Volvos Sinekur?

Idag hörde jag plötsligt på Ekonyheterna att Volvos VD, Stephan Jacoby, bytts ut… Bilnörd som jag är, måste jag varit väldigt disträ och upptagen av annat de senaste veckorna, för inte hade jag hört att han drabbats en stroke...

Tydligen var det ändå inte det som fällde –officiellt i alla fall- honom från posten som chef för ett av Sveriges mest omsusade och publika jobb, utan att försäljningen i Kina inte gått så bra. F.ö. har den inte gått så bra någonstans enligt vad man kunnat läsa på olika ställen.

Jag har hela tiden varit orolig för hur det ska gå för Volvo i kinesiska händer. Jag hade förvisso inget större förtroende för de amerikaner som mer eller mindre ryckte undna mattan för både SAAB och Volvo, dvs. GM och Ford, men kineser riskerar att bli ännu mer kulturkrock. Visserligen behöver Geely den svenska biten i varumärket, men hur länge kommer det att hålla, i synnerhet om konjunkturen fortsätter vara så svag som den nu är? Om det kan man bara sia.

Det senaste är tydligen att man sponsrar/stimulerar rosa bandet-satsningen, dvs. bröstcancerkampanjen den årliga. Som parentes kan man ju kanske inflika att det kunde vara på sin plats med en ”blå” kampanj också…generellt sett.

Alldeles oavsett olika specialserier m.m, ställer jag mig rätt frågande till den senaste tidens utveckling för Volvo, att man plockar bort tre serier (C30, S40 och V50) och ersätter dem med ovan visade V40. Denna kan omöjligen svara för en lika stor volym, vilket är viktigt för en tillverkare i denna tuffa bransch.

Jag tycker det är, som Jonas Fröberg skriver i en av sina krönikor i SvD nedan, tragiskt att så lite känslor av humanitär karaktär kan få lysa igenom i en sådan här situation. Att det ska vara så näst intill omänskligt att leda ett större företag som betyder så mycket för så många. Det är inte utan att jag fäller en tår för Herrn Jacoby idag, oavsett vad han har åstadkommit eller ej. Han lämnade en lysande karriär på VW, det har Jonas Fröberg också beskrivit, och vad händer nu? Oavsett vem som leder Volvo in i framtiden, om den finns, blir det ingen enkel resa. Möjligtvis en enkel resa till Kina om ni förstår hur jag menar.

Likväl som jag fällde ett par tårar vid den fina konserten på Musikplats Stockholm i lunchtid. Pernilla Andersson är en alldeles ypperlig låtskrivare och kompositör, och dessutom en alldeles väldigt mänsklig person, med glimten i ögat. Nu ska mina ögon få vila, önskar en god lördagnatt!

DN, DN2, HD, GP, GP2, SvD, SvD2, SvD3, SvR, SvT

Intressant?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s