Är religion en fara, eller ett stöd?

Detta ämne diskuteras ju väldigt ofta, och i vårt s.k. sekulariserade och jämställda land har det tagit extra fart i och med det senaste decnniets utveckling med att Svenska kyrkan skilts från staten och att vi fått ta emot ett antal för oss nya religioner genom folkströmmarna. Jag hävdar att Sverige egentligen inte alls är så sekulariserat som många vill påskina, men det är en annan diskussion.

religion

I mitt uppdrag inom Sollentuna församling, möter jag både människor och tillställningar som ger mig kvitto på att kyrkan behövs.

Även det är det många som ifrågasätter, och eftersom vi lever i en demokrati så står det folk fritt att tycka så. Men det måste också vara i sin ordning att tycka det motsatta, att väldigt många har både stöd och trygghet av kyrkan.

Igår var jag på årsmöte i stiftet för den nomineringsgrupp (folkligt sagt partigruppering i kyrkopolitiken) som jag tillhör, inne i Stockholm. Vi hade nöjet att få lyssna till domprosten Hans Ulfvebrand som filosoferade lite kring religion.

Det som fastnade hos mig, var just det han ”predikade” om

När blir religion ond?

Hans Ulfvebrand listade fem saker;

  1. När man inom en religion gör anspråk på absolut sanning
  2. När det uppstår blind lydnad (när blir toleransen intolerant?)
  3. Etablerandet av den fulländade tiden
  4. Att förklara ”heligt krig”
  5. När ändamålen helgar alla medel

Jag tycker dessa tillstsånd är rätt talande. Något att ta med sig till reflektion när man drar gränser mellan vad man tycker om religion och sekularisering.

Detta är inlägg 17 i #Blogg100

Annonser

One thought on “Är religion en fara, eller ett stöd?

  1. För mig har alltid min tro varit ett stöd. Jag är inte den som springer till kyrkan var söndag, inte heller tillhör jag den gruppen som inte behöver damma bibeln. Jag knäpper inte mina händer ideligen, men jag samtalar ofta med ”min chef”.

    Sedan finns det ju de som påstår att en viss religion är djävulens påfund, vilket jag inte håller med om. Däremot så är det djävulens förlängda armar som försöker använda religionen som sitt redskap.
    Tycker nog de fem punkterna du listar ovan väl sammanfattar min ståndpunkt. Intressant!

    Nu är jag inte utsedd att predika guds ord, vilket jag heller inte gör. Däremot har jag fått andra uppgifter som jag utför, vilket jag också trivs med.

    Jag ser ju i de församlingar jag har runt omkring mig, att intresset och kyrkobesökarna ökar, visserligen sakta, men ändå. Så jag tror kyrkan har en större plats än vad vi tror. Såg ju det inte minst vid skolattacken här i stan. Det kanske behövs sådant för att väcka oss. Mycket som hänt efter attacken har ju också blivit något positivt från händelsen.

    Läs gärna detta inlägg från grannpastoratets tidning om mig och min familj.
    https://villacalifornia.wordpress.com/2014/10/06/jakten-pa-skatten/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s