Den första dagen som kyrkvärd. Sedan jobb.

Det var lite segt att gå upp efter jubileumsmiddagen igår…men samtidigt svårt att sova…förmodar att det är ett åldersfenomen.
Idag skulle jag då begå premiär som kyrkvärd i det distrikt jag är förtroendevald i, Edsberg. Lite pirrigt är det alltid då man påbörjar något nytt.

Edsbergskyrkan

Jag tog bilen dit, för att slippa tillbringa alltför mycket tid på transport i ottan, det räcker på vardagarna…
Idag var det en temagudstjänst med Alf Pröysen som ”objekt”. Vår präst Kjell Dellert hade gjort mycket fina tolkningar, där inga översättningar fanns.

En av texterna var översatt av Bosse Westling, och ska jag välja någon så är det den. Den är både fin och sorglig. Säger mycket även idag, för många av oss.

Mannen på hållplatsen

Jag kom ifrån arbetet, jäktad och trött. 

Du stod där i hörnet och titta´ förstrött 

Jag skulle ta buss nummer ett

Då stanna´ jag till när du mötte min blick

Jag sjönk i ett hav, och jag steg mot en himmel som plötsligt blev klarblå och lätt

Och vardagens grå fick ett rosenrött skimmer

så där försvann buss nummer ett.

 

Jag stod med portföljen och folk trängde på

Jag tänkte ”Nu blir jag försenad ändå”

Jag måste ta buss nummer två

Då såg jag dig åter och ögonen log

Jag sjönk i ett hav, och jag steg mot en himmel

men insåg nog inte ens då

att chanser som dessa så lätt kan försvinna

Och därmed gick buss nummer två.

 

Ett ögonblick tyckte jag världen stod still

och utan att ens märka hur det gått till

så stod jag på buss nummer tre

Då såg jag på avstånd; du slutade le

Nu fanns inget hav, och nu fanns ingen himmel

Blott vardagens melankoli

Men ännu idag kan jag ångra att jag ej

lät buss nummer tre gå förbi…

Resten av dagen är historia, jobb på Arlanda, väntande på hållplatser och sen kväll.

Detta är inlägg nummer 6 i #Blogg100

 

Annonser

Dag med strul fram till trevlig avslutning

Idag var en tuff dag. Lång dags väg mot kväll. Den inleddes med en resa med nästan-fakiren kl. 05.22 mot jobbet på Arlanda. Det projekt vi idag skulle jobba idag, krånglade och krävde ideligen ”omgruppering”. När det sedan var klart och jag gick över på mer normal verksamhet, krånglade även underlaget till det.
Senare hem, och ingen riktig vila på e.m. inför den trevliga sammankomst med resvana vänner inför en ev. Asienresa senare i år.

Detta vin fick vi till den goda kycklingen som kom ur ugnen. Vinet var en ren njutning, tyvärr verkar det inte finnas kvar på Systemmonopolet..
image

Det var skönt och tur att kvällen fick denna fina avrundning, och som sagt i veckan…”….Mitt i svårigheterna finns möjligheter.” God ny morgon!

Inlägg 4 i #Blogg100

Långkalsonger nödvändiga…

En kall morgon. Det straffar sig att dricka vin när man ska åka till jobbet kl. 05.15. Tåget går framför näsan, någon minut tidigt. Omgruppering och omväg via Märsta.
image

Hinner knappast med några bonusgrundande möten nu…surt.
Men, ”always look on the bright side”, eller vad heter det?
Det ljusnar ute och snart är dagarna lika långa som nätterna. Hade dock gärna haft en längre natt efter denna vecka.
Har jag tur möter jag våra goda hälsingevänner på väg mot Bali via Thailand.
Önskar en fin dag var ni än befinner er.

Detta är post #14 i #Blogg100

Solig söndag, med vissa moln både på himlen och i form av återblickar…

Åter hemma efter en lite kort helg i Hälsingeriket, en klart skön sådan, men med mycket reflektion åt olika håll. För sex timmar sedan såg jag ut över denna vy i Moviken i Hälsingland.

kvällssol i mars

Min pappa, som finns med i denna bloggpost, sade alltid att det var som finast varje söndag man skulle åka från Moviken. Det är något jag kan skriva under på, har insett det med åren…

Åren är just något som diskuterats i olika sammanhang denna helg. En helg med förtecken av trög start, elektroniskt krångel först i Sollentuna, sedan i Uppsala. Elektronik är fantastiskt…så länge strömmen är påkopplad, eller trådarna bär rätt väg. Det tog till 18.30 på fredagen innan färden kunde fortsätta från Uppsala. Mörkret sänkte sig över de uppländska, gästrike- och hälsingska skogarna. Väl framme var det stjärnklart och minus 4 grader.

Lördagen tillbringades mest med att plocka lite efter de tre månader stugan stått obesökt, förutom då vår husvakt. På eftermiddagen släppte vinden och molnen lite, och det sprack upp. En s.k. gofika hos goa vänner på Stormnäsudden vid Södra Dellen lyfte tankarna till ens föräldrageneration som sakta får det svårare att njuta av livet, behöver mer och mer assistans, och som i deras fall den ene fadern behöver flyttas till servicehus. Livets gång, men svårt nog.

Vi ska alla den vägen vandra, dvs. bli äldre. När man är ung är man ”odödlig”, när man är småbarnsförälder tänker man inte på sig själv, utan på huruvida barnen ska ”klara biffen”, lite längre upp i medelåldern börjar småkrämpor komma, dessa kompenseras ofta genom överdosering av träning, amatörtävlingslopp som kräver enorma insatser, av både deltagande och nära. (Vasaloppssöndag idag)

Det är här någonstans man börjar inse att man inte är odödlig längre…tiden känns som om den går allt fortare. Detta trots att den alltid går lika fort…tick, tack, tick, tack.
Helst skulle man ibland vilja stoppa den, samtidigt som vårt samhälle på något sätt börjat lasta mer och mer på tillvaron. Vi ”förväntas” hinna med så mycket, många knäcks av det. Detta är dock ett ämne jag kommer att ta upp senare. Svenska Dagbladet har haft en artikelserie om det de senaste veckorna.

När man vistas i en miljö som varit nära sedan 4-årsåldern, är det massor av minnen och saker som gör sig påminda, inte minst då man ofta kopplar av. Jag tror det är viktigt att släppa fram sådana tankar. Annars kan man inte sätta perspektiv på tillvaron. Av en granne hörde vi att en eldsjäl för den julmarknad som gick av stapeln första advent i byns masugn, drabbats av sorksjukan i vinter och varit i princip dödssjuk. Tänk så lite man vet…han är ändå ”bara” i 40års-decenniet.

På vägen hem i bilen sändes Svensktoppen på ”trafikkanalen” P4 senare pga av just Vasaloppet. Magnus Ugglas tolkning av Olle Ljungströms låt ”Jag och min far” spelades igen, fortfarande på silverplats på listan. En rätt naturlig avrundning av helgen som var. Som kronan på verket kom så Mando Diaos Frödingtolkning på säker första plats. Jag har rötter i Värmland via min egen far…

Ta vara på livet, önskar jag i natten mot måndag.

 

Är loppet kört nu…?

…eller kommer det en halvmara i väster om Stockholm om sådär ett decennium, innan man släpper på trafiken i tunnlar och broar i den då byggda Förbifarten som tidigare hette Västerleden? Igår sprangs det i alla fall i Norra Länkens tunnelsystem mellan Norrtull och Värtan om jag är rätt informerad.

tunnelloppet

Jag hoppas verkligen att den är rätt dimensionerad i motsats till Södra länken som var för sparsamt tilltagen då den öppnades för nästan precis tio år sedan.

Toppbild_forstasidan_ny [2]

När man försöker lyssna på vad regeringsrepresentanten i form av Karin Svensson Smith säger i Agenda, undrar i alla fall jag hur man ska kunna respektera en sådan hantering av våra skattepengar. ”Stockholm ska ha andrum”….jag men vad ska man andas då menar hon? Stånkande köer i stan och på Essingeleden?
Gudrun Schymans penningabränning i Visby är bara ett glödkorn i jämförelse. Samtidigt klagas det på resursbrister i andra områden i samhället.

Jag säger då; bestäm er, lägg ner definitivt (med allt vad det nu innebär…) eller kör igång bygget igen. Jag såg Per Bolund (Mp) beklaga sig på Facebook över nyheterna ikväll, bl.a. då Agenda. Detta svamlande, otydliga uttryckssätt som bl.a. statsministern själv använder, ger mig rysningar längs ryggen. Tala klarspråk, bestäm då hellre att den infrastrukturen INTE ska byggas, men var också beredd på konsekvenserna! Det är faktiskt inte bara en lokal Stockholmsfråga.

Tillönskar en god natt nu!

VLT, Expressen,

Kultur spelar roll, även som motpol till svensk.

”Kultur” är ett omskrivet och bevingat ord inom ”tyckar-eliten”. Jag tänkte nu inte prata om muséer och tavlor, eller teater. Jag tänkte fortsätta på spåret som så många är inne på just nu. Blandning av kulturer genom att folk rör på sig, migrerar.

kultur

Ikväll blev jag återigen glad vid utpassagen genom spärren till pendeltåget. Det är ingen överdrift att konstatera att de flesta som vaktar spärren hos oss, som även hanterar folk som ska till och från Kista, är av ursprung utanför Sverige och för det mesta utanför Europa också. Eftersom jag tillbringat en större del av mina yngre år utanför Sverige, är inte ens född i Sverige till mångas förvåning, har jag en viss känsla för kontakten med den typen av människor, om jag nu ska generalisera.

Flera av dem är så genomtrevliga och alerta, i synnerhet om man visar dem ärligt intresse och inte bara surt ber att få köpa reskassa eller kort, för att man är så illa tvungen. Otacksamt är det ofta att sitta där, det märks. Samtidigt tar de sig an uppgiften på fullaste allvar.

När man som jag kommer hem från ett jobb kl. 21.45,  behövs det inte mycket vänlighet och igenkännande för att jag ska bli glad. Han som satt där ikväll, vinkade och log stort. Han har tidigare hjälpt mig med både busstider, när tåget segat, och med borttappad present på försommaren. Det senare har även en annan av hans kollegor.

Mycket av vår trulighet i Sverige, som jag upplevt den, sitter enligt mig och en del andra i vår karga och kalla vinterperiod samt en rädsla för det främmande som är djupt rotad.  Vi lär oss sakteliga att förändra beteenden och attityd. Pröva att höja blicken, prata med vem som helst som du av någon anledning möter. I Frankrike är man van att prata och lyssna på främmande människor, utan annan baktanke. Det ger inte sällan oanade kontaktmöjligheter, och inte minst en ljusare tillvaro än den vi nu beskådar i november…

Bonne nuit.

Hösten är nu här.

Mörkt.  Inte frost, som första gången  igår, behövdes utelampa för att låsa dörren på väg till fakirtåget.

image

Äpplen i mörker

Stationsvärden, även kallad spärrvakt, hälsade just trevligt på mig.
Om tre månader är det 2015 och nyår förbi. Bara drygt 2,5 mån tills det vänder mot ljusare tider. Soltidsmässigt är vi nu kring 10 mars som jämförelse.
Önskar mig lite mera ljus i mörkret fram tills dess. Detta år har inte varit genomgående dåligt, men tungt på många sätt. Professionellt,  känslomässigt och även hälsomässigt. Prövat på sjukhusvården för första gången i mitt liv, och är nu inne i uppföljningen av den. Bra men inte så roligt.  Det får mig att tänka på hur bortskämda vi är i detta land. Hur många saker vi tar för givna och hur det bråkas om en hel del i onödan och endast ur egen vinnings syfte.
Låt oss lyfta blicken från sandlådan och se ljusare på saker. Vilket också innebär att vara mer generös mot varandra.

Efter valet, funderingar del 2. Trött.

Egentligen borde jag lägga mig bums. Mitt uppe i en testcykel av blodtrycksmätningar 3 ggr/timme. Dessutom ska jag  bidra till forskningen i natt med ytterligare en attiralj.

Därför blir det här endast en kort snutt. Om farsen i dagens riksdagsomröstningar.

talman

Jag blev illa berörd idag. Jag tycker man behandlade vår så dyrbara demokrati på ett oanständigt sätt. Därför kommer jag att ta upp det igen, men det bästa jag läste idag kommer från min favoritriksdagsledamot, (som tyvärr nog bara sitter under expeditionsregeringens tid) och jag bryter ut en del för ikväll. Som jag skrev ovan, återkommer jag mer utförligt.

”Allvarsamt på uppropet i riksdagen. Omröstningarna om andre vice talman pågick en stor del av eftermiddagen. Fanns tid att fundera än en gång över vad vi hade kunnat göra mer för att hindra SD:s framgångar. Men nu är SD:s valresultat ett faktum och dagens utnämningar ett resultat av väljarnas val. Så är det.”

 

Om inte fler anammar det synsättet, förblir jag orolig över framtidens demokrati. Godnatt och på återhörande.

DN, Svd,

Septembermorgonljus..

en sensommardag. Så här ser det ut nu när det är dags för jobb.

image

Med två veckor kvar till höstdagjämningen, och en soltid som motsvarar ungefär 5 spril, kan man bara försöka ta vara på de fina dagar som komma skall.
Själv ska jag ut i det internationella vimlet på vår största flygplats och arbeta fram till tidig eftermiddag.
Önskar en skön frukost och förmiddag så länge!

En Lingströmsk epok i graven.

Läser i Mitt i Sollentuna om att den fina Edsbacka Bistro bytt regi fr.o.m. den 1 mars i år. Det hade jag helt missat. Känner en viss ledsamhet över att vår f.d. stjärnkrog nu lämnat

LingströmSollentunaarenan. Han blev den förste som tog hem två stycken stjärnor Michelinguiden i Norden, en bedrift i sig. Hans Edsbacka Krog förgyllde krogvärlden i över 20 år, ovanligt i den branschen. Krogen lever kvar, men heter idag Edsbacka Värdshus. Om jag tolkar artiklarna jag sett rätt, kommer hans Bistro i Strängnäs att leva kvar. Jag är imponerad över att sätt att driva företag, och inte jobba efter ”kvartalskapitalism”.

Som tur var tog vi oss tid att besöka Bistron i vintras, och åt en underbart god Kalvlever Anglais, med både förrätt och smaskigt tilltugg till kaffet. Vi kommer att sakna dig, men du finns förhoppningsvis kvar i  Strängnäs.

Jag önskar den nya regin lycka till, och hoppas man förvaltar och utvecklar detta fina varumärke. Självklart kommer jag att besöka Bistron framöver.

Denna post är nr #018 av #Blogg100