Ett värdefullt knapptryck!

Denna vecka har jag åkt kollektivt ”på riktigt” efter semestern. Förutom att det fortfarande verkar vara trångt, fullt av människor och ”osynkat” mellan vissa bussar och tåg *suck*, har jag konstaterat något bra. Något som jag längtat efter mycket länge, och undrat varför man inte alls använt den funktionen, tryckknappen på de nya pendeltågens dörrar.

För er som inte bor i Mälardalen och därigenom kanske inte sett de nya pendeltåg vi har fått sedan ungefär 5 år tillbaka, kan jag beskriva hur dörren fungerat. Mitt på dörren sitter en knapp som lyser i gulgrönt skimmer  när tåget står still vid perrongen. Vad jag då inte förstått, är att dessa aldrig varit aktiverade. Det har alltså inte spelat någon roll hur många gånger man tryckt på dem, det hände ändå inget. Enda gången man kunde se några (mittendörrar) stå öppna medan andra var stängda, var på vintern vid ändhållplatsen. Detta för att spara värme…

De s.k. stombussarna, blåbussarna i city, har hela tiden haft knappar som man behöver trycka på för att dörren ska öppnas. Likaså tvärbanan mellan Sickla/Hammarby Sjöstad och Alvik. Varför har man då inte använt den möjligheten på pendeltågen? Man kan tycka det är en bagatell, men hur motivera att man vid varje station öppnar samtliga dörrar, även om ingen går ut eller stiger på genom vissa?

Nu har man i alla fall satt igång dessa knappar, vilket innebär att alla dörrar inte går upp automatiskt, härligt! Visst, de påminner ibland om att man ska trycka på knappen, och visst ser man en del förvirrade resenärer som fortfarande lever kvar i den kollektiva filen…de står och väntar. För mig är det dock ett stort steg framåt; man får tänka själv och, inte att förakta, man spar rätt mycket energi över en längre period. Heder åt Stockholmståg och SL!

I övrigt har jag konstaterat att klimatet/beteendet i den lilla storstaden lämnar rätt mycket övrigt att önska, i jämförelse med de länder vi besökte under bilturen i Europa. Fast idag vill jag vara positiv, och återkommer därför till det en annan dag och i en annan krönika.

Nu är det dags att lägga sig, låta sömnen reparera lite av den utslitenhet som finns inombords efter tio mycket hektiska dagar. Imorgon står fler hembesök på agendan, samt Malmvägens Dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s