Aprilskämt…eller inte..?

En kväll som denna…inte blivit lurad ännu…eller det är väl kanske en definitionsfråga. Men just idag är jag stark, som Hammarbyfansen brukar sjunga…har inte gått på något regelrätt aprilskämt vad jag vet.

image

Mycket i dagens samhälle tycker jag dock är ett skämt just nu. Livet känns lite skämt, (som dålig mat) faktiskt.

På väldigt kort tid har vi fått en situation i Sverige där väldigt många undrar vart vi är på väg. Näe, vi har det inte dåligt …ännu. Vi, eller de flesta i Sverige, har mer än väldigt många i världen. Samtidigt är det väl inte alla uppnådda ”välfärdsindikatorer” som ska göra oss till ett folk som går omkring och känner oss illa till mods, med dåligt samvete? Ska vi ifrågasätta uppnådda jämställdhetslägen genom att plötsligt acceptera att samhället på vissa områden vänder åt andra hållet igen? Ja kan inte förstå det.
”Plötsligt så händer det”, eller? Jag säger bara, låt inte detta hända. Låt det vara ett aprilskämt. Inget annat.

Detta är inlägg 11   #Blogg100

December i september…december i november?

Vad betyder det? Visserligen har det varit en synnerligen homogen sommar (?) temperaturmässigt. Men att hoppas på en temperatur på 15 grader i november/december då nästa års budget klubbas är nog att överskatta klimatförändringarna i vårt land. Snarare tror jag att hela situationen kylt ner vår demokrati och ekonomi rejält.

Tyvärr, för den är ovärderlig. Att vara så långt från fotfolk och s.k. gräsrötter som större delen av politiken befinner sig just nu är direktantändligt bränsle för vårt lands styre.

pingvin

 

Jag är genuint orolig för hur fortsättningen kommer att formas. Den s.k. decemberöverenskommelsen tänker jag inte diskutera detaljerna i här ikväll, det kräver lite längre tid.

Vad jag däremot vill ta upp idag är hur viktigt det är att snabbt återupprätta medborgarnas förtroende för vår så omskrivna demokrati. Man börjar i utlandet nagelfara och kommentera det tidigare så stabila och trygga landet i norr som varit så välordnat.  Nu senast i helgen fick jag höra om UK där man enl uppgift kommit mycket längre med adekvat migration. Det vill säga trots ett stundtals hårt samhälle, lyckats bra mycket bättre att integrera dem som kommer dit.
Det är inte utan att ett svenskt hjärta med stor del franskhet i sig, gör ont. Detta Sverige som i mångt och mycket stått modell  för flera andra länder. Ska det tillåtas rasa?
Många resenärer jag ”överhör” på t.ex terminal 4 och 5 i mitt jobb på Arlanda, funderar över hur det kan vara snudd på förbjudet att tycka och än mindre att gå utanför området som är ”acceptabelt” i den politiska verkligheten. Man undrar om man inte längre ska ”få något för all skatt” man betalar in…

Här finns en enorm utmaning att ta tag i, att återfå tilltron till systemet. ”In Sweden we have a system”… för hur länge till ställer sig många frågan. Systemets ifrågasätts från både det ena och det andra hållet, t.o.m. från generaldirektörer.

Jag önskar att man vaknar upp och börjar nysta i det som berör och bekymrar folk, på ett seriöst sätt. Det finns inga enkla lösningar, men vi vill väl inte hamna drivandes på ett smältande isflak, eller?

Morgonjobb, SCA-stämma och ”VÅP”..

Idag finns det mycket att tycka om…nej, inte ”tycka om”, utan att ha åsikter om. Som igår är jag fylld av intryck, och har fyrkantigt huvud. Alltså, det blir inget analyserande.

torrlagdKänner mig lite som den här båten, även om symbolen är riktad mot det jag sett och hört idag.

SCA-årsstämman var något i hästväg. Närmare 4 timmar. Tur man serverades wraps före… Tråkigt på ett så fint företag kan jag väl säga som summering. Dock är inte allt så svart eller vitt.

Den s.k. VÅP-en, regeringens vårproposition för budgeten, får mig att tro att väldigt mycket strandar…Har sett finansministern stå och försvara att det ska vara dyrare att ha unga anställda…I rest my case som det heter i amerikanska serier.

Jobb blir det imorgon kväll också, först projektletande på förmiddagen. Arbetslinjen upprätthållen, kan man ju säga. fast det är ju ett förlegat ord numera.

Godnatt och på återhörande.

DN, GP,

 

 

Långkalsonger nödvändiga…

En kall morgon. Det straffar sig att dricka vin när man ska åka till jobbet kl. 05.15. Tåget går framför näsan, någon minut tidigt. Omgruppering och omväg via Märsta.
image

Hinner knappast med några bonusgrundande möten nu…surt.
Men, ”always look on the bright side”, eller vad heter det?
Det ljusnar ute och snart är dagarna lika långa som nätterna. Hade dock gärna haft en längre natt efter denna vecka.
Har jag tur möter jag våra goda hälsingevänner på väg mot Bali via Thailand.
Önskar en fin dag var ni än befinner er.

Detta är post #14 i #Blogg100

Trygghet i anställning, vad är det?

Igår morse hörde jag rapporteras om att Trygghetsrådet TRR hade stor framgång vid s.k. outplacement av uppsagda och arbetssökande tjänstemän och andra anslutna till TRR via sina fackföreningar. Det glädjer mig, för det är oerhört viktigt på en arbetsmarknad som inte längre ser ut som förr.

Ylva_LP_125r

I dagens Svenska Dagbladet tar Maria Ludvigsson upp ämnet och pratar till Ylva Johansson. Hon  menar på att det borde vara fler som hade rätt till den typen av omställningsförsäkring. (och underförstått att Arbetsförmedlingen underpresterar)
Enligt den undersökning som gjorts rörande Astra Zenecas förehavanden i Södertälje för 2,5 år sedan, så har tydligen 85% fått nytt jobb under TRRs tak och 9% har startat eget företag. Siffran i sig är imponerande, om än kanske inte alldeles relevant för samhället som helhet när det gäller arbetslösa tjänstemän och akademiker. Många har väldigt svårt att hitta arbete idag, i synnerhet om man kommit en bit upp i åren, alltså inte är nyutexaminerad eller med 5-10 års erfarenhet.

Vad är trygg anställning idag? Ja inte är det fast anställning på gammalt ”hederligt vis”. Det har jag m.fl. erfarit många gånger om. Samtidigt måste vi göra omvärldsbevakning i den bemärkelsen att vi ”proaktivt” värnar vårt samhälle och vår välfärd, inte genom att sätta oss på bakhasorna och reaktivt agera i tron att vår modell är oantastlig. för det är den inte.

Jag har själv nyttjat TRR vid två tillfällen under min yrkeskarriär.
Första omgången, på ”90-talet”, gav det nog inte så mycket. En del seminarier och hjälp med CV. Jag lyckades efter idogt slitande hitta ny karriärbana efter den kris och lågkonjunktur som fanns efter den beryktade 500% ränteperioden.

Andra perioden var på ”00-talet”, och den gav väldigt mycket mer, om än inte en anställning i sedvanlig bemärkelse. Jag hade ett antal olika uppdrag och behovsanställningar, men fick inget ”jobb”. Kan måhända ha berott både på min ålder och på att arbetsmarknaden under 00-talet förändrades mycket kraftigt. Visstidsanställningar krympte i antal. Träffade bl.a. många från Ericsson på TRR. En historia för sig.

Det är sent och jag skriver klart denna på övertid. Andemeningen i ledaren, läs den, är att vi behöver mer dynamik på arbetsmarknaden, inte mindre. Det vet jag. Vi behöver även företagare och företagande mer än passiviserande, kollektiva åtgärder för att ”få folk i jobb”. Där får sig även Alliansen en släng av sleven för det man (inte) gjorde under mandatperiod nummer 2. (2010-2014) Låt oss hoppas att man inte mal ner alla företagarinitiativ i utredningar och osäkerhet. DET har Sverige inte tid eller råd med, alldeles oavsett diskussionen om överskottsmål häromdagen.

Godnatt och på återhörande.

 

Bloggpost #5 i #Blogg 100

Ensamhetens själva lov…den tar faktiskt aldrig ledigt

Det har varit omtumlande dagar sedan julhelgen ebbade ut. Jag får anledning att återkomma till det, men jag satte mig nyss för att läsa dagens tidning, och hittar en kort artikel i SvDs Magasinet om stadsliv. Tyvärr finns den inte på nätet ännu, länkar upp den om den publiceras.

ensam

Jonas Malmborg gör en utläggning om orden ”själv” respektive ”ensam”. Att vi i Sverige har så svårt för att använda ordet ensam. Jag har också reflekterat mycket över det, för ensam är ett fint ord. Det kan inrymma så mycket.

Jonas Malmborg är inne på att det är så skambelagt att vara ensam, sitta ensam på en krog eller kafé i vårt samhälle. Samtidigt är det strongt och självständigt att vara ”själv”, jag fixar det själv. Det ingår liksom i vår kultur, den sekulariserade, och vårt dyrkande av att ”en ann är så god som en ann”, i synnerhet i genusdiskussionen. Jag tycker det är tråkigt att vi blivit så hårt styrda in i denna fålla. Det finns massor av väldigt ensamma människor i vårt land, i synnerhet i samband med storhelger som nu senast jul och nyår. Malmborg avslutar sin artikel med att ”å ena sidan väljer vi ensamheten, å andra sidan är den så skambelagd att vi skriver om den till ett ”själv””. Han menar att det är den påtvingade, ofrivilliga ensamheten som kan bli farlig.

I dessa dagar, inte minst med koppling till det fasansfulla som pågått i Paris, och på mer avlägsna såväl närmre håll, kan vi nog konstatera att det finns många ensamma själar som förleds på olika desillusionerade sätt in i fördärvet. Det är något vi i dagens samhälle måste ta på allvar och det är inte något som bara ”finns på andra platser”. Jag tar mig friheten att citera min vän Lars Lindgren i Mareil-Marly utanför Paris, nära mina föräldrars bostad och inte mycket längre från där jag växte upp i tonåren och tog studenten.

”Globaliseringen och den tekniska utvecklingen innebär att allt fler människor marginaliseras p g a bristande utbildning, kontaktnät och/eller allmän framåtanda. Uppvuxna i trista förortsområden utan positiva förebilder kan en karriär som yrkeskriminell kännas lockande.”

Som sagt, jag återkommer till detta, men detta är det yttersta i det jag ovan beskrev, det finns allvarliga tecken på en gryende underklass av framförallt pojkar, som inte hittar sin plats i samhället, som hamnar på efterkälken och som känner stort utanförskap. Utanförskap var ett stort ord i Alliansens tidiga skede. Som av en händelse valdes idag ny partiordförande i Nya Moderaterna. Alliansen behöver åter bevisa att utanförskap är något vi måste motarbeta i samhället, och då inte genom ”bandvagnsmetoder” som att ”Alla ska med”  eller liknande. Regeringen, den nuvarande, har för mig inte bevisat mycket av det än…
Nej, individer behöver bli sedda och respekterade. På olika sätt. Det finns nog stor botten i det även hos de numera icke levande männen i Frankrike…

Önskar en skön lördagkväll, oavsett sällskap eller ensamhet!

När SvT ”skiter i det röda skåpet”….

Ber om ursäkt för språket, men efter att i inledningen av Aktuellts sändning kl. 21.00 ikväll sett att man slår på stora trumman för ett inslag om visstidsanställningar, och hur den formen ökat sedan 1990, och hur den knäcker människor, blir jag tvungen att reagera…

När man sedan ska debattera i studion, har man åter riggat alla förutsättningar för ”svart eller vitt”-situationen, med LOs Tobias Baudin och Malin Sahlén från Timbro. Att LO skulle slå ett slag för tillsvidareanställningar, var väl ingen nyhet. Det gjorde faktiskt även Malin Sahlén.

Om man verkligen vill ha en seriös diskussion om detta viktiga samhällsärende, jag vet och har erfarenhet av båda sidor, tror jag inte att detta upplägg är det bästa för att komma

arbetsfigurer

 

vidare. Samtidigt kan man, med lite research på den intervjuade unga My Sternberg, ifrågasätta hur man från SvT väljer att driva frågor som är alltför allvarliga för att ”skitas ner” på detta sätt. Förutom det ni kan läsa ovan, hörde jag nyss från en bekant att

hon arbetat för Handelsanställdas förbund med att ringa de fackliga medlemmarna under valrörelsen och uppmana dem att rösta rött

Det har man all rätt att göra i en demokrati, men då kanske man inte ska sitta och göra det jag tycker är ett snyftreportage i vår s.k. Public Service om hur tufft det är för unga att få jobb och hur de sliter ut sig genom att arbeta på konstiga villkor och tider.

Missförstå mig rätt. Jag vet att det förekommer missbruk av denna typ av anställningsform, och då inte endast bland unga. En grupp som det fortsatt diskuteras väldigt lite om, är medelålders som av olika anledningar hamnat utanför den raka, ålderssegregerade arbetsmarknaden. Inte ha kunnat klättra enligt normen, eller kanske tvingats sluta efter decennier av troget arbete i gamla hjulspår, och blivit obsolet…dvs. utsliten och ointressant i vårt åldersfixerade land. Jag har den största respekt för ungas önskan och utmaning med att få både arbete och bostad i dagens värld, men krasst sett är det inte helt nytt.

Dessutom har jag i en av mina senaste projektanställningar, mött just unga människor mellan 23 och knappt 30 som visat otroligt driftigt sätt, och som faktiskt kommit in på deltid vid sidan om studier, och arbetat sig fram till tillsvidareanställning och bättre position. Är det något att racka ner på? Jag bara undrar…

Som Malin Sahlén mycket riktigt påpekar, är denna utveckling, som tydligen stabiliserats de senaste 10-12 åren, något vi tvingas -gilla eller ogilla- inse och åskåda genom den globaliserade värld vi lever i. Att arbeta, som medelålders eller ung, utan att veta om man har uppdrag/arbete om en vecka, nästa månad, och att vara beroende av andra faktorer än att luta sig mot en ”trygg arbetsgivare” är ingen önskedröm.

Jag dristar mig till att skriva att det hos flera av de medelålders är ett större bekymmer än för en ung människa i 20- årsåldern, vilket jag säkert kommer att få kritik för att våga yppa. Som ung har man oftast inget försörjningsansvar, det som är tragiken i den åldern är att man inte kommer in på en ”normal” bostads- och arbetsmarknad, vilket är frustrerande. Samtidigt är det en otrolig kapitalförstöring att inte utnyttja erfarenhet och kompetens som medelålders och äldre besitter. Vi behöver hela ”paletten” i Sveriges företag och arbetsmarknad för att fortsätta vara en framgångsrik välfärdsstat. Inte bara ”öar”.

Att vår licensfinansierade television, oavsett hur det gått till, tar in en person den som intervjuades ikväll i Aktuellt, sätter bara sågtänderna ännu djupare i den gren man sitter på. Om någon TV-kanal ska göra seriös källundersökning så är det väl ”statstelevisionen”. Därmed inte sagt att det är fel att spegla olika politiska ställningstaganden öppet.

Det som är helt uppåt väggarna är att skildra en så viktig samhällsfråga som denna om arbetsmarknaden genom en person som med all säkerhet har en dold agenda och samtidigt låta påskina att man belyser den opartiskt. Var fanns t.ex. en seriös representant för de företag som kan använda denna anställningsform för att slussa in anställda till tillsvidareanställning? De finns trots allt.

 

Vem sticker ut idag? Det går inte, det får man inte.

Efter en helg av mestadels återhämtning och trots gråväder, promenader i Sörmland, är jag åter i hemmiljö. Har ordnat lite praktiskt inför veckan, men egentligen inte lyft många fingrar. Nu lyfter jag några för att förmedla lite tankar kring ett ämne som just nu är mångfaldigt i vårt land.

Kopplar det i första hand till en söndagsintervju med Lottie Knutsson, fd Fritidsresor,  i Sveriges Radio P4 som Ulf Elfving gjorde. I en intervju i DN för några veckor sedan, efterlyser hon människor och personligheter som vågar sticka ut.

sticka ut

Att evigt ”följa John”, kommer inte att skapa något nytt, och kommer inte att stimulera till stordåd. Nu är jag en ”Iphone-vägrare”, men helt klart har Steven Jobs en poäng här…
Mitt motto, sedan barnsben i Frankrike där jag fick lära mig det, har alltid varit ”att kan man inte fråga och ifrågasätta, kan man heller aldrig utveckla och komma vidare.

Det skadliga blir att saker exploderar om de undertrycks för länge…ungefär som en tryckkokare. Det går inte en dag just nu utan att det skrivs om migrationsfrågan, det är bara att slå upp tidningar, bloggar och andra sociala medier. Bra så, det är på tiden att saken debatteras konstruktivt. Tyvärr är det väldigt sent påkommet och hur välvillig man än vill vara i frågan, är jag orolig för att situationen håller på att glida landet ur händerna. Just därför att det vilat ett sådant tabu kring en fråga som i andra länder diskuterats och agerats kring i decennier. Vi kan inte rå för idag, de flesta av oss, att ett antal lätt naiva misstag begåtts i tron att samhället såg ut som under 60- och 70-talet, men vi kan ta ansvar för att göra vårt bästa för att de som faktiskt kommer hit för att stanna under nutid också får den bästa möjliga framtid som går att skapa. Det innebär att landet måste ”hålla ihop” -och då är inte det en sliten klyscha- och det duger inte att olika ansvariga sticker huvudet i sanden och låtsas som om inget hänt. Jag sitter själv i Migrationsdomstolen och vet hur svårt det kan vara att avgöra en del mål. Ofta känner jag mig som efter en tenta när jag kommer ut efter en muntlig förhandling, fullständigt urkramad.

Nej, det vill till att vi diskuterar saken på ett vuxet sätt, utan en massa låsningar. Att vi skiljer på sak och person….

Dilsa Demirbag Sten

Som om inte alla mänskliga bekymmer vore nog…kommer nu rapporter om att människans tröstebröd, chokladen, håller på att bli bristvara… Och om ni undrar, jag var för trött att skriva klart igår. Jag stannar här för idag. Det finns dock mer att säga.

 

13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.

Idag för 20 år sedan vi bestämde oss för delaktighet i EU

Hade tänkt  skriva om något helt annat, men väl hemma efter min rundtur med jobb  i Storstockholm idag, kom jag på att det är ett jubileum idag. Det vill jag fira med en  bild från i somras.

image

 

Enligt en undersökning som SvT gjort, är idag ändå 57% positiva till EU, och nedast 23 % emot. För mig som Europavän kan jag inte förstå hur vi annars skulle organisera oss i den globaliserade världen. Ensam är inte alltid stark.

Denna bild visar hur vackert det var att vakna på Mallorca i juli. Bilden får symbolisera rubriken. Ett favoritställe att vara på.

Det finns många fina ställen, men jag mår bra av att inhämta de europeiska vibrationerna. Livet är ofta en blandning av känsla, hunger, nöje, missnöje, drömmar och klagomål. Jag tycker det är fascinerande att se hur mycket många svenskar idag tar stora delar av EUs fördelar för givna och samtidigt klagar friskt på EU. Fast det går lite i linje med ”problemglasögonen” som jag skrev om häromdagen.
Nej, låt oss ta vara på det som är bra, utveckla det som är mindre bra, och framförallt sluta drömma om en svunnen tid som aldrig kan komma tillbaka.

SvD,

Gunnar Hökmark,