Pengar in, pengar ut…?

Pengar har alltid dragit till sig människor. Pengar har alltid givit makt. Pengar har alltid skapat avund.

Denna helg är det s.k. lönehelg. Ett fenomen jag aldrig riktigt förstått. Det kanske låter förmätet i vissa personers öron, men sedan jag blev ”självständig” och flyttade hemifrån, har jag observerat detta faktum. Köerna ringlade såväl på Systemet som på Posten, för att ta några exempel. Dags att skriva lite på Uppstuds…

Numera är det väl bankomaterna som står för rusningsplatsen istället för bank och postkontor (som ju knappt finns längre). Dessutom kan man svårligen passera en s.k. handelsplats utan att fastna i bilkö under en helg som denna.

Om man läser artikeln nedan i SvD, inser man att många människor i dagens Sverige lever ”ur hand i mun” när det gäller pengar, dvs. många har inga besparingar utan är helt beroende av att lönen kommer ”den 25:e”.  Om några råkar tro att jag själv inte vet hur det är eller känns att vara utan pengar, så misstar de sig. Jag har själv varit med om div. sinande källor när det gäller pengar, men däremot har jag svårt för ett beteende där man ”bränner” allt man har så fort det trillar in i plånboken eller på lönekontot.

Jag tycker det är både tragiskt och ledsamt att läsa om att så många människor i vårt samhälle inte har den framförhållning att de kan handla saker i slutet av månaden också. Jag anser att det är både 1) ett systemfel och 2) en slentrian som vuxit fram i Sverige genom åren.

1) Jag tycker mig se att det, trots en numera alltmer skiftande arbetsmarknad, anställningsformer av olika slag m.m, finns en kutym om att ”lönen kommer den 25:e”.

Inget kunde vara mer fel idag, och i vissa fall tycker jag det är rent av diskriminerande mot alla dem som inte får lönen eller sina ersättningar då, att så flagrant skylta med lönedag i media som radio ofta gör t.ex. Det finns för det första ett antal företag och myndigheter som inte betalar ut lön förrän den 26:e eller den 27:e i månaden. Sedan finns alla egna företagare som sliter som ”djur”, men inte har någon riktig lönedag. Går det bra, kan de ofta ta ut lite pengar när som helst, men går det sämre kanske de inte kan ta ut lön eller ersättning alls vissa månader.  Så har vi alla arbetssökande, sjuka eller på andra sätt bidragsberoende. De får definitivt inte lön den 25:e.

2) Den slentrian jag syftar till, är att man som människa inte har koll, inte har uppfostrats till att ta eget ansvar för sin ekonomi. Det finns inget värre för många än att behöva be om hjälp, och då i synnerhet ekonomisk sådan. Ändå sker detta ofta i dagens samhälle. Det finns ett antal olika anledningar till det, men i många fall tror jag det skulle kunna undvikas. Hjälp människor till självhjälp, behandla dem inte som misslyckade individer för vilka det endast återstår förmynderi och att se nedlåtande på.

Så har vi en annan sida av detta fenomen, lönehelgen. DN tar upp det här, och jag kan inte påstå att jag sett samma tendens i Centraleuropa. Min bäste franske vän, kom en sådan helg för några år sedan och hälsade på med sin mellandotter, tillika min guddotter. Han var chockad över ur det såg ut på det pendeltåg de kom hem till mig med, och Julia var rädd. När spriten går in går förståndet ut, brukar ju de som inte tycker om alkohol säga. Men ska det behöva var på det här viset århundrade 2100?

Ämnet lön och pengar finns det anledning att återkomma till, inte minst ur den viktiga sysselsättningsfrågans perspektiv. Den senare sidan även den, trots att den nog är delvis kulturellt betingad.

SvD

Intressant

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s