Ensamhetens själva lov…den tar faktiskt aldrig ledigt

Det har varit omtumlande dagar sedan julhelgen ebbade ut. Jag får anledning att återkomma till det, men jag satte mig nyss för att läsa dagens tidning, och hittar en kort artikel i SvDs Magasinet om stadsliv. Tyvärr finns den inte på nätet ännu, länkar upp den om den publiceras.

ensam

Jonas Malmborg gör en utläggning om orden ”själv” respektive ”ensam”. Att vi i Sverige har så svårt för att använda ordet ensam. Jag har också reflekterat mycket över det, för ensam är ett fint ord. Det kan inrymma så mycket.

Jonas Malmborg är inne på att det är så skambelagt att vara ensam, sitta ensam på en krog eller kafé i vårt samhälle. Samtidigt är det strongt och självständigt att vara ”själv”, jag fixar det själv. Det ingår liksom i vår kultur, den sekulariserade, och vårt dyrkande av att ”en ann är så god som en ann”, i synnerhet i genusdiskussionen. Jag tycker det är tråkigt att vi blivit så hårt styrda in i denna fålla. Det finns massor av väldigt ensamma människor i vårt land, i synnerhet i samband med storhelger som nu senast jul och nyår. Malmborg avslutar sin artikel med att ”å ena sidan väljer vi ensamheten, å andra sidan är den så skambelagd att vi skriver om den till ett ”själv””. Han menar att det är den påtvingade, ofrivilliga ensamheten som kan bli farlig.

I dessa dagar, inte minst med koppling till det fasansfulla som pågått i Paris, och på mer avlägsna såväl närmre håll, kan vi nog konstatera att det finns många ensamma själar som förleds på olika desillusionerade sätt in i fördärvet. Det är något vi i dagens samhälle måste ta på allvar och det är inte något som bara ”finns på andra platser”. Jag tar mig friheten att citera min vän Lars Lindgren i Mareil-Marly utanför Paris, nära mina föräldrars bostad och inte mycket längre från där jag växte upp i tonåren och tog studenten.

”Globaliseringen och den tekniska utvecklingen innebär att allt fler människor marginaliseras p g a bristande utbildning, kontaktnät och/eller allmän framåtanda. Uppvuxna i trista förortsområden utan positiva förebilder kan en karriär som yrkeskriminell kännas lockande.”

Som sagt, jag återkommer till detta, men detta är det yttersta i det jag ovan beskrev, det finns allvarliga tecken på en gryende underklass av framförallt pojkar, som inte hittar sin plats i samhället, som hamnar på efterkälken och som känner stort utanförskap. Utanförskap var ett stort ord i Alliansens tidiga skede. Som av en händelse valdes idag ny partiordförande i Nya Moderaterna. Alliansen behöver åter bevisa att utanförskap är något vi måste motarbeta i samhället, och då inte genom ”bandvagnsmetoder” som att ”Alla ska med”  eller liknande. Regeringen, den nuvarande, har för mig inte bevisat mycket av det än…
Nej, individer behöver bli sedda och respekterade. På olika sätt. Det finns nog stor botten i det även hos de numera icke levande männen i Frankrike…

Önskar en skön lördagkväll, oavsett sällskap eller ensamhet!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s