Min vän Oswald är borta.

En kväll som denna hade jag tänkt skriva lite om aktuella ämnen, men efter ett besked på sena eftermiddagen, känns det bara rätt världsligt. Livet är skört, och det tänker vi alldeles för lite på i vår konsumtionsinriktade och snabbrörliga, stressade värld.

livet Oswald

Oswald var en rekorderlig, ärlig och äkta person. Jag lärde känna honom när jag engagerade mig lokalt här i Sollentuna, och han blev snabbt en god vän med glimten i ögat. Precis som jag är, var han frankofil, hade arbetat militärt inom näringslivet, bl.a. både i Paris (varifrån han tagit hem en slags jeep) och i Afrika. Vi fann varandra på många plan, och han älskade att använda sin franska i samspråk med mig.

Oswald var en mycket bestämd person, med mycket livserfarenhet som han använde flitigt, när han gick omkring och sög på sin pipa. Bara det ovanligt idag. Men inte heller nyttigt. Sannolikt där en koppling till hans på slutet nedsatta hälsa.

Oswald kunde skilja på sak och person på ett sätt som jag saknar mycket i vår värld idag. Vi kunde munhuggas och brista ut i ett skratt efteråt. Härligt.

Oswald hade en fin respekt för människan. Jag vet att det fanns människor som kom ihop sig med honom, inte minst för att han innehade positioner där han kunde påverka genom valberedning och nomineringar. Jag betvivlar dock starkt att han utnyttjade dem för att misskreditera. Tvärtom upplevde jag honom som mycket objektiv och generös.

Sin respekt för människan visade han mig tydligt vid flera tillfällen när jag hade haft det svårt. Han välkomnade till prat och diskussion, ofta i syfte att lösa frågor framåt. Han svartmålade och dömde inte. Han hade integritet, och sökte ofta underliggande svar, även om det inte alltid märktes utåt.

Bilden nedan får symbolisera honom lite. Det är han som står med ett glas i handen och spanar ut genom fönstret med sin vita kalufs…en stor del av hans liv på senare somrar bestod av att vara ute i skärgården med sin båt.

Kanske spanar han nu ut över oss med sin pillimariska blick? Vårregnet smattrar just nu på fönsterblecken. Han hade levt ett spännande och engagerat liv. Inte alltid så snällt för hans kropp antagligen. Samtidigt passade min gamle morfars (han var läkare) motto ;

”Det är farligt att leva…för man kan dö.”

Jag hade gärna haft Dig kvar i jordelivet ett tag till Oswald, 75 år är liksom ingen ålder i dag.

Vi möts när vi möts. Jag höjer ett glas calvados för minnet av Dig.

Oswald m glas

Annonser

2 thoughts on “Min vän Oswald är borta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s