Årets näst sista dag…

Mycket vatten har runnit under broarna idag, och även fallit från himlen. På något sätt symboliserar det också att året skulle börja knytas ihop.

En vacker bild från en vacker del av sommaren. Under ett mindre vackert år. De som känner sig manade kan ju gissa varifrån den kommer…

Har tillbringat kvällen med att slappna av framför kakelugnen och TV:n där jag lyssnat på två olika klassiska inspelningar av symfonier, dels från Göteborg, dels från London. Kontemplerat lite. ”Pratat” med en del vänner och bekanta över nätet. En så långt bort som i Guatemala. Det är framsidan av dagens uppkopplade ssamhälle och värld. Det finns många baksidor också, men jag lämnar dem därhän ikväll.

Det ska bli skönt med en nystart på något vis, inte för att det kommer att vara så annorlunda på lördag, men att vi får lämna 2020 bakom oss tror jag många välkomnar. I min värld skulle det bli ett bra år. Vi vet alla hur det blev. Inte så bra.

Vi har lätt att glömma de små positiva sidor som ändå fanns för att 2020 varit så diametralt skilt från det de flesta av oss i västvärlden över huvud taget känt till och upplevt. Som jag skrev på Facebook ikväll, finns det visst postitiva sidor under 2020, men det som trummats ut till allt och alla har liksom lagt en våt filt över hela världen.

Nu hoppas jag på att vi ska orka se ljusen som finns, och komma ur det vakuum som skapats under pandemin, även om en total omställning nog inte är önskvärd. Jag tror på förändring under ansvar, ingen nämnd ingen glömd. Det finns strömningar som försöker dra otäck nytta av pandemin. Dessa hoppas jag att vi kan stävja. Ansvar är också att inte kasta allt vi lärt oss över bord i någon slags iver att bräcka andra. Ansvar är att vara lyhörd och utveckla det vi hela tiden lär oss, genom vår egen och andras forskning och kreativitet.
Nu tänker jag sova på det, och återkommer de närmsta dagarna med andra reflektioner.

 

Tomasnatten bakom oss…. 2020 är snart här.

Det var rätt länge sedan jag skrev här. Av många olika anledningar.
Nu har det vänt, ljuset alltså, enligt ovan rubrik. Vi går återigen mot vårt nordiska ljus. Jämför med nedan siffror för min hemkommun, sista kolumnen är det som räknas som natt…18 timmar. Mörkt när man går hemifrån i normal arbetstid, lika mörkt när man kommer hem.

22 08:46 14:47 6h 1m 17h 59m

Jo, jag vet, många i Sydsverige längtar efter snö och ”riktig” vinter. Det kan väl jag också göra ibland, men inte så mycket just i år. Det har varit ett besvärligt år, och just nu önskar jag mig mest frid och vila. Lite oklart om det kommer i rask takt eller om jag får vänta till efter årsskiftet. (jobbet spökar tyvärr) Som tur är har ett antal ”surdegar” arbetats bort under hösten, bara några delar finns kvar att dra i.

De flesta tycks ta en lång ledighet, det är s.k. arbetstagarhelg, tar man 5 dagar ledigt, får man i år på normal arbetsplats hela 17 dagar sammanhängande ledighet. Det är som det brukar heta, bara att gratulera.

Själv faller jag inte inom den gruppen tyvärr, men jag jobbar på att förändra min situation ordentligt. Jag är ibland en ”siffermänniska”, ser symbolik i nummer. Jag har haft det med mig sedan barnsben. År 2019 tilltalade mig aldrig estetiskt, inte vet jag om det har påverkat min upplevelse av året, men det känns onekligen som ett tungt och om inte förlorat år, så väldigt bångstyrigt. Förhoppningsvis har hösten borgat för ett mycket bättre år i 2020, som dessutom tilltalar mig mycket mer numeriskt. Det må vara ett år då en hel del annan symbolik kommer att inträffa, ett nytt decennium med allt vad det innebär, men jag väljer att inte se det som negativt.

2020, jag planerar inför din ankomst, vi ses snart. Bara 9 dagar kvar, med en del intjänat välbefinnande och reflektion även om jag tvingas arbeta en del.

Aprilskämt…eller inte..?

En kväll som denna…inte blivit lurad ännu…eller det är väl kanske en definitionsfråga. Men just idag är jag stark, som Hammarbyfansen brukar sjunga…har inte gått på något regelrätt aprilskämt vad jag vet.

image

Mycket i dagens samhälle tycker jag dock är ett skämt just nu. Livet känns lite skämt, (som dålig mat) faktiskt.

På väldigt kort tid har vi fått en situation i Sverige där väldigt många undrar vart vi är på väg. Näe, vi har det inte dåligt …ännu. Vi, eller de flesta i Sverige, har mer än väldigt många i världen. Samtidigt är det väl inte alla uppnådda ”välfärdsindikatorer” som ska göra oss till ett folk som går omkring och känner oss illa till mods, med dåligt samvete? Ska vi ifrågasätta uppnådda jämställdhetslägen genom att plötsligt acceptera att samhället på vissa områden vänder åt andra hållet igen? Ja kan inte förstå det.
”Plötsligt så händer det”, eller? Jag säger bara, låt inte detta hända. Låt det vara ett aprilskämt. Inget annat.

Detta är inlägg 11   #Blogg100

December i september…december i november?

Vad betyder det? Visserligen har det varit en synnerligen homogen sommar (?) temperaturmässigt. Men att hoppas på en temperatur på 15 grader i november/december då nästa års budget klubbas är nog att överskatta klimatförändringarna i vårt land. Snarare tror jag att hela situationen kylt ner vår demokrati och ekonomi rejält.

Tyvärr, för den är ovärderlig. Att vara så långt från fotfolk och s.k. gräsrötter som större delen av politiken befinner sig just nu är direktantändligt bränsle för vårt lands styre.

pingvin

 

Jag är genuint orolig för hur fortsättningen kommer att formas. Den s.k. decemberöverenskommelsen tänker jag inte diskutera detaljerna i här ikväll, det kräver lite längre tid.

Vad jag däremot vill ta upp idag är hur viktigt det är att snabbt återupprätta medborgarnas förtroende för vår så omskrivna demokrati. Man börjar i utlandet nagelfara och kommentera det tidigare så stabila och trygga landet i norr som varit så välordnat.  Nu senast i helgen fick jag höra om UK där man enl uppgift kommit mycket längre med adekvat migration. Det vill säga trots ett stundtals hårt samhälle, lyckats bra mycket bättre att integrera dem som kommer dit.
Det är inte utan att ett svenskt hjärta med stor del franskhet i sig, gör ont. Detta Sverige som i mångt och mycket stått modell  för flera andra länder. Ska det tillåtas rasa?
Många resenärer jag ”överhör” på t.ex terminal 4 och 5 i mitt jobb på Arlanda, funderar över hur det kan vara snudd på förbjudet att tycka och än mindre att gå utanför området som är ”acceptabelt” i den politiska verkligheten. Man undrar om man inte längre ska ”få något för all skatt” man betalar in…

Här finns en enorm utmaning att ta tag i, att återfå tilltron till systemet. ”In Sweden we have a system”… för hur länge till ställer sig många frågan. Systemets ifrågasätts från både det ena och det andra hållet, t.o.m. från generaldirektörer.

Jag önskar att man vaknar upp och börjar nysta i det som berör och bekymrar folk, på ett seriöst sätt. Det finns inga enkla lösningar, men vi vill väl inte hamna drivandes på ett smältande isflak, eller?

Morgonjobb, SCA-stämma och ”VÅP”..

Idag finns det mycket att tycka om…nej, inte ”tycka om”, utan att ha åsikter om. Som igår är jag fylld av intryck, och har fyrkantigt huvud. Alltså, det blir inget analyserande.

torrlagdKänner mig lite som den här båten, även om symbolen är riktad mot det jag sett och hört idag.

SCA-årsstämman var något i hästväg. Närmare 4 timmar. Tur man serverades wraps före… Tråkigt på ett så fint företag kan jag väl säga som summering. Dock är inte allt så svart eller vitt.

Den s.k. VÅP-en, regeringens vårproposition för budgeten, får mig att tro att väldigt mycket strandar…Har sett finansministern stå och försvara att det ska vara dyrare att ha unga anställda…I rest my case som det heter i amerikanska serier.

Jobb blir det imorgon kväll också, först projektletande på förmiddagen. Arbetslinjen upprätthållen, kan man ju säga. fast det är ju ett förlegat ord numera.

Godnatt och på återhörande.

DN, GP,

 

 

Långkalsonger nödvändiga…

En kall morgon. Det straffar sig att dricka vin när man ska åka till jobbet kl. 05.15. Tåget går framför näsan, någon minut tidigt. Omgruppering och omväg via Märsta.
image

Hinner knappast med några bonusgrundande möten nu…surt.
Men, ”always look on the bright side”, eller vad heter det?
Det ljusnar ute och snart är dagarna lika långa som nätterna. Hade dock gärna haft en längre natt efter denna vecka.
Har jag tur möter jag våra goda hälsingevänner på väg mot Bali via Thailand.
Önskar en fin dag var ni än befinner er.

Detta är post #14 i #Blogg100

Trygghet i anställning, vad är det?

Igår morse hörde jag rapporteras om att Trygghetsrådet TRR hade stor framgång vid s.k. outplacement av uppsagda och arbetssökande tjänstemän och andra anslutna till TRR via sina fackföreningar. Det glädjer mig, för det är oerhört viktigt på en arbetsmarknad som inte längre ser ut som förr.

Ylva_LP_125r

I dagens Svenska Dagbladet tar Maria Ludvigsson upp ämnet och pratar till Ylva Johansson. Hon  menar på att det borde vara fler som hade rätt till den typen av omställningsförsäkring. (och underförstått att Arbetsförmedlingen underpresterar)
Enligt den undersökning som gjorts rörande Astra Zenecas förehavanden i Södertälje för 2,5 år sedan, så har tydligen 85% fått nytt jobb under TRRs tak och 9% har startat eget företag. Siffran i sig är imponerande, om än kanske inte alldeles relevant för samhället som helhet när det gäller arbetslösa tjänstemän och akademiker. Många har väldigt svårt att hitta arbete idag, i synnerhet om man kommit en bit upp i åren, alltså inte är nyutexaminerad eller med 5-10 års erfarenhet.

Vad är trygg anställning idag? Ja inte är det fast anställning på gammalt ”hederligt vis”. Det har jag m.fl. erfarit många gånger om. Samtidigt måste vi göra omvärldsbevakning i den bemärkelsen att vi ”proaktivt” värnar vårt samhälle och vår välfärd, inte genom att sätta oss på bakhasorna och reaktivt agera i tron att vår modell är oantastlig. för det är den inte.

Jag har själv nyttjat TRR vid två tillfällen under min yrkeskarriär.
Första omgången, på ”90-talet”, gav det nog inte så mycket. En del seminarier och hjälp med CV. Jag lyckades efter idogt slitande hitta ny karriärbana efter den kris och lågkonjunktur som fanns efter den beryktade 500% ränteperioden.

Andra perioden var på ”00-talet”, och den gav väldigt mycket mer, om än inte en anställning i sedvanlig bemärkelse. Jag hade ett antal olika uppdrag och behovsanställningar, men fick inget ”jobb”. Kan måhända ha berott både på min ålder och på att arbetsmarknaden under 00-talet förändrades mycket kraftigt. Visstidsanställningar krympte i antal. Träffade bl.a. många från Ericsson på TRR. En historia för sig.

Det är sent och jag skriver klart denna på övertid. Andemeningen i ledaren, läs den, är att vi behöver mer dynamik på arbetsmarknaden, inte mindre. Det vet jag. Vi behöver även företagare och företagande mer än passiviserande, kollektiva åtgärder för att ”få folk i jobb”. Där får sig även Alliansen en släng av sleven för det man (inte) gjorde under mandatperiod nummer 2. (2010-2014) Låt oss hoppas att man inte mal ner alla företagarinitiativ i utredningar och osäkerhet. DET har Sverige inte tid eller råd med, alldeles oavsett diskussionen om överskottsmål häromdagen.

Godnatt och på återhörande.

 

Bloggpost #5 i #Blogg 100

Ensamhetens själva lov…den tar faktiskt aldrig ledigt

Det har varit omtumlande dagar sedan julhelgen ebbade ut. Jag får anledning att återkomma till det, men jag satte mig nyss för att läsa dagens tidning, och hittar en kort artikel i SvDs Magasinet om stadsliv. Tyvärr finns den inte på nätet ännu, länkar upp den om den publiceras.

ensam

Jonas Malmborg gör en utläggning om orden ”själv” respektive ”ensam”. Att vi i Sverige har så svårt för att använda ordet ensam. Jag har också reflekterat mycket över det, för ensam är ett fint ord. Det kan inrymma så mycket.

Jonas Malmborg är inne på att det är så skambelagt att vara ensam, sitta ensam på en krog eller kafé i vårt samhälle. Samtidigt är det strongt och självständigt att vara ”själv”, jag fixar det själv. Det ingår liksom i vår kultur, den sekulariserade, och vårt dyrkande av att ”en ann är så god som en ann”, i synnerhet i genusdiskussionen. Jag tycker det är tråkigt att vi blivit så hårt styrda in i denna fålla. Det finns massor av väldigt ensamma människor i vårt land, i synnerhet i samband med storhelger som nu senast jul och nyår. Malmborg avslutar sin artikel med att ”å ena sidan väljer vi ensamheten, å andra sidan är den så skambelagd att vi skriver om den till ett ”själv””. Han menar att det är den påtvingade, ofrivilliga ensamheten som kan bli farlig.

I dessa dagar, inte minst med koppling till det fasansfulla som pågått i Paris, och på mer avlägsna såväl närmre håll, kan vi nog konstatera att det finns många ensamma själar som förleds på olika desillusionerade sätt in i fördärvet. Det är något vi i dagens samhälle måste ta på allvar och det är inte något som bara ”finns på andra platser”. Jag tar mig friheten att citera min vän Lars Lindgren i Mareil-Marly utanför Paris, nära mina föräldrars bostad och inte mycket längre från där jag växte upp i tonåren och tog studenten.

”Globaliseringen och den tekniska utvecklingen innebär att allt fler människor marginaliseras p g a bristande utbildning, kontaktnät och/eller allmän framåtanda. Uppvuxna i trista förortsområden utan positiva förebilder kan en karriär som yrkeskriminell kännas lockande.”

Som sagt, jag återkommer till detta, men detta är det yttersta i det jag ovan beskrev, det finns allvarliga tecken på en gryende underklass av framförallt pojkar, som inte hittar sin plats i samhället, som hamnar på efterkälken och som känner stort utanförskap. Utanförskap var ett stort ord i Alliansens tidiga skede. Som av en händelse valdes idag ny partiordförande i Nya Moderaterna. Alliansen behöver åter bevisa att utanförskap är något vi måste motarbeta i samhället, och då inte genom ”bandvagnsmetoder” som att ”Alla ska med”  eller liknande. Regeringen, den nuvarande, har för mig inte bevisat mycket av det än…
Nej, individer behöver bli sedda och respekterade. På olika sätt. Det finns nog stor botten i det även hos de numera icke levande männen i Frankrike…

Önskar en skön lördagkväll, oavsett sällskap eller ensamhet!

När SvT ”skiter i det röda skåpet”….

Ber om ursäkt för språket, men efter att i inledningen av Aktuellts sändning kl. 21.00 ikväll sett att man slår på stora trumman för ett inslag om visstidsanställningar, och hur den formen ökat sedan 1990, och hur den knäcker människor, blir jag tvungen att reagera…

När man sedan ska debattera i studion, har man åter riggat alla förutsättningar för ”svart eller vitt”-situationen, med LOs Tobias Baudin och Malin Sahlén från Timbro. Att LO skulle slå ett slag för tillsvidareanställningar, var väl ingen nyhet. Det gjorde faktiskt även Malin Sahlén.

Om man verkligen vill ha en seriös diskussion om detta viktiga samhällsärende, jag vet och har erfarenhet av båda sidor, tror jag inte att detta upplägg är det bästa för att komma

arbetsfigurer

 

vidare. Samtidigt kan man, med lite research på den intervjuade unga My Sternberg, ifrågasätta hur man från SvT väljer att driva frågor som är alltför allvarliga för att ”skitas ner” på detta sätt. Förutom det ni kan läsa ovan, hörde jag nyss från en bekant att

hon arbetat för Handelsanställdas förbund med att ringa de fackliga medlemmarna under valrörelsen och uppmana dem att rösta rött

Det har man all rätt att göra i en demokrati, men då kanske man inte ska sitta och göra det jag tycker är ett snyftreportage i vår s.k. Public Service om hur tufft det är för unga att få jobb och hur de sliter ut sig genom att arbeta på konstiga villkor och tider.

Missförstå mig rätt. Jag vet att det förekommer missbruk av denna typ av anställningsform, och då inte endast bland unga. En grupp som det fortsatt diskuteras väldigt lite om, är medelålders som av olika anledningar hamnat utanför den raka, ålderssegregerade arbetsmarknaden. Inte ha kunnat klättra enligt normen, eller kanske tvingats sluta efter decennier av troget arbete i gamla hjulspår, och blivit obsolet…dvs. utsliten och ointressant i vårt åldersfixerade land. Jag har den största respekt för ungas önskan och utmaning med att få både arbete och bostad i dagens värld, men krasst sett är det inte helt nytt.

Dessutom har jag i en av mina senaste projektanställningar, mött just unga människor mellan 23 och knappt 30 som visat otroligt driftigt sätt, och som faktiskt kommit in på deltid vid sidan om studier, och arbetat sig fram till tillsvidareanställning och bättre position. Är det något att racka ner på? Jag bara undrar…

Som Malin Sahlén mycket riktigt påpekar, är denna utveckling, som tydligen stabiliserats de senaste 10-12 åren, något vi tvingas -gilla eller ogilla- inse och åskåda genom den globaliserade värld vi lever i. Att arbeta, som medelålders eller ung, utan att veta om man har uppdrag/arbete om en vecka, nästa månad, och att vara beroende av andra faktorer än att luta sig mot en ”trygg arbetsgivare” är ingen önskedröm.

Jag dristar mig till att skriva att det hos flera av de medelålders är ett större bekymmer än för en ung människa i 20- årsåldern, vilket jag säkert kommer att få kritik för att våga yppa. Som ung har man oftast inget försörjningsansvar, det som är tragiken i den åldern är att man inte kommer in på en ”normal” bostads- och arbetsmarknad, vilket är frustrerande. Samtidigt är det en otrolig kapitalförstöring att inte utnyttja erfarenhet och kompetens som medelålders och äldre besitter. Vi behöver hela ”paletten” i Sveriges företag och arbetsmarknad för att fortsätta vara en framgångsrik välfärdsstat. Inte bara ”öar”.

Att vår licensfinansierade television, oavsett hur det gått till, tar in en person den som intervjuades ikväll i Aktuellt, sätter bara sågtänderna ännu djupare i den gren man sitter på. Om någon TV-kanal ska göra seriös källundersökning så är det väl ”statstelevisionen”. Därmed inte sagt att det är fel att spegla olika politiska ställningstaganden öppet.

Det som är helt uppåt väggarna är att skildra en så viktig samhällsfråga som denna om arbetsmarknaden genom en person som med all säkerhet har en dold agenda och samtidigt låta påskina att man belyser den opartiskt. Var fanns t.ex. en seriös representant för de företag som kan använda denna anställningsform för att slussa in anställda till tillsvidareanställning? De finns trots allt.