Det är inte tradition som gör det…

Efter en mycket trevlig kväll hos god vänner med många intressanta diskussioner -politiska som opolitiska- i det fashionabla Stockholms ”Västerort” öppnar jag några hemsidor av olika slag…

Nåja, fashionabla. Jag är själv gammal Brommabekant, dels genom mina morföräldrar som avlutande sina liv här på jorden i den stadsdelen, dels före min tid som Sollentunabo, då jag levde ett knappt decennium i den del av Bromma som ligger närmast Stockholms innerstad och Kungsholmen. Även den senare en stadsdel jag uppskattat under flera år, framförallt under studenttiden. Många av mina vänner visste ”på den tiden” knappt vad Kungsholmen var. En gammal arbetarstadsdel, innan den blev ”hipp”, med gatunamn som Hantverkargatan, Arbetargatan, Garvargatan, Parmmätargatan, Industrigatan, Svarvargatan, Gjutargatan osv.

Varför skriver jag nu allt detta? Jo, som väntat vann den s.k. arbetaren, vänsterpartisten och f.d. EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt kampen om posten som efterträdare till tågmästaren Lars Ohly. Med anknytning till våra diskussioner under kvällen, kan jag klart dementera att vi 6 vuxna hade någon slags värdering på olika typer av ”arbeten”, vilket jag betvivlar att den gode Sjöstedt inte har.

Jag får anledning att återkomma lite till mer av analys av herr Sjöstedt själv, vissa saker -rätt eller fel- kan ni läsa i delar av de länkar till bloggar och artiklar jag har nedan, men jag måste ändå säga att jag undrar hur han ska kunna hitta fotfäste med det sätt han angriper den politiska vardagen. Jag tror inte det går hem hos en större del av dagens svenskar. Visst, det finns ett s.k. ”guldläge” för honom i det faktum att det (S)tora partiet har den splittrade situation man har. Och visst kan man säkert plocka en och annan vänstermiljöpartist, men ”jag är skeptisk” som en känd skådespelare ofta deklarerade.

Jag tror ändå inte att det är traditionen som kommer att ge honom ”tronen i sitt liv”, en ledande plats i en regering.

Citerar DNs ledare (läs hela nedan)

Lars Ohly har varit tydlig med att den viktigaste delen av det arv han lämnar efter sig är enighet. Den splittring som tidigare rådde mellan förnyare och traditionalister har försvunnit. Och det är tydligt att han har rätt. Förnyarna har antingen lämnat partiet, eller själva blivit traditionalister.”

Med detta menar jag inte att det per definition alltid är rätt att förnya okritiskt, det gäller även Alliansen, men en omdaning av världsbild och politik är nog livsviktig för att följa med i globalisering och tidsanda…

SvD, SvD2, SvD3DN, DN2GP, GP2, SR, SvT, HD, HD2, HD3, Sydsvenskan,

Jinge, Johan W., Peter Högberg,

Thomas B., Den hälsosamme Ekonomisten, Kent P., Rolf E., Tokmoderaten, Mikael Andersson, B.Holm, Maria Hagbom,

En dold agenda? En borgerlig agenda? Public (s)er(v)ice?

Debattprogrammet Agenda och dess förvecklingar idag, genererar så mycket tyckande att det slår de flesta rekord. En fråga som engagerar, helt klart! Frågan är vad SvT och redaktionen själva tycker?

Min gode vän och bloggkollega Erik Laakso, har skrivit en debattartikel på SvDs nätsida för Brännpunkt. Den är, som alltid när Erik skriver, mycket välskriven, men jag kan faktiskt inte hålla med Erik den här gången.

Vad beyder det? Jo, att jag inte tycker att det var rätt av herrar Juholt och Ohly att hoppa av den partiledardebatt man från SvT planerar för söndagkvällen. Hur kan man se spöken i form av att bara för att man placerat oppositionspartier i närheten av varandra, så skulle det innebära någon slags pakt som understryks av det visuella som en TV-bild ger…? ”Ingen rök utan eld”, skulle man också kunna tolka det från andra hållet.

Man kan vända och vrida på argumeten, men jag håller inte med vare sig Erik Laakso eller Staffan Dopping här. Utan att använda skällsord som förekommit under dagen, kan jag tycka att det är rätt lågt att reagera så här.

Gör istället som jag brukar när det gäller att vrida bilden ur sin egenkära vinkel; tänk om det varit omvänt, dvs. att Socialdemokraterna haft regeringsmakten, då tillsammans med åtminstone någon av de rödgröna. Det har ju trots allt förekommit några gånger i Sveriges historia. Hade man från den sidan då velat splittra regeringsformationen för att oppositionen, de borgerliga alltså, skulle få mingla in sig bredvid vänsterpartister och miljöpartister för ”att inte hamna bredvid främlingfientliga partier”?

Jag tror inte det. Man hade, om regeringsformation funnits, velat ha den mot alternativen oavsett om de varit i organiserad form eller ”lösa partier”, och jag kan respektera det- oavsett majoritet.

Då kommer andra delen av mitt resonemang, hur hantera demokratiskt valda partier? Sverigedemokraterna är demokratiskt valda, de har fått 349.600 svenska röster i valet 2010, vilket är mer än både Kristdemokraterna och Vänsterpartiet fick. Bland dem finns säkerligen tidigare röster från samtliga andra partier i riksdagen. Att i en debatt ett mellanvalår, mellan den styrande regeringen och samtliga oppositionspartier i riksdagen, hålla på att flytta runt deltagarna i någon slags svensk konsensus/ta hänsyn-strategi som ytterst bara blir löjlig, tror jag är rent kontraproduktivt. Fokusera istället på sakfrågorna, om det är något av partierna som någon tycker ska motarbetas, gör då det med demokratiska och korrekta medel, dvs. ta debatten.

Att placeringen av de mot regeringen opponerande partiernas deltagare skulle ge något visuellt intryck i den riktning som antytts, (att man skulle vara mer kompisar med SD i detta fall) tror jag inte heller på. Eller är det så att man är orolig för att blotta sig? (dvs. att det finns ett uns av sanning?) Detsamma skulle då kunna gälla oppositionens sätt att hantera, vilket ju förekommit i riksdagssammanhang redan, det faktum att SD skulle kunna ”liera” sig med regeringen,

-för det är det man kallar det om SD röstar med regeringen, till skillnad mot om de stödjer de rödgrönas förslag i riksdagen-

eller tänker jag fel? 😉

Nej, heder åt Miljöpartiet som ställer upp imorgon! Jag tror snarare att det är ett lägligt  svepskäl för att komma undan viss annan jobbig fokus som nu finns på olika håll…att sedan herr Ohly, som tidigare erkände sig till kommunismen, kastar paj på ett demokratiskt valt parti på det sätt han gör, finner jag inte ens anledning att diskutera just nu.

GP, GP2, HD, Sydsvenskan, SvD, Staffan Dopping på Newsmill,

Bloggar; Tokmoderaten, Mikael Andersson, Maria Hagbom, Per Åke Fredriksson, Torbjörn Jerlerup, Martin Moberg, Essbeck, Peter Högberg,

Arga leken…?

Man kan förundras över vändningar i samhället och på arbetsplatser, det har jag varit med om vid ett flertal tillfällen. Däremot har jag en märklig känsla när det kommer till den vändning av den politiska kartan och därigenom den interna stämningen i den röd-gröna allians man skapade för ca 20 månader sedan. Från att ha varit leende och snudd på kaxiga, har de hamnat i motvind och ser inte så lyckliga ut längre. Kanske har herr Ohly fortfarande oftare än förr ett leende på läpparna. Fast även han pressas alltmer. Detta märks mer och mer i de fyras uttalanden. Kent P tar upp detta i sin blogg idag.

Att man mer och mer börjar kasta paj, anklaga Alliansen för det ena mer märkliga än det andra, tror inte jag att de svenska väljarna kommer att premiera. Socialdemokraternas stödparti LO, med Wanja Lundby-Wedin har sin egna syn på demokratin. Även Östros börjar slira på hur man hanterar förtroende.

Det finns en lek som kallas ”Arga leken”, Kristian Luuk hade den i sitt program för några år sedan, ett rätt roligt exempel för en frankofil som jag, finns här. Det allvarliga i sammanhanget är att ”leken” att söka stöd och mandat för att få regera konungariket Sverige faktiskt inte är en lek, och inte ska göras med ilska. Jag kan förstå frustrationen som de rödgröna nu går igenom, efter att ha räknat med en promenadseger över en rökt Alliansregering. För Alliansen gäller dock fortsatt arbete och metodiskt, vänligt förklara vad vi står för och vad vi vill åstadkomma, hur mycket det än känns att vi har varma vindar i seglen. Knappt nio dagar kvar.

Ny måndag i valrörelsen snart slut…

Åter en otroligt aktiv och fulltecknad måndag, efter en lika hektisk helg. Den stora ”snackisen” som det heter på modern mediesvenska, har trots att jag bara hört sporadiska nyheter, varit Lars Ohlys uppbröstade tilltag om hur föräldrar (inte) ska välja sin föräldraledighet. Den ska helst plandirektiven styra, med s.k. modern teknik. Undrar om han tänker övervaka att bröstpumparna fungerar också?! Uttalandet verkar i alla fall inte vara direkt överlagt med Ohlys så såta vänner i det ”rödgröna tåget”…

Dagen började med ”skolskjuts”, fortsatte med tidningsutdelning, ”Vårt Sollentuna” sprids just nu till alla våra invånare av 40-talet entusiastiska förtroendevalda och medlemmar. Solen sken idag, och det var t.o.m. svettigt att springa i trapporna. Lite administration kring utdelarorganisationen gled över i lunch och mer arbete. Ett möte med föräldrar skulle förberedas, morgondagens hembesök reflekteras över, och projektet kallat ”Kommunfullmäktige 2012” bearbetas. Förhoppningsvis ska det stärka och vitalisera den representativa demokratin här hemma. Ifjol gjorde ett antal av oss ledamöter i kommunfullmäktige studiebesök ute i landet för att ta intryck av hur andra jobbar. Själv besökte jag Mölndal.

Som avslutning var det sedvanlig konferens med vår valledning, avstämning och utstakning av färdriktning de närmsta dagarna. Nu är det snart att söka upp kudden och samla energi för en ny dag, valdagen minus 12. Enligt inslag i TV4 ikväll som speglade Växjö som en slags norm för valmanskåren i valet 2006, gav undersökningen majoritet för Alliansen. 

Även SKOP redovisar en majoritet för oss i Alliansen. Känn tryggt, men som jag sagt tidigare, inget är vunnet före kl.20 den 19:e september…

Dags att koja, för att bli lite piggare tiill morgondagens begivenhet.

Läs Ankersjö/SvT, Mikael Andersson, Elisabeth TR,

Uppdatering 7/9, Thomas B SvD,

Herr Ohly ställer sig själv i en hörna, och kan inte slå bollen därifrån.

Återigen faller kronan pga den finansiella oron  som råder sedan vissa regeringar i EU sett till att överbelåna sina länder, dvs. gör avsteg från det de själva varit med och bestämt om. Inte heller krisen mellan Nordkorea och Sydkorea gör saken bättre.

Dollarn har idag för första gången på mycket länge gått över 8 kronorsvallen. När detta skrivs, är kursen 8,05 SEK. Gentemot €uron står kronan så lågt som 9,84 SEK/€. Vill man köpa resevaluta får man betala 8,22 resp. 10,04.

Fast kronan står ju så stark för sig själv! Eller?

I söndagens Agenda, njöt Lars Ohly av att få vara med i glansen av ”de stora” i paneldebatten, de övriga inbjudna var Cecilia Hermansson chefsekonom Swedbank, Sven Hagströmer känd finansman och finansmarknadsdminister Mats Odell (Kd). Det tragikomiska var att han ganska snabbt klassade ut sig ur debatten, han pratade bara om grekiska löntagare och har inte förstått (eller vill inte) vad saken handlar om. De övriga tre förstår ju ekonomi på ett helt annat sätt, även om de ser saker delvis ur olika synvinklar. 

Demagogiska klyschor som visar att han inte förstått den strukturella krisen, i Grekland, i flera andra europeiska länder, gör att jag bara säger; bevare oss väl för att ha honom, Lars Ohly, med i en regering i höst!

Läs även Sydsvenskan med bra infallsvinkel i intervjun med Robert Bergqvist. E24 har också en bra bakgrundsbild. Just  

SEB tror i en valutaanalys idag att kronan kommer att stärkas till 9 kronor mot euron vid årets slut. Eftersom kronan är en mycket konjunkturkänslig valuta så kommer den att stärkas när Riksbanken börjar höja räntan, resonerar banken.

Detta innebär alltså, för den som läser, att för att kronan ska stärkas långsiktigt, krävs en räntehöjning från Riksbanken, dvs. att det blir dyrare för alla svenskar att låna pengar.
En stilla undran; är det också det som herr Ohly och vänstergänget tycker är fördelen med att stå utanför ett regelrätt valutasamarbete?

SvD 1, SvD 2, DN