Sommar, sol(?), eftertanke, vänskap, upplevelser.

Idag är det näst sista dagen på den andra sommarmånaden juli. Om ca 36 timmar är det augusti och lite mörkare för varje dag som går…Många tycker att det börjar bli höst, men inte jag – för jag är själv augustibarn. Jag upplevde inte att vara född i sensommarmånaden som så vanligt när jag var barn på riktigt, men jag har lärt känna fler augustibarn i vuxen ålder. En trevlig ”ras” 🙂

Under de senaste tre veckorna har jag funderat en hel del, och reflekterat över vårt ”speedade” samhälle allt mellan pensdeldragen på uthuset i Hälsingland, cykelturen till stranden, kasten med spöet i båten… semester…smaka på ordet. En självklar rättighet, eller? Det är i sommartider ganska, för att inte säga väldigt vanligt att ta sin semester för given. ”Jag ska ha mina fem veckor”, säger man och tänker inte på hur lyckligt lottad man är.

Egna företagare, arbetssökande, projekt- och visstidsanställda, har i allmänhet inte den förmånen. Att bara bestämma när man vill vara ledig med full lön, för det är vad semester handlar om. Ledighet med full ersättning, och lite till. Nu kommer några säkert direkt att reagera med reptilhjärnan, och ifrågasätta mig, missunnar jag dem att få ha sin semester? Nej, absolut inte, men jag skulle önska att man lite till mans värderade den mer, respekterade lite mer att det faktiskt finns människor som inte kan eller har möjligheten eller rättigheten att ta semester. En form av utanförskap på moderna svenska.

För sådär dryga tjugo år sedan, i början av min yrkeskarriär, fick jag ofta ”aha-upplevelser” på semestern av hur mycket bra idéer jag kom på…det handlade just om reflektion, bearbetning och kreativitetsförlösande tillstånd. Läs artikeln nedan i SvD. Jag vet att det kan fungera även under ”arbetsterminen”, dock i mindre format, ungefär att jämföra med mikrosömn, eller ”powernaps”, återigen modern svenska…

Vänskap har också en oerhört helande effekt på människors själsliga tillstånd och välbefinnande. Det har jag också märkt de senaste veckorna, med början kring midsommar och Almedalen. Att verkligen ta sig tid, vara ”här och nu”, inte bara rusa vidare utan att egentligen ta in vad ens vänner och bekanta pratar om eller har för sig. Utan vänner är man ganska ensam, inte minst när det blåser snålt, och det gör det alltid någon gång i livet. Med vänner kan man uppleva saker. Med vänner kan man ”lösa” världsproblem och inse att man inte är så ensam om sina funderingar egentligen.

Jag tror, och har oftast lyckats med det, att man ska försöka hålla fast vid eller återfinna sina vänner. De flesta blir överlyckliga över en återupptagen kontakt. Att inse att banden faktiskt betydde något. Om det kommer jag att berätta mer om i annat inlägg. Jag tror också att det är viktigt att stå upp för sina vänner, även om de begått något misstag eller agerat på ett sätt som man själv kanske inte hade gjort. Människor är olika, det är charmen också, men människor vill alltid ha bekräftelse och uppskattning, det är liksom inbyggt i generna.

Värdera det du har, jaga inte bara mer, nytt och annat. Inse att tiden är begränsad och att det du slarvar bort idag, kommer inte nödvändigtvis tillbaka. Det är lätt att börja använda klyschor i den här typen av resonemang, och det tänkte jag låta bli. Jag önskar en god natt och avslutar istället med det för mig fina ordspråket

”Att skiljas åt, är att dö en smula”…

SvD, DN, HD, Skånska Dagbladet

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s