Kreativiteten i landet dras upp med ROTen…

Idag bar det av mot Uppsala i ottan, klockan 06.22 från hemmastationen närmare bestämt. Det var dags för ”Vakna Uppsala”, en frukost organiserad i Uppsala Konsert och Kongress. Upplägget är mingelfrukost med en massa spännande och möjliga möten.

rot-avdrag

Dagens talare var Teo Härén som pratade om kreativitet. Jag har hört honom för flera år sedan, numera har han slagit sig till ro vid Dalälven uppe i Älvkarleby.
Efter ett alltigenom stimulerande och nätverkande pass på två timmar, med en del mentalt smältande under dagen, känns det extra frustrerande att ikväll läsa en artikel om hur det utvecklat sig i tjänstesektorn efter årsskiftet, i och med att ROTavdragen minskats. Skatteverket redovisar en rejäl minskning av såväl utförare som av kunder för dessa tjänster jämfört med februari 2015. Branschorganisationerna befarar att en stor del av detta nu vänder mot svartarbete.
Vad innebär detta då? Jo, att staten får in mindre skattepengar till välfärdssektorn. Att färre vita jobb blir kvar, och att personal antagligen kommer att sägas upp.
Men, säger de som förespråkar ett borttagande av det man kallar ”subventionerade renoveringar”, ”det är ju inte mer än rättvist, folk kan betala…” Samhället ska inte subventionera sådan verksamhet…

Vänta nu säger jag….”subventionera”? Då innebär det att man anser att skattenivån är statisk och att den delen av inkomsterna ”ägs av staten”. Vad man glömmer att säga är att skatt är lånade pengar  av medborgare och företag för att bekosta det gemensamma vi bestämmer att vi ska ha i vårt samhälle. Om folk inte anser att det är värt att köpa vita tjänster, dvs. undanhållla pengar från det gemensamma systemet, betyder det med största sannolikhet att man anser att andelen skatter som ska betalas på tjänster är för hög i vårt land.

Resultatet blir /istället/ för högre skatteintäkter (minskade s.k. subventioner) lägre inkomster för staten, sämre villkor för de som ev. utför svartjobb, inga pensionspoäng m.m.

Vad har då det med kreativitet att göra undrar vissa säkert då, det är väl inte beroende av skatter? Jo, tänk att det är det. Småföretag startas allt som oftast ur kreativa projekt. De flesta är eniga om att tjänstesektorn är den del av samhället som ska skapa de flesta nya jobben och företagen i vårt land. Om det blir alltför tungt att starta företag, administrativt och kostnadsmässigt, ja då kommer man antingen inte starta företag, eller så flyttas företagsamheten utanför landets gränser. I värsta fall blir svartsektorn den stora vinnaren, och på det vinner vare sig företag eller privatpersoner på längre sikt.

DN,

Inlägg nr 003 i #Blogg100

Annonser

Landet utan kompass… ?

Åter från en resa till ”Peking” över dagen, ja inte Kina då utan den stad som går under namnet som även Kinas huvudstad har, Norrköping. En bra och givande dag på sitt sätt, och en liten flykt från det dagliga ekorrhjulet i Uppland.

En bilfärd ger mig ofta möjlighet och anledning att reflektera lite över tillvaro, skeenden och saker som händer, eller inte händer. Dessutom är jag en van och bra (jag vet det får man inte säga i Sverige) bilförare, lite nörd såväl rörande bilar som geografi. I bilens navigationssystem finns både kart och kompass, rätt fascinerande utveckling som skett det senaste decenniet på den fronten.

kompass

En fin gammal Silva

Min undran just nu är om det finns någon kompass som guidar de som styr, eller aspiererar på att styra Sverige. Jag tvivlar.

Jag tycker det är frustrerande, som den samhällsengagerade person jag är, att behöva se hur så mycket rasar samman i vårt så välstrukturerade samhälle. Visst, lite mår ett system bra av att skakas om, men det som alla säger sig vurma så för är nog ganska anfrätt och hotat inom ett 5-10 års perspektiv. ”Men det har ju inte hänt något”, det bara knakar lite i belastningen menar många. Jo, så kanske det är, men följderna är då inte medräknade, för de kan eller vill ingen överblicka just nu. Det är ungefär samma resonemang som en del torgför när det gäller klimatfrågan. Det spelar ingen roll, vi ser ju inga större förändringar, eller gör vi det?

(så långt kom jag igår…)

Vi är faktiskt bortskämda i detta land, vi har under många år inte behövt göra många uppoffringar, det ”mesta har löst sig” ändå, med smärre justeringar, och lite högre skatt här och lite mer kompensation där i form av avdrag, bidrag eller vad det nu må vara. Svensken är av hävd en tålig ras, ingen revolution här inte… Det är till en viss gräns en styrka och en dygd att kunna knyta näven i byxfickan och gå vidare, och ett drag man från myndigheter och styrande bör vara rädd om, värna.

Som alltid finns dock gränser för vad en ärlig människa står ut med och känner sig beredd att leva med innan den bryter sig loss från systemet på något sätt. Det kan jag nog komma att diskutera på annat sätt längre fram, medan jag idag nöjer mig med att konstatera att jag är bekymrad över vart vi är på väg i dagens Sverige. Det finns egentligen inte någon särskild politisk vinkel på det just nu, som många säkert kan tänka eftersom det är jag som skriver.
Nej, det är en generell reflektion, en oro för att vi i en värld som är rätt orolig och globaliserat förändrad, inbillar oss att det går att ”köra på” som inget förändrats. Risken blir, som redan sett i vissa fall, att man sedan gör panikåtgärder, s.k. brandskårsutryckningar, som blir ännu svårare att förklara. Detta leder till ännu mer vilsenhet. Jag tror heller inte det gagnar de ideal vi normalt sett har i vårt samhälle vi byggt upp under en 60-70 års tid.

Vad är då lösningen? Jag funderar mycket, har inte heller alla svar, men jag tror att större respekt för olika saker och åsikter är en nödvändighet. Att faktiskt värdera lojalitet och strävan, men samtidigt lyssna på riktigt när de som är basen för demokratin är oroliga. Inte köra över dem som en Dynapac ångvält, även om de inte har en s.k. politiskt korrekt åsikt.
Diket mellan folk och styrande får inte bli djupare, det är riktigt allvarligt. Alla har ett ansvar för att ett samhälle utvecklas framåt, och det innebär att man inte helt sonika bland de styrande kan anse sig bättre andra och samtidigt ”gillar olika”.

Frågor som engagerar och oroar utgör ett slags kompass för vad man som ”förtroendevald”, företagsledare och myndighetsperson måste ta hänsyn till, förutsatt att man vill ha ett fortsatt lojalt, samhällsbyggande folk.

 

Lojalitet

 

December i september…december i november?

Vad betyder det? Visserligen har det varit en synnerligen homogen sommar (?) temperaturmässigt. Men att hoppas på en temperatur på 15 grader i november/december då nästa års budget klubbas är nog att överskatta klimatförändringarna i vårt land. Snarare tror jag att hela situationen kylt ner vår demokrati och ekonomi rejält.

Tyvärr, för den är ovärderlig. Att vara så långt från fotfolk och s.k. gräsrötter som större delen av politiken befinner sig just nu är direktantändligt bränsle för vårt lands styre.

pingvin

 

Jag är genuint orolig för hur fortsättningen kommer att formas. Den s.k. decemberöverenskommelsen tänker jag inte diskutera detaljerna i här ikväll, det kräver lite längre tid.

Vad jag däremot vill ta upp idag är hur viktigt det är att snabbt återupprätta medborgarnas förtroende för vår så omskrivna demokrati. Man börjar i utlandet nagelfara och kommentera det tidigare så stabila och trygga landet i norr som varit så välordnat.  Nu senast i helgen fick jag höra om UK där man enl uppgift kommit mycket längre med adekvat migration. Det vill säga trots ett stundtals hårt samhälle, lyckats bra mycket bättre att integrera dem som kommer dit.
Det är inte utan att ett svenskt hjärta med stor del franskhet i sig, gör ont. Detta Sverige som i mångt och mycket stått modell  för flera andra länder. Ska det tillåtas rasa?
Många resenärer jag ”överhör” på t.ex terminal 4 och 5 i mitt jobb på Arlanda, funderar över hur det kan vara snudd på förbjudet att tycka och än mindre att gå utanför området som är ”acceptabelt” i den politiska verkligheten. Man undrar om man inte längre ska ”få något för all skatt” man betalar in…

Här finns en enorm utmaning att ta tag i, att återfå tilltron till systemet. ”In Sweden we have a system”… för hur länge till ställer sig många frågan. Systemets ifrågasätts från både det ena och det andra hållet, t.o.m. från generaldirektörer.

Jag önskar att man vaknar upp och börjar nysta i det som berör och bekymrar folk, på ett seriöst sätt. Det finns inga enkla lösningar, men vi vill väl inte hamna drivandes på ett smältande isflak, eller?

Rötter och reflektion, samt vänskap…

Denna dag har inneburit diskussioner, resor och organisation. Det mesta har fungerat även om ett moment fick skjutas på framtiden. Så kan det vara men behöver inte innebära att saker blir fel i slutänden. Vi lever i ett prestations och ibland ångestfyllt samhälle. Jag har mött en god vän som ger mig inspiration i livet och jag tror att jag ger honom det också. Vi har rätt snarlika upplevelser av många saker i livet, trots att vi levt rätt olika liv som helhet. Kreativa tankar sprutar när vi träffas och detta blandat med skön samvaro ger en väldigt fin utväxling.

Dagen började med administrativt pyssel med min bil som skulle in för åtgärd på garantin, översvämning i ”underredet” kanske man kan kalla det, under golvmattan. Detta pga nedfall igenproppade dräneringskanaler från vindrutan. Efter det var det dags att ta tag i en del diskussion kring mitt projekt i Uppsala och dess avslut.

Därpå tågresa genom det genom ett sädesgult Sverige till en mindre ort i Västmanland, om än i Örebro län, där jag skulle plocka upp en ”ny” begagnad bil åt min gode vän. Denna resa blev också resa i nutida Sverige, Sverige förändras i raskt takt och man hinner reflektera över det en sådan dag. Inte minst genom det man ”ser”. Lite senare under dagen konstaterade vi just att denna förändring är inte självklar för de styrande, då än mindre för de s.k. gräsrötterna ute i landet. Fast på olika sätt. De osynliga diken som grävs i samhället idag, riskerar att rasera saker i väldigt raskt takt och skapa en tillvaro utan den tillit och empati som trots allt genomsyrat vårt land under många decennier nu.

wpid-20150828_125907.jpg

Efter att ha kollat av bilen och klarat av det administrativa, var det dags att tanka och röra sig mot vårt mötesställe. Eftersom jag faktiskt var väldigt nära min farfars rötter, den lilla by eller håla, kalla det vad ni vill, som också fått ge oss vårt efternamn, tänkte jag att det vore väl tusan om jag inte svängde förbi på vägen, när jag var så nära. Sagt och gjort, och bilderna kan ni se här. Vilken av gårdarna som farfar föddes på får jag nog ta hjälp att reda ut.

 

wpid-20150828_125911.jpgDet var ingen jätterik bygd, och farfar drog sig ut på USA-praktik innan han bosatte sig i Värmland. Visserligen finns ett bruk i närheten, Frövifors, men det var till Edsvalla Bruk han kom, strax väster om Karlstad för er som inte är så väl bevandrade i geografin.

 

wpid-20150828_130038.jpg

Jag skulle vilja gå in och besöka den rätta om jag i så fall vet vilken den är.

Bilen gick som en klocka och strax mötte jag Erik i Linköping, efter att ha kört på delar av de vägar jag cyklade på i juni. wpid-20150828_180650.jpg

Vi gick igenom papper och brev som kan röra bilen. Och vi pratade. Vi var ganska eniga om hur viktigt det är med rötter, harmoni och stabilitet i mänskliga liv. Att det inte är något man skapar ”över en natt”. Först då man har det kan man prestera och driva kreativa saker framåt. Vi har båda två några rätt tuffa år bakom oss, och han hade just fått ett otroligt positivt besked om ett uppdrag/arbete han ser fram emot mot mycket. Vi har båda reflekterat mycket de senaste åren och hoppas de ska gagna oss i fortsättningen.

Efter en alltför kort men trevlig stund i Östergötland, styrde vi kosan åt varsitt håll, jag mot Uppland och Erik mot Småland. Vänskap går inte att köpa, inte heller rötter, något som är väl värt att fundera över i dessa oroliga tider.

Almedalen revisited 2015

Dags för en kortare vistelse i ”Dalen”.

16161

Ankomsten var redan i arla morgonstund då solen inte riktigt bröt dis och dimma. Att anlända så tidigt är rätt otacksamt ur logistiska perspektiv.  Av båten ska man, men i färjeterminalen får man inte sitta kvar..den låses tills nästa båt ska angöra/avgå. Klockan 03.15 en vardagmorgon är det endast gatudopare, andra renhållningssrbetare inkl fåglar och en och annan kvarbliven festare som rör sig i Visby.

Medan jag väntade på att stad och ”landlady” skulle vakna, hann jag med att äta smörgåsar (medhavda) i Almegas soffa med blick över havet västerut, vandra genom staden uppåt, sitta på torget och konstatera att folk inte reflekterar över att de slappt lämnar sin kaffemugg på nystädad sittplats och slutligen ”ramla in” på ”Hej Digitalt” med Brit Stakstons morgonshow som pratade bl.a. med Gudrun Schyman och en ung kvinna vars namn jag glömt (fått något pris) delvis pga att hela upplägget var för antimanligt. Jag har väldigt svårt för genusdebatten på så sätt den förs. Det bästa med seminariet visade bli den nästan påtvingade lektion i qigong. De hade en kvinna som övade rörelser med besökare.

Efter det gick jag vidare till Nordeas frukostseminarium med Annika Winsth som alltid levererar kvalificerade tankar. Idag om negativ ränta och Riksbankem. Det var ord och inga visor mot såväl opposition som regering. Kortfattat menar hon att man tar ifrån Sverige det starka läge vi har och bara svartmålar.

Efter att ha lämnat bagage följde allmän rekognocering på Telias eminenta serviceställe, lunchseminarium om bilen och staden.

Jag kamperade en del ihop med Stina Opdeweegh från Karlstad. Även kallad granntanten. Vi kunde se på ”cirkusen” på ett lite mer distanserat sätt än många här i grytan.

Själv har jag fokus på en blandning av kontaktskapande och insupande. På eftermiddagen var vi ett mycket intressant mingel hos SvD där man har stora delar av redaktionen av ledarskribenter och samhälle på plats.

Kvällen bestod av partiledartal idag med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.  Jag nöjer mig med att säga att det som sägs och skrivs om det på nätet stämmer dåligt med objektivitet. Oavsett från vilken politisk sida man tittar på scenen. Han har tagit plats på den politiska arenan, och i nuläget kan inget hota den platsen. Det krävs rejält med omgruppering först bland de övriga partierna. Jag vet, det är inte politiskt korrekt att torgföra…ännu.

Kvällen avslutades med glass på Visby glasstället på Hästgatan. Somnar rätt ovaggad…på återhörande.

 

 

 

Morgonjobb, SCA-stämma och ”VÅP”..

Idag finns det mycket att tycka om…nej, inte ”tycka om”, utan att ha åsikter om. Som igår är jag fylld av intryck, och har fyrkantigt huvud. Alltså, det blir inget analyserande.

torrlagdKänner mig lite som den här båten, även om symbolen är riktad mot det jag sett och hört idag.

SCA-årsstämman var något i hästväg. Närmare 4 timmar. Tur man serverades wraps före… Tråkigt på ett så fint företag kan jag väl säga som summering. Dock är inte allt så svart eller vitt.

Den s.k. VÅP-en, regeringens vårproposition för budgeten, får mig att tro att väldigt mycket strandar…Har sett finansministern stå och försvara att det ska vara dyrare att ha unga anställda…I rest my case som det heter i amerikanska serier.

Jobb blir det imorgon kväll också, först projektletande på förmiddagen. Arbetslinjen upprätthållen, kan man ju säga. fast det är ju ett förlegat ord numera.

Godnatt och på återhörande.

DN, GP,

 

 

Vi administerar ihjäl oss i detta land…

Allt nytt är inte bra. Vårt land håller på att komma i kapp – och ibland gå om tror jag- andra länder som vi tidigare mer eller mindre skymfat och drivit med från svensk sida.
”In Sweden we have a system you know” för att inte skriva ut svinglishen…

image

Symbol för gammalt som ska bli nytt

Gammalt blir ”nytt”… bra?

De senaste dagarna har jag åter drabbats av denna infernaliska adminstrativa byråkrati vi har fått i vårt land. Det är inte bara personligt, det drabbar en massa medspelare runt om. Vi kan ju fundera lite över vad detta skapar i form av irritation, merarbete, energitjuvar osv. Jag tror visserligen på en väl fungerande administration och ett system som fångar upp. Det är när det börjar ta överhanden som det knäcker. Helt i onödan.
Fram för lättare rutiner som frigör det människor vill och kan göra som också gör nytta för landet.
Det var dagens litania, lite negativ visst, men denna vecka har börjat tungt.

Detta är bloggpost #11

Trygghet i anställning, vad är det?

Igår morse hörde jag rapporteras om att Trygghetsrådet TRR hade stor framgång vid s.k. outplacement av uppsagda och arbetssökande tjänstemän och andra anslutna till TRR via sina fackföreningar. Det glädjer mig, för det är oerhört viktigt på en arbetsmarknad som inte längre ser ut som förr.

Ylva_LP_125r

I dagens Svenska Dagbladet tar Maria Ludvigsson upp ämnet och pratar till Ylva Johansson. Hon  menar på att det borde vara fler som hade rätt till den typen av omställningsförsäkring. (och underförstått att Arbetsförmedlingen underpresterar)
Enligt den undersökning som gjorts rörande Astra Zenecas förehavanden i Södertälje för 2,5 år sedan, så har tydligen 85% fått nytt jobb under TRRs tak och 9% har startat eget företag. Siffran i sig är imponerande, om än kanske inte alldeles relevant för samhället som helhet när det gäller arbetslösa tjänstemän och akademiker. Många har väldigt svårt att hitta arbete idag, i synnerhet om man kommit en bit upp i åren, alltså inte är nyutexaminerad eller med 5-10 års erfarenhet.

Vad är trygg anställning idag? Ja inte är det fast anställning på gammalt ”hederligt vis”. Det har jag m.fl. erfarit många gånger om. Samtidigt måste vi göra omvärldsbevakning i den bemärkelsen att vi ”proaktivt” värnar vårt samhälle och vår välfärd, inte genom att sätta oss på bakhasorna och reaktivt agera i tron att vår modell är oantastlig. för det är den inte.

Jag har själv nyttjat TRR vid två tillfällen under min yrkeskarriär.
Första omgången, på ”90-talet”, gav det nog inte så mycket. En del seminarier och hjälp med CV. Jag lyckades efter idogt slitande hitta ny karriärbana efter den kris och lågkonjunktur som fanns efter den beryktade 500% ränteperioden.

Andra perioden var på ”00-talet”, och den gav väldigt mycket mer, om än inte en anställning i sedvanlig bemärkelse. Jag hade ett antal olika uppdrag och behovsanställningar, men fick inget ”jobb”. Kan måhända ha berott både på min ålder och på att arbetsmarknaden under 00-talet förändrades mycket kraftigt. Visstidsanställningar krympte i antal. Träffade bl.a. många från Ericsson på TRR. En historia för sig.

Det är sent och jag skriver klart denna på övertid. Andemeningen i ledaren, läs den, är att vi behöver mer dynamik på arbetsmarknaden, inte mindre. Det vet jag. Vi behöver även företagare och företagande mer än passiviserande, kollektiva åtgärder för att ”få folk i jobb”. Där får sig även Alliansen en släng av sleven för det man (inte) gjorde under mandatperiod nummer 2. (2010-2014) Låt oss hoppas att man inte mal ner alla företagarinitiativ i utredningar och osäkerhet. DET har Sverige inte tid eller råd med, alldeles oavsett diskussionen om överskottsmål häromdagen.

Godnatt och på återhörande.

 

Bloggpost #5 i #Blogg 100

Konsten att förstöra och nedvärdera kvinnligt ledarskap

Igår morse läste jag i Svenska Dagbladet på tåget att Linda Nyberg, känd från både morgon TV och andra program, blir SCAs nya presschef. Jag hade missat det, vet inte hur länge det varit ute i media, men igår nåddes jag alltså av budskapet. Tyvärr finner jag inte den artikeln på nätet för att länka den.
Det gick mig att återigen fundera över detta mantra som säger att kvinnor inte får bli chefer i stora företag. Vi kan som parentes också notera att Nyberg kommer att rapportera till kommunikationsdirektören, även det en kvinna.
Jag träffade Linda Nyberg under min tid som skolpolitiker i min hemkommun när även hon bodde där. Hon då i rollen som förälder. Hon slog mig med att vara väldigt påläst och skarp, men hela tiden på ett vänligt och konstruktivt sätt. Om man bemötte henne på samma sätt vill säga. Falska fasader fungerade inte.
Det gav mig glädje och respekt för henne i min egna roll. Därför tror jag hon kommer att fungera väldigt bra i ett fint företag som SCA. (Svenska Cellulosa Aktiebolaget om ni undrar)

kvinnchef

Googlade lite på kvinnliga chefer och hittade denna…den står för sig själv utan kommentarer tycker jag. Staplar i princip alla schabloner som finns, visserligen med ett frågetecken…

De senaste dagarna har det också debatterats en hel del om hur det står till på Göteborgspostens ledarredaktion. Detta för att man skriver om att folk slutar eller sjukskrivs efter att Alice Teodorescu tillträtt som ny ledarredaktör på tidningen.

Jag vet inget mer om henne, har mött henne en gång i Almedalen, och läst en del av det hon skriver. Jag tycker hon är en frisk fläkt, vågar utmana, men det får man uppenbarligen inte göra i våra allt smalare s.k. korridorer. Visst, hon är ung, men måste det vara negativt? Jag är den första att tycka att vårt land är för ålderssegrerat, och det gäller inte heller bara unga. Jag misstänker att det handlar om politiska åsikter i detta fall, hennes bakgrund från Rumänien hjälper inte saken. Hon är för konservativ för att passa på GP…och så vidare. Snarare vill man hävda att hon är en uppkomling som inte har förankring i ursprungslandet. Som jag skrev ovan, jag har ingen mer detaljkunskap om henne.
Det som gör mig så upprörd är att plötsligt passar det inte med en kvinnlig chef som är ung. Det trummas ut mantran om att kvinnor inte får bli chefer osv. Samtidigt finns det kvinnor på topposter lite överallt. Det går inte en månad, ofta ännu mindre tid, mellan att jag läser om mina gamla kursare på högskolan som fått eller innehar höga chefsposter i såväl näringsliv som inom det offentliga.

Nej, vad jag nu säger, är INTE att det inte finns utmaningar och snedvridna tillstånd på vissa ställen i samhället. Dessa är däremot inte förbehållna kvinnor eller invandrare. Men det finns en tendens att bara vilja se vissa sidor, medan motsatsen blomstrar på andra håll. Läs artikeln i Dagens Samhälle nedan och fundera lite kring vad Karin Svanborg-Sjövall skriver. Är det någonstans jag tror vi kommer att ha problem de närmsta 20 åren, så är det bland män och pojkar.
Nej, ta bort skygglapparna och sluta såga det ledarskap som efterfrågas och vurmas för, och som redan finns. Minns samtidigt att det faktiskt är ett blandat samhälle som i längden skapar ett hållbart dito.  Det handlar inte om att fokusera enbart på genus och nischer, utan på en helhet som vi säger oss vilja ha. Det förra är inte rättvist, mot någon.

Dagens Samhälle, Resumé

Bloggpost #4 i #Blogg100

 

 

 

 

SvD, Resume,