Det blir nästan aldrig som man tänkt sig…och kanske är det bra? #BLOGG100

En kväll som denna (åter)upptäcker ”man” att vi är väldigt små… Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det, och då ska man veta att jag tillhör dem som normalt är rätt skeptiskt och obekvämt lagda, dvs. inte sväljer allt som vi matas med. Självklart har även jag mina fel och brister, det är mänskligt, men nyhetsflödet idag har verkligen slagit in en dörr som jag tror att många inte ens trodde fanns. ”Det var ju en vägg där, ingen dörr.”

Jag vet, jag talar i bilder, men det får ni leva med. Vad är då detta, #blogg100 ? Jo det är en utmaning skapad för tredje gången av Fredrik Wass, för att bloggare ska kunna skriva regelbundet, ”peppa” varandra och utvecklas. Var och en på sitt sätt. 

Min blogg har funnits ett bra tag, och har varit mer eller mindre aktiv, pga många olika saker i livet, men den finns. Och kanske ännu mer nu, vi får se. Mer utförlig beskrivning kommer i kommande inlägg.

Jag hade här velat ha en bild av något relaterat till Ukraina, men internet verkar helt ur slag,  tidningarnas hemsidor går nästan inte att ladda upp, så det blir att skriva i bilder istället.

Som sagt, skeendena i Ukraina tog överhanden från det jag egentligen hade tänkt inleda denna serie med. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, mer än att jag känt detta komma. Under flera år. Det finns en så naiv inställning i västvärlden ibland, och inte minst i vårt egna land. ”Vi behöver inte något försvar längre”, tycks man tro. Jag säger inte att vårt försvar är den allena rådande lösningen, men utan den minsta förmåga till att mota ev. fienden i grinden eller åtminstone ha allierade som hjälper till att göra det, kan vi ju säga att det är är fritt att komma och ta oss. Vi kommer inte att bråka. Att vi skulle vara ointressanta som land och geografi, tror jag inte ett ögonblick på. Det vore att förminska oss själva till löjlig Jante-nivå.

Jag läser ikväll på många sociala medier hur ”man inte kan förstå vad som händer och vad som rör sig i huvudet på herr Putin”. Nej, just det, det kan vi inte. Det finns många i världen som man inte kan förstå hur de tänker, för de har inte vår kultur, de lever inte enligt vår ”norm”. Svårt att förstå? Kanske.

Dialog och en lagom dos skepticism, i kombination med realism som kan verka i en positiv riktning, tror jag på. Men då måste man ha ett öppet sinne, även för sådant som inte är lätt att förstå, sådant som verkar främmande och sådant som inte ”passar in” hos oss. Det betyder inte att man behöver svälja det och acceptera det. Detta kan appliceras på väldigt många områden, ikväll är det Ukraina som ligger mitt i objektivets lins. Studera och ta in. Lär och hoppas på att vändningarna inte blir som vi kanske just nu tror och befarar.

Möjligen kommer det något gott ur det på. På sikt.

Mark Klamberg i DN

Detta är post #001 i #Blogg100
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s