Årets näst sista dag…

Mycket vatten har runnit under broarna idag, och även fallit från himlen. På något sätt symboliserar det också att året skulle börja knytas ihop.

En vacker bild från en vacker del av sommaren. Under ett mindre vackert år. De som känner sig manade kan ju gissa varifrån den kommer…

Har tillbringat kvällen med att slappna av framför kakelugnen och TV:n där jag lyssnat på två olika klassiska inspelningar av symfonier, dels från Göteborg, dels från London. Kontemplerat lite. ”Pratat” med en del vänner och bekanta över nätet. En så långt bort som i Guatemala. Det är framsidan av dagens uppkopplade ssamhälle och värld. Det finns många baksidor också, men jag lämnar dem därhän ikväll.

Det ska bli skönt med en nystart på något vis, inte för att det kommer att vara så annorlunda på lördag, men att vi får lämna 2020 bakom oss tror jag många välkomnar. I min värld skulle det bli ett bra år. Vi vet alla hur det blev. Inte så bra.

Vi har lätt att glömma de små positiva sidor som ändå fanns för att 2020 varit så diametralt skilt från det de flesta av oss i västvärlden över huvud taget känt till och upplevt. Som jag skrev på Facebook ikväll, finns det visst postitiva sidor under 2020, men det som trummats ut till allt och alla har liksom lagt en våt filt över hela världen.

Nu hoppas jag på att vi ska orka se ljusen som finns, och komma ur det vakuum som skapats under pandemin, även om en total omställning nog inte är önskvärd. Jag tror på förändring under ansvar, ingen nämnd ingen glömd. Det finns strömningar som försöker dra otäck nytta av pandemin. Dessa hoppas jag att vi kan stävja. Ansvar är också att inte kasta allt vi lärt oss över bord i någon slags iver att bräcka andra. Ansvar är att vara lyhörd och utveckla det vi hela tiden lär oss, genom vår egen och andras forskning och kreativitet.
Nu tänker jag sova på det, och återkommer de närmsta dagarna med andra reflektioner.

 

Alarmist-Realist-Positivist-Dysterkvist ?

Det är svårt att hitta inspiration att skriva dessa veckor…jag har påbörjat en positiv och reflekterande post häromdagen, men den är inte färdig. Trots uteblivna uppdrag, och låg aktivitet med få resor inom länet, finns det liksom dåligt med tid att inte försöka sondera framtid, utföra det man fortfarande bör och samtidigt tänka positivt. Man förväntas ju inte heller röra på sig för mycket.

Som de flesta noterar, kommenterar och sörjer, ställs i princip alla arrangemang och tillfällen till musik och kultur samt träning/sport i sommar in. Året 2020 känns ur många synvinklar förlorat. Det är det väl förhoppningsvis inte helt, men jag tror vi alla får inse att det vi varit vana vid, och tagit för givet, inte längre kommer att vara det.

Det kanske på sätt och vis är bra, men jag hävdar ändå att en s.k. omställning bör absolut inte gå till på detta vis. Man kan inte, utan stora konsekvenser, stanna världen på det sätt som nu skett.

Vilken är lösningen, kan man undra? Ja, det tror jag ingen vet just nu, men ett är säkert, vi måste försöka få ekonomierna i världen att komma igång igen, många människor kommer annars att få lida oerhört. Vi i Sverige kanske klarar oss någorlunda, även om många verksamheter kommer att slås ut. Men i utvecklingsländerna finns inga hängslen och livremmar. När hela den utvecklade världen är fullt upptagen att söka skydd och måna om sig själv, kommer en stor del av den mer fattiga världen att lida enormt. De behöver handel och utbyten.
Samtidigt tror jag att vi också kommer att få acceptera en massa saker som ingen har behövt acceptera under den s.k. efterkrigstiden, dvs. 1945 och framåt.

Så fastfruset som det känns i världen just nu kan man ju bara önska sig att isarna ska börja smälta även i år… På återhörande, i positivare ordalag.

Annandag Påsk- Post Påsk….men långt ifrån Post Corona

Måndag kväll, är det jobb imorgon, eller är det inte vardag? Ja, jag är inte säker på att någon i Västeuropa där de felsta nu varit lediga ”på riktigt” i fyra dagar, vet eller känner hur det ska vara. Jag vet att ett antal samhällsbärande människor arbetat i sitt anletes svett under de senaste dagarna, inte så mycket för sig själva utan för andra. Jag har också jobbat lite idag, men det var uppföljning av digitala ”maratonmötesdagen” onsdag. Samma onsdag blev jag och mina kollegor inom ett av mina större uppdrag, det som rör flygverksamheten, permitterade med omedelbar verkan. Jag skulle ha jobbat i fredags. Det blev inget så klart. Vi vet inte heller om vi någonsin får komma tillbaka till det jobbet, om vi ska vara realister.

Sitter och läser lite diverse på nätet och i mina sociala media, samtidigt som jag ser jag ser på TV-programmet ”Så mycket bättre”, ett musikprogram där svenska artister tolkar varandras låtar. En del är bra, eller kanske t.o.m. bättre, annat är inte i samma klass som originalet. Visst, allt handlar om tycke och smak, men jag kopplar detta lite till det som nu sker i vår värld, för det handlar om precis hela världen, ingen tycks komma undan, och det är ett fullständigt okänt fenomen för de flesta människor idag.

Vad kommer att hända efter denna pandemi, som man nu tack och lov börjat kalla den? Länge nog har man kallat den kris…jo det är säkerligen en kris, men en slow-motion dito. Jag orkar inte ens uppdatera mig på senaste skeendena, ikväll pratade jag med min mamma utanför Paris. President Macron hade hållit ett tal till nationen, där han berättat att man förlänger ”le confinement” (lock-down för anglofiler) till den 11 maj. Lite symboliskt, väl efter årsdagen för 2a världskrigets slut…Således en hel månad till med i princip utegångsförbud utom för livsnödvändiga ärenden.
Jag funderar över hur ni har det i Italien och i Spanien, ni som känner mig.

Alldeles oavsett var vi nu är, kommer vägen framåt att vara så otroligt tuff, såväl ekonomiskt som mentalt för människor, företag och samhälle. Många jag pratar med, i olika länder, håller med. Samtidigt som en gammal god ungdomsvän nu boende i Storbritannien skrev till mig idag, är det just nu för många som avlider för att man ska kunna få fäste för denna typ av diskussion. Många orkar inte tänka mer än på här och nu, av förståeliga skäl. Men, kallt nog kommer en verklighet ikapp oss, och vad händer då? Ingen vet, men kommande vecka lär utvisa rätt många nya tendenser åt olika håll, låt oss hoppas att det går mot ett mildrande av nuvarande tillstånd.

För allas och världens skull. På återhörande.

 

Aprilskämt…eller inte..?

En kväll som denna…inte blivit lurad ännu…eller det är väl kanske en definitionsfråga. Men just idag är jag stark, som Hammarbyfansen brukar sjunga…har inte gått på något regelrätt aprilskämt vad jag vet.

image

Mycket i dagens samhälle tycker jag dock är ett skämt just nu. Livet känns lite skämt, (som dålig mat) faktiskt.

På väldigt kort tid har vi fått en situation i Sverige där väldigt många undrar vart vi är på väg. Näe, vi har det inte dåligt …ännu. Vi, eller de flesta i Sverige, har mer än väldigt många i världen. Samtidigt är det väl inte alla uppnådda ”välfärdsindikatorer” som ska göra oss till ett folk som går omkring och känner oss illa till mods, med dåligt samvete? Ska vi ifrågasätta uppnådda jämställdhetslägen genom att plötsligt acceptera att samhället på vissa områden vänder åt andra hållet igen? Ja kan inte förstå det.
”Plötsligt så händer det”, eller? Jag säger bara, låt inte detta hända. Låt det vara ett aprilskämt. Inget annat.

Detta är inlägg 11   #Blogg100

Kreativiteten i landet dras upp med ROTen…

Idag bar det av mot Uppsala i ottan, klockan 06.22 från hemmastationen närmare bestämt. Det var dags för ”Vakna Uppsala”, en frukost organiserad i Uppsala Konsert och Kongress. Upplägget är mingelfrukost med en massa spännande och möjliga möten.

rot-avdrag

Dagens talare var Teo Härén som pratade om kreativitet. Jag har hört honom för flera år sedan, numera har han slagit sig till ro vid Dalälven uppe i Älvkarleby.
Efter ett alltigenom stimulerande och nätverkande pass på två timmar, med en del mentalt smältande under dagen, känns det extra frustrerande att ikväll läsa en artikel om hur det utvecklat sig i tjänstesektorn efter årsskiftet, i och med att ROTavdragen minskats. Skatteverket redovisar en rejäl minskning av såväl utförare som av kunder för dessa tjänster jämfört med februari 2015. Branschorganisationerna befarar att en stor del av detta nu vänder mot svartarbete.
Vad innebär detta då? Jo, att staten får in mindre skattepengar till välfärdssektorn. Att färre vita jobb blir kvar, och att personal antagligen kommer att sägas upp.
Men, säger de som förespråkar ett borttagande av det man kallar ”subventionerade renoveringar”, ”det är ju inte mer än rättvist, folk kan betala…” Samhället ska inte subventionera sådan verksamhet…

Vänta nu säger jag….”subventionera”? Då innebär det att man anser att skattenivån är statisk och att den delen av inkomsterna ”ägs av staten”. Vad man glömmer att säga är att skatt är lånade pengar  av medborgare och företag för att bekosta det gemensamma vi bestämmer att vi ska ha i vårt samhälle. Om folk inte anser att det är värt att köpa vita tjänster, dvs. undanhållla pengar från det gemensamma systemet, betyder det med största sannolikhet att man anser att andelen skatter som ska betalas på tjänster är för hög i vårt land.

Resultatet blir /istället/ för högre skatteintäkter (minskade s.k. subventioner) lägre inkomster för staten, sämre villkor för de som ev. utför svartjobb, inga pensionspoäng m.m.

Vad har då det med kreativitet att göra undrar vissa säkert då, det är väl inte beroende av skatter? Jo, tänk att det är det. Småföretag startas allt som oftast ur kreativa projekt. De flesta är eniga om att tjänstesektorn är den del av samhället som ska skapa de flesta nya jobben och företagen i vårt land. Om det blir alltför tungt att starta företag, administrativt och kostnadsmässigt, ja då kommer man antingen inte starta företag, eller så flyttas företagsamheten utanför landets gränser. I värsta fall blir svartsektorn den stora vinnaren, och på det vinner vare sig företag eller privatpersoner på längre sikt.

DN,

Inlägg nr 003 i #Blogg100

December i september…december i november?

Vad betyder det? Visserligen har det varit en synnerligen homogen sommar (?) temperaturmässigt. Men att hoppas på en temperatur på 15 grader i november/december då nästa års budget klubbas är nog att överskatta klimatförändringarna i vårt land. Snarare tror jag att hela situationen kylt ner vår demokrati och ekonomi rejält.

Tyvärr, för den är ovärderlig. Att vara så långt från fotfolk och s.k. gräsrötter som större delen av politiken befinner sig just nu är direktantändligt bränsle för vårt lands styre.

pingvin

 

Jag är genuint orolig för hur fortsättningen kommer att formas. Den s.k. decemberöverenskommelsen tänker jag inte diskutera detaljerna i här ikväll, det kräver lite längre tid.

Vad jag däremot vill ta upp idag är hur viktigt det är att snabbt återupprätta medborgarnas förtroende för vår så omskrivna demokrati. Man börjar i utlandet nagelfara och kommentera det tidigare så stabila och trygga landet i norr som varit så välordnat.  Nu senast i helgen fick jag höra om UK där man enl uppgift kommit mycket längre med adekvat migration. Det vill säga trots ett stundtals hårt samhälle, lyckats bra mycket bättre att integrera dem som kommer dit.
Det är inte utan att ett svenskt hjärta med stor del franskhet i sig, gör ont. Detta Sverige som i mångt och mycket stått modell  för flera andra länder. Ska det tillåtas rasa?
Många resenärer jag ”överhör” på t.ex terminal 4 och 5 i mitt jobb på Arlanda, funderar över hur det kan vara snudd på förbjudet att tycka och än mindre att gå utanför området som är ”acceptabelt” i den politiska verkligheten. Man undrar om man inte längre ska ”få något för all skatt” man betalar in…

Här finns en enorm utmaning att ta tag i, att återfå tilltron till systemet. ”In Sweden we have a system”… för hur länge till ställer sig många frågan. Systemets ifrågasätts från både det ena och det andra hållet, t.o.m. från generaldirektörer.

Jag önskar att man vaknar upp och börjar nysta i det som berör och bekymrar folk, på ett seriöst sätt. Det finns inga enkla lösningar, men vi vill väl inte hamna drivandes på ett smältande isflak, eller?

Rötter och reflektion, samt vänskap…

Denna dag har inneburit diskussioner, resor och organisation. Det mesta har fungerat även om ett moment fick skjutas på framtiden. Så kan det vara men behöver inte innebära att saker blir fel i slutänden. Vi lever i ett prestations och ibland ångestfyllt samhälle. Jag har mött en god vän som ger mig inspiration i livet och jag tror att jag ger honom det också. Vi har rätt snarlika upplevelser av många saker i livet, trots att vi levt rätt olika liv som helhet. Kreativa tankar sprutar när vi träffas och detta blandat med skön samvaro ger en väldigt fin utväxling.

Dagen började med administrativt pyssel med min bil som skulle in för åtgärd på garantin, översvämning i ”underredet” kanske man kan kalla det, under golvmattan. Detta pga nedfall igenproppade dräneringskanaler från vindrutan. Efter det var det dags att ta tag i en del diskussion kring mitt projekt i Uppsala och dess avslut.

Därpå tågresa genom det genom ett sädesgult Sverige till en mindre ort i Västmanland, om än i Örebro län, där jag skulle plocka upp en ”ny” begagnad bil åt min gode vän. Denna resa blev också resa i nutida Sverige, Sverige förändras i raskt takt och man hinner reflektera över det en sådan dag. Inte minst genom det man ”ser”. Lite senare under dagen konstaterade vi just att denna förändring är inte självklar för de styrande, då än mindre för de s.k. gräsrötterna ute i landet. Fast på olika sätt. De osynliga diken som grävs i samhället idag, riskerar att rasera saker i väldigt raskt takt och skapa en tillvaro utan den tillit och empati som trots allt genomsyrat vårt land under många decennier nu.

wpid-20150828_125907.jpg

Efter att ha kollat av bilen och klarat av det administrativa, var det dags att tanka och röra sig mot vårt mötesställe. Eftersom jag faktiskt var väldigt nära min farfars rötter, den lilla by eller håla, kalla det vad ni vill, som också fått ge oss vårt efternamn, tänkte jag att det vore väl tusan om jag inte svängde förbi på vägen, när jag var så nära. Sagt och gjort, och bilderna kan ni se här. Vilken av gårdarna som farfar föddes på får jag nog ta hjälp att reda ut.

 

wpid-20150828_125911.jpgDet var ingen jätterik bygd, och farfar drog sig ut på USA-praktik innan han bosatte sig i Värmland. Visserligen finns ett bruk i närheten, Frövifors, men det var till Edsvalla Bruk han kom, strax väster om Karlstad för er som inte är så väl bevandrade i geografin.

 

wpid-20150828_130038.jpg

Jag skulle vilja gå in och besöka den rätta om jag i så fall vet vilken den är.

Bilen gick som en klocka och strax mötte jag Erik i Linköping, efter att ha kört på delar av de vägar jag cyklade på i juni. wpid-20150828_180650.jpg

Vi gick igenom papper och brev som kan röra bilen. Och vi pratade. Vi var ganska eniga om hur viktigt det är med rötter, harmoni och stabilitet i mänskliga liv. Att det inte är något man skapar ”över en natt”. Först då man har det kan man prestera och driva kreativa saker framåt. Vi har båda två några rätt tuffa år bakom oss, och han hade just fått ett otroligt positivt besked om ett uppdrag/arbete han ser fram emot mot mycket. Vi har båda reflekterat mycket de senaste åren och hoppas de ska gagna oss i fortsättningen.

Efter en alltför kort men trevlig stund i Östergötland, styrde vi kosan åt varsitt håll, jag mot Uppland och Erik mot Småland. Vänskap går inte att köpa, inte heller rötter, något som är väl värt att fundera över i dessa oroliga tider.

Ibland blir man mållös…vissa gör självmål, andra försöker försvara målet…

Sent igen, och egentligen inte alls tid att skriva, men jag har ikväll sett och hört saker som gör mig både chockad och upprörd, trots att jag redan varit det i flera omgångar.

självmål

 

Utan att gå in på detaljer, dem kan ni hitta själva i SvT Aktuellt, Aftonbladet och SvD t.ex., så måste jag påstå att ovan seriestrip har en del liknelser med nuvarande läge i svensk politik. Jag hör och ser, som f.d. aktiv förtroendevald, hur diket mellan de styrande och de som ska välja de styrande blir större och större. Ytterst få av de styrande verkar inse att så är fallet. Ikväll stod en moderat riksdagsledamot, Finn Bengtsson, och pratade på ett sätt som det var länge sedan jag hörde någon prata i de kretsarna. På ett sätt som jag faktiskt tror att väljare kan förstå och resonera kring. Inte ett ”politikersnack” som säger allt och ingenting på samma gång. För att ingen ska kunna sticka kniven i ryggen efteråt.

Det är bara det att sådant språk eroderar förtroende, tillit och intresse för både styre och politik. ”Det spelar ju liksom ingen roll vem jag röstar på, antingen ljuger de, eller så gör de ändå inte som de sagt från början”, hör jag ofta sägas. Löften bryts på tveksamma grunder, som inte förstås av väljare, diverse luddiga förklaringar som man ibland undrar om de själva förstår, levereras.

Många behöver våga bli tydliga och stå upp för det de tror på. Först då kan man nå mål utan en massa vänsterfötters insparkar…

SvD, SvD2, DN,

Morgonjobb, SCA-stämma och ”VÅP”..

Idag finns det mycket att tycka om…nej, inte ”tycka om”, utan att ha åsikter om. Som igår är jag fylld av intryck, och har fyrkantigt huvud. Alltså, det blir inget analyserande.

torrlagdKänner mig lite som den här båten, även om symbolen är riktad mot det jag sett och hört idag.

SCA-årsstämman var något i hästväg. Närmare 4 timmar. Tur man serverades wraps före… Tråkigt på ett så fint företag kan jag väl säga som summering. Dock är inte allt så svart eller vitt.

Den s.k. VÅP-en, regeringens vårproposition för budgeten, får mig att tro att väldigt mycket strandar…Har sett finansministern stå och försvara att det ska vara dyrare att ha unga anställda…I rest my case som det heter i amerikanska serier.

Jobb blir det imorgon kväll också, först projektletande på förmiddagen. Arbetslinjen upprätthållen, kan man ju säga. fast det är ju ett förlegat ord numera.

Godnatt och på återhörande.

DN, GP,

 

 

Myndigheternas förlovade land…

Idag har jag åter drabbats av våra myndigheters lynnighet och rigiditet…för att peppa mig själv lägger jag upp denna bild

Norra Dellen och Blacksås

Den ger perspektiv, en spegel att förlora sig i.

För inte så länge sedan gjorde vi narr av de sydeuropeiska länderna som korrumperade och beroende av sin enorma myndighetsbyråkrati. Idag tror jag vi ska vända blicken lite mer mot oss själva. Hur kan vi vara så flata mot myndighetsfolk som verkar vara mer tillfreds med  hur de ser om sitt eget hus än för dem som betalar notan…

Jag går inte in på detaljerade saker idag, för trött, men kan konstatera att det jag erfarit ifrågasätter min tilltro till hur vi i vårt samhälle använder (eller inte) våra resurser. Ofta tänker vi snarare  på vackra powerpoint-diagram/presentationer än vad som verkligen åstadkoms. Jag tycker vi generellt sett tappar mer och mer fokus på vad som verkligen är viktigt och vad som kan vänta eller åtminstone inte behöver akut åtgärd.

På återhörande och godnatt!

#Blogg100    Inlägg #9