Käftsmällen åt hela världen…Brexit del 1

Idag är det midsommarafton, en dag jag brukar tycka mycket om, i likhet med många många andra svenskar.

Denna midsommarafton blev något annorlunda…i min smak en något fadd dag. När jag slog på nyheterna fick jag höra att Storbritannien med liten marginal sagt nej till EU.

 

EU avklädningJag har läst och funderat mycket idag, mellan och under gräsklippning och annat på min barndoms gård. Stället vi hade som fast punkt då vi bodde utomlands, men även senare.

Gamla minnen kommer åter. De långa bilresorna, farligt nära järnridån (mer bekant som ”Muren”) visa pass ett antal gånger mellan Hälsingland och Paris. Ett antal olika valutor att hålla reda på, både praktiskt och i minnet för att veta hur mycket man betalade.

Jag hade tänkte skriva lite mer om det som folkomröstningen åstadkommit, men jag orkar inte ikväll… Jag går och läser en bok istället.

Godnatt världen.

DN, DN2

Annonser

Rötter och reflektion, samt vänskap…

Denna dag har inneburit diskussioner, resor och organisation. Det mesta har fungerat även om ett moment fick skjutas på framtiden. Så kan det vara men behöver inte innebära att saker blir fel i slutänden. Vi lever i ett prestations och ibland ångestfyllt samhälle. Jag har mött en god vän som ger mig inspiration i livet och jag tror att jag ger honom det också. Vi har rätt snarlika upplevelser av många saker i livet, trots att vi levt rätt olika liv som helhet. Kreativa tankar sprutar när vi träffas och detta blandat med skön samvaro ger en väldigt fin utväxling.

Dagen började med administrativt pyssel med min bil som skulle in för åtgärd på garantin, översvämning i ”underredet” kanske man kan kalla det, under golvmattan. Detta pga nedfall igenproppade dräneringskanaler från vindrutan. Efter det var det dags att ta tag i en del diskussion kring mitt projekt i Uppsala och dess avslut.

Därpå tågresa genom det genom ett sädesgult Sverige till en mindre ort i Västmanland, om än i Örebro län, där jag skulle plocka upp en ”ny” begagnad bil åt min gode vän. Denna resa blev också resa i nutida Sverige, Sverige förändras i raskt takt och man hinner reflektera över det en sådan dag. Inte minst genom det man ”ser”. Lite senare under dagen konstaterade vi just att denna förändring är inte självklar för de styrande, då än mindre för de s.k. gräsrötterna ute i landet. Fast på olika sätt. De osynliga diken som grävs i samhället idag, riskerar att rasera saker i väldigt raskt takt och skapa en tillvaro utan den tillit och empati som trots allt genomsyrat vårt land under många decennier nu.

wpid-20150828_125907.jpg

Efter att ha kollat av bilen och klarat av det administrativa, var det dags att tanka och röra sig mot vårt mötesställe. Eftersom jag faktiskt var väldigt nära min farfars rötter, den lilla by eller håla, kalla det vad ni vill, som också fått ge oss vårt efternamn, tänkte jag att det vore väl tusan om jag inte svängde förbi på vägen, när jag var så nära. Sagt och gjort, och bilderna kan ni se här. Vilken av gårdarna som farfar föddes på får jag nog ta hjälp att reda ut.

 

wpid-20150828_125911.jpgDet var ingen jätterik bygd, och farfar drog sig ut på USA-praktik innan han bosatte sig i Värmland. Visserligen finns ett bruk i närheten, Frövifors, men det var till Edsvalla Bruk han kom, strax väster om Karlstad för er som inte är så väl bevandrade i geografin.

 

wpid-20150828_130038.jpg

Jag skulle vilja gå in och besöka den rätta om jag i så fall vet vilken den är.

Bilen gick som en klocka och strax mötte jag Erik i Linköping, efter att ha kört på delar av de vägar jag cyklade på i juni. wpid-20150828_180650.jpg

Vi gick igenom papper och brev som kan röra bilen. Och vi pratade. Vi var ganska eniga om hur viktigt det är med rötter, harmoni och stabilitet i mänskliga liv. Att det inte är något man skapar ”över en natt”. Först då man har det kan man prestera och driva kreativa saker framåt. Vi har båda två några rätt tuffa år bakom oss, och han hade just fått ett otroligt positivt besked om ett uppdrag/arbete han ser fram emot mot mycket. Vi har båda reflekterat mycket de senaste åren och hoppas de ska gagna oss i fortsättningen.

Efter en alltför kort men trevlig stund i Östergötland, styrde vi kosan åt varsitt håll, jag mot Uppland och Erik mot Småland. Vänskap går inte att köpa, inte heller rötter, något som är väl värt att fundera över i dessa oroliga tider.

Almedalen revisited 2015

Dags för en kortare vistelse i ”Dalen”.

16161

Ankomsten var redan i arla morgonstund då solen inte riktigt bröt dis och dimma. Att anlända så tidigt är rätt otacksamt ur logistiska perspektiv.  Av båten ska man, men i färjeterminalen får man inte sitta kvar..den låses tills nästa båt ska angöra/avgå. Klockan 03.15 en vardagmorgon är det endast gatudopare, andra renhållningssrbetare inkl fåglar och en och annan kvarbliven festare som rör sig i Visby.

Medan jag väntade på att stad och ”landlady” skulle vakna, hann jag med att äta smörgåsar (medhavda) i Almegas soffa med blick över havet västerut, vandra genom staden uppåt, sitta på torget och konstatera att folk inte reflekterar över att de slappt lämnar sin kaffemugg på nystädad sittplats och slutligen ”ramla in” på ”Hej Digitalt” med Brit Stakstons morgonshow som pratade bl.a. med Gudrun Schyman och en ung kvinna vars namn jag glömt (fått något pris) delvis pga att hela upplägget var för antimanligt. Jag har väldigt svårt för genusdebatten på så sätt den förs. Det bästa med seminariet visade bli den nästan påtvingade lektion i qigong. De hade en kvinna som övade rörelser med besökare.

Efter det gick jag vidare till Nordeas frukostseminarium med Annika Winsth som alltid levererar kvalificerade tankar. Idag om negativ ränta och Riksbankem. Det var ord och inga visor mot såväl opposition som regering. Kortfattat menar hon att man tar ifrån Sverige det starka läge vi har och bara svartmålar.

Efter att ha lämnat bagage följde allmän rekognocering på Telias eminenta serviceställe, lunchseminarium om bilen och staden.

Jag kamperade en del ihop med Stina Opdeweegh från Karlstad. Även kallad granntanten. Vi kunde se på ”cirkusen” på ett lite mer distanserat sätt än många här i grytan.

Själv har jag fokus på en blandning av kontaktskapande och insupande. På eftermiddagen var vi ett mycket intressant mingel hos SvD där man har stora delar av redaktionen av ledarskribenter och samhälle på plats.

Kvällen bestod av partiledartal idag med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.  Jag nöjer mig med att säga att det som sägs och skrivs om det på nätet stämmer dåligt med objektivitet. Oavsett från vilken politisk sida man tittar på scenen. Han har tagit plats på den politiska arenan, och i nuläget kan inget hota den platsen. Det krävs rejält med omgruppering först bland de övriga partierna. Jag vet, det är inte politiskt korrekt att torgföra…ännu.

Kvällen avslutades med glass på Visby glasstället på Hästgatan. Somnar rätt ovaggad…på återhörande.

 

 

 

Långkalsonger nödvändiga…

En kall morgon. Det straffar sig att dricka vin när man ska åka till jobbet kl. 05.15. Tåget går framför näsan, någon minut tidigt. Omgruppering och omväg via Märsta.
image

Hinner knappast med några bonusgrundande möten nu…surt.
Men, ”always look on the bright side”, eller vad heter det?
Det ljusnar ute och snart är dagarna lika långa som nätterna. Hade dock gärna haft en längre natt efter denna vecka.
Har jag tur möter jag våra goda hälsingevänner på väg mot Bali via Thailand.
Önskar en fin dag var ni än befinner er.

Detta är post #14 i #Blogg100

Solig söndag, med vissa moln både på himlen och i form av återblickar…

Åter hemma efter en lite kort helg i Hälsingeriket, en klart skön sådan, men med mycket reflektion åt olika håll. För sex timmar sedan såg jag ut över denna vy i Moviken i Hälsingland.

kvällssol i mars

Min pappa, som finns med i denna bloggpost, sade alltid att det var som finast varje söndag man skulle åka från Moviken. Det är något jag kan skriva under på, har insett det med åren…

Åren är just något som diskuterats i olika sammanhang denna helg. En helg med förtecken av trög start, elektroniskt krångel först i Sollentuna, sedan i Uppsala. Elektronik är fantastiskt…så länge strömmen är påkopplad, eller trådarna bär rätt väg. Det tog till 18.30 på fredagen innan färden kunde fortsätta från Uppsala. Mörkret sänkte sig över de uppländska, gästrike- och hälsingska skogarna. Väl framme var det stjärnklart och minus 4 grader.

Lördagen tillbringades mest med att plocka lite efter de tre månader stugan stått obesökt, förutom då vår husvakt. På eftermiddagen släppte vinden och molnen lite, och det sprack upp. En s.k. gofika hos goa vänner på Stormnäsudden vid Södra Dellen lyfte tankarna till ens föräldrageneration som sakta får det svårare att njuta av livet, behöver mer och mer assistans, och som i deras fall den ene fadern behöver flyttas till servicehus. Livets gång, men svårt nog.

Vi ska alla den vägen vandra, dvs. bli äldre. När man är ung är man ”odödlig”, när man är småbarnsförälder tänker man inte på sig själv, utan på huruvida barnen ska ”klara biffen”, lite längre upp i medelåldern börjar småkrämpor komma, dessa kompenseras ofta genom överdosering av träning, amatörtävlingslopp som kräver enorma insatser, av både deltagande och nära. (Vasaloppssöndag idag)

Det är här någonstans man börjar inse att man inte är odödlig längre…tiden känns som om den går allt fortare. Detta trots att den alltid går lika fort…tick, tack, tick, tack.
Helst skulle man ibland vilja stoppa den, samtidigt som vårt samhälle på något sätt börjat lasta mer och mer på tillvaron. Vi ”förväntas” hinna med så mycket, många knäcks av det. Detta är dock ett ämne jag kommer att ta upp senare. Svenska Dagbladet har haft en artikelserie om det de senaste veckorna.

När man vistas i en miljö som varit nära sedan 4-årsåldern, är det massor av minnen och saker som gör sig påminda, inte minst då man ofta kopplar av. Jag tror det är viktigt att släppa fram sådana tankar. Annars kan man inte sätta perspektiv på tillvaron. Av en granne hörde vi att en eldsjäl för den julmarknad som gick av stapeln första advent i byns masugn, drabbats av sorksjukan i vinter och varit i princip dödssjuk. Tänk så lite man vet…han är ändå ”bara” i 40års-decenniet.

På vägen hem i bilen sändes Svensktoppen på ”trafikkanalen” P4 senare pga av just Vasaloppet. Magnus Ugglas tolkning av Olle Ljungströms låt ”Jag och min far” spelades igen, fortfarande på silverplats på listan. En rätt naturlig avrundning av helgen som var. Som kronan på verket kom så Mando Diaos Frödingtolkning på säker första plats. Jag har rötter i Värmland via min egen far…

Ta vara på livet, önskar jag i natten mot måndag.

 

Dygnshvilan hägrar. ..

En på sina sätt omtumlande resa upp till Hälsingland, med den ”Murphy’s Law”-betonade varianten. Planerad avfärd från Uppsala var kl. 15.00 ca, avresan kom igång med hyrbil via Assistansbolaget och Hertz Upplands Motor (tack) kl. 18.30.
Nåväl, fram kom vi och hela och rena, men i normal hlegtid, dvs. lite sent. Mycket snö kvar i förhållande till Mälardalen, men isigt och mycket skare.

Moviken spis

Det blir inte mycket mer skrivet idag, återupptar författandet imorgon med lite frisk luft i sinnet.

Inlägg #6 i #Blogg100