Tillbaka till verkligheten?

Efter nästan en månad i mer eller mindre ”täckningsskugga”, dvs. endast sporadiskt uppkopplad samt i påtvingad skugga pga geografiska orsaker i form av skog och landsbygd (nej det finns inte fiberkabel nedlagd överallt…), är jag åter i den s.k. verkligheten sedan något dygn. Funderingar har ju inte uteblivit bara för att datorn inte funnits framför näsan som brukligt, och förhoppningsvis kommer jag kunna delge er läsare en del av dessa de kommande veckorna.

Två snabba reflektioner jag gjorde under lunchen, läsandes dagens Svenska Dagblad som berör den månad vi nu går in i- just det skarp valrörelse– är att jag undrar hur den verkligheten ska bli?!

I den första artikeln skriver författaren, låt vara politiskt partiskt men ändå, om en relativt loj tillställning igår i Tantolunden i Stockholm där Mona Sahlin sommartalade. Dagen innan, i lördags, hade statsminister Fredrik Reinfeldt hållit sitt tal på Södermalms Torg, också i Stockholm. (Som parentes visar det den vikt Stockholms väljare har i valet)

Själv såg jag inget av dem, i lördags var jag fortfarande ledig i ”Hälsingeland” och igår i fullt sjå att bidra med mina första steg i valrörelsen samt komma i ordning (ej klart kan jag rapportera…) hemmavid efter tre veckors bortavaro.

Jag tycker inte Fredrik Reinfeldt verkar oengagerad, och det tydde inte mina rapporter från mötet på heller. Att det sedan fanns inslag av ”minkkramare” kanske gjorde det hela mer intressant, vem vet? Botkyrkas miljöpartister fanns ju också på plats…

Som Johan Folin mycket riktigt påpekar, verkar det som om de rödgrönas agerande i mångt och mycket går ut på att reagera

”Följa John”? Först är alla skattesänkningar av ondo och ett hot mot välfärden. Sedan kommer löften, OM ekonomin tål det, {också en travesti på vad vår finansminister brukar säga} om att bl.a. sänka skatten för pensionärer. Vad avgör om ekonomin tål det, undrar jag? Vad jag vet, är att om pensionerna ska säkras, så behövs det att vi arbetsföra faktiskt arbetar och betalar våra skatter och sociala avgifter. Just det, med vita pengar.

Det för oss över på den andra artikeln, Brännpunkt av representanter från Företagarna. Företag ligger mig varmt om hjärtat, och läs artikeln säger jag. Man kan tycka mycket om olika upplägg, men som jag hela tiden påpekat, bygger vår välfärd på att pengar kommer in i systemet, INTE går vid sidan om! Jag citerar bara en sak;

Ett annat argument som ofta förs fram är att det är fel att subventionera den här typen av tjänster och inte andra. Vi skulle självfallet gärna se ett allmänt lägre skattetryck på tjänster, men man måste hela tiden hålla verkligheten i minnet. Och verkligheten är dessvärre den att utan avdrag, blir konkurrensen från svartsektorn och gör-det-självare så stor att hela hemservicemarknaden riskerar att kollapsa. Kort sagt, det gamla skattesystemet subventionerade i praktiken svartjobb och kriminalitet.

Jag har själv anlitat företag från ROT-sektorn i sommar, något som jag absolut inte hade kunnat göra själv, och nu betalar, dyrt nog, vitt. Utan ROT-avdrag skulle jag överhuvud taget inte haft råd. Vad skulle jag gjort då? Arbetet var mig ålagt av miljöskäl, trots att jag är helt oskyldig till den situation som tidigare rådde under ytan på min gårdsplan.

Nej, jag begriper inte den verklighet som vänstersidan vill backa tillbaka till, jag förstår inte denna våta filt över företagsamhet som man vill ha. Stimulera istället människor till att vilja anlita andra, betala för det och skapa arbete som i sin tur skapar intäkter till hela samhället i form av löner, skatter och arbete med samhällsskydd

Jag kan inte låta bli att länka upp en vänsterblogg som får en att fundera över hur verkligheten faktiskt är i de rödgrönas läger…det är inte det enda tecknet på att det inte står rätt till ”under ytan”. Vissa kommer inte att nöja sig med de två i bloggen omnämnda partierna…

Läs DN

Bloggar om relaterade ämnen…

Tokmoderaten, Mark Klamberg, Erica Lejonroos, Paul Lindquist, Magnus Andersson, Mary X, PerAnkersjö för att citera några…

Maskrosen ler i Agenda.

Ikväll var Maria Wetterstand huvudgäst i Agenda. En rätt välgenomförd intervju, även om jag tycker man kan diskutera substansen i det fru Wetterstrand sade. Jag har sett henne livs levande i en paneldiskussion för ett par månader sedan, så jag känner igen tendensen.

Även om det inte ska ligga till grund för vad man tycker om de ord som kommer ur hennes mun, är det svårt att inte se både hennes stundtals breda leende, lätt förtäckt, som kan få en att tro att hon har lite svårt att hålla sig för skratt [eller åtminstone ”fniss”], och hennes rådjurslika klippande ögon. (Ja, säkert kan någon hitta på en kommentar om att jag förförs av dem, och det bjuder jag då på. F.ö. kan herr Reinfeldt också ha rätt rådjurslika ögon i vissa intervjusituationer)

Som kompensation sprutar orden ur hennes mun, förmodligen i syfte att att försöka fylla igen eventuella möjligheter att gräva lite djupare. Gräva lite djupare lyckades dock Karin Hübinette med i flera avseenden, och det var det jag syftade på högre upp. Många ord, vackra sådana om att vi måste ställa om m.m kom det ju, men vad fick vi egentligen för svar av Maria Wetterstrand? Expressen har, såvitt jag kan se som enda tidning hittills, redan reflekterat lite över det. Att Maria W är ”pressad”, går lite i linje med vad jag resonerade kring här ovan.

Hon vill trappa ner konsumtionen av varor -> för att vara solidarisk med utvecklingsländer och inte roffa åt sig -samt värna miljön– och istället stärka konsumtionen av tjänster, bl.a. genom att sänka momsen på dem.

Jojo…men vad är det? Låter inte det väldigt likt ett system som Alliansen infört, och kallar RUT-avdrag? Jag bara funderar…

Dessutom; att öka ”konsumtionen av tjänster”, som hon vill, hur vet man att det inte påverkar miljön?

Väldigt många tjänster kräver t.ex. resor som påverkar miljön direkt eller indirekt. Vissa tjänster är just resor av olika slag. Nej, ”det var inte fråga om att förbjuda att använda flyget”… För inte kan det vara så att hon vill resa virtuellt för att träffa t.ex. sin man som bor och verkar i Finland? Jag bara funderar…

Inte heller kunde hon precisera hur man ska särskilja t.ex. glesbygd-som ofta bara har bilen att ta till-från staden när de genomför sin höjning av bensinpriset med två kronor per liter…

Att låta stockholmarna folkomrösta om Förbifart Stockholm om drygt två år, det är i hennes ögon ett bra ”beslut” för att lösa den diskussionen hos de röd-gröna. Om detta har många skrivit den gångna veckan, men min reflektion blir just nu; varför ska inga andra än stockholmarna rösta om detta? Jag bara funderar…

De som funderar över göra sin röst hörd genom att göda och vattna maskrosorna på sensommmaren detta år, tycker jag bör ta ett extra tankevarv. Färdigtänkt i riktning lösningar lär det i alla fall inte vara den 3:e maj, då oppositionen säger sig vara klara med ett finansierat budgetalternativ…

Läs även Kent Persson som skrivit lite om Agenda.

Visst är det märkligt att rena tjänster smutskastas…

Jag förbluffas åter över alla hetsiga kommentarer om ”rikt folk” m.m. i den artikel som europaminister  Birgitta Ohlsson, liberal och definitivt ingen stödjare av mansschauvinism, länkar upp från dagens Expressen.

Det jag inte förstår är hur man kan se ner på vissa typer av tjänster, medan andra (ta bara servitriser/-törer, flygvärdinnor t.e.x ) snudd på har en gloria kring sig.

Handlar det så mycket om att ”andra ska minsann inte ta hand om min skit”? Fast det har man ju låtit göra svart ändå i många fall, och många år. Man erkänner det ibland, ibland inte.

Billigare? Ja kanske, men vilken människosyn utövar man då; de som utför det ”smutsiga” arbetet får inga pensionspoäng, inga sociala avgifter betalas till samhället, dvs. inga inbetalningar sker till det gemensamma systemet för välfärdssamhället, så prisat av de flesta högljudda kritiker av det s.k. Rut-avdraget.

Nej, en skattesänkning (egentligen handlar det om en lägre beskattning av den typen av tjänster) för dem som använder vita tjänster ger så mycket mer i form av rent arbete som annars inte skulle köpts regelrätt, nya företag som kan leva och anställa, och förhoppningsvis gradvis en förändring av synen på arbete.

Förklara för mig varför det arbete som oftast är ”smutsigt” i sig;  rörmokeri, ombyggnationer m.m. är mer accepterat som skattemässigt gynnat (det s.k. Rot-avdraget). Dessutom krävs det efteråt ofta en rejäl sanering av det hus eller den lokal där det pågått den typen av arbete…också det en gammal historisk tradition som jag aldrig förstått.