Aprilskämt…eller inte..?

En kväll som denna…inte blivit lurad ännu…eller det är väl kanske en definitionsfråga. Men just idag är jag stark, som Hammarbyfansen brukar sjunga…har inte gått på något regelrätt aprilskämt vad jag vet.

image

Mycket i dagens samhälle tycker jag dock är ett skämt just nu. Livet känns lite skämt, (som dålig mat) faktiskt.

På väldigt kort tid har vi fått en situation i Sverige där väldigt många undrar vart vi är på väg. Näe, vi har det inte dåligt …ännu. Vi, eller de flesta i Sverige, har mer än väldigt många i världen. Samtidigt är det väl inte alla uppnådda ”välfärdsindikatorer” som ska göra oss till ett folk som går omkring och känner oss illa till mods, med dåligt samvete? Ska vi ifrågasätta uppnådda jämställdhetslägen genom att plötsligt acceptera att samhället på vissa områden vänder åt andra hållet igen? Ja kan inte förstå det.
”Plötsligt så händer det”, eller? Jag säger bara, låt inte detta hända. Låt det vara ett aprilskämt. Inget annat.

Detta är inlägg 11   #Blogg100

Annonser

Kreativiteten i landet dras upp med ROTen…

Idag bar det av mot Uppsala i ottan, klockan 06.22 från hemmastationen närmare bestämt. Det var dags för ”Vakna Uppsala”, en frukost organiserad i Uppsala Konsert och Kongress. Upplägget är mingelfrukost med en massa spännande och möjliga möten.

rot-avdrag

Dagens talare var Teo Härén som pratade om kreativitet. Jag har hört honom för flera år sedan, numera har han slagit sig till ro vid Dalälven uppe i Älvkarleby.
Efter ett alltigenom stimulerande och nätverkande pass på två timmar, med en del mentalt smältande under dagen, känns det extra frustrerande att ikväll läsa en artikel om hur det utvecklat sig i tjänstesektorn efter årsskiftet, i och med att ROTavdragen minskats. Skatteverket redovisar en rejäl minskning av såväl utförare som av kunder för dessa tjänster jämfört med februari 2015. Branschorganisationerna befarar att en stor del av detta nu vänder mot svartarbete.
Vad innebär detta då? Jo, att staten får in mindre skattepengar till välfärdssektorn. Att färre vita jobb blir kvar, och att personal antagligen kommer att sägas upp.
Men, säger de som förespråkar ett borttagande av det man kallar ”subventionerade renoveringar”, ”det är ju inte mer än rättvist, folk kan betala…” Samhället ska inte subventionera sådan verksamhet…

Vänta nu säger jag….”subventionera”? Då innebär det att man anser att skattenivån är statisk och att den delen av inkomsterna ”ägs av staten”. Vad man glömmer att säga är att skatt är lånade pengar  av medborgare och företag för att bekosta det gemensamma vi bestämmer att vi ska ha i vårt samhälle. Om folk inte anser att det är värt att köpa vita tjänster, dvs. undanhållla pengar från det gemensamma systemet, betyder det med största sannolikhet att man anser att andelen skatter som ska betalas på tjänster är för hög i vårt land.

Resultatet blir /istället/ för högre skatteintäkter (minskade s.k. subventioner) lägre inkomster för staten, sämre villkor för de som ev. utför svartjobb, inga pensionspoäng m.m.

Vad har då det med kreativitet att göra undrar vissa säkert då, det är väl inte beroende av skatter? Jo, tänk att det är det. Småföretag startas allt som oftast ur kreativa projekt. De flesta är eniga om att tjänstesektorn är den del av samhället som ska skapa de flesta nya jobben och företagen i vårt land. Om det blir alltför tungt att starta företag, administrativt och kostnadsmässigt, ja då kommer man antingen inte starta företag, eller så flyttas företagsamheten utanför landets gränser. I värsta fall blir svartsektorn den stora vinnaren, och på det vinner vare sig företag eller privatpersoner på längre sikt.

DN,

Inlägg nr 003 i #Blogg100

December i september…december i november?

Vad betyder det? Visserligen har det varit en synnerligen homogen sommar (?) temperaturmässigt. Men att hoppas på en temperatur på 15 grader i november/december då nästa års budget klubbas är nog att överskatta klimatförändringarna i vårt land. Snarare tror jag att hela situationen kylt ner vår demokrati och ekonomi rejält.

Tyvärr, för den är ovärderlig. Att vara så långt från fotfolk och s.k. gräsrötter som större delen av politiken befinner sig just nu är direktantändligt bränsle för vårt lands styre.

pingvin

 

Jag är genuint orolig för hur fortsättningen kommer att formas. Den s.k. decemberöverenskommelsen tänker jag inte diskutera detaljerna i här ikväll, det kräver lite längre tid.

Vad jag däremot vill ta upp idag är hur viktigt det är att snabbt återupprätta medborgarnas förtroende för vår så omskrivna demokrati. Man börjar i utlandet nagelfara och kommentera det tidigare så stabila och trygga landet i norr som varit så välordnat.  Nu senast i helgen fick jag höra om UK där man enl uppgift kommit mycket längre med adekvat migration. Det vill säga trots ett stundtals hårt samhälle, lyckats bra mycket bättre att integrera dem som kommer dit.
Det är inte utan att ett svenskt hjärta med stor del franskhet i sig, gör ont. Detta Sverige som i mångt och mycket stått modell  för flera andra länder. Ska det tillåtas rasa?
Många resenärer jag ”överhör” på t.ex terminal 4 och 5 i mitt jobb på Arlanda, funderar över hur det kan vara snudd på förbjudet att tycka och än mindre att gå utanför området som är ”acceptabelt” i den politiska verkligheten. Man undrar om man inte längre ska ”få något för all skatt” man betalar in…

Här finns en enorm utmaning att ta tag i, att återfå tilltron till systemet. ”In Sweden we have a system”… för hur länge till ställer sig många frågan. Systemets ifrågasätts från både det ena och det andra hållet, t.o.m. från generaldirektörer.

Jag önskar att man vaknar upp och börjar nysta i det som berör och bekymrar folk, på ett seriöst sätt. Det finns inga enkla lösningar, men vi vill väl inte hamna drivandes på ett smältande isflak, eller?

Rötter och reflektion, samt vänskap…

Denna dag har inneburit diskussioner, resor och organisation. Det mesta har fungerat även om ett moment fick skjutas på framtiden. Så kan det vara men behöver inte innebära att saker blir fel i slutänden. Vi lever i ett prestations och ibland ångestfyllt samhälle. Jag har mött en god vän som ger mig inspiration i livet och jag tror att jag ger honom det också. Vi har rätt snarlika upplevelser av många saker i livet, trots att vi levt rätt olika liv som helhet. Kreativa tankar sprutar när vi träffas och detta blandat med skön samvaro ger en väldigt fin utväxling.

Dagen började med administrativt pyssel med min bil som skulle in för åtgärd på garantin, översvämning i ”underredet” kanske man kan kalla det, under golvmattan. Detta pga nedfall igenproppade dräneringskanaler från vindrutan. Efter det var det dags att ta tag i en del diskussion kring mitt projekt i Uppsala och dess avslut.

Därpå tågresa genom det genom ett sädesgult Sverige till en mindre ort i Västmanland, om än i Örebro län, där jag skulle plocka upp en ”ny” begagnad bil åt min gode vän. Denna resa blev också resa i nutida Sverige, Sverige förändras i raskt takt och man hinner reflektera över det en sådan dag. Inte minst genom det man ”ser”. Lite senare under dagen konstaterade vi just att denna förändring är inte självklar för de styrande, då än mindre för de s.k. gräsrötterna ute i landet. Fast på olika sätt. De osynliga diken som grävs i samhället idag, riskerar att rasera saker i väldigt raskt takt och skapa en tillvaro utan den tillit och empati som trots allt genomsyrat vårt land under många decennier nu.

wpid-20150828_125907.jpg

Efter att ha kollat av bilen och klarat av det administrativa, var det dags att tanka och röra sig mot vårt mötesställe. Eftersom jag faktiskt var väldigt nära min farfars rötter, den lilla by eller håla, kalla det vad ni vill, som också fått ge oss vårt efternamn, tänkte jag att det vore väl tusan om jag inte svängde förbi på vägen, när jag var så nära. Sagt och gjort, och bilderna kan ni se här. Vilken av gårdarna som farfar föddes på får jag nog ta hjälp att reda ut.

 

wpid-20150828_125911.jpgDet var ingen jätterik bygd, och farfar drog sig ut på USA-praktik innan han bosatte sig i Värmland. Visserligen finns ett bruk i närheten, Frövifors, men det var till Edsvalla Bruk han kom, strax väster om Karlstad för er som inte är så väl bevandrade i geografin.

 

wpid-20150828_130038.jpg

Jag skulle vilja gå in och besöka den rätta om jag i så fall vet vilken den är.

Bilen gick som en klocka och strax mötte jag Erik i Linköping, efter att ha kört på delar av de vägar jag cyklade på i juni. wpid-20150828_180650.jpg

Vi gick igenom papper och brev som kan röra bilen. Och vi pratade. Vi var ganska eniga om hur viktigt det är med rötter, harmoni och stabilitet i mänskliga liv. Att det inte är något man skapar ”över en natt”. Först då man har det kan man prestera och driva kreativa saker framåt. Vi har båda två några rätt tuffa år bakom oss, och han hade just fått ett otroligt positivt besked om ett uppdrag/arbete han ser fram emot mot mycket. Vi har båda reflekterat mycket de senaste åren och hoppas de ska gagna oss i fortsättningen.

Efter en alltför kort men trevlig stund i Östergötland, styrde vi kosan åt varsitt håll, jag mot Uppland och Erik mot Småland. Vänskap går inte att köpa, inte heller rötter, något som är väl värt att fundera över i dessa oroliga tider.

Ibland blir man mållös…vissa gör självmål, andra försöker försvara målet…

Sent igen, och egentligen inte alls tid att skriva, men jag har ikväll sett och hört saker som gör mig både chockad och upprörd, trots att jag redan varit det i flera omgångar.

självmål

 

Utan att gå in på detaljer, dem kan ni hitta själva i SvT Aktuellt, Aftonbladet och SvD t.ex., så måste jag påstå att ovan seriestrip har en del liknelser med nuvarande läge i svensk politik. Jag hör och ser, som f.d. aktiv förtroendevald, hur diket mellan de styrande och de som ska välja de styrande blir större och större. Ytterst få av de styrande verkar inse att så är fallet. Ikväll stod en moderat riksdagsledamot, Finn Bengtsson, och pratade på ett sätt som det var länge sedan jag hörde någon prata i de kretsarna. På ett sätt som jag faktiskt tror att väljare kan förstå och resonera kring. Inte ett ”politikersnack” som säger allt och ingenting på samma gång. För att ingen ska kunna sticka kniven i ryggen efteråt.

Det är bara det att sådant språk eroderar förtroende, tillit och intresse för både styre och politik. ”Det spelar ju liksom ingen roll vem jag röstar på, antingen ljuger de, eller så gör de ändå inte som de sagt från början”, hör jag ofta sägas. Löften bryts på tveksamma grunder, som inte förstås av väljare, diverse luddiga förklaringar som man ibland undrar om de själva förstår, levereras.

Många behöver våga bli tydliga och stå upp för det de tror på. Först då kan man nå mål utan en massa vänsterfötters insparkar…

SvD, SvD2, DN,

Morgonjobb, SCA-stämma och ”VÅP”..

Idag finns det mycket att tycka om…nej, inte ”tycka om”, utan att ha åsikter om. Som igår är jag fylld av intryck, och har fyrkantigt huvud. Alltså, det blir inget analyserande.

torrlagdKänner mig lite som den här båten, även om symbolen är riktad mot det jag sett och hört idag.

SCA-årsstämman var något i hästväg. Närmare 4 timmar. Tur man serverades wraps före… Tråkigt på ett så fint företag kan jag väl säga som summering. Dock är inte allt så svart eller vitt.

Den s.k. VÅP-en, regeringens vårproposition för budgeten, får mig att tro att väldigt mycket strandar…Har sett finansministern stå och försvara att det ska vara dyrare att ha unga anställda…I rest my case som det heter i amerikanska serier.

Jobb blir det imorgon kväll också, först projektletande på förmiddagen. Arbetslinjen upprätthållen, kan man ju säga. fast det är ju ett förlegat ord numera.

Godnatt och på återhörande.

DN, GP,

 

 

Myndigheternas förlovade land…

Idag har jag åter drabbats av våra myndigheters lynnighet och rigiditet…för att peppa mig själv lägger jag upp denna bild

Norra Dellen och Blacksås

Den ger perspektiv, en spegel att förlora sig i.

För inte så länge sedan gjorde vi narr av de sydeuropeiska länderna som korrumperade och beroende av sin enorma myndighetsbyråkrati. Idag tror jag vi ska vända blicken lite mer mot oss själva. Hur kan vi vara så flata mot myndighetsfolk som verkar vara mer tillfreds med  hur de ser om sitt eget hus än för dem som betalar notan…

Jag går inte in på detaljerade saker idag, för trött, men kan konstatera att det jag erfarit ifrågasätter min tilltro till hur vi i vårt samhälle använder (eller inte) våra resurser. Ofta tänker vi snarare  på vackra powerpoint-diagram/presentationer än vad som verkligen åstadkoms. Jag tycker vi generellt sett tappar mer och mer fokus på vad som verkligen är viktigt och vad som kan vänta eller åtminstone inte behöver akut åtgärd.

På återhörande och godnatt!

#Blogg100    Inlägg #9

Trygghet i anställning, vad är det?

Igår morse hörde jag rapporteras om att Trygghetsrådet TRR hade stor framgång vid s.k. outplacement av uppsagda och arbetssökande tjänstemän och andra anslutna till TRR via sina fackföreningar. Det glädjer mig, för det är oerhört viktigt på en arbetsmarknad som inte längre ser ut som förr.

Ylva_LP_125r

I dagens Svenska Dagbladet tar Maria Ludvigsson upp ämnet och pratar till Ylva Johansson. Hon  menar på att det borde vara fler som hade rätt till den typen av omställningsförsäkring. (och underförstått att Arbetsförmedlingen underpresterar)
Enligt den undersökning som gjorts rörande Astra Zenecas förehavanden i Södertälje för 2,5 år sedan, så har tydligen 85% fått nytt jobb under TRRs tak och 9% har startat eget företag. Siffran i sig är imponerande, om än kanske inte alldeles relevant för samhället som helhet när det gäller arbetslösa tjänstemän och akademiker. Många har väldigt svårt att hitta arbete idag, i synnerhet om man kommit en bit upp i åren, alltså inte är nyutexaminerad eller med 5-10 års erfarenhet.

Vad är trygg anställning idag? Ja inte är det fast anställning på gammalt ”hederligt vis”. Det har jag m.fl. erfarit många gånger om. Samtidigt måste vi göra omvärldsbevakning i den bemärkelsen att vi ”proaktivt” värnar vårt samhälle och vår välfärd, inte genom att sätta oss på bakhasorna och reaktivt agera i tron att vår modell är oantastlig. för det är den inte.

Jag har själv nyttjat TRR vid två tillfällen under min yrkeskarriär.
Första omgången, på ”90-talet”, gav det nog inte så mycket. En del seminarier och hjälp med CV. Jag lyckades efter idogt slitande hitta ny karriärbana efter den kris och lågkonjunktur som fanns efter den beryktade 500% ränteperioden.

Andra perioden var på ”00-talet”, och den gav väldigt mycket mer, om än inte en anställning i sedvanlig bemärkelse. Jag hade ett antal olika uppdrag och behovsanställningar, men fick inget ”jobb”. Kan måhända ha berott både på min ålder och på att arbetsmarknaden under 00-talet förändrades mycket kraftigt. Visstidsanställningar krympte i antal. Träffade bl.a. många från Ericsson på TRR. En historia för sig.

Det är sent och jag skriver klart denna på övertid. Andemeningen i ledaren, läs den, är att vi behöver mer dynamik på arbetsmarknaden, inte mindre. Det vet jag. Vi behöver även företagare och företagande mer än passiviserande, kollektiva åtgärder för att ”få folk i jobb”. Där får sig även Alliansen en släng av sleven för det man (inte) gjorde under mandatperiod nummer 2. (2010-2014) Låt oss hoppas att man inte mal ner alla företagarinitiativ i utredningar och osäkerhet. DET har Sverige inte tid eller råd med, alldeles oavsett diskussionen om överskottsmål häromdagen.

Godnatt och på återhörande.

 

Bloggpost #5 i #Blogg 100

Ensamhetens själva lov…den tar faktiskt aldrig ledigt

Det har varit omtumlande dagar sedan julhelgen ebbade ut. Jag får anledning att återkomma till det, men jag satte mig nyss för att läsa dagens tidning, och hittar en kort artikel i SvDs Magasinet om stadsliv. Tyvärr finns den inte på nätet ännu, länkar upp den om den publiceras.

ensam

Jonas Malmborg gör en utläggning om orden ”själv” respektive ”ensam”. Att vi i Sverige har så svårt för att använda ordet ensam. Jag har också reflekterat mycket över det, för ensam är ett fint ord. Det kan inrymma så mycket.

Jonas Malmborg är inne på att det är så skambelagt att vara ensam, sitta ensam på en krog eller kafé i vårt samhälle. Samtidigt är det strongt och självständigt att vara ”själv”, jag fixar det själv. Det ingår liksom i vår kultur, den sekulariserade, och vårt dyrkande av att ”en ann är så god som en ann”, i synnerhet i genusdiskussionen. Jag tycker det är tråkigt att vi blivit så hårt styrda in i denna fålla. Det finns massor av väldigt ensamma människor i vårt land, i synnerhet i samband med storhelger som nu senast jul och nyår. Malmborg avslutar sin artikel med att ”å ena sidan väljer vi ensamheten, å andra sidan är den så skambelagd att vi skriver om den till ett ”själv””. Han menar att det är den påtvingade, ofrivilliga ensamheten som kan bli farlig.

I dessa dagar, inte minst med koppling till det fasansfulla som pågått i Paris, och på mer avlägsna såväl närmre håll, kan vi nog konstatera att det finns många ensamma själar som förleds på olika desillusionerade sätt in i fördärvet. Det är något vi i dagens samhälle måste ta på allvar och det är inte något som bara ”finns på andra platser”. Jag tar mig friheten att citera min vän Lars Lindgren i Mareil-Marly utanför Paris, nära mina föräldrars bostad och inte mycket längre från där jag växte upp i tonåren och tog studenten.

”Globaliseringen och den tekniska utvecklingen innebär att allt fler människor marginaliseras p g a bristande utbildning, kontaktnät och/eller allmän framåtanda. Uppvuxna i trista förortsområden utan positiva förebilder kan en karriär som yrkeskriminell kännas lockande.”

Som sagt, jag återkommer till detta, men detta är det yttersta i det jag ovan beskrev, det finns allvarliga tecken på en gryende underklass av framförallt pojkar, som inte hittar sin plats i samhället, som hamnar på efterkälken och som känner stort utanförskap. Utanförskap var ett stort ord i Alliansens tidiga skede. Som av en händelse valdes idag ny partiordförande i Nya Moderaterna. Alliansen behöver åter bevisa att utanförskap är något vi måste motarbeta i samhället, och då inte genom ”bandvagnsmetoder” som att ”Alla ska med”  eller liknande. Regeringen, den nuvarande, har för mig inte bevisat mycket av det än…
Nej, individer behöver bli sedda och respekterade. På olika sätt. Det finns nog stor botten i det även hos de numera icke levande männen i Frankrike…

Önskar en skön lördagkväll, oavsett sällskap eller ensamhet!

Arbetets / marknadens förbannelse…och gift… del 1

Denna dag har för mig gått i både positiva och negativa tecken. Jag har jobbat tidigt, redan kl. 05.50 stämplade jag in på Arlanda, förberedde mig för dagens sysslor. Det är med blandade känslor jag jobbar så tidigt, det ”synkar” liksom inte riktigt med min personlighet att behöva gå upp före 05 på morgonen för att vara alert och representativ inom en timme. Samtidigt har jag haft sådana jobb vid ett flertal tillfällen i mitt liv. Bland annat har jag arbetat på Sveriges Radio och i skift, då man ofta började just 05.30. Då hade man dock nattjobb ett schema som innebar att man lika ofta började på sen förmiddag, tidig eftermiddag, och ibland sen kväll och då hela natten. Dessutom behöver man inte konfrontera fler än sin kollegor rent fysiskt. Nattjobb upplever jag på sätt och vis enklare, har man disciplin kan man hitta former för sömn före och efter, plus att man har en längre ledig återhämtningsperiod efter några nätters arbete.

Ett bra arbete kan driva fram stordåd och genombrott. Ett arbete som upplevs som ett ok, stress eller är fyllt med vantrivsel, kan istället framkalla genomklappning och ohälsa.

Idag har en av de mer framstående radiokorrespondenterna i Sverige förlorat sitt liv. Det är arbetets förbannelse kan man säga, han var mer eller mindre besatt av sitt arbete har jag förstått av de artiklar jag läst. Samtidigt oerhört skicklig och respekterad. När jag hörde detta mitt i mitt arbete, kändes allt plötsligt så obetydligt. Jag tror inte att jag mött honom, i Radiohuset, däremot har jag hört otaliga rapporter med hans lite sävliga, mycket lättbegripliga röst. Det tog en bra stund innan jag kunde stoppa undan tankarna så pass mycket att jag åter fungerade ordentligt i mitt värv.

Senare på dagen kom fler saker som speglar hur osund arbetsmarknaden kan vara. Mer om det i senare inlägg.

DN, GP, SvD

Denna post är nr #011 av #Blogg100