En händelserik dag sätter punkt för vardagarna denna vecka.

Denna första dag i den tionde månaden av 2010, och mer höstlik än de flesta i september, såg osedvanligt tom ut i almanackan. Skönt tänkte jag, för jag har fortfarande en massa saker som jag lagt åt sidan under de fem hektiska valrörelseveckorna…

Så ska man inte tänka, för då blir det aldrig som man tänkt sig…och dessutom är det inte alltid helg för oss frilansare när det är helg för andra…Jag kan inte säga att jag är besviken med det som hänt under dagen, men att säga att jag gjort det jag tänkt mig…då skulle jag ljuga. Nu kanske lite lögner inte är så allvarligt, åtminstone verkar inte det vara så främmande när man från vissa sidor tänker rättfärdiga ett beteende som man gärna klandrar Alliansen för, oavsett vilka ”glasögon” de har på sig. Hade egentligen inte tänkt ta upp detta just nu, men jag kan faktiskt inte låta bli…. 

Vid Socialdemokraternas kongress den 28 oktober 2009 sa Mona Sahlin:

Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande! ”

Starka ord, ord som dessutom hängt efter Alliansen, och i synnerhet statsministern under lång tid före valet. Fru (S)ahlin har varit drivande för att driva ut ett svar från honom hur han skulle hantera regrigsfrågan, om det inte blev majoritetsläge, och om Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen. Jag vill hävda att just detta agerande från oppositionsledaren och även de övriga två vänsterallierade, och medias påhäng, förmodligen drev fram

– dels uttaladen som, som jag känner statsministern, Fredrik Reinfeldt egentligen aldrig velat göra överhuvud taget, men som situationen tvingade fram. För hade han inget sagt, då hade det istället smällts i ansiktet på honom. (Därför var det så skönt att se honom leende idag, men mer om detta på annan plats. Har ni tid, titta då på presskonferensen, en mycket bra statsminister framträder tillsammans med sina nya partisekreterare!)

– dels bidrog till att man mer fokuserade på vad andra skulle göra, inklusive lämnade walk-over till bl.a. SD. Kanske hade man insett att loppet var kört….och att då kunde man få bort strålkastarljuset från sig själv.

Jag överlåter åt andra att spekulera, men konstatera kan vi i detta fall, att just så blev fallet. Ingen egen majoritet för den kommande regeringen, och 20 riksdagsplatser för Sverigedemokraterna. Var det så man ville ha det?

Läs mig väl, jag är den förste vapendragaren för demokratin, därför kommer jag aldrig, och då menar jag det, aldrig ifrågasätta att Sverigedemokraterna fått fler röster än både Vänsterpartiet (kommunisterna f.d.?) och Kristdemokraterna. Det har funnit åtskilliga diskussioner om hur röster räknats, att röster kommit bort osv., men faktum kvarstår, SD har valts demokratiskt. Den som ifrågasätter det är ute på en is som jag hoppas brister med det snaraste. Nu får vi arbeta mot de åsikter inom det partiet som vi ogillar på ett demokratiskt sätt.

Därför är det för mig så upprörande hur man då från S nu agerar, med div. uttalanden i backspegeln, och till varje pris ska ha fram en motkandidat till Alliansens förslag till talman, och dessutom lägga allt ansvar på ”regeringen” för hur det ska bli. Oavsett vad man tycker om sakfrågan, och den lär jag återkomma till, så tycker jag Björn von Sydows agerande mycket mer respektfullt än andras.

Innan det är dags att knyta ihop säcken för denna gång, finns som tur är mer att diskutera, så kan jag konstatera flera andra viktiga skeenden under dagen;

*Vi får nya partisekreterare i Nya Moderaterna, och det tarvar en egen skrift.

*Jag har fått reda på att en gammal klasskamrat i Frankrike, holländare, omkom i en bilolycka för några år sedan. Vila i frid Armand, vi hade mycket roligt tillsammans!

* Den gamle folkkäre skådespelaren Martin Ljung har också lämnat jordelivet, visserligen väl till åren, men ändå tråkigt. Tack för all norrländsk humor du givit oss tillsammans med många andra!  Som Anders Eldeman, radioman, uttrycker det i en av kommentarerna var han en länk till de stora underhållningsdecennierna, 50-60-70 talen.

Jag är otroligt glad att jag fick en fin avrundning ”ute på stan” ikväll, med spontanmusik i källare i Gamla Stan, tack Rolle vi ses! Det var skönt som i en egen kuupéee…som Martin Ljung skulle sagt 🙂

Läs andra bloggar om talmansspelet; (som sagt, ämnet lär komma upp igen)

Alliansinriktade, Kent P, Mikael Andersson, Thomas B., Mary X., Tokmoderaten., kollegan Ardenfors, Johan Örjes

Vänsterns synpunkter, Johan W., Röda Berget, Martin Moberg,  Jonas Sjöstedt,

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s