En tung dag, den 18 september

Ikväll är det inte lätt att ta till tangenterna, men jag gör det ändå…kanske blir det till lite terapi!?

Jag visste när jag skulle stiga upp, att dagen inte skulle bli särskilt lätt…först kallad till Länsrätten och Migrationsdomstolen kl. 09, för att sedan vara med på en strategidag, eller eftermiddag, med min nämnd – Barn och ungdomsnämnden.
När jag kom till Länsrätten, insåg jag att de ”lurat” mig…två muntliga förhandlingar; det skulle aldrig hålla att jag blev färdig till kl. 13 och dessutom röra mig från Tegeluddsvägen (Gärdet i Sthlm) till Sollentuna…det blev till att informera mina nämndkollegor om sen ankomst.

Utfallet under dagen, blev väl inte riktigt som jag kände för/hade önskat…nu är det fortfarande under sekretess, men jag kommer att skriva mer om denna typ av ärende då sekretessen släpps och domen offentliggörs…

Väl ute i kommunhuset, där vi skulle mötas, kunde jag konstatera att jag precis hann vara med på ”kvällsvarden” efter eftermiddagsövningen…ja,ja…jag kan ju inte klona mig tyvärr, och dessutom får man nog anse att jag gjort en insats i samhällets tjänst under dagen, trots allt.

Nämden besöktes idag av en stor samling föräldrar och personal från Rotebro-området, där vi håller på med omorganisation för att bättre klara antalet skolplatser, hålla kvaliteten i undervisningen istället för att hantera tomma lokaler på sikt osv. Inser att för den som läser detta, blir det mycket fragmentariskt, men ni får ursäkta; jag orkar inte gå på djupet idag.

Själva mötet blev trots allt en framgång för dialog och kommunikation mellan politiker-kommuninvånare-tjänstemän och personal, så minns:
det lönar sig oftast att försöka prata med varandra och att söka information. Tack för att ni som kom, faktiskt kom!

När jag sent omsider kom hem, efter en lång dag, och inte ens lyckats få/missat skjuts hem (fick ta tåget en station och gå…kanske bra för hjärnan?!) kom nästa tunga slag;

Jänta, vår eller mina föräldrars skotte (skotsk terrier) hade dött natten till idag. Hon for med dem och brorsdotter Karin för dryga två veckor sedan mot Frankrike och Parisområdet. Karin skulle släppas av på vägen, närmare bestämt Antwerpen i Belgien där hon bor. Jänta verkade så pigg och glad för sin ålder (13 år!) då hon strosade runt både ute och inne hemma hos mig under deras tre dagars mellanstopp i vår kommun.
Nu hade hon varit ute igår, glad i hågen på sin rituella kisspromenad kl. 22.30, kommit upp och fått sin sedvanliga frukt av mamma och gått och lagt sig. Allt väl så långt, men sedan efter stund hade hon börjat andas häftigt och fått konvulsioner i magen efter vad mamma berättat för mig.
Det tog ung. 45 min tills hon somnade in för gott…
Även om livet är ändligt, så känns det en stund som denna så väldigt tungt att inte ha fått ta adjö av henne på närmare håll…jag kände en intuitiv fråga till mig själv då hon låg där på sätet i bilen bredvid Karin den 31 augusti…
”kommer jag att få återse Jänta och kela med henne?”

Nu vet vi…jag fick inte det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s