De s.k. ytterlighetspartierna inte längre ett landsortsfenomen…

Det får väl bli lite opinionspolitik då, trots att jag egentligen vill skriva mer om konstruktiva resonemang. Jag tycker nämligen inte att opinionsundersökningar ”en masse” är intressant längre.

Idag har tydligen en SIFO-mätning presenterats i Göteborgsposten och Svenska Dagbladet, och dessutom har Metro gjort någon nätbaserad undersökning, som jag finner mer intressant än Sifo. Visst Sifo visar att lägen svänger snabbt och att Alliansen knappat in rejält på den o-samlade oppositionen sedan förra mätningen i februari. opinion Det som går lätt att konstatera i Metros mätning, för vad den nu är värd, är det jag varnat för länge, Sverigedemokrater och Vänsterpartister gör segertåg i både Landsting och kommun i Stockholm, huvudstaden.

Att Miljöpartiet går bra i storstaden är ingen nyhet, och de förstärker sitt läge, vilket jag tycker är märkligt. De borde ju inte vara ett utpräglat storstadsparti, men uppenbarligen är de inte ett grönt landsortsparti. Om något är det är just det väl i så fall Centern.

Nej, de som tror att de s.k. stora partierna har det lätt i huvudstad och storstad, tror jag ska omvärdera sina tankar. Moderaterna tappar enligt denna undersökning hela 10% jämfört med valet både i kommun och landsting. SD och Mp ökar 5% resp. ca 3%, stora steg för den storlek de representerar. Även om S ökar något, är det relativt sett inte de som drar det stora antalet.

Tittar man då på Agenda som ikväll lät Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt debattera mot varandra, och senare Gustaf Fridolin och Jimmie Åkesson, är det rätt lätt att förstå varför de flyktiga och osäkra rösterna flyr de stora och närmar sig de andra två. S och M träter om olika synsätt som egentligen är väldigt svåra att skilja åt för gemene man. Visst, jag som borgerlig, tycker nog att statsministern lyckades behärska sig och vara sansad i sin förklaring av läget, men jag tror inte han övertygade tveksamma själar.

Jimmie Åkesson är en skarp person och pratar, ni får ursäkta ni som tror att han är ute och cyklar, med en ton som slår an hos många vanliga svenskar, både nysvenska och mindre nya. Fridolin håller sig på en mycket högre filosofisk nivå, fin i kanten som någon uttryckte det, och jag skulle vilja hävda att han i mångt och mycket övertagit rollen som de s.k. rödvinssocialisterna hade för ett par decennier sedan.

Nej, tiderna är annorlunda nu. Mindre partier som tidigare ansågs tillhöra ytterligheterna, är inte längre små, och de har intagit storstaden. Allt annat är utopi eller naiva drömmar från större partier som känner sig hotade. Ju mer de s.k. etablerade partierna försöker vifta bort detta, desto bredare kommer vägen att bli för herrar Åkesson, Fridolin och Sjöstedt.

SvD, DN, Skånskan, GP, UNT,

Denna post är nr #016 av #Blogg100

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s