Häxjakt med underliga undertoner…

Jag kan inte låta bli att tycka synd om det Kristdemokratiska partiet just nu. Varför låter man sig dras in på denna offentliga gladiator-estrad som media så gärna vill få till när det gäller personkulten eller persona-non-grata-attityden som ska gå igenom i rubriksättningen på tidningarna?

vitt eller svart...det är frågan.

I dagens lördagsintervju i Sveriges Radio P1, attackeras Göran Hägglund ganska hårt av Tomas Ramberg. Bara titeln på programmet säger ”Är det Hägglunds tur att gå?”

Det må vara hur det vill med det, just det är inte min sak att bedöma, som även kollegan Kent P. i Örebro skriver. Dock undrar jag om det är just den lösningen som ska ”rädda Kristdemokraterna”.

Just nu verkar patentlösningen ”byt partiledare” råda bland journalister och förstå-sig-påare. Samtidigt har man inte bara en gång kritiserat  personfixering istället för sakfrågeinriktning. Frågan infinner sig…vad vill man egentligen ha?

Först ut gick drevet mot Maud Olofsson, och det höll på i flera månader. Hennes huvud på ett fat verkade vara det som gällde. När så beskedet kom, strax före midsommar, vandrade man vidare i listan.

Miljöpartiet kunde man ju hoppa över eftersom där handlade det mest om ”vem av kvinnorna skulle vinna”. Ingen fick stanna, alla skulle bytas.

Näst på tur var då herr Ohly, som utsattes för en en bred antikampanj, inte minst under Almedalsveckan. I augusti kom så beskedet…han ställer inte upp längre.

Nu när dammet kring den ”öppna processen” i Centerpartiet lagt sig, börjar hyenorna springa efter nästa villebråd, Göran Hägglund. Vem blir nästa lerduva att träffa? Förmodligen Jan Björklund eftersom ”hans” siffror inte är särskilt lysande. Därefter är det dags att börja se om man inte kan komma åt självaste statsministern…han har trots allt suttit nästan tio år, och ”är han inte lite trött och sliten…?” Frågeställningarna har redan väckts mellan raderna under sommaren.

Nu tänker jag inte ge mig in mer i diskussionen idag än att konstatera att jag tror den mediedebatt och exponering som Kristdemokraterna delvis själva faktiskt bidragit till, är förkastlig för dem själva.

Göran Hägglund själv välkomnar en öppen och renhårig utmaning/konkurrens. Det är ingen självklarhet att ta över partiet, och vill man inte dö sotdöden definitivt, bör man nog ta sig både en och två funderare internt i partiet, och då inte inför öppen ridå. Jag tror i dagens samhälle inte alls på den slutna process vi sett inom socialdemokratin, även nu i fråga om inriktning osv. (blir ämne för annat inlägg), med det finns gränser för vad man ska utsätta ledare och kandidater för.

De ”undersökandes” metoder är sällan undersköna…

Nej, mitt tips, fäll upp cabrioleten (KD), det är som Göran Hägglund påpekade för snart tre år sedan, mindre snålblåst om man inte alltid kör utan tak med full insyn, den fina och varma hösten till trots…och ingen kan spotta på en.

DN, HD, HD2, Expressen,

Bloggar i ämnet

Ekonomisten, Martin Moberg, Peter A., Peter Soilander, Thomas B., Tokmoderaten,

Annonser

3 thoughts on “Häxjakt med underliga undertoner…

  1. Ping: Alliansen behöver ta sig samman och bilda Alliansen 2.0 | Kent Persson (m) blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s