Europa väl värt att vårda! #3

Idag har jag ”studie-besökt” en skola i Nacka genom den imorgon och på fredag pågående mässan ”Framtidens Lärande” i Nacka Strand. Mer om den senare, ska bli intressant att följa.

Fördelen med att ta sig till olika ställen, få lite ”dötid” mellan varven, är att man hinner läsa ikapp en del bakgrundsartiklar som tyvärr ibland drunknar i vardagsbruset. Läser f.d. Europakorrepondenten Rolf Gustavsons söndagskrönika om att politikerna håller kvar vid en som han kallar 1800-talssyn på samhället.

Jag kan ibland tycka att herr Gustavsson är lite väl mycket ”gnällig gammal gubbe”, som kommit hem till Österlen efter att ha levt ute i världen. Han har dock ofta en poäng, sin surhet till trots. I denna krönika sätter han fingret på vårt lands förhållningssätt till mycket av internationellt samfund; det ska ske på våra villkor. Så fungerar det tyvärr inte, däremot åternjuter vi i vissa fall oerhört stort förtroende just utomlands, och har alla chanser att vara med och påverka om vi vill. Det har vi sett inte minst nu i och med den valutakris som satts igång av grekernas förehavanden. Anders Borg har setts sida vid sida med ministrar från de flesta större länder i EU de senaste veckorna, och det är nog ingen slump…

Vad som känns så tråkigt, och det som Gustavsson sätter fingret på, är att vi inte tycks våga se en del sanningar i vitögat;

”När vi nu skriver år 2010 är det hög tid att ta farväl av 1800-talets föreställningsvärld. Antingen vi gillar det eller ej så är Sverige djupt integrerat i de europeiska och globala ekonomiska realiteterna, i synnerhet genom den globaliserade finansmarknaden. Av detta följer att några av gamla tiders kategorier blir vilseledande eller rent meningslösa slagord. Till dem hör föreställningen om att vi i förhållande till denna marknad åtnjuter privilegiet att i praktiken självständigt föra en helt egen politik. Som om den svenska kronan skulle garantera denna självständighet.”

Detta tycks på något sätt per definition vara negativt! Varför det? Det är väl klart att kriser är oroligt, att man gärna vill se om sitt hus, hitta trygghet. Vi har tyvärr en ibland lätt destruktiv trygghetsnarkomani i vårt fina land. Kanske är det därför också som vi gärna ser oss som ”bäst i klassen” när det gäller mycket. Och visst, vi är ofta väldigt duktiga på olika saker, och då undrar jag varför vi inte ska ta chansen att torgföra detta ute i vår världsdel?

Som Gustavsson skriver, kan vi bara drömma om att vi inte ska påverkas av oron runt omkring oss. Den svenska kronan har inte alls gått fri från pendlande när den s.k. marknaden spekulerar hej vilt om €urons framtid. (dessutom rätt ansvarslöst, det känns lite som George Soros tilltag under 90-talet, för dem som minns det) Så länge vi tillhör, och jag har svårt att se hur vi skulle ha det bättre som fullständiga ”frifräsare”, det samarbete som EMU och den grundläggande ekonomiska politik det innebär, spelar det ingen roll vilken valuta vi har på fickan, som Gustavsson säger. Tvärtemot skulle jag vilja säga att vi istället för att dra nytta av allt vi kan med ett medlemsskap, släpper vi iväg det positiva för företag, och för privatpersoner, när vi säger att vi ska behålla valutarisken gentemot €uron. Vi skänker alltså bort en stor fördel, samtidigt som vi behåller en stor risk som skulle vara betydligt mindre med ett fullvärdigt medlemsskap.

Johan Norberg är inne på samma linje, men ur ett lite annorlunda perspektiv. Han menar att om inte vi tar oss samman gemensamt inom EU och USA, inte bara i Grekland och slutar sopa problemen under mattan, ta återställare, så skjuter vi ett enormt berg framför oss som inte kommer att flytta på sig utan vidare.

”Aritmetiken kommer till slut att utkräva sin hämnd. De åtstramningar som kommer att behövas har vi knappast sett maken till.”

Bron över lågkonjunkturen kommar att sluta i tomma luften…Det är inte valutan det är fel på, det är många regeringars ageranden som inte värnar det man från början sade sig vilja ha.

Vi behöver som jag tidigare påpekat ett starkt ledarskap, med ett starkt, sunt svenskt inflytande. Låt oss ta vara på det vi har, och sluta ducka för den osäkerhet som finns ute i landet inför EU, oavsett partifärg. Det är inte ledarskap. (och jag avhåller mig från att citera Thomas Östros i veckan)

Vill ni läsa ett novellartat inlägg om familjen EU, sök er till Fredrik A.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s