Ett rum utan insikt…?

Just nu är ”landet godhet” en tummelplats för allehanda diskussioner för och emot, svartmålning och till skyarna höjandes. Gemensamt är, som faktiskt jag kom till insikt om idag genom en stunds samvaro med en god vän och sparringpartner, att många torgför sina teser idag utan någon som helst källkritik. Man driver sina idéer och tankar genom att plocka bitar som passar in i ens pussel, och tror att ingen ska ifrågasätta den. Skulle någon ”mot förmodan” göra det, så sätts artilleriet in med all möjlig kraft för att nedvärdera och rasera ”motståndaren”. Inte sällan tar man fram ovederhäftiga och grymma argument.

Mitt i allt finns styrande och media i en salig blandning, som inte heller verkar veta vad som är in eller ut. Media driver på, vilket de ska göra, men ofta undrar jag i vilken riktning? De har makt, och borde då ha makt att inte bara springa de s.k. politiskt korrekta ärendena. Politikerna å sin sida, verkar inte heller veta vilken fot de ska stå på. Finns insikt, visar man i alla fall inte den. Verkligheten verkar just nu ha snabbare fötter än våra ledare.

Samtidigt som jag skriver ihop dessa fåtaliga rader, ser jag på det sista avsnittet av ”Krigets hjärtan”, den tyska serien om Andra Världskrigets fruktansvärda liv och erfarenheter. Jag vill att fler ska se dessa bilder, vi ska aldrig återuppleva detta, och för att nå det målet krävs idag än mer samling vid pumpen än i EUs linda.

Krig finns lite varstans, det är EN av anledningarna till att vi idag är åskådare till det vi numera inte bara har som utsikt.
Det är en dock inte den enda. Världen är oerhört komplicerad och global idag, på ett sätt vi aldrig tidigare upplevt. Soldaten i serien, som mer el. mindre deserterat, bad en annan man skicka ett kort till sina ungdomsvänner från före kriget per post innan han stålsatte sig och trotsade det ryska kulregnet med given utgång. Dagens desertörer har mobiltelefon med smarta funktioner, åtminstone de som lyckas ta sig till Europa. Vad övriga har får vi nog aldrig veta. Inte minst för att smugglarna inte är intresserade av dem.

Med ovan bild, tack Berglin, vill jag symbolisera det faktum att jag och många med mig, är rejält oroliga för hur vi ska ro iland situationen på vår halvö. Strömmen över Östersjön sinar aldrig, och ledarna vi har tilldelats, oavsett partifärg, verkar med några få undantag inte vilja ha ledartröjan på sig. Finns de några som vågar ta på sig den, jagas de med text och bild på flykt, likt en Gustav Vasa som ingen trodde på för några sekel sedan. Inte innan folket skidade ikapp honom och hämtade tillbaka ledarskapet för en tid. Låt oss slippa denna liknelse och gör istället så att de som är satta att leda, också vågar göra det, även om allt kanske inte blir rätt från början.

Vi måste våga agera. Sätt gränser som följer det som vi faktiskt har lagar och överenskommelser för. Endast det kan också göra tillvaron i framtiden dräglig i vårt land såväl som på den övriga europeiska kontinenten. Låt inte gamla tider komma åter genom att låta det uppnådda slås sönder och samman genom passivitet. Ingen är betjänt av det, allra minst de som söker fristad hos oss.

 

Uppdatering lördag 7 nov.

Richard Swartz kommenterar från Österrike om sitt hemlands situation i dagens DN

December i juni…Kan någon hjälpa mig att förstå?

Idag har den s.k. decemberöverenskommelsen ”hedrats” i Riksdagens kammare. Den har bevisat att i juni är det december. I själva verket är det inte så konstigt om man ser till vädret, för vi verkar ha hoppat över sommaren i år sånär som på någon dag. Det har jag inte så svårt att förstå.

Welcome-December-Wallpapers-2014

VI brukar gilla värme i vårt land, men när det hettar till i åsiktslandskapet, då tar vi till ismaskinen och försöker kyla ner spelplanen till en rink och hoppas på att det ska bli glatt och fint istället för smuts och sörja… Frågan är om de som faktiskt ska åka på rinken tycker att underlaget håller…hjälp mig att förstå.

Löften håller den inte för i alla fall. Överenskommelsen. Jo åt ett håll. Hjälp mig att förstå.
Den budget som nu ”hedrats” (vilket underbart ord förresten) av Alliansen, är alltså en budget som är gjord av två partier som är mindre resultatmässigt än Alliansen, plus ett hängparti som kallas Vänsterpartiet (för inte så länge sedan VPK) och inte finns med i regeringen…fast vänta nu…för att regeringen ska få majoritet före Alliansen, krävs att den stödjer sig på V. Hjälp mig att förstå.
Märk väl att stödja sig på ett f.d. kommunistparti verkar vara  betydligt mer politiskt korrekt än att ”ab und zu” (av och till) låta Sverigedemokraterna rösta på Alliansen i syfte att vinna majoritet för de förslag som har störst stöd i Riksdagen och dess partier. Hjälp mig att förstå.

Oppositionen (Alliansen) pratar vitt och brett om hur skadlig den budget som presenteras av regeringen inför kammaren är jämfört med den budget som Oppositionen den driftiga snickrat ihop.  Vilka effekter den kommer att ha på sysselsättning m.m. När det sedan kommer till omröstning, väljer Oppositionen den driftiga, att lägga ner sina röster till förmån för den budget man just kritiserat med hårda ord. Hjälp mig att förstå.

Varför väljer Oppositionen att släppa fram en enorm skattehöjning på drivmedel vid årsskiftet? Detta trots att (S) lovat att inte höja bensin/diesel-skatten nu. ”Det är ju Miljöpartiets fel”. Hjälp mig att förstå-
Anser Oppositionen att väljarna sagt ja till höjda renoveringskostnader för småhus, genom t.ex. lägre ROT-avdragsmöjligheter? Anser man att egna små företag, inte minst av invandrade människor, är tjuvar för att man drar nytta av ”tjänstesektorn” genom att få lägre omkostnader vid olika -vita- underhållsarbeten?
Hjälp mig att förstå.

Anser Alliansen att man har väljarnas mandat att underlätta en sådan vänsterpolitik med endast ”talarstolsbjäbb” för att sedan förtvina i något hörn, i tron att vinna i valet 2018 blir en enkel match i skuggan av vänsterns skadliga politik? Hur vet man att det inte blir ännu fler som lämnar Alliansens partiorganisationer och inte minst ”valmanskår” under de närmsta åren?
Hjälp mig att förstå.

Det har sagts att Decemberöverenskommelsen är det minst skadliga alternativet för landet under rådande omständigheter. Hjälp mig att förstå. Hur kan man motivera att det är bättre att rulla tillbaka reformer och i vissa sakfrågor göra situationen ännu tuffare för dem som likt Bambi ska ta sina skär över isen som spolats med Decemberklimatet?

Sverige har blivit decemberkallt, så mycket har jag förstått. Är det månne så som vissa av mina bekanta och vänner skriver, att något har gått sönder i PostAlliansSverige?

 

Maria Ludvigsson, PM Nilsson, SvD, Tove Lifvendahl.

En DÖende demokrati…ett samhälle i status osäkert läge.

Denna dag bestod av cykling, jo jag tränar inför Vätternrundan igen. Efter flera år av delvis ofrivilligt uppehåll, är det meningen att det ska bli av 2015. Det år då man i Motala firar 50 årsjubileum med detta stora arrangemang. Därefter snabbt hem och byta om, samt få i sig lite mat. Sedan ut och jobba på Arlanda i söndagseftermiddagen. Ingen rast ingen ro.

Skånela

Ingen ro får jag heller av situationen i vårt land när det gäller regering och maktordning. Demokratin är enligt min mening och många med mig, kraftigt åsidosatt just nu. Jovisst, vi fick ett valresultat i höstas som sade att medborgarna valt annorlunda än 2010. Frågan är hur de valt och vilket genomslag utfallet faktiskt får. Det är för sent att gå i detalj på djupet, jag nöjer mig med att konstatera att jag tror det är ganska få som är nöjda med det utfall som utspelats sedan snart 7 månader. Möjligen kan de mindre partierna i form av Vänsterpartiet och Miljöpartiet har viss positiv känsla, med tanke på hur många procent de fick i valet. Följdfrågan blir den politiskt inkorrekta, men ändå i mitt tycke demokratiska; varför ska de som röstade på det parti som är dubbelt så stort som de nämnda, plus några till, fråntas all påverkan under något slags påstående att de inte har rätt till det?

Man må tycka vad man vill om innehållet i deras politik, och det görs det, men det kan man om andra partiers politik också.
Har ni inte läst Tove Lifvendahls två krönikor om det s.k. DÖ, december-överenskommelsen, tycker jag ni ska göra det. Länkar finns nedan. Dessutom skrev Paulina Neuding (NEOs chefred.) som gästkrönikör mycket skarptänkt i SvD igår.

Tro mig, jag har verkligen försökt förstå hur man tänkte, och varför man tycker att det är ett bra system att säkerställa att släppa fram regeringsbudgeten ograverad, med reservation för den s.k. diskuterande skarpa opposition som man hävdar ska komma till. Jag förstår fortfarande inte mer än att

– överenskommelsen ser till att en minoritetsregering i princip inte ska behöva diskutera, annat än med ord, innehållet i riksbudgeten. Är det demokrati? Jag citerar Tove Lifvendahl;

”Alliansen avser inte bli ett regeringsunderlag för Socialdemokraterna”. Som jag ser det har Alliansen indirekt redan gjort det genom att ingå DÖ, men utan att få något i utbyte.”

– dessutom tror man att en borgerlig / Alliansregering ska få samma fria resa efter 2018, om man hamnar i minoritetsregeringsläge. Jag är skeptisk, som en känd svensk skådespelare sade i ett känt svenskt program, åtminstone för oss som numera är medelålders.

Avslutningsvis, de i regeringen två sittande partierna är INTE större än Alliansen i valresultatet. Hade man tagit in Vänsterpartiet i regeringen hade regeringen varit något större. Just nu sitter Jonas Sjöstedts gäng i regeringen, trots att det inte gör det formellt. För annars klarar man inte en majoritet i minoritet. Jag tror dock inte att en majoritet av de svenska väljarna ville ha det så. Ändå argumenteras det från lite varstans som om så vore fallet.
För mig är detta en demokratisk härdsmälta utan dess like. En minoritetsregering ska inte behöva förhandla för att få igenom budgeten. Det hjälper inte att man argumenterar om att det ”finns så många andra ärenden som stoppas och ändras i riksdagen”. Den svenska väljaren tror jag inte ser det riktigt så. Budgeten är väldigt central, och dessutom blir det väldigt lockande för de styrande att smyga in desto mer under budgetens skyddsmantel.

Ord måste liksom vara lite mer än bara ord. Så dum är inte den svenska väljaren, trots allt. Finland har idag haft riksdagsval. Det är en intressant spegelbild att titta på. Finland är ett helt annat land, just nu med en helt annan spänstighet i demokratin än vi har här i Sverige. Trots att man säkert kan ha synpunkter på vad politiker har sagt och säger där också.

 

Tove Lifvendahl 1, TL 2

Morgonjobb, SCA-stämma och ”VÅP”..

Idag finns det mycket att tycka om…nej, inte ”tycka om”, utan att ha åsikter om. Som igår är jag fylld av intryck, och har fyrkantigt huvud. Alltså, det blir inget analyserande.

torrlagdKänner mig lite som den här båten, även om symbolen är riktad mot det jag sett och hört idag.

SCA-årsstämman var något i hästväg. Närmare 4 timmar. Tur man serverades wraps före… Tråkigt på ett så fint företag kan jag väl säga som summering. Dock är inte allt så svart eller vitt.

Den s.k. VÅP-en, regeringens vårproposition för budgeten, får mig att tro att väldigt mycket strandar…Har sett finansministern stå och försvara att det ska vara dyrare att ha unga anställda…I rest my case som det heter i amerikanska serier.

Jobb blir det imorgon kväll också, först projektletande på förmiddagen. Arbetslinjen upprätthållen, kan man ju säga. fast det är ju ett förlegat ord numera.

Godnatt och på återhörande.

DN, GP,

 

 

Ja, loppet är nog kört. Det blir antagligen inget Mälarölopp…

Efter dagens artikel i Dagens Industri, är jag mer och mer benägen att tro att denna regering kommer att svika alla de som faktiskt vill ha en enklare väg att ta sig förbi Stockholms Centrum. För det är  vad det handlar om. Jag känner faktiskt inte någon som frivilligt sitter i bilköer. Många av de fordon som idag går på Essingeleden ska inte ens in till centrala Stockholm. För att använda en numera sliten klyscha…”det är rätt många procent som inte röstade på Miljöpartiet och Vänsterpartiet i valet”.

förbifarten

Dessutom förstår jag inte varför man ska dela på staden på det sätt som det sker nu, ta exemplet småföretagaren med sin hantverkarbil. Ska hon eller han tvingas avstå jobb på motsatt sida Stockholm för att det i princip är den tidsförlust och kostnad det innebär för att infrastrukturen inte anpassats till dagsläget? Jag bara undrar.

Vi behöver all infrastruktur vi kan få, det märkte jag senast ikväll då jag skulle hem med pendeltåget från Stockholms Central till Helenelund, och tågen drabbades med förseningar pga ”ordningsproblem” i Sundbyberg. Alltså inte ens samma pendelstågslinje…Man kan bli missmodig för mindre.

Är loppet kört nu…?

…eller kommer det en halvmara i väster om Stockholm om sådär ett decennium, innan man släpper på trafiken i tunnlar och broar i den då byggda Förbifarten som tidigare hette Västerleden? Igår sprangs det i alla fall i Norra Länkens tunnelsystem mellan Norrtull och Värtan om jag är rätt informerad.

tunnelloppet

Jag hoppas verkligen att den är rätt dimensionerad i motsats till Södra länken som var för sparsamt tilltagen då den öppnades för nästan precis tio år sedan.

Toppbild_forstasidan_ny [2]

När man försöker lyssna på vad regeringsrepresentanten i form av Karin Svensson Smith säger i Agenda, undrar i alla fall jag hur man ska kunna respektera en sådan hantering av våra skattepengar. ”Stockholm ska ha andrum”….jag men vad ska man andas då menar hon? Stånkande köer i stan och på Essingeleden?
Gudrun Schymans penningabränning i Visby är bara ett glödkorn i jämförelse. Samtidigt klagas det på resursbrister i andra områden i samhället.

Jag säger då; bestäm er, lägg ner definitivt (med allt vad det nu innebär…) eller kör igång bygget igen. Jag såg Per Bolund (Mp) beklaga sig på Facebook över nyheterna ikväll, bl.a. då Agenda. Detta svamlande, otydliga uttryckssätt som bl.a. statsministern själv använder, ger mig rysningar längs ryggen. Tala klarspråk, bestäm då hellre att den infrastrukturen INTE ska byggas, men var också beredd på konsekvenserna! Det är faktiskt inte bara en lokal Stockholmsfråga.

Tillönskar en god natt nu!

VLT, Expressen,

Efter valet, funderingar del 2. Trött.

Egentligen borde jag lägga mig bums. Mitt uppe i en testcykel av blodtrycksmätningar 3 ggr/timme. Dessutom ska jag  bidra till forskningen i natt med ytterligare en attiralj.

Därför blir det här endast en kort snutt. Om farsen i dagens riksdagsomröstningar.

talman

Jag blev illa berörd idag. Jag tycker man behandlade vår så dyrbara demokrati på ett oanständigt sätt. Därför kommer jag att ta upp det igen, men det bästa jag läste idag kommer från min favoritriksdagsledamot, (som tyvärr nog bara sitter under expeditionsregeringens tid) och jag bryter ut en del för ikväll. Som jag skrev ovan, återkommer jag mer utförligt.

”Allvarsamt på uppropet i riksdagen. Omröstningarna om andre vice talman pågick en stor del av eftermiddagen. Fanns tid att fundera än en gång över vad vi hade kunnat göra mer för att hindra SD:s framgångar. Men nu är SD:s valresultat ett faktum och dagens utnämningar ett resultat av väljarnas val. Så är det.”

 

Om inte fler anammar det synsättet, förblir jag orolig över framtidens demokrati. Godnatt och på återhörande.

DN, Svd,

Vad ska man skriva ikväll—debatten pågår i stort sett varje dag…

Som samhällsengagerad, och f.d. aktiv s.k. politiker, är det en omöjlighet att inte ta del av diskussionerna under dessa sista brinnande dagar av valrörelsen 2014. Den rörelse som f.ö. är en vecka kortare än för fyra år sedan. (för att en ny regering ska hinna sätta ihop en budget)

Foto TT

Foto TT

Jag hade gärna gjort mer, om jag kunnat, även om jag på ett sätt tyckt att det varit skönt att inte ha behövt nöta skor m.m. på samma sätt som för 4 och 8 år sedan. Tveeggat alltså. Samtidigt peppade mig en god vän nyss om att jag skulle vara med 2018… Vi får se hur det blir med det. Fyra år är en lång tid.

Nu kommer alla analyser från de s.k. experterna och kommentatörerna. Dem tänker jag inte kommentera. Vad jag tycker mig höra är en ganska enkelspårig retorik från oppositionen, jag må väl ha färgade glas, och en likaväl enkelspårig men samfälld och lugn och sansad argumentation. Annie Lööf är nog den lysande stjärnan, det verkar många tycka. Dessutom har man tidigare kritiserat just henne för bristande debattkunskap och virrighet. Jag har aldrig riktigt hållit med om det, tycker det är mer manschauvinistiskt och härskartekniska synpunkter. Man skriker å ena sidan efter yngre och kvinnor i politik och näringsliv, men sågar gärna dem som tar sig in.

Nog om detta. Det kommer att skrivas åtskilliga spaltmeter om det, mer eller mindre väsentligt. Jag återkommer säkerligen också vid tillfälle.

Det jag önskar, som jag uttryckt på Facebook, är att vi får en sansad debatt om utvecklingen i vårt samhälle när det gäller företagande, som ger jobb, som ger nya skatteintäkter, som ger pengar till välfärd och gemensamma behov i Sverige. Arbetsförmedlingen behöver slipas, anpassas till en nyare tid. Dessutom tror jag vi behöver få fler förmedlingar, inte ett monopol som inte hinner med det den ska göra, nämligen vara en myndighet som hjälper folk att hitta försörjning, och inte bara fungera som kontrollenhet för att arbetssökande fullgör sina plikter för att kunna få sin ersättning.

Jag har själv viss erfarenhet av hur saker fungerar inom arbetssökarsvängen, och jag kan säga att det är bra mycket roligare att ha en projektanställning, riktigt jobb, men med lite för låg lön, än att bli tilldelad en plats någonstans. Jag har bekanta som har mått fruktansvärt dåligt av att behöva placeras ut och göra något de egentligen inte alls är skapta för. De är så illa tvungna om de ska få åtnjuta sina ersättningar.

Sedan är jag den första att tro och tycka att även en s.k. omställningsförsäkring bör ha någon form av indexreglering. Ingen regering har höjt A-kassan sedan början av 2000-talet. Att det sedan är Alliansregeringen som får utstå mest kritik för det, är något den får svälja. En diskussion kommer säkerligen att föras om detta, även om Alliansen tar hem spelet efter valet. Vill man att folk ska betala till en försäkring, måste den också kunna ha ett värde den dag man behöver den. Inte för evigt, men för att ge möjlighet att hitta en ny inriktning i arbetslivet. Jag tycker, så liberalkonservativ jag är, att det är fel väg att bygga denna försäkring på att man ska ha kompletteringsförsäkringar som fyller på en stor del av inkomstförlusten vid tider utan anställning.

Därutöver behöver vi en lika seriös diskussion om företagande och deras villkor, och möjligheten att starta företag utan att falla ur den s.k. trygga socialförsäkringsbiten. En företagare får inte ses som en skurk som blir omedelbart rik och ”fet”. Framtidens Sverige kan varken idag eller imorgon byggas på stora industriföretag där man som anställd får sitt lönekuvert i slutet av månaden…vi lever i en globaliserad och digitaliserad värld idag. Det påverkar även dem som gärna påvisar sina breda erfarenheter från fackföreningar i starka industrier. Företagande måste vara kompletterande verksamheter, små som stora. Då bygger vi Sverige, för att travestera andra uttalanden.

Nu måste jag avsluta för idag, jag ska upp i ottan för att arbeta, den slitna klyschan, nog så viktig för människan, ”arbetslinjen” gäller även en lördag.

Önskar en skön natt och hoppas att alla går och röstar på söndag. Även om man i många fall kunde önska sig mer av både valrörelse och debattklimat. Det får bli de kommande politikernas uppgift att värna den sidan. Demokratin är för viktig för att ratas.

SvT, SvD, DN, SvD,

Snart avgörs det…men inte förrän om 9 dagar.

Ännu en dag av administration och planering av förgånget jobb och kommande jobb. Arbetslinjen kanske en del skulle säga. Jag kallar det livet.

meaningoflife

När de flesta firar in helgen, gör jag mig beredd för uppstigning och jobb imorgon bitti kl. 04.45. Sedan blir det lite ledigt mellan 14 imorgon och 16 på söndag. För många valarbetare kan det säkert tyckas vara slappt. Jovisst, men valarbetet är fritt valt. Jag har också varit med om det, och det kan vara väldigt kul och stimulerande. Över partigränserna när det ges möjlighet till intressanta diskussioner, som skiljer på sak och person. Då känns valkampanjande roligt. Mitt arbete imorgon är inte tråkigt, men inte fritt valt. Det är ”försörjningsstyrt”, aah vilket fint ord jag fick till där…

I år är jag som redan skrivit i augusti, inte med förutom på läktaren i valrörelsen. Det är med blandade känslor så klart, en gång samhällsengagerad, alltid det. Jag har inte begeistrats särsklit mycket över årets rörelse, och den verkar inte ta sig heller. Det enda riktigt oväntade inifrån landet, var väl Fredrik Reinfeldts tal med vändning av diskussionen, en bön om att öppna våra hjärtan här i landet. Jag tänker nu inte recensera eller dissikera just det, men konstaterar bara att jag tror det gav en viss nerv åt den rörelse som de flesta ansåg som avgjord och solklar.

Andra faktorer som påverkat har nog, förlåt alla engagerade människor, mestadels kommit utifrån, hur tråkigt det än låter. Behöver jag nämna Irak? Syrien, och på närmre håll Ukraina. för att inte prata om ett Europa som famlar, men som innerligen tror måste komma att samla sig och stärkas. Vi är i allra högsta grad del i denna värld, vi kan inte sitta på läktaren, så som jag känner att jag gör i vår egna valrörelse.

Jag tänkte inte bli för politisk denna kväll, men min önskan är därför att vi alla använder vår röst, går och röstar, samt tänker igenom vad det är för samhälle vi verkligen önskar oss. För en vecka skrev Dagens Industri om att Sverige utklassar EMU-länderna, den artikeln går inte att länka med mindre än att man är abonnent. Ändå svartmålas och sågas allt inom politiken just nu. Visst mycket kan ofta bli bättre, men jag tror att vi behöver se till vad som verkligen är bra också. Människan behöver lite positivism och gnista emellanåt, inte bara piska och slit och släp.

Ikväll gläds ett antal borgerliga, inkl. mig själv, över den SIFO-mätning som presenterades ikväll i SvD. Den visar precis vad jag sade för några veckor sedan, ingenting är klart förrän det är klart. Det dummaste någon kan göra, är att luta sig tillbaka och tro att man kan surfa.

I år bestämmer sig väljarna senare än någonsin, tycks det som. Det man som aktiv bör göra i detta läge anser jag, som väljare och lite från sidan åskådande position, är att betrakta väljarna som intelligenta varelser. Att basunera ut enkelspåriga, s.k. megafonbudskap kommer inte att premieras. Inte heller självgoda kampanjer, där man mer är ute efter den egotrippande känslan av att synas internt och gärna använda sig av sociala medier. Sociala medier är givetvis ett bra och viktigt redskap, men ska behandlas lika seriöst som andra kanaler. Saker syns och hörs, noteras, även utanför de interna kretsarna.

Dags att se livet i vitögat, dra mig tillbaka och vila, samt stiga upp och utföra ett riktigt arbete imorgon, i en internationell miljö. Inte ett skapat arbetstillfälle. Trots lördag och tid på dygnet.  God natt tillönskas alla.

 

SvD2, GP, Sydsvenskan, DN,

Varför ska man lyssna på Jimmie Åkesson?

Så kom då SDs stora framträdande denna sommar. Deras dag i Almedalen det s.k. supervalåret 2014. På grund av olika tillfälligheter i mitt liv kom jag själv hit denna dag, och funderade naturligtvis över vilka sammankomster jag skulle låna mitt intresse till.

Åkesson

Tack för lån av bild Expressen.se

Låt mig först och främst tydliggöra att just denna bloggpost inte är reklam för något enda politiskt parti, utan syftet är att försöka lyfta diskussionen till en nivå över den propagandistiska, för samhällets skull och för framtidens skull. Detta trots att jag har ett förflutet inom kommunalpolitiken och fortfarande är i allra högsta grad samhällsengagerad. Väljer ni ändå att sluta läsa, varsågoda, jag prackar aldrig på någon mina texter, men önskar för demokratins skull att vi tillåts diskutera saker och skeenden i vår värld utan att med ett enkelt tangenttryck, avfärda meningsmotståndare.

Partiledartalen är ju liksom ett arv från ursprunget, (S)ocialdemokraterna pratar gärna om när Olof Palme klev upp på ett lastbilsflak och talade till folket. Det var 1968 och jag kan inte påstå att jag var så politiskt upplyst då, men född var jag. Jag har genom åren hört mycket gliringar från borgerliga sympatisörer, inkl. från egna släktingar, om att det där var fjantigt eller något liknande.

Idag är läget något helt omvänt. Alla, och jag menar då inte bara politiker, vill vara här. Det har blivit ett evenemang som både är en enorm möjlighet och en utmaning i att fokusera på om man vill vara ”seriös” eller ”bara glida runt på en s.k. räkmacka”. I och för sig tror jag man ska tillåta sig lite av båda, för reflektion är alltid viktig.

Efter denna lilla utvikning, nu åter till ämnet; varför lyssna på partiledartalen? Jo, därför att jag tror att det är en grund till att förstå hur politik och samhälle fungerar. Oavsett om man är beslutsfattare eller ”bara” väljare är det viktigt. Sedan kan man följa det övriga här i olika omfattning, men är man här och väljer att inte lyssna på vissa partiledare, får man inte plus i kanten från min sida i alla fall.

Alltså, enligt detta resonemang skulle jag lyssna på herr Åkesson igår. Jag ångrar det inte, och kommer likaså att lyssna på Åsa Romson (Mp) ikväll, och Fredrik Reinfeldt (M) imorgon. Antagligen är jag inte kvar på fredag, men skulle jag mot förmodan vara det, lyssnar jag även på Jonas Sjöstedt (V).

Jimmie Åkesson är en duktig man, och återigen, tänk bort partisympatier nu. Han är retoriskt duktig, jo jag tycker det, för folk förstår vad han säger. Det är inte alltid fallet med övriga partiledare. Han är städad och har lärt sig framträdande. Han använder alla övriga partier för att marknadsföra sina och sitt partis idéer och politik. Men han gör det på ett sätt som skiljer sig från övriga partier. Om det är smart eller inte kan man diskutera, men känslan igår var att det inte är fel metod. Egentligen borde jag lyssna igen på talet för att ge några exempel, men tyvärr finns inte den tiden just nu. Ni kan själva hitta både innehåll och uttryckssätt, samt åsikter från andra via tidningar och sociala medier. Lägger upp länkar vartefter jag hittar, se vidare nedan.

Hans tal igår har nagelfarits och analyserats överallt redan och jag har bara läst en mikrodel av dessa analyser. För min egen lämnade jag Almedalsparken med en olustig känsla i kroppen, inte pga Åkesson själv utan pga allt som pågick runt omkring, givetvis också kopplat till hans framträdande. Man kan avfärda honom och hans parti hur mycket man vill,av hundratals olika anledningar, det som stod på vägen bakom honom som ni kan läsa på bilden ovan; ”Det är på riktigt”. För det är det, och har faktiskt varit så sedan den 19 september 2010 när partiet på demokratisk väg valdes in i Sveriges Riksdag. De är på riktigt, Sverigedemokraterna.

Allt annat, inte minst bl.a. det som skanderades i parken på sina håll, ”inga nazister på våra gator”, (för att nämna ett exempel)  är bara fruktlösa och omogna, naiva ageranden som snarast är kontraproduktiva och tvärtom spelar just Sverigedemokraterna i händerna. Jag befarar att man genom att fortsätta behandla SD på det sätt man gjort generellt sedan valet för snart fyra år sedan, kommer att driva dem till rekordnivåer i september. Jag såg och hörde flera som sade så igår på olika ställen i olika medier. Jag säger det igen, de är demokratiskt valda. De som säger att de ogillar partiet, vad säger de till alla dem som lagt sin röst på dem 2010, och framförallt vad kommer de säga till dem efter den 14 september i år om partiet blir rekordstort? Är man villig att prata med dem?

Min inställning är att vi alla måste kunna diskutera saker och ting på ett helt annat sätt i vårt land, det finns inte en sanning, en politiskt korrekt syn på saker och ting. Även om jag aldrig kommer att stödja antidemokratiska rörelser på någon kant, anser jag att demokratin hotas av att man inte tillåter folk uttrycka sig, så länge de rör sig inom lagens ramar. En lagbrytare ska alltid straffas. Om Gudrun Schymans F.I. kommer in i riksdagen msåte man givetvis tala med dem, oavsett vad man tycker om deras politik. Tillräckligt många svenskar har valt att lägga sin röst på dem, och just därför har vi också en spärr på 4% för att i möjligaste mån omöjliggöra för partier som inte har ett folkligt stöd att ta plats i landets högst beslutande organ.

Nu måste jag ”rusa” vidare, men kommer att uppdatera detta inlägg med fler tankar och länkar vartefter. Det är ett ämne som är för viktigt att fnysa åt.

Den som säger att ”vissa kan man dissa”, tror jag biter sig själv i självgodhetens tunga.

Blogg;  Ulf Bjereld,