Statsministerns leende föreställning

Så kom han då…till Almedalen, den som alla pratat om så mycket de senaste dagarna, och som förväntades säga så mycket. Och visst sade han mycket, men kanske inte riktigt det som de hungriga journalisterna förväntat sig…”men vänta nu, hur ska vi nu kommentera det hela”  verkade de flesta av dem som jag såg och hörde fundera.

Det kanske är det som är en förmåga att värdera, att en statsminister kan agera just som en enande kraft och inte gå ner på de små detaljerna. Vän av ordning säger väl då att det är väl de olika små detaljerna som gör helheten!?”  Visst är detaljer av betydelse, men om man ständigt ska bekämpa ett krig mellan olika mindre områden, då får man aldrig ett samhälle, som vi väl ändå vill ha?!

Det är säkert inte ett genuint svenskt drag i detta, men jag tillåter mig att dra parallellen till hur många agerar när det gäller Sveriges medlemsskap i EU; vi är bara intresserade när vi själva kan rycka några söta russin ur kakan, men att vara med och bidra till något större, näe, ska det behövas?

Kent P tar upp detta i sin ”Det handlar om att hålla ihop ett samhälle”, och detta resonemang får utstå en del spott och spe från vänstersidan, Peter A. t.ex. gör en ny maträtt av delar av det han skrev om imorse, se mitt tidigare inlägg, kort uttryckt tror han på tillväxt genom offentliga jobb, men med vilka pengar kan man undra? Göran Hägglund (KD) brukar med rätta prata om att skattepengarna är lånade från medborgarna, inte politikernas rättmätiga skattkista att ösa ur… (lätt travesterat) Även från den liberala sidan kommer vissa tvivel andra mer förtjusta intryck. Så finns det de som, med rätta, påminner om att alla har inte samma historik som medelålders 50-60 och tidiga 70-talister. En viktig aspekt, tro jag, att också tänka in när man diskuterar Socialdemokratins historik…

Åter till talet, varför förundrar man sig så över den retorik som Reinfeldt använder? Jo, jag tror det är en blandning av avund och beundran. Henrik Brors kallar det desarmering av argument från vänstersidan. Må så vara, men jag tror det finns mer i det som kommer från statsministerns mun.

Jag tror att det finns en genuin glädje hos vår statsminister över att det sedan ett tag går ganska bra för Alliansen, såväl i den praktiska politik som man bedriver som i det ökade stöd som visar sig i opinionen. Ända sedan valet har det hetat att ”Alliansen är rökt” m.m. Det är inte lätt att då fortsätta arbeta för det man tror på och är vald för, utan att påverkas negativt. Trägen vinner brukar man säga, och nu är loppet på intet sätt kört för oppositionen, men det måste kännas tillfredsställande med det faktum att regeringen långsamt vinner över förtroendet på sin sida igen.

Inget är som bekant avgjort förrän vallokalerna stänger, men den just nu underliggande strömningen tyder på att Alliansen vinner terräng. Betoningen bör ligga just på att det är en allians, med flera partier som respekterar varandra, och den första riktiga majoritetsregeringen på länge.

Sydsvenskan, GP,

Läs även bloggar, Maria Abrahamsson,   Holmqwist, Kent P, och så en ”bitter rackare”, Högbergs tankar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s