Europa väl värt att vårda! #2 – Verklighetens kalla öga.

Vårt Europa (läs EU) knakar i fogarna – så vill en del framställa läget, bättre kanske att satsa på ett litet (tryggt!!?) Norden…”vi har det ju så bra”

Jo, vi har det bra, men hur länge till? Här i Sverige har vi efter några stålbad, och det oavsett regering och färg på dem, lyckats skapa ordning och reda i våra finanser och budget. Detta trots en global ekonomisk kris av sällan skådat slag, och starkt exportberoende näringsliv.

Att då på fullt allvar säga att det vore bättre att bara vi själva och några godtyckligt utvalda ärade kompanjoner skulle vända oss inåt och ”sköta oss själva”, är för mig en verklighetsfrånvänd teori. Det är som att tro att vi skulle kunna stoppa den globala uppvärmningen på egen hand, att vi genom några fiktiva gränser skulle kunna hålla borta kol- och och svavelbaserat nedfall från omvärlden, eller att vi skulle kunna stoppa utvecklingen med t.ex. informations-/internetutvecklingen i världen. Inte ens Kina klarar det senare på ett effektivt sätt.

Sanningen, för mig, är den att vi som duktigt industri- och numera även tjänstebaserat näringslivsland, ska värna frihandel, ökade kontakter med omvärlden, inte minst med vår stora men så varierade nära världsdel. Det är intressant att studera, och jag kommer återkomma till det, hur det skiljer i önskan, åskådning och satsning på att vara med i EU-gemenskapen, beroende på vilket land och vilken bakgrund man har.

Jag har under helgen fått höra berättelser om hur det är att ta sig med tåg, genom ett sönderkrigat Östra Tyskland för att lyckligt, men olovandes, samlas upp som familj i flyktingläger i Berlin åren efter andra världskrigets slut. Hur det var att leva där som flykting som barn/ungdom för att slutligen runt 1949/50 få flyga iväg, med familjen, och hamna i Rhen- /Maindalen i sydvästra Västtyskland. Jag brukar säga att om man vill skapa sig en bild av hur det var i andra världskrigets slutskede, medan pendeln slog, ska man bege sig t.ex. till landstigningsstränderna i Normandie i Frankrike, eller varför inte till krigsmuséet i Narvik i Norge. Det är något man inte kan föreställa sig innan man sett det med egna ögon.

En stor anledning till att Kol & Stålunionen, som föregångare till dagens Europeiska Union, var just att man ville skapa ett Europa som aldrig mera skulle hamna i krig.

Det är svårt för ett land som inte haft eget eller deltagit i krig  på över 200 år att ta till sig, men ack så viktigt.

”Jo, men det är väl ingen som på fullt allvar vill ha krig här, hö, hö”…kan man lite räddhågset få sig kommenterat ibland.

Glöm inte att det inte är länge sedan man fortfarande trodde på ”det ryska hotet från öster”. Vad som är med det idag finns det olika åsikter om, jag har ingen egen klar åsikt. Det är heller inte länge sedan vi hade en mänsklig tragedi på Balkan med folkmord som följd, och det ligger i Europa, glöm inte det!

Spänningar av såväl ekonomisk som politisk karaktär, kan mycket väl utvecklas i negativ riktning. I synnerhet om ledarskapet sviktar. Det är en verklighet vi är många länder som behöver ta fasta på nu och i framtiden.

Läs även SvD, och Edvins inlägg i helgen!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s