Att förstöra ett barn…

Sitter och filosoferar framför datorn, så mycket det nu går så här dags på dygnet och efter en intensiv vecka.
Jag valde att avsluta densamma med en stunds avsyning av det senaste i medierna på Café 60 på Sveavägen med samma nummer.

Det är ett fik som vuxit från krypin med övervåning till dubblerad yta, uteservering på trottoaren, liv och trevlig service i sydländsk anda. Det är visst marockaner som äger det, ett riktigt familjeföretag i alla fall. Kan verkligen rekommendera det, t.ex. före ett biobesök eller en träff på sta’n, efter en shoppingrunda, eller som avslutning på en trevlig kväll; de har nämligen öppet till kl 02.00 på helgerna, annars till kl 23 tror jag.
Jag och ett par kollegor satte oss där och intog med ögon och mun, jag köpte mig en focaccia med köttfärs, sallad och som lite grädde på moset ett wienerbröd efteråt. Den ene försvann iväg till någon affär, den andre och jag bestämde oss för att se filmen Min Son (”Mon fils à moi”) på Sturebiografens franska filmfestival.
Vi gick tvärsöver Brunkebergsåsen, förbi Johannes kyrka (tänk vad vackert detta lilla gömda hörn av Stockholm är!) inbäddad av blommande kastanjer och syrener.

Filmen var mycket välspelad, huvudrollen innehas av Nathalie Baye, garvad skådespelerska som gjort en hel del roller. Hon spelar possesiv mor i en olycklig familj som nog skulle behöva tala ut om både ett och annat.
Det är ett starkt intryck man ges av filmen, och som sagt,

    tänk vad lätt det är att förstöra ett barn

Barn behöver normer, vuxna förebilder och mothugg, men de behöver också frihet att utforska livet och stöd och förståelse för att allt inte går ”som på räls”.
Mormodern har helt förstått vad det hela handlar om och gör vad hon kan för att stötta Julien i sitt pianospelande och i sin relation till den spirande ungdomskärlek han upptäcker.
Likaså spelar hans syster som nyss påbörjat universitetsstudier en viktig och förstående roll. Hon gör allt som står i hennes makt för att bryta dödläget som råder i familjen. Som alltid är gränsdragningen mellan vad ett barn och en tonåring ska få ta ansvar för det avgörande, och handlingen visar detta på ett mycket starkt sätt.

Vi vuxna har ett stort ansvar att axla, att lämna över allt på samhället är inte meningen med livet, men att ta ifrån barn och ungdomar egna erfarenheter och verktyg att ta sig ut i livet är heller inte rätt!
Däremot får vi aldrig glömma att finnas för dem som gärna lär sig av och utvecklar det som våra far/morföräldrar och föräldrar skapat, som vi förvaltar och driver idag, och sedan ska lämna vidare till kommande generationer. Vi är så välkomna och respekterade om vi är genuint intresserade av de unga, och respekterar dem tillbaka, det vet jag av egen erfarenhet.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s