Aldrig mera krig…

… känns tyvärr alldeles för långt borta just nu. Efter att ha suttit mer eller mindre klistrad framför den franska TV-serien ”Un village francais”, som man översatt till ”En liten fransk stad” (i mitt tycke inte helt optimalt), kommer tankarna som formats bl.a genom min uppväxttid i Mellaneuropa. Norrmän och danskar, samt finländare har nog lättare att förstå och känna detta än många ”svenskar”. Krig händer ju inte i Sverige, det vet vi ju sedan 200 år…

Fredriksten

 

Denna serie visar hur fasansfullt det är när ingen vet vem man kan lita på, och hur man tar till vilka medel som helst för att få människor att svika, ljuga, och ange. Detta försiggår inte alls så långt från våra gränser, men jag tror inte många törs fundera över detta. Till och med politiker drar sig för att diskutera de mer jordnära utmaningarna, om det skriver bl.a. Andreas Cervenka i dagens SvD.

Det finns inga enkla lösningar om vi vill behålla våra ideal.Varje dag kommer det smuggelbåtar genom Medelhavet till t.ex. Sicilien och Italien. Folk därnere är förtvivlade, de lever med det varje dag, och ogillar inte att ta ett humanistiskt ansvar, men de är oroliga för vart det ska ta vägen. Arbetslösheten är hög, många kan redan som det är nu inte försörja sig själva. En man jag såg i ett inslag, poängterade just detta att EU måste ta i med krafttag för att lösa detta bekymmer, som riskerar bli ett stort hot mot våra tankar om fri rörlighet och annat som vi idag ser som självklarheter i vår del av världen. Jag kunde rabbla hur många större eller mindre hot och utmaningar, de flesta vet redan om dem. Låt oss inte kasta bort det fina vi uppnått, och låt oss utveckla det vidare. Det finns inget status quo, ingen väntetid, den som tror det har inlett marschen mot avgrunden.

En DÖende demokrati…ett samhälle i status osäkert läge.

Denna dag bestod av cykling, jo jag tränar inför Vätternrundan igen. Efter flera år av delvis ofrivilligt uppehåll, är det meningen att det ska bli av 2015. Det år då man i Motala firar 50 årsjubileum med detta stora arrangemang. Därefter snabbt hem och byta om, samt få i sig lite mat. Sedan ut och jobba på Arlanda i söndagseftermiddagen. Ingen rast ingen ro.

Skånela

Ingen ro får jag heller av situationen i vårt land när det gäller regering och maktordning. Demokratin är enligt min mening och många med mig, kraftigt åsidosatt just nu. Jovisst, vi fick ett valresultat i höstas som sade att medborgarna valt annorlunda än 2010. Frågan är hur de valt och vilket genomslag utfallet faktiskt får. Det är för sent att gå i detalj på djupet, jag nöjer mig med att konstatera att jag tror det är ganska få som är nöjda med det utfall som utspelats sedan snart 7 månader. Möjligen kan de mindre partierna i form av Vänsterpartiet och Miljöpartiet har viss positiv känsla, med tanke på hur många procent de fick i valet. Följdfrågan blir den politiskt inkorrekta, men ändå i mitt tycke demokratiska; varför ska de som röstade på det parti som är dubbelt så stort som de nämnda, plus några till, fråntas all påverkan under något slags påstående att de inte har rätt till det?

Man må tycka vad man vill om innehållet i deras politik, och det görs det, men det kan man om andra partiers politik också.
Har ni inte läst Tove Lifvendahls två krönikor om det s.k. DÖ, december-överenskommelsen, tycker jag ni ska göra det. Länkar finns nedan. Dessutom skrev Paulina Neuding (NEOs chefred.) som gästkrönikör mycket skarptänkt i SvD igår.

Tro mig, jag har verkligen försökt förstå hur man tänkte, och varför man tycker att det är ett bra system att säkerställa att släppa fram regeringsbudgeten ograverad, med reservation för den s.k. diskuterande skarpa opposition som man hävdar ska komma till. Jag förstår fortfarande inte mer än att

– överenskommelsen ser till att en minoritetsregering i princip inte ska behöva diskutera, annat än med ord, innehållet i riksbudgeten. Är det demokrati? Jag citerar Tove Lifvendahl;

”Alliansen avser inte bli ett regeringsunderlag för Socialdemokraterna”. Som jag ser det har Alliansen indirekt redan gjort det genom att ingå DÖ, men utan att få något i utbyte.”

– dessutom tror man att en borgerlig / Alliansregering ska få samma fria resa efter 2018, om man hamnar i minoritetsregeringsläge. Jag är skeptisk, som en känd svensk skådespelare sade i ett känt svenskt program, åtminstone för oss som numera är medelålders.

Avslutningsvis, de i regeringen två sittande partierna är INTE större än Alliansen i valresultatet. Hade man tagit in Vänsterpartiet i regeringen hade regeringen varit något större. Just nu sitter Jonas Sjöstedts gäng i regeringen, trots att det inte gör det formellt. För annars klarar man inte en majoritet i minoritet. Jag tror dock inte att en majoritet av de svenska väljarna ville ha det så. Ändå argumenteras det från lite varstans som om så vore fallet.
För mig är detta en demokratisk härdsmälta utan dess like. En minoritetsregering ska inte behöva förhandla för att få igenom budgeten. Det hjälper inte att man argumenterar om att det ”finns så många andra ärenden som stoppas och ändras i riksdagen”. Den svenska väljaren tror jag inte ser det riktigt så. Budgeten är väldigt central, och dessutom blir det väldigt lockande för de styrande att smyga in desto mer under budgetens skyddsmantel.

Ord måste liksom vara lite mer än bara ord. Så dum är inte den svenska väljaren, trots allt. Finland har idag haft riksdagsval. Det är en intressant spegelbild att titta på. Finland är ett helt annat land, just nu med en helt annan spänstighet i demokratin än vi har här i Sverige. Trots att man säkert kan ha synpunkter på vad politiker har sagt och säger där också.

 

Tove Lifvendahl 1, TL 2

Sveriges nya röst inom europeisk och världshandel

Idag är jag en stolt svensk europé. Vi har inte bara fått behålla en oerhört kompetent kommissionär  (märk väl att Sverige har under 25 år som EU-medlem när hennes mandat går ut, endast haft kvinnliga kommissionärer), vi har fått henne nominerad till att ta ansvar för handeln inom och med EU.

Lycée

Som jag ser det är det just det hon själv säger

Citerar en fråga till Cecilia Malmström i dagens GP;

Vad innebär det för Sverige att du får denna tunga post?

– Jag tror att det är ett erkännande att Sverige har en viktig roll att spela i EU.

Lycée 2

Cecilia själv är en mycket medveten och EU-konstruktiv person, hon har de senaste fem åren haft en tung och svår uppgift, EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor, en i dagens värld brännande fråga. Hon har gått i ovan avbildade skola, utanför Paris, där även jag gått, en skola där man lär sig leva i mångkulturell och internationell miljö.

Det ska bli spännande att se vad hon kan uträtta de kommande åren, viktiga år för Europa och frihandeln med världen. Dessutom borde Folkpartiet i Sverige känna en viss stolthet, att ha fått bidra med Cecilia Malmströms kompetens för Sverige i Europa. Statsministern uttryckte just vilken viktig roll den svenska kommissionären får.

SvD, DN,  Sydsvenskan, SvT, SvT

Snart avgörs det…men inte förrän om 9 dagar.

Ännu en dag av administration och planering av förgånget jobb och kommande jobb. Arbetslinjen kanske en del skulle säga. Jag kallar det livet.

meaningoflife

När de flesta firar in helgen, gör jag mig beredd för uppstigning och jobb imorgon bitti kl. 04.45. Sedan blir det lite ledigt mellan 14 imorgon och 16 på söndag. För många valarbetare kan det säkert tyckas vara slappt. Jovisst, men valarbetet är fritt valt. Jag har också varit med om det, och det kan vara väldigt kul och stimulerande. Över partigränserna när det ges möjlighet till intressanta diskussioner, som skiljer på sak och person. Då känns valkampanjande roligt. Mitt arbete imorgon är inte tråkigt, men inte fritt valt. Det är ”försörjningsstyrt”, aah vilket fint ord jag fick till där…

I år är jag som redan skrivit i augusti, inte med förutom på läktaren i valrörelsen. Det är med blandade känslor så klart, en gång samhällsengagerad, alltid det. Jag har inte begeistrats särsklit mycket över årets rörelse, och den verkar inte ta sig heller. Det enda riktigt oväntade inifrån landet, var väl Fredrik Reinfeldts tal med vändning av diskussionen, en bön om att öppna våra hjärtan här i landet. Jag tänker nu inte recensera eller dissikera just det, men konstaterar bara att jag tror det gav en viss nerv åt den rörelse som de flesta ansåg som avgjord och solklar.

Andra faktorer som påverkat har nog, förlåt alla engagerade människor, mestadels kommit utifrån, hur tråkigt det än låter. Behöver jag nämna Irak? Syrien, och på närmre håll Ukraina. för att inte prata om ett Europa som famlar, men som innerligen tror måste komma att samla sig och stärkas. Vi är i allra högsta grad del i denna värld, vi kan inte sitta på läktaren, så som jag känner att jag gör i vår egna valrörelse.

Jag tänkte inte bli för politisk denna kväll, men min önskan är därför att vi alla använder vår röst, går och röstar, samt tänker igenom vad det är för samhälle vi verkligen önskar oss. För en vecka skrev Dagens Industri om att Sverige utklassar EMU-länderna, den artikeln går inte att länka med mindre än att man är abonnent. Ändå svartmålas och sågas allt inom politiken just nu. Visst mycket kan ofta bli bättre, men jag tror att vi behöver se till vad som verkligen är bra också. Människan behöver lite positivism och gnista emellanåt, inte bara piska och slit och släp.

Ikväll gläds ett antal borgerliga, inkl. mig själv, över den SIFO-mätning som presenterades ikväll i SvD. Den visar precis vad jag sade för några veckor sedan, ingenting är klart förrän det är klart. Det dummaste någon kan göra, är att luta sig tillbaka och tro att man kan surfa.

I år bestämmer sig väljarna senare än någonsin, tycks det som. Det man som aktiv bör göra i detta läge anser jag, som väljare och lite från sidan åskådande position, är att betrakta väljarna som intelligenta varelser. Att basunera ut enkelspåriga, s.k. megafonbudskap kommer inte att premieras. Inte heller självgoda kampanjer, där man mer är ute efter den egotrippande känslan av att synas internt och gärna använda sig av sociala medier. Sociala medier är givetvis ett bra och viktigt redskap, men ska behandlas lika seriöst som andra kanaler. Saker syns och hörs, noteras, även utanför de interna kretsarna.

Dags att se livet i vitögat, dra mig tillbaka och vila, samt stiga upp och utföra ett riktigt arbete imorgon, i en internationell miljö. Inte ett skapat arbetstillfälle. Trots lördag och tid på dygnet.  God natt tillönskas alla.

 

SvD2, GP, Sydsvenskan, DN,

Europa väl värt att vårda! #9 – Detta ständiga förnekande av vår gemenskap.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tycker det är tragiskt att så många, och så olika människor, inte ser mer långsiktigt än man nu gör i Europafrågan. Jag hade egentligen tänkt skriva färdigt ett helt annat inlägg, men efter att ha sett Agenda ikväll, och lyssnat på debatten generellt sett i media om den kris man hela tiden tillskriver €uron -alltså valutan- måste jag skriva lite nytt om EU.

Ja, jag kan nog kallas en obotlig europé, och ja, jag står för det. Jag har växt upp i en s.k. mångkulturell miljö som tonåring utanför Paris, mitt i en internationell skola och en alltmer globaliserad tillvaro. Jag minns t.ex. när Mao Zedong dog -jag var inte särskilt gammal då- och vilken diskussion detta föranledde i Frankrike. Vilken betydelse skulle detta få för världen? Det skrevs spaltmeter i olika former, och eftersom det numera är 35 år sedan, kunde man säkerligen skriva ett antal historieböcker om tiden efter Mao.

Vad vi idag lätt kan konstatera, är att det fått oanade konsekvenser för vår värld i allmänhet och vår egen världsdel i synnerhet. Även det skulle bli en roman i sig, så det får i så fall bli ämnen för fler inlägg.

Jag vet vilken tillgång det är att få uppleva och lära om andra människor, både genom skolböcker och genom fysiska möten. Att stötas och blötas i klassrum, på raster, i gymnastiken…-”you name it” för att prata fin svengelska av idag-  Det är inte alltid en enkel värld, men otroligt utvecklande.

På den tiden var Sverige inte ännu med i det som då kallades ”EEC”, och det var många av mina vänner som undrade varför. Något jag egentligen, med den världsbild jag fått mig till livs i Lycée International de Saint Germain-en-Laye, aldrig kunde försvara.

Idag, snart 17 år efter vårt inträde i EU och 8 år efter folkomröstningen om valutan, är det på något sätt legio att kritisera unionen och dess valuta, där vi i Sverige inte ens är med

-trots att vi inte har undantag likt Danmark och Storbritannien-

men borde vara enligt det avtal som inte minst de större partierna i svensk demokrati var med att förhandla fram.

Idag behöver vi skilja på äpplen och päron i debatten, som Birgitta Ohlsson faktiskt också framhöll när Gustaf Fridolin repeterade sitt väl invanda mantra -jag har hört förr, både live och i media- som är så luddigt att det blåser iväg när försöker ta på det.

Det handlar idag inte om huruvida Sverige ska gå med i EMU eller ens folkomösta om ett ev. inräde. Den tanken ligger LÅNGT, LÅNGT borta i den svenska opinionen och bland alla ledande svenska politiker, utom hos Folkpartiet. Samtidigt kan noteras att våra grannländer i form av baltstaterna gör allt de kan för att få komma med. Intressant skillnad.

Jag lämnar den diskussionen för stunden, eftersom det enligt min mening just nu i Sverige bara är ett sätt att försöka flytta fokus från den verkliga diskussion, där även Sverige bör vara med. ”Varför ska vi vara med i sån’t skit?”, kunde man ju då i sann svensk jargong just nu fråga sig….

Vi bör inte avlägsna oss från att vara med att påverka den omgivning som kommer att påverka oss, oavsett vi är med i EMU eller inte, oavsett om vi tycker att vi i Norden borde skapa vår lilla krets här i norr för oss själva, oavsett om vi tycker att ”de där medelhavsländerna är ändå bara korrupta och oseriösa, så varför stödja dem”

Jo, därför att vi brukar vara duktiga prata om solidaritet och medmänsklighet ganska ofta annars. Därför att vi hör ihop med Europa både kulturellt och historiskt. Därför att vi under många år rest och mått bra som svenska turister i de flesta av dessa länder. Att inte hjälpa till eller åtminstone delta, kommer i en framtid bara slå tillbaka på oss. Gunnar Hökmark formulerar en del av det väldigt bra;

”Det är den stora Europakrisen, att vi låter världens snabbväxande ekonomier gå om oss, fördjupa skuldkrisen och marginalisera Europa när det gäller välstånd, utveckling och ledarskap som nu utspelar sig medan vi diskuterar i vilka grupper vi ska fatta de beslut som redan i dag kan fattas i Paris, Berlin, Rom, Aten och Stockholm.”

Vi behöver stärka ledarskapet och beslutsfattandet i våra demokratier, ingen annan världsdel kommer att göra det åt oss. Ett splittrat Europa lär inte stärka vår framgång i en kommande värld.

Inte heller är det finansmarknaderna som kommer att ta tag i problemen utan att det finns handfasta ledare i våra demokratier.

Fast det är kanske så vi vill ha det, lämna walk-over till andra delar av världen. Inte vara med och påverka det som påverkar oss. Att hjälpa och stödja med t.ex. miljöpolitik  och andra erfarenheter som den snabbt framryckande asiatiska världen. Det senare gagnar oss, och där finns massor att göra. Inte minst om man läser om vad som skedde i Durban gångna vecka. Om vi anser oss ha rätt att resa till andra delar av världen ska vi också vara beredda att ta ansvar. Då kan vi inte börja med att isolera oss i vårt egna lilla hörn.

Låt mig som avslutning förtydliga;

nej, jag tycker inte att Frankrike och Tyskland föregått med goda exempel inom EU tidigare, så frankofil jag må vara, så uppskattande av den tyska gemütlichkeiten  jag är. De borde skärpa sig rejält, och har väl kanske insett det. Förhoppningsvis kan de stå emot orolig inhemsk protektionism. Dessutom bör de nog tänka på att förankra ett och annat ibland.

nej, jag tycker inte det är i sin ordning att vältra över en massa finansiella kostnader på skattebetalarna i EU.

– jag tycker i första hand att det är länderna själva som ska ta tag i sina bekymmer. Sverige är hittills, delvis med lite tur, ett föregångsland. Låt oss fortsätta vara det. Påverka i posistiv riktining, med vårt kunnande.

Världen blir aldrig mer som den förut, det gäller stort som smått. Jag vill att vi ska vårda vårt kulturarv på många sätt, men vi kan inte klamra oss fast vid dåtid in absurdum.

Som vissa predikar motståndet mot EU kunde man tro att de önskade att Gustav Vasa inte hämtats tillbaka till Mora.

Bloggar; Mikael Andersson, Gunnar Hökmark, Carl Bildt, Johan Westerholm, JW2, Böhlmark om mys och rys, Jonas Sjöstedt vet vi ju vad han tycker, den hälsosamme ekonomisten är också inne på en linje.

Martin Moberg i sedvanlig stil den 12 dec.

Anders Wijkman på Newsmill, Svt Debatt, SvT,  SvD, SvD2, SvD3,  DN, DN2, DN3GP, HD, HD2,

Den som vill läsa lagom kritiska men oerhört insiktfulla och konstruktiva krönikor om Europa, bör titta lite närmare på Richard Swartz i DN.

Uppdatering på Lucia; otroligt upplyftande att läsa ett annat och lite vidgat perspektiv hos (S)-bloggaren Högbergs Tankar. Tack Peter!

SvD Brännpunkt, DN,

Opinionen lika med medias opium…

Precis som min bloggkollega och vän Tokmoderaten, var det nog ett antal borgerliga väljare som höll på att sätta kaffet i vrångstrupen imorse. Stora rubriker, feta och skrikande;

Moderaternas sämsta siffror på ett år” DN

Synovate: Jätteras för moderaterna” SvD

Här är Reinfeldts nya skräcksiffror” Expressen

Moderaterna går kraftigt bakåt” (ett tag stod det chockras..) Aftonbladet

Jätteras för moderaterna” Göteborgsposten

Jätteras för moderaterna” Helsingborgs Dagblad

Oj, är det slut på medvinden för ”Nya Moderaterna” nu, kunde man tänka sig att många frågade sig.

Låt oss göra en liten analys av läget.

Först och främst, vilket då gäller alla partier och oavsett fram- eller tillbakagång, kan vi som så många gånger förr konstatera att majoriteter vinns på valdagen. En undersökning är alltid ett urval och beroende av en mängd faktorer. Som indikation och avstämning kan den ha sin poäng.

Ja, Moderaterna går bakåt jämfört med den senaste mätningen i Synnovate, men i senaste Sifon i september gjorde man tvärtom. I Sifo gick (S) ner, och (M) upp.

(V) gick upp ung. lika mycket i både Sifo och Synnovate, +1,1 resp. 1,2%. Kanske beroende av att herr Ohly aviserat sin avgång?

(MP) gick ner i Sifo, medan man i stort sett står stilla i DN/Synnovate. Båda mätningarna ger dem runt 8,5%, dvs. något högre än valresultatet. Det senare har även både (S) och (M).

Dem det inte pratas så mycket om är Folkpartiet, -2,0% i DN/Synnovate, och -1,6% i Sifo, dvs. någonstans i 5%-spannet. Det är två procent lägre än i valet, och en rätt senkommen trend. Tidigare har det varit (C) och (KD) som legat farligt nära 4%-spärren i mätningarna.

Att vifta bort ökningen för (C) med +1,6% som obetydlig och en besvikelse för Annie Lööf tycker jag är oseriöst. Man lyfter sig med ca 1/3-del jämfört med förra mätningen.

Sist men inte minst har (SD) åter tagit sig upp på 5 procentsnivån i DN/Synnovate. Den s.k. Breivik-effekten har antingen klingat av, aldrig funnits, eller fler missnöjda väljer åter just Sverigedemokraterna. Dessutom är andelen osäkra väljare fortfarande väldigt stor i de flesta undersökningar.

För att avrunda kan vi konstatera att opinionsundersökningar är en drog för journalister som vill skapa scenarier av möjliga förändringar i väljarkåren. Ju mer man vrider saker till stora ord, desto mindre kommer både partier och väljare att bry sig om dem. Flera bloggare har skrivit balanserat om denna, den senaste mätningen och med just den självdistans som jag ibland saknar, andra skriver mer om önskan..

Alliansen; Kent P., Lotta O, Ekonomisten Mattias, Maria Hagbom, Mikael Jonsson i Sala, Harald i Uppsala

Oppositionen; Peter Andersson, Martin Moberg, Viktor Tullgren, Veronica Palm, Röda Malmö, Högberg, Ringborgs blogg,

Sverigedemokraterna återvänder…hem?

Dagen D är kommen för det f.d. stora (s)tatsbärande partiet…man har fått tag i Dagens Nyheters färska mätning gjord av Synnovate mellan 9 och 25 maj. Förändringarna sedan april ligger alla inom felmarginalen, men det är klart att det vill man från vänsterhåll inte bry sig om-fair enough-det har säkert hänt även i vårt läger att man stirrat sig blind på ett resultat som uppfyller en hög önskan inom ”rörelsen”.

Jag kan bara gratulera (S) till det gynnsamma siffrorna, men som Kent P. i Örebro påpekar, är att det gäller att vara bäst när det gäller, något som (m)itt eget parti varit osedvanligt dåligt på i flera val före 2006. Den som vill regera måste dels ha något att komma med i form av idéer, dels ha förmåga att mobilisera väljare på valdagen (och i förtidsröstningen). Det senare har vi exempel på i omvalen för två veckor sedan där (S) lyckades mycket bra i Kents hemstad.

Om vi då återvänder till dagens undersökning kan vi konstatera att det inte är särskilt stora rörelser. Jämfört med april har (S) gått upp med 2,4% till 33,0%, det är 0,3% mer än (M) som gått ner med 1,2% till 32,7%. Värt att notera är att båda partierna större än vid valet i september, vilket är mer uppseendeväckande för (M) historiskt sett.

De övriga partierna gör inga stora nyheter, (C) ligger strax över 4% minskar något till 4,7 och (KD) strax under, ökar till 3,8%. Alliansen totalt tappar endast 0,1%, eftersom (FP) tar tilllbaka 1,2%.

Suma summarum kan man undra om (S) plockar hem sina tappade röster till (SD) som tappar hela 2,0%, nästan en tredjedel av rösterna, och (V) som tappar 0,7% från 4,8 till 4,1%, den närheten till spärren talas det inte mycket om… Endast Jinge tar upp detta. (jämför med Sebastian nedan…) Vi kan dock konstatera att kräft(gångs)färgen består hos Ohlygänget. Minus 1,5% jämfört med valresultatet.

Miljöpartiet då? De har oförändrade siffror trots byte av språkrör under senare delen av mätperioden. Ligger en bit över valresultatet, +1,6%. Vi får se om de lyckas stå emot den Juholteffekt som vissa vill se konturerna av.

Som sagt; grattis till de po(s)itiva siffrorna, men låt inte ljuset blända er. Det krävs mycket för att leda ett land. Oavsett vilket parti som får förtroendet.

SvD, HD, GP,

Bloggar; Tokmoderaten, (S)ebastian som verkar ha svårt med matematiken, Krassman har rosa drömmar, Thomas Böhlmark resonerar. Av Johan Westerholms ”Mitt i Steget” ser man inget om detta…

Från intro till EU via Alliansens partiskreterare. (och samtidigt förankra saker i hemkommunen)

Det har varit en lärorik dag, på många sätt, men väldigt framgångsrik. En mycket god vän och gammal kollega till mig, numera utvandrad till Guatemala, skrev till mig i början av året som gratulation till mitt nya uppdrag som Miljö och byggnadsnämndens ordförande, att jag skulle komma att göra avtryck. Idag har jag börjat inse att jag tror han får rätt.

Pratar man med Sofia Arkelsten, vår miljökämpe 🙂 och numera partisekreterare, kan man inte bli annat än GLAD. Mer kommer om det, men hon är en lysande stjärna som verkligen bjöd på sig själv under seminariet med de fyra partisekreterarna. Alla fyra är nya, men redan väldigt samspelta av seminariet att döma. Man sprider skratt, är konstruktiv och vill se framåt. Nina Larsson (FP), hade fått barn för två veckor sedan, men ställde ändå upp vilket hon ska ha all heder av! Hon kommer vissserligen från Karlstad, men ändå.  Heja Alliansen!

Det är lätt att låta lycklig när man får en inspiration som denna dag har inneburit. Efter ovan nämnt seminarium, var det lunch och trevliga möten med andra moderata förtroendevalda från vårt avlånga land. Det är verkligen en av de stora poängerna med denna typ av sammankomster, ett givande och tagande för att hitta framåt i våra respektive kommuner. Mitt egna lilla krux var under dagen att jag behövde arbeta fram ett slutgiltigt förslag gällande den nya taxa vi ska anta i Miljö och Byggnadsnämnden på måndag hemma i Sollentuna. En ny Plan och Bygglag kräver nya avgifter för service som kommunens tjänstemän utför både för ordningens skull och för ”byggherrarnas” skull. Detta innebar ett antal telefonsamtal med t.f. förvaltningschef och likaså den ordinarie snart återkommande mammalediga dito. Det känns nu som om vi ”landat” en Sollentunaanpassad modell som kan gälla fram tills vi ska utvärdera den om ca 18 månader. Skönt med sådan effektiv kreativitet, en för schabloniserad modell skulle åtminstone inte jag kunna stå för gentemot invånarna hemma.

Efter lunch var det så dags för vår finansminister att framträda, och på vilket sätt sedan….visst kan avundsjuka vänstermänniskor alltid vrida saker till sin egen fördel, men de kan aldrig ta ifrån Anders Borg att han kan ekonomi och att han ser samband som är oerhört centrala för Sveriges samhälle. Han kändes nästan lite generad över de applåder som haglade efter föreläsningen.

Så kom ett seminarium om huruvida det är möjligt att upprätthålla motivation utan att segra ihjäl sig. panelen hos Anna Kinberg Batra bestod av Håkan Loob, VD hos Färjestad och framgångsrik hockeyspelare, Annie Seel, egenföretagare och framgångsrik Dakarrallytävlare, Ann-Louise Skoglund, häcklöperska och Anders Olsson, simmare och guldmedaljör i Paralympics. Väldigt inspirerande och kreativt. Lyckades ordna en autograf från Håkan Loob till min brorson…

Så kom då seminarium 2, och det var för min del Moderat politik i Europaparlamentet. En namnkunnig panel bestående av våra fyra parlamentarike samt vår stabschef i Bryssel svarade på frågor och ifrågasatte varför vi behöver ha särskilda Europaseminarier…vi är en del av EU och därför bör de ingå i övriga ämnen som en del. En ganska klarsynt infallsvinkel, varför har vi så svårt att inkludera oss i EU?

Gunnar Hökmark, Anna-Maria Corazza Bildt, Anna Ibrisagic, Kristoffer Fjellner

En välbehövlig kaffepaus tog vid innan det var dags för det tredje och sista seminariet för dagen, Vertikala grupper som man når nya medlemmar genom. Deltog gjorde bl.a. Cecilia Widegren och biståndsminister Gunilla Carlsson. Två hästtjejer som beskrev hur man via ridning kunde möta nya, intresserade potentiella väljare.

Nu är det uppsamling i First Camp Hotel inför kvällens mingel och buffé. Tyvärr missar jag förminglet med mina Sollentunakollegor pga den logistik det innebär att inte alla kan bo i Karlstad. Jag hoppas på en trevlig kväll ändå, Martin T Karlsson beger oss nu mot Solsta’n.

Europa väl värt att vårda! #5

Just idag var det inte detta som jag tänkte börja skriva om, men eftersom jag såg den feta rubriken i SvD imorse, och läste den till min sena lunch, får jag bara erkänna att den satte igång tankarna kring min serie som jag startade i våras. Tyvärr blev den lagd lite på is under och efter valet, men idag känns det som ett naturligt läge att sätta igång den igen, inte minst sedan jag läst artikeln. Eftersom det tydligen är en serie i Svenskan, blir det intressant att följa dem som kommer. 

Givetvis haglar blogg-och-besserwisser-kommentarerna i det läget vi nu har, ordning på finanserna i landet, åtminstone hyfsat och bättre än de flesta, en stärkt krona och så vidare. ”Det är ju åter billigt att resa till Thailand, Medelhavet och andra för svenskar populära resmål…trots allt verkar det vara det viktigaste för många. Det var annat ljud i skällan när vi upplevde raset i och med krisen för två år sedan.

För information noterade Nordea snittväxelkursen, den elektroniska -alltså inte sedelkursen- till  SEK 7,70 för dollarn och 11,00 för €uron den 29 dec. 2008.    Idag har vi enligt samma modell 1€ = 8,98 SEK och 1$= 6,83  SEK, båda snällt avrundat gentemot utlandet. Alltså nästan 1 kronas skillnad mot dollarn och hela 2 kronor mot €uron.

Bloggen Cornucopia har i mitt tycke ett mycket balanserat inlägg angående denna artikel, en artikel som gör det väldigt lätt för sig, tyvärr alltför vanligt!

Om vi benar lite;

” Många ekonomer anser att krisen bevisat att valutaunionen inte är optimal och förutspått att svaga länder kommer att få lämna samarbetet.”

Jo, må så vara, men reglerna var ingen nyhet när man gick med i samarbetet från början, och då håller det inte att glida på gränserna, som inte bara de s.k. svaga länderna gjort. Och vilka är förresten ”ekonomerna”?

Man kan jämföra det med en mänsklig sandlåda, och barnslighet, och där har i det här fallet både politiker och företagsledare ett ansvar att bära. De ska bära och följa den långsiktiga visionen, inte kasta paj på andra och försöka sko sig för egen del.

(en mycket större diskussion innebär att inse att det tyvärr att ganska regerande som beteende i samhället som helhet, trots allt prat om solidaritet m.m.)

 Nordeas VD sätter fingret på rätt mycket, men ändå vrider Svd det till att han inte vill gå med…

”–Det är en politisk fråga. Om man inte är med i euron måste man föra en mycket disciplinerad finans- och penningpolitik, annars straffas man genast. – {vilket vår regering och ämbetsmannakår gjort alldeles ypperligt för det mesta, med finansministern i spetsen, min  anm.} – Om man är med i samarbetet kanske man har lite mer spelrum, man kan till exempel ha lite större underskott. Men problemet är att en del länder gett sig själva för mycket utrymme, säger Christian Clausen.”

Tidningen fortsätter

”Samtidigt har svensk ekonomi gått som tåget utanför euro- zonen. Finansminister Anders Borg menar att Sverige skulle ha klarat sig bra även med euron som valuta. Men han har inte varit lika pådrivande som Folkpartiledaren Jan Björklund i att få till stånd en ny folkomröstning om ett svenskt medlemskap.”

Anders Borg är klart för samarbete, även om han är intelligent nog att inte ta rätt strid vid fel tillfälle…minns hur herr Persson agerade, och hur vi tragiskt tappade en ly(s)ande minister i dåvarande regering under slutspurten av folkomröstningskampanjen. Kopplingen mellan dådet och €uron var noll, men jag är rätt övertygad om att det ändå påverkade utgången, i ett land som väldigt mycket bygger sin tillvaro på säkerhet och introvert trygghet -hur schimär den än må vara i olika fall. 

Att skolministern och folkpartiledaren  Jan Björklund driver frågan mer än andra ska han ha en eloge för, även om jag ofta tycker han gör det lite fel. Likaväl som jag tycker att (m)itt eget parti kör lite mycket av strutspolitik, trots att jag intellektuellt förstår varför. Något man väljer att aldrig prata om kan dock heller inte bli verklighet – det gällde då, och det gäller nu.

–Jag har blivit lite mindre optimistisk det senaste året. Några regioner har överkonsumerat, inte överinvesterat. Det kommer att ta några år att komma tillbaka på banan, säger Atlas Copcos vd Ronnie Leten.

Läs mer vad han säger i artikeln, han är belgare, och har också klart för sig vad mycket handlar om.

Nordeas VD avslutar lika pricksäkert, och inte alls så tveksamt en del tycks vilja få det till

–Euron och dollarn är världens två reservvalutor och det är ingen tvekan om att euron kommer att överleva. Frågan är hur lång tid det tar att lösa de här akuta problemen, säger Nordeas danske vd Christian Clausen.

För mig finns det så många olika parametrar i denna fråga, och att tro att gemene man ska förstå problematiken genom att dra populistiska valsar är att lura sig själv och underminera all framtid för Sverige i större sammanhang. Det kan låta svulstigt, men jag fortsätter att hävda att vi alla måste vara seriösa, oavsett vad vi tillhör för fackområde, och många tillhör idag flera,  ”har flera olika kepsar att ta på sig”. 

Jag lär återkomma, men vi får inte glömma i sammanhanget att den starka kronans ursprung till viss del vilar i det faktum att vår ekonomi f.n. är så stark och välskött -se ovan-, att Riksbanken höjer sin ränta i mycket raskare takt än de flesta andra centralbanker, vilket lockar kapital till Sverige (investerare får bättre betalt för sina penager här än på andra ställen) och även håller nere vår inflation (men gör det dyrare för svenska låntagare).

Vår flitige bloggare i Örebro, Kent P., tar idag upp, självkritiskt, detta ämne att vara seriös på ett mycket allvarligt sätt. Det ”tänket” borde även genomsyra den här typen av diskussioner. Följdaktligen kommar jag gärna diskutera olika synvinklar, men bara med dem som är villiga att göra det på ett ansvarsfullt sätt. I en demokrati är det rätt att tycka olika, och att verka för att komma framåt, tillsammans.

Likaså vet vi ju att min vän Tokmoderaten sitt sätt att skriva, just nu verkar det mesta handla om schack för honom -själv är jag för matt av förkylningstider-, men han har en viktig poäng som går att koppla till mitt resonemang.

”Jag vurmar för en mångfald i det borgerliga samarbetet och mår fysiskt illa av tanken på ett två- eller treparti-system i det här landet där det nya statsbärande partiet utmanas av ett grönt spektakel och ett gammalt statsbärande parti som bara rör sig i sina dödsryckningar.”

Citerar några av de länkande bloggarna;

försiktivt positiv Jan Nilsson i Västerbotten, liksom Peter Soilander med ett mycket bra biinlägg i sin blogg av idag om detta.

avvaktande den hälsosamme ekonomisten

övriga får ni söka upp själva….

DN, DN2, DN3, GP1, GP2, tänkvärt; GP3,   Expressen,