökt Hundskinnet.
Då vi förhandsbokat biljetter via näthandel -långt från dåtidens system☺️- var det mycket enkelt (så länge telefonen var laddad) att få sin stämpel innanför handleden och trava in i den värmande solen.
Arrangemanget var snyggt, en strikt inhägnad gårdsdel för förtäring, lokalproducerat det mesta och Helsinge Ångbryggeri-bussen stod som en stängselvägg. Jag blir glad när jag ser så välorganiserad och dessutom trevligt genomförd enkel restaurangverksamhet. Utanför inhägnaden fanns kaffevagn, kiosk och lite annat. Hälsingevind hade dessutom som lokal sponsor en av länets bilhandelskedjor som fanns på plats för såväl demonstration och tävling. Att man sedan delade ut muggar med popcorn hela kvällen var inte mindre värdefullt, kreativ företagsamhet.
Efter en trevlig stund i mycket värmande kvällssol, började den musikaliska delen av kvällen, Sofia Karlsson, en mycket skicklig musiker som tillsammans med två ytterst kompetenta kvinnor utformade ett ”förband” som Sofia Karlsson själv blygsamt kallade det lite senare. 
Lugn musik, med lika stränginstrument, vacker sommarkväll, mitt hälsingehjärta blev mer och mer känslosamt. Solen stod först så högt -klockan 19:45/fascinerande- att det blev motljus mot scenen i vissa vinklar, också påpekat av huvudpersonen. Det störde dock mest fotograferande.
Efter nästan en timmes spelning, misstänker att den yngre publiken tyckte att det var lite för långsam stil, blev det dags för första mellanakten, med trollkonstnär främst just för den nämnda delen av de närvarande.
Därför lämpar det sig för mig att göra likadant här, jag formar en trilogi av denna underbara hälsingekväll.
Fortsättning följer….
Första dagen i ”Riket”.
En dag då vädrets vindar blåste åt rätt håll, dvs nästan inte alls, eller från sydväst. Min brorson och brorsdotter skulle göra en kort s.k. roadtrip över dagen till gamla barnbenstrampade marker, besöka en känd keramikverkstadsbutik i trakten, och helst Gränsfors bruk (smide av yxor och andra saker). Sedan hälsa på här vid Norra Dellen. Jag var skeptisk rörande tidsramar från början (enkel resa ca 350 km) och hade erbjudit övernattning, vilket de villigt tackat ja till, jag menar första gången de besökte huset sedan ”farmor och farfar” hade det.
Dagen inleddes med gräsklippning efter tre veckors frånvaro, pyssel med diverse småsaker och lunch under den av mina föräldrar planterade linden på gården i väntan på besöket. Det visade sig att brorsbarnen börjat dagen med bilbyte pga ett punkterat däck vid avfärd. Pappas (bror alltså, på semester vid Medelhavet) bil fick hastigt och lustigt ”lösas ut” från Södermalm och resan blev fördröjd i tre timmar, nästan tiden det tar att komma hit, så Gränsfors inställt.
I väntan på deras ankomst, promenad ner till Norra Dellens nordligaste spets och där, vid hamnen, träffade vi gamla grannar från barndomen i Iggesund, den ena yngsta dotter till en av pappas gamla kollegor på bruket och numera ofta i byn och deras hus här, och den andre en gammal klasskamrat till mig, båda med respektive. Det blev spontankaffe vid rastborden i hamnen och trevligt samspråk, gamla minnen radades upp. Lite framtid för byn hanns också med, och plan för träff imorgon. Vi var ju på väg till Bergsjö och ”Hundskinnet”, dvs folkparken där jag som 20-åring introducerat några av mina franska kompisar till varannan damernas, med skräckblandad förtjusning. 😂 Ikväll var det Hälsingevind som skulle ha sista stoppet på landsskapsturnén där.
Vi fick erbjudande om efterfest i övre delen av byn, trevligt, men jag insåg att det inte skulle bli tid för det efter hemresan genom skogen och över de grönblå bergen som skiljer Dellenbygden från dalgången där vattendraget skurit genom norra Hälsingland och Bergsjö. Den ena källan finns långt uppe i nordvästra hörnet av Hälsingland, nordväst om Hassela, Kölån, den andra ”tarmen” rinner upp in de sydligaste delarna av Medelpad, i Storulvsjön mellan tre naturreservat, sydväst om Stöde. Vattendraget speglar ”de två bergen” som finns beskrivna i låtarna av Engmans kapell, och heter där kyrkbyån, som rinner rakt igenom Bergsjö mellan Älgeredssjön i nordväst och Kyrksjön i öster, för att leta sig ner mot kusten och Strömsnäsbruk vid Bottenhavet.
Den kortaste resan från oss, är ca halva vägen jämfört med att åka bättre vägar, via Hassela eller Ilsbo, men tar ändå ca 30 minuter för 30 km. Utsikten från ”Hundskinnet” är bedårande, även om den nog inte kan konkurrera ut vyn över Dellensjöarna.
Fortsättning följer….
Sitter och filosoferar, ett lugn har inträtt i sinnet, trots att jag har jobbat fyra dagar i sträck, efter flera veckor med mindre av den varan.
Hjortron
Lugnet kommer nog från det faktum att jag nu ska vara ”ledig” igen, över helgen och in i nästa vecka. Att jag varit ledig från absoluta måsten under andra hälften juli. Lugn måste ofta mogna fram, precis som de bär på bilden här ovan. Omogna smakar de inte alls bra. Omogenhet är tyvärr något vi har alltför mycket av i dagens samhälle.
Jag är augustibarn. Jag har alltid gillat den månaden. På många sätt. Det är en mogen månad. Visserligen kallas juli/augusti rötmånaden, men sköter vi det hela rätt, har vi i augusti nått fram till att sommaren mognat, men inte vissnat. Bär (utom jordgubbarna då möjligen) och frukt tar form och kan skördas. Den värsta hetsen inför sommaren -då allt ska tas igen efter den mörka tiden- har lagt sig. Vissa kanske t.o.m har blivit lite mätta (ve och fasa) på att må bra och njuta.
Samtidigt har vi ännu inte nått fram till hösthypnosen, för att inte säga depressionen. Med det menar jag inte att höst bara är pest och pina, men hösten är ett annat kapitel. Den behandlar jag inte idag.
Detta vårt nordiska arv blir ännu tydligare när man som jag bott längre söderut och upplevt både och.
”Sommaren är kort”, som väldigt många minns som en låt som alltid plockades fram i sommartid. I år har jag dock inte hört den alls nästan… Tomas Ledin, vet även yngre människor vem det är. Ikväll råkade jag ramla in på ett program om när just Tomas Ledin, bördig från Sandviken i Gävleborg, fick ta sig an sina favoritlåtar långt nere i Medelhavet. Det vackra San Michele på Capri. Jag hyser väldigt stor respekt för Tomas Ledin. Jag upplever honom som genuin och äkta. Visst, artist men äkta. Det sken igenom i detta program där han reflekterar tillsammans med programledaren över hur hans musik formats och tagit intryck av andra. (Se det på ”Play” om ni kan)
Den här sommaren, liksom den förra faktiskt, har inte varit, och är inte som många andra. I vår globaliserade värld kanske vissa inte reflekterar så mycket över det, man reser ju ändå ”hej vilt” över jordens alla klimatzoner. När sommaren väl tar slut, för det gör den till slst, har vi dels haft en längre sommar än många kan minnas. Vi har också haft skogsbränder som knappt ens Medelhavsländer känt på, eftersom vi har en annan typ av natur. Vi har fått lära oss att vi inte är skyddade från naturkatastrofer som vi ofta antagit ”inte händer här”. Mitt Hälsingland där jag som ung fiskade med min far och mina franska kompisar har stått i lågor i en omfattning som är svår att ta in.
Jag efterlyser nu en hyfsad och mogen ton i debatt och samhälle när svallvågorna sakta lägger sig och går över i det som ska bli vår framtid. Ingen vinner på kortsiktig upptrissad intill falsettliknande tonart för att ”slå på andra” och visa sig på styva linan.
Jag vill att vi alla ska kunna visa upp lite mer mognad och eftertanke för vårt klot och samhälle, för att nå längre i en lyckad framtid som genuint sträcker sig lite längre än ”våra barn och barnbarn” som det brukar heta. Jag vill ha äkta vilja att åstadkomma något som sträcker sig längre än att i förtäckt skepnad försvara sin egen taburett och välbefinnande.
Kommer det att uppfyllas? Ärligt – jag vet inte. Men jag kommer att drömma moget om det de kommande dagarna och nätterna, när jag tänker fortsätta uppleva vårt fantastiska land.
En på sina sätt omtumlande resa upp till Hälsingland, med den ”Murphy’s Law”-betonade varianten. Planerad avfärd från Uppsala var kl. 15.00 ca, avresan kom igång med hyrbil via Assistansbolaget och Hertz Upplands Motor (tack) kl. 18.30.
Nåväl, fram kom vi och hela och rena, men i normal hlegtid, dvs. lite sent. Mycket snö kvar i förhållande till Mälardalen, men isigt och mycket skare.
Det blir inte mycket mer skrivet idag, återupptar författandet imorgon med lite frisk luft i sinnet.
Inlägg #6 i #Blogg100
Blev igår övertalad av en god väninna att hänga på bloggtemat ”Dagens rubrik”. Hon hade hittat en lista i någon bekants blogg, och varför inte tänkte jag. Jag har ju tappat farten lite i eftersvallet av val och annan hets i höst.
Första temat ut, är
”Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.”
den första november med regn, rusk och blåst. Stor skillnad mot det vackra vår och sommarljuset i Hälsingeriket. En dag som denna får man ta tillvara på med handling, fixa småsaker och bjuda in goda vänner till middagen.
Jag kommer att varva rubrikliste-teman med andra saker som ligger mig varmt om hjärtat att utrycka.
För första gången på jag vet inte hur många månader har jag idag läst ut en bok, kändes oerhört skönt och befriande. Jag njuter av att läsa böcker när jag kan läsa när jag har lust och inte fem sidor innan jag somnar… Som ung kunde jag ligga och sträckläsa böcker på natten, läste bl.a. Fogelströms Stockholmsböcker på det sättet, och jag tror även att George Orwells ”1984” passerade mina ögon så första gången jag läste den. Trotsigt nog gick det nog ut över skolarbetet, men man kanske får se det som en del av skolarbetet, på högstadiet och gymnasiet i Frankrike. Idag klarar jag inte sån’t längre, åtminstone inte i vardagslivet.
Boken handlar om min vän Kent och hans bekymmer med att få träffa sin dotter. ”Utan min dotter” heter boken. Ett stycke intressant (och tragisk) nutidshistoria om en far som förvägras umgås med sitt barn.
Norrländskt ljus
Just nu sitter jag och svär (bildligt) över att det ska vara så svårt att få internetkontakt i vårt Sverige av idag. Jag har frågat ett antal gånger om att få tillgång till ADSL via det fasta telefonnätet, men nej, det är fullt i telestationen… Man får vänta på att någon säger upp sitt abonnemang. Att ansluta fiberkabel är en dryg investering, inte minst efter att ha investerat i själva huset. 15.000 kronor plus grävning från tomtgräns, i vårt fall säkerligen minst 50 meter. Inte aktuellt just nu. Alltså återstår att förlita sig på ”sticka”, dvs. mobilt bredband. Det ska gudarna veta, och månen likaså, att det är inte det lättaste.
Det är väldigt skönt att spendera tid ute på landet så här, låt vara att det också innebär gräsklippning, målning av uthus, snart kittning av fönster samt målning även där…Eftertanke är viktigt, och det norrländska ljuset på sommaren är helt makalöst när det gäller att skapa stämning.
Denna sommar innebär till viss del bekymmer med klädsel, regnskurarna avlöser varandra, och ändå är det varmt, hyfsat varmt. Bekymren som beskrivs av SvDs Ricki Neuman, har jag inte. Att sommarklädsel bland folk inte alltid tilltalar mig, är en annan femma. Jag kan lida rätt mycket av hur lite självinsikt människor har när de tar på sig bekväma kläder. Tacka vet jag känslan för stil och mode som många latinare har, oavsett om det gäller uppklätt eller s.k. casual.
enligt Per Gudmundssons penna i dagens SvD. Ålen ska bärgas till tunna den 3 maj heter det nu…Jaså, det har ju hela tiden hetat att ”i april kommer väljarna att få besked om vår politik”.
Jag är inte så förvånad över utvecklingen, det är nog inte bara fiskarna som slingrar sig, det verkar vara en riktig gammal grusväg, modell ”Kalvstigen”, som ju numera dock är oljegrusad, men väääldigt krokig. Körde den i somras.
Hur som haver, från klarhet till klarhet verkar inte oppositionen gå ännu, och antingen är agnarna dåliga, långreven trasslig, eller nätmaskorna för grova för att hinna med en fångst under denna månad.
Fast det är klart…det kan ju bli lite väl trassligt under den stora traditionella fiskdammen första dagen i nästa månad…säkrare då att man vet vilka fiskar som hugger i den dammen…
Läs även Kent Persson på Moderata Perspektiv
Fredrik Lidby - le blEU dans le Nord 